Det var någon här som hade ett motto: "Livet är orättvist och det ska tränas"
Det kan nog ha varit jag.
Men jag brukar säga "Livet är inte rättvist och man får lära sig att leva med det".
Annars så blir man ju bitter.
Med en 14-åring som TS som satsar på sina Ponnyer så handlar det ju om vad familjen i övrigt vill.
Om den inte vill eller kan serva en sådan satsning så kan den ju inte det.
Om en familj tycker att det är en kul grej att göra så är det ju en annan sak.
Men en människa orkar och kan bara vad den orkar och kan.
Om inte föräldrarna orkar vara taxi och service-enhet så gör de ju inte det.
Och det spelar i det läget ingen roll vem som har betalat för Ponnyerna eller om TS egentligen gör tillräckligt hemma för övrigt.
Mamman orkar inte med att serva 14-åringens tävlings-satsning.
Mamman har dock givit TS en öppning i att i stället städa huset, för att spara på mammas ork.
TS får ta sig en funderare på hur hon vill lösa sin tävlingssatsning.
Den är ju hennes och inte mammans.