Hur mycket ska man klara av??

[Rosen]

Köpte min häst för ett år sedan. Äntligen hade jag tid, ekonomi och möjlighet att ha egen häst. Efter 2 månader fick hästen kotledsinflammaton. Behandlngen tog 12 veckor och en framhov fick en början till benpålagring. Ville vara säker på att hästen var helt ok innan jag skulle rida igång honom så jag åkte till kliniken en extra gång. Vad tror ni hände? Jag var säker på att nu skulle hästen vara helt återställd. Han var återställd från kotledsinflammationen men halt på det andra bakbenet i stället. Han var inte riden men hade gått i en hage med en annan häst och hade fått en sparkskada trodde veterinären eftersom ett täcke fått en stor reva på den sidan. Det blev cortisonsprutor intramuskulärt var femte dag i 15 dagar och vila igen. Sedan började jag en försiktig uppträning av hästen men efter två månader fick han sitt första kolikanfall. Under april månad hade han 5 kolikanfall och enligt veterinären var det något som han åt i sig i hagen när höet var slut. Halm handlades in men det hjälpte inte. Träckprov gjordes och visade blodmaskägg. Det kan ha varit skador i krösrotskärlen eller också var det något annat som vi aldrig får veta men kolikanfallen upphörde i alla fall. Red nu ganska regelbundet men hästen kändes inte helt fräsch. Började misstänka haserna. Åkte till klinik igen. Knäledsinflammtation höger bak. Behandling med cortison i leden och hästen ordinerades vila. Återbesöket visade liten förbättring men inte helt bra så det blev ny spruta. Andra återbesöket var han bra i knäleden som blivit behandlad men halt då den andra sidan så veterinären misstänkte inflammation i den andra knäleden. Nu skulle knälederna röntgas. Jag bad även om en hasröntgen. Röntgenplåtaran visade förädringar i glidlederna ( spattlederna ) Spruta i båda knälederna och alla glidlederan och nytt återbesök so ska göras om några dagar.Inte nog med det för nu har hästen börjat hosta och hostar hur mycket som helst fastän han går ute dygnet runt på bete. Vad ska man säga? Det är enormt påfrestande när den ena skadan ersätter den andra och det verkar aldrig ta slut.Jag har försökt att hålla humöret och modet uppe men nu börjar jag misströsta starkt. Till saken hör att hästen bara är 5 år och knappt riden. Jag har också funderat om jag har gjort något fel med hästen eftersom den varit så drabbad. Jag vet inte varför jag skriver om allt det här men det kanske är ett sätt för mig att bearbeta allt som har hänt det här året och just nu känns det tungt.

 

[arabia]

Lider med dig, hoppas det ordnar sig.

 

[sissu]

Det blir tungt när det bara är problem på problem.. Hur mycket man orkar är ju individuellt. Det är ju inte så kul att ha en häst som är sjuk eller konstant har någon skada eller är jobbig på annat vis och man hinner komma igång lite och få upp hoppet å så är det kört igen.
Alla rannsakar sig inte själva i detta läge så det skall du har ett + i kanten för.

Jag är sådan att jag ger inte upp försen jag har provat allt som står i min egna kunskapsbank + andras kunskaper jag provar allt och stundtals så när det varit som jobbigast så blundar jag så länge inte hästen lider för att hitta nya spår och svar.

Min förra häst höll jag på med i fyra år, varav det var ca tre års letande på orsak som till slut viasade sig vara ekförgiftning. Nuvarande häst har helt andra problem som även ger fysiska problem, där har jag hållt på ett år snart. Vet inte, men ibland undrar jag om det inte finns en mening med varför man gång på gång får hästar med problem på halsen. Tidigare fanns det säkert också problem, men man hade inte kunskapen att se dem på samma vis.
Jag brukar tänka som så att utan alla dessa problem och år så hade jag inte införskaffat mig den kunskap jag har idag och kommer få i framtiden så det är inte helt av ondo tycker jag även om man många gånger är på väg att ge upp.

Så håll ut så länge du orkar.
MVH/

 

[janivista]

lider med dig och hoppas att du har fått din tur av olyckan nu..

 

[mirjada]

Oj, det var ingen kul historia...

En häst som jag ägde för flera år sedan hadde jag också otur med. Jag visste när jag köpte honom att han inte var ok och att det till och med fanns en risk att han skulle dö.

Han var 2år när jag köpte honom han hadde bara fått en vaccinations spruta mot hästinfluensa då stallet han stog i drabbades (då var jag precis påväg att hämta honom), han blev väldigt sjuk.

Han kunde inte tillgodogöra sig foder normalt så även när han hadde fri tillgång på hö och så fick han kraftfoder morgon och kväll så gick han ner i vikt.

När han var frisk från A2 viruset så började en 8 månaders lång provtagning (tog alla prover som fanns) för att få reda på vad det var som var fel. Han hadde fel på tarmarna. Pga att han hadde fått foder av sämre kvalitet och havre i enorma mängder så hadde han fått frätskador på tarmväggarna så han kunde inte ta upp fodret normalt = special kost = dyr.

Innan detta var utrett så fick han inflammation i kotorna i båda fram (var inte ens sutten på), patella upphakning = operation.

Och när han var frisk hann jag bara rida honom i ca 1 år så bröt han käken = operation och så var det massor med andra inflammationer han fick i kroppen efter det att han bröt käken för han kunde inte äta ordentligt = han magrade jätte mycket och fick förkylningar, kolik, fång mm....

Jag ägde denna häst i 6år sedan sålde jag honom. Hon fick massor med problem med honom för hon ville "blanda" maten själv mm... Tillslut(4år) så sålde hon honom och nu ägs han av hon som var skötare på honom när jag ägde honom. Och han mår jätte bra är frisk och kry men han går fortfarande på specialfoderstat(han är 16år).
Detta var vad jag valde att stå ut med...
Och såhär i efterhand så kan jag bara säga att det gav mig massor av erfarenhet + att jag blev tvungen att läsa på ordentligt om allt som har med hur hästens mage tar upp foder, räkna foderstater mm.
Nackdelen var att denna erfarenhet blev mycket dyrare än vad jag hadde tänkt att den skulle bli, men med tanke på att jag gav 2000kr(två tusen kronor) för hästen så kanske det inte var så mycket iaf.

Ville bara dela med mig av min historia...

Hoppas att allt ordnar upp sig med din pålle.

 

[Rosen]

Tack för alla vänliga ord från er alla som har svarat!
Du har nog rätt att jag nog aldrig skulle ha läst och letat information och samtidigt lärt mig så mycket om min hästs olika fel och sjukdomar om jag inte hade haft en sjuk häst. Det kan man ju se som positivt. Jag har ställt massor med frågot till Agria veterinär, köpt böcker, ringt SLU och pratat med parasitologer om blodmask och dyl, varit ute på internet och letat information om kotledsinflammationer och benpålagringar på engelska veterinärsidor och annat. Letat information här på Bukefalos mm. Köpt böcker och varit på biblioteket. Man har tvingats söka kunkaper som man aldrig skulle ha fått i annat fall. Nu är det väl inte just att jag måste åka in och ut på ATG- kliniken så ofta som är värst utan det är ovissheten att man kanske i slutändan inte får behålla hästen. Jag ska nu spotta upp mig och kämpa vidare och försöka att inte gräva ner mig i elände.

 

[fuji]

Tycker du redan gjort halva jobbet som inte gett upp och istället gett hästen en chans. Starkt jobbat

 

[sissu]

Japp, ibland behöver man prata av sig för att få mer energi eller ha ett bollplank. Ibland finns svaren bland icke utbildat folk. Allmänheten sitter många gånger på guldgruvor i kunskapskunnande. Finns alltid någon som varit med om något som man kan ha nytta av i sitt letande.

I ditt fall skulle jag kunna tänka mig att blodmasken var en stor del i koliken. Vet ju inte hur gammal hästen är eller hur sjukdomhistorian ser ut sen tidigare. Men har du funderat över OM hans hovar kan ha något med problemen att göra. Många infalmmationer och återkommande hältor av olika slag kan ligga i att hästen har helt felverkade/skodda hovar som ger fel nedsättning och belastning, fel vinklar utifrån hovben och kota som sedan vandrar vidare. Har hästen blivit kollad för ev. snedheter/låsningar i övriga kropp från nacke till svansrot?
Hostan kan ju komma varsom ifrån och med så lite info. vill jag inte "gissa" där.

MVH/