B
Borka2008
Sv: Hur löser ni konflikter i ert kollektiv stall?
I dag hade en riktigt jäkla ap bra ridtur idag och det var lugnt och skönt i stallet. Underbart att få en lugn stund och bara få vara med den man älskar mest.
Ja, vi får se hur det går på vårt stallmöte sen. Jag har ett ända mål med detta, och det är att det ska bli lugnt och skönt i stallet. Och hoppas naturligvis att alla vill detsamma
Jag tror ju helt säkert på att hästarna känner av om det är käbbel. Som jag sagt tidigare, man kan inte älska alla. Men för hästarnas skull, om inte annat så kan man ju försöka prata ut om det finns något som bubblar under ytan.
Jag är inte den som vill ge igen. Det har jag aldrig energi för. Det är väll enklare att prata tycker jag. Och skönare. Allt blir ju bara som en ond cirkel.
Och vem blir oftast lidande, hästarna då ryttarna springer omkring och är grininga.
Det är ju tur att man vet vart man har sig själv i alla fall. Och vad man GÖR och INTE gör.
Hästen är som en familjemedlem för mig, djur har alltid betytt mycket för mig och det är även dem jag prioriterar över allt annat.
Jag är en ny hästmänniska, har dock alltid älskat hästar.
Man blir ju alltid "varnad" för oss, hästmänniskor alltså.
Men vad är det som gör att vissa blir så knepiga?
På ett eller annat sätt har man ju något stort man har gemensamt, kärleken till våra håriga stora fyrbenta vänner. Kan man inte glädjas åt varandras framsteg? Och om det går dåligt peppa varandra. Kanske ge varandra tips etc och hjälpa varandra frammåt och inte bakåt?
Ja, jag lever väll i en fantasi värld. Kanske det bara existerar i mitt lilla huvud.
Hur som haver, jag vill ialla fall ge ett försök till att få en bra stämning. Funkar det inte så är jag i alla fall nöjd med att jag försökte.
Egentligen träffar man ju inte de andra i stallet så ofta så det går ju kanske att leva med i värsta fall. Så länge man själv vet att man gör det bästa man kan av allt och alla situationer....Är man inte nöjd med sig själv, hur kan man då bli nöjd med någon annan?
Den som lever får se!
I dag hade en riktigt jäkla ap bra ridtur idag och det var lugnt och skönt i stallet. Underbart att få en lugn stund och bara få vara med den man älskar mest.
Ja, vi får se hur det går på vårt stallmöte sen. Jag har ett ända mål med detta, och det är att det ska bli lugnt och skönt i stallet. Och hoppas naturligvis att alla vill detsamma
Jag tror ju helt säkert på att hästarna känner av om det är käbbel. Som jag sagt tidigare, man kan inte älska alla. Men för hästarnas skull, om inte annat så kan man ju försöka prata ut om det finns något som bubblar under ytan.
Jag är inte den som vill ge igen. Det har jag aldrig energi för. Det är väll enklare att prata tycker jag. Och skönare. Allt blir ju bara som en ond cirkel.
Och vem blir oftast lidande, hästarna då ryttarna springer omkring och är grininga.
Det är ju tur att man vet vart man har sig själv i alla fall. Och vad man GÖR och INTE gör.
Hästen är som en familjemedlem för mig, djur har alltid betytt mycket för mig och det är även dem jag prioriterar över allt annat.
Jag är en ny hästmänniska, har dock alltid älskat hästar.
Man blir ju alltid "varnad" för oss, hästmänniskor alltså.
Men vad är det som gör att vissa blir så knepiga?
På ett eller annat sätt har man ju något stort man har gemensamt, kärleken till våra håriga stora fyrbenta vänner. Kan man inte glädjas åt varandras framsteg? Och om det går dåligt peppa varandra. Kanske ge varandra tips etc och hjälpa varandra frammåt och inte bakåt?
Ja, jag lever väll i en fantasi värld. Kanske det bara existerar i mitt lilla huvud.
Hur som haver, jag vill ialla fall ge ett försök till att få en bra stämning. Funkar det inte så är jag i alla fall nöjd med att jag försökte.
Egentligen träffar man ju inte de andra i stallet så ofta så det går ju kanske att leva med i värsta fall. Så länge man själv vet att man gör det bästa man kan av allt och alla situationer....Är man inte nöjd med sig själv, hur kan man då bli nöjd med någon annan?
Den som lever får se!