Hur lyckades du som nybörjare? Berätta!

[Tilda S]

Hej!

Jag har en annan tråd som heter "Nybörjare - HJÄLP MIG!" där jag bett om tips och råd. Sammanfattningen av tråden har blivit att jag avråds från att skaffa häst i dagsläget. Jag förstår och respekterar åsikterna och har fått massor av bra argument till det.

Men av ren nyfikenhet så skulle jag ändå vilja höra något från er som en gång i tiden var nybörjare och kanske tog på er ett alldeles för stort ansvar genom att skaffa egen eller foderhäst. Hur gick du tillväga, vilka misstag gjorde du och var det värt det eller inte? Och framförallt - hur gick det?!

Tack på förhand!

 

[Unafraid]

Jag var hästskötare åt en väldigt snäll häst i typ fem år, innan jag fick henne av ägarna. Så jag skulle börja som skötare /medryttare ett bra tag, innan jag skulle tänka på egen häst.

 

[Bonica]

Ja både min första hund och min första häst (ponny ) hade kunnat fått betydligt bättre start om jag väntat lite med att köpa. Jag köpte bland annat skitfoder på mataffären till första hunden. Typ pedigree och trodde det var det hundar åt och jag förstod inte alls att hunden skulle belönas vid träning. Den skulle ju bara lyda, inte behövde den godis eller lek för att lyda ?Hästen flängred jag järnet på. Barbacka ut och galopperade över fälten varenda dag och hoppade för mycket och han fick alldeles för mycket mat och i efterhand såg jag på gamla kort vilken kagge han fick bära runt på. Han blev sedan en riktigt fin dressyrponny hos nästa ägare.
Som tur var var det en mycket frisk och sund ponny i grunden. Både fysiskt och mentalt så det var bara ren tur att det funkade.

 

[Habina]

Jag fick min första egna häst när jag hade ridit på ridskola i tre år. Hästen ifråga var dessutom bara insutten (fick jag veta senare). Det gick som tur var inte helt åt skogen, ingen av oss dog.

Men den stackars hästen blev felskött, felriden och felkörd. Jag ramlade av en hel del, blev rädd för att rida och tyvärr sökte jag inte hjälp när det gick dåligt heller.

Det är svårt så här i efterhand att säga att det var värt det. Jag lärde mig massor om hästar (och ffa hur mkt slit det är med eget stall), men jag hade egentligen på tok för mkt tur.

Till exempel skar hästen upp ett större sår rakt över ballarna på ett bakben. Då först lärde jag mig att hästar ska vaccineras. Hästen fick inte stelkramp, och jag började läsa faktaböcker för att lära mig hur man tog hand om en häst.

Tilläggas bör att jag hade henne själv på vår gård, så jag hade verkligen ingen att fråga. Hade jag kunnat åka tillbaka i tiden skulle jag sagt åt mig själv att inte skaffa egen häst förrän jag åtminstone tagit ryttarmärke tre samt hade möjlighet att stalla upp hästen på ridskolan.

När jag haft egen häst i tio år (inklusive fött upp och utbildat en unghäst) kände jag mig redo för att köpa min första häst.

 

[MayGrace]

Jag fick min första egna häst som 12 åring, men då hade vi haft häst i hela mitt liv visserligen travhästar. Hade bland annat sommar ponny, red på ridskola och lite annat. Slutade på ridskola som 15 åring när jag köpte loss min favorit ponny därifrån sedan hängde vi ihop i 12 år. Hade alltså två hästar under ett år men den första togs bort pga av ålder senare. Nu köpte jag mig en oinriden 3 åring han är fyra nu och ska iväg på inridning under våren. Är 28 år utbildad hästskötare numera och har två hästar till travhästar. Men jag hade turen att ha bra tränare och hästintresserade föräldrar.

 

[Tilda S]

Ja både min första hund och min första häst (ponny ) hade kunnat fått betydligt bättre start om jag väntat lite med att köpa. Jag köpte bland annat skitfoder på mataffären till första hunden. Typ pedigree och trodde det var det hundar åt och jag förstod inte alls att hunden skulle belönas vid träning. Den skulle ju bara lyda, inte behövde den godis eller lek för att lyda ?Hästen flängred jag järnet på. Barbacka ut och galopperade över fälten varenda dag och hoppade för mycket och han fick alldeles för mycket mat och i efterhand såg jag på gamla kort vilken kagge han fick bära runt på. Han blev sedan en riktigt fin dressyrponny hos nästa ägare.
Som tur var var det en mycket frisk och sund ponny i grunden. Både fysiskt och mentalt så det var bara ren tur att det funkade.

Hej!
Jag köpte också en hund innan jag visste särskilt mycket om hundar. Men det har gått superbra, vi har lärt oss massor ihop och utan henne hade jag aldrig blivit en bra hundägare. Eller hur ska man säga Att läsa om hundar, gå på kurs och med mycket vilja och kärlek i kombination med att ha en egen hund var mitt bästa recept. Kanske är det därför jag tänker mig att det ska fungera med häst också. Jag skulle ju såklart aldrig skaffa en häst och bara automatiskt tro att jag kan och vet allt. Jag skulle be andra om hjälp, jag skulle gå sakta framåt och jag skulle ta lektioner med hästen. Dessutom skulle jag sätta mig in i så mycket som möjligt via böcker, internet osv. Skulle aldrig chansa mig fram. Så jag hoppas åtminstone att det inte bara skulle handla om tur i mitt fall, men visst, det kan vara svårt att se hur verkligheten skulle bli innan man är där.

 

[Tilda S]

Jag fick min första egna häst som 12 åring, men då hade vi haft häst i hela mitt liv visserligen travhästar. Hade bland annat sommar ponny, red på ridskola och lite annat. Slutade på ridskola som 15 åring när jag köpte loss min favorit ponny därifrån sedan hängde vi ihop i 12 år. Hade alltså två hästar under ett år men den första togs bort pga av ålder senare. Nu köpte jag mig en oinriden 3 åring han är fyra nu och ska iväg på inridning under våren. Är 28 år utbildad hästskötare numera och har två hästar till travhästar. Men jag hade turen att ha bra tränare och hästintresserade föräldrar.

Underbart!!

 

[Tilda S]

Jag fick min första egna häst när jag hade ridit på ridskola i tre år. Hästen ifråga var dessutom bara insutten (fick jag veta senare). Det gick som tur var inte helt åt skogen, ingen av oss dog.

Men den stackars hästen blev felskött, felriden och felkörd. Jag ramlade av en hel del, blev rädd för att rida och tyvärr sökte jag inte hjälp när det gick dåligt heller.

Det är svårt så här i efterhand att säga att det var värt det. Jag lärde mig massor om hästar (och ffa hur mkt slit det är med eget stall), men jag hade egentligen på tok för mkt tur.

Till exempel skar hästen upp ett större sår rakt över ballarna på ett bakben. Då först lärde jag mig att hästar ska vaccineras. Hästen fick inte stelkramp, och jag började läsa faktaböcker för att lära mig hur man tog hand om en häst.

Tilläggas bör att jag hade henne själv på vår gård, så jag hade verkligen ingen att fråga. Hade jag kunnat åka tillbaka i tiden skulle jag sagt åt mig själv att inte skaffa egen häst förrän jag åtminstone tagit ryttarmärke tre samt hade möjlighet att stalla upp hästen på ridskolan.

När jag haft egen häst i tio år (inklusive fött upp och utbildat en unghäst) kände jag mig redo för att köpa min första häst.

Haha, kan tänka mig känslan av att man är redo först långt efter att man gjort sitt köp...
Men du verkar ha haft en rejäl otur att ha köpt en häst som inte var inriden. Jag tänker mig en äldre häst som varit regelbundet riden och hanterad om det ska bli nåt köp framöver..

 

[Sirap]

Haha, kan tänka mig känslan av att man är redo först långt efter att man gjort sitt köp...
Men du verkar ha haft en rejäl otur att ha köpt en häst som inte var inriden. Jag tänker mig en äldre häst som varit regelbundet riden och hanterad om det ska bli nåt köp framöver..

Fast problemet som TS vill belysa här är ju inte att hästen inte var inriden, utan att TS själv inte kunde rida eller sköta den på ett bra sätt och att det gick ut över hästen.

 

[Tilda S]

Fast problemet som TS vill belysa här är ju inte att hästen inte var inriden, utan att TS själv inte kunde rida eller sköta den på ett bra sätt och att det gick ut över hästen.

Jo, visserligen. Men bara det att jag för längesedan vetat att en häst bör vaccineras och att jag har nog självinsikt för att inte skaffa en ung, icke inriden häst borde väl ändå vara till min fördel? Tycker det var fint att hon delade med sig öppet av sina misstag. Men visst är det väl ändå en större risk att utsätta både sig själv och sin häst för att köpa en ung och oerfaren häst? Då blir det ju två oerfarna.. Ja, du förstår vad jag menar. Så på det sättet tänker jag att mina förutsättningar är snäppet bättre.. Inget fel mot henne som skrev.
Och jag har ex. redan läst och tagit reda på mycket, vilket hon säger att hon gjorde i ett senare skede. Samt att jag vet att jag har människor runt mig att rådfråga och inte är rädd för det. Därav mitt svar till henne, som kanske upplevdes naivt.

 

[Sirap]

Jo, visserligen. Men bara det att jag för längesedan vetat att en häst bör vaccineras och att jag har nog självinsikt för att inte skaffa en ung, icke inriden häst borde väl ändå vara till min fördel? Tycker det var fint att hon delade med sig öppet av sina misstag. Men visst är det väl ändå en större risk att utsätta både sig själv och sin häst för att köpa en ung och oerfaren häst? Då blir det ju två oerfarna.. Ja, du förstår vad jag menar. Så på det sättet tänker jag att mina förutsättningar är snäppet bättre.. Inget fel mot henne som skrev.

Självklart är det ännu värre att skaffa en oerfaren häst. Men hon skulle ju ha ridit den på ett skadligt sätt oavsett om hästen varit inriden eller inte. Att skaffa en häst, en levande varelse, är ett enormt ansvar och av respekt för hästen så bör man skaffa sig erfarenhet innan. Du verkar ödmjuk och det är jättebra, men samtidigt låter det som om du är lite "i den rosa, fluffiga bubblan" fortfarande, om du förstår hur jag menar. Man behöver se och uppleva och vara med om lite för att verkligen förstå. Det är bara det jag vill säga. Ta det lugnt, skaffa mer erfarenhet så kommer ditt hästägande längre fram att bli så mycket bättre och roligare - både för dig och hästen,

 

[Tilda S]

Självklart är det ännu värre att skaffa en oerfaren häst. Men hon skulle ju ha ridit den på ett skadligt sätt oavsett om hästen varit inriden eller inte. Att skaffa en häst, en levande varelse, är ett enormt ansvar och av respekt för hästen så bör man skaffa sig erfarenhet innan. Du verkar ödmjuk och det är jättebra, men samtidigt låter det som om du är lite "i den rosa, fluffiga bubblan" fortfarande, om du förstår hur jag menar. Man behöver se och uppleva och vara med om lite för att verkligen förstå. Det är bara det jag vill säga. Ta det lugnt, skaffa mer erfarenhet så kommer ditt hästägande längre fram att bli så mycket bättre och roligare - både för dig och hästen,

Jag förstår Tack för det du skriver!
Jag gör verkligen allt jag kan för att inte vara i den där bubblan.. Men visst är det svårt när man önskar sig så mycket mer än vad man kan få just nu
Men absolut, jag ställer definivt allt "negativt" på vågen för att se om det härliga kan väga upp eller inte. Men det känns också svårt att veta svaret på det förrän man verkligen är där.
Men jag ska inte springa för snabbt fram. Mer kunskap och erfarenhet satsar jag på först!

 

[Bonica]

Men vet du. Vill du skaffa häst så gör det. Du är vuxen och kan säkert se till att du får den hjälp du behöver och det finns tränare och veterinärer och allt annat tillgängligt i princip dygnet runt. Huvudsaken är att man inser sina egna begränsningar och har häst utifrån dessa.

 

[Tilda S]

Men vet du. Vill du skaffa häst så gör det. Du är vuxen och kan säkert se till att du får den hjälp du behöver och det finns tränare och veterinärer och allt annat tillgängligt i princip dygnet runt. Huvudsaken är att man inser sina egna begränsningar och har häst utifrån dessa.

Tack, det var gulligt sagt!

 

[Ajda]

Jag fick min hyrponny efter 2 år på ridskola och en sommar med medryttarhäst. Mina föräldrar kunde inget om hästar. Men vi stod i ett stall med ca 7 hästar och folk som hjälpte oss. Jag var väldigt intresserad och åkte ut i ur och skur, läste allt jag kom över om hästar.
Det hela gick jättebra måste jag säga och då var jag bara 11 år. Hade en b ponny som var en riktig klippa. Hon hade gått på ridskola innan och vägrade gå framåt om man red utan sällskap = jag red alltid med sällskap. Vi var ett helt gäng tjejer i ungefär samma ålder som hängde i stallet.

Vill man köpa häst men inte kan jättemycket är mitt råd att:
-Köp en bra häst! Inte någon unghäst eller för het eller svår.
-Stå i ett stall med fler hästägare som kan hjälpa till med råd.
-Rid lektioner.
-Var inte rädd för att göra fel. Vi gör alla lite fel ibland, men det brukar ofta gå bra ändå.

 

[Tilda S]

Jag fick min hyrponny efter 2 år på ridskola och en sommar med medryttarhäst. Mina föräldrar kunde inget om hästar. Men vi stod i ett stall med ca 7 hästar och folk som hjälpte oss. Jag var väldigt intresserad och åkte ut i ur och skur, läste allt jag kom över om hästar.
Det hela gick jättebra måste jag säga och då var jag bara 11 år. Hade en b ponny som var en riktig klippa. Hon hade gått på ridskola innan och vägrade gå framåt om man red utan sällskap = jag red alltid med sällskap. Vi var ett helt gäng tjejer i ungefär samma ålder som hängde i stallet.

Vill man köpa häst men inte kan jättemycket är mitt råd att:
-Köp en bra häst! Inte någon unghäst eller för het eller svår.
-Stå i ett stall med fler hästägare som kan hjälpa till med råd.
-Rid lektioner.
-Var inte rädd för att göra fel. Vi gör alla lite fel ibland, men det brukar ofta gå bra ändå.

Tack för ditt svar! Du är nog den första som skriver något som gör att jag tänker att det finns en möjlighet, trots allt

 

[Mabuse]

Haha, kan tänka mig känslan av att man är redo först långt efter att man gjort sitt köp...
Men du verkar ha haft en rejäl otur att ha köpt en häst som inte var inriden. Jag tänker mig en äldre häst som varit regelbundet riden och hanterad om det ska bli nåt köp framöver..

Problemet är ju att det är en massa man inte kan lära sig på annat sätt än genom erfarenhet. Hästöga, hur man ska bete sig för att hästen i längden ska fortsätta vara trevlig att rida och hantera, vilka underlag man kan rida på under vilka omständigheter, osv. Om jag ville lära mig snabbt och hade tid, så skulle jag höra av mig till en bra ridskola med välutbildad personal, och höra om jag fick praktisera där. Och sen fråga, fråga fråga. På ett ställe med 40-50 hästar så kan man på ganska kort tid få träffa en massa olika hästar med en massa olika problem, och se hur man löser dem. När ska en häst vila och hur, hur sätter man igång den, hur löser man det om hästen lagt sig till med en olat, etc. Då alltså en ridskola där personalen har tid att arbeta med hästarna, rida till dem osv.

 

[Sirap]

Jag förstår Tack för det du skriver!
Jag gör verkligen allt jag kan för att inte vara i den där bubblan.. Men visst är det svårt när man önskar sig så mycket mer än vad man kan få just nu
Men absolut, jag ställer definivt allt "negativt" på vågen för att se om det härliga kan väga upp eller inte. Men det känns också svårt att veta svaret på det förrän man verkligen är där.
Men jag ska inte springa för snabbt fram. Mer kunskap och erfarenhet satsar jag på först!

Det är bra att du tar till dig det folk skriver. Jag har sett några som kommit som inackorderingar till oss och varit väldigt "gröna". Även om de har velat väldigt väl, så har det varit synd om de hästarna. Inte för att de inte varit snälla emot dem, för det har de, utan för att de i sin välvilja gjort så mycket galet att man baxnat. Nu finns det mycket kunnigt folk hos oss som har kunnat sätta stopp för de värsta galenskaperna, men hade de där personerna stått någonstans där inte andra brytt sig eller haft mer kunskap vet jag inte hur det hade gått...

 

[Tilda S]

Problemet är ju att det är en massa man inte kan lära sig på annat sätt än genom erfarenhet. Hästöga, hur man ska bete sig för att hästen i längden ska fortsätta vara trevlig att rida och hantera, vilka underlag man kan rida på under vilka omständigheter, osv. Om jag ville lära mig snabbt och hade tid, så skulle jag höra av mig till en bra ridskola med välutbildad personal, och höra om jag fick praktisera där. Och sen fråga, fråga fråga. På ett ställe med 40-50 hästar så kan man på ganska kort tid få träffa en massa olika hästar med en massa olika problem, och se hur man löser dem. När ska en häst vila och hur, hur sätter man igång den, hur löser man det om hästen lagt sig till med en olat, etc. Då alltså en ridskola där personalen har tid att arbeta med hästarna, rida till dem osv.

Jättebra tips! Det ska jag kika runt efter. Se om det finns någon som är villig att ta emot mig. Tack!

 

[Tilda S]

Det är bra att du tar till dig det folk skriver. Jag har sett några som kommit som inackorderingar till oss och varit väldigt "gröna". Även om de har velat väldigt väl, så har det varit synd om de hästarna. Inte för att de inte varit snälla emot dem, för det har de, utan för att de i sin välvilja gjort så mycket galet att man baxnat. Nu finns det mycket kunnigt folk hos oss som har kunnat sätta stopp för de värsta galenskaperna, men hade de där personerna stått någonstans där inte andra brytt sig eller haft mer kunskap vet jag inte hur det hade gått...

Nu blir jag jättenyfiken på vad det har varit för tokigheter (så jag inte gör om dem )?