Hur länge skulle du vilja leva?

[Tuvstarr]

Jag hade gärna kunnat tänka mig att leva till ungefär 85. Jag tänker att då har jag varit pensionerad tilräckligt länge för att ha hunnit resa och uppleva det jag vill. Jag hoppas också att eutanasi har godkänts då den dagen kommer, så jag faktiskt kan välja.

Har jag god hälsa är det väl inte omöjligt att jag vill leva lite längre.
Jag tänker att jag nog lär ha ekonomi till att i varje fall leva någotsånär drägligt, även om pensionssystemet vi har i dag inte längre finns som sådant. Tak över huvudet lär jag ha i varje fall.

Mina barn meddelade i väldigt ung ålder att de minsann inte tänker skaffa några barn, så jag räknar inte med att bli en mormor som sitter hemma och bakar bullar och klappar katt, utan jag tänker utforska Paris och Londons gränder och muséer, odla mina egna äppelträd och rosor, och skriva några böcker. Det behöver jag inte så förskräckligt många år till, och sen får det vara bra.

Egentligen har det i väldigt många år skänkt mig en lättnad, att jag inte behöver leva i en halv evighet, utan bara några årtionden till, och sen är det färdigt.

 

[nullo-modo]

JA, är så mycket jag vill göra och testa som inte hinns med under ett normalt liv.

 

[Tuvstarr]

Jag hade helst varit född i början av 1900-talet och blivit runt 100 och varit frisk, skärpt och med en ok ekonomi och utbildning. jag har svårt att tro att vi kommer ha en så brant utvecklingskurva i samhället igen och hade så gärna velat uppleva processen mellan att ha hästskjuts och utedass till att flyga på semester och ha smartphone.

Jag är ju inte ens 50, men redan den utvecklingen som skett på de åren är ju smått löjlig. Att jag faktiskt skrev handskrivna brev, som skickades med post, till min första pojkvän. Att det inte gick att få tag på filmen man ville se, om man missade den då den visades i tv. Att grannens fru stolt kom och gav mig och min syster varsin kiwifrukt, som då för första gången såldes i bybutiken. Att man stod på busshållplatsen och läste tidtabellerna när man skulle resa hem genom halva landet, utan att någon riktigt visste var man befann sig. Att en hästtransport var smått exotisk, och det skämtades om att det ju är hästen som borde dra vagnen. Och en massa andra saker i varje fall mina barn tycker är mycket märkliga.

 

[GoldieII]

Spännande forskning kring åldrande pågår hela tiden, som vanligt är det våra stackars möss som är huvudpersonerna.

https://edition.cnn.com/2022/06/02/health/reverse-aging-life-itself-scn-wellness/index.html

Men säg att vi nu faktiskt hittar ett sätt att reversera åldrandet, skulle du vilja ha den behandlingen?
Jag tror inte vi kommer att få människor som lever för evigt, men säg 300 år istället för 100, unga och raska hela den tiden.

Vad tror du om samhälleskonsekvenserna av förlängd livslängd?
Å ena sidan skulle populationen öka och jorden är redan ansträngd i sina resurser. Å andra sidan skulle våra smartaste hjärnor kunna jobba längre med att lösa problemen.
Å ena sidan skulle det troligen vara de rikaste som kan köpa sig ungdom. Å andra sidan skulle det vara samhällesekonomiskt att kunna lägga ner hemtjänst och äldreomsorg, avskaffa statlig pension.
Skulle ”folk” bli bättre på att tänka långsiktigt kring miljön om de själva kan räkna med att behöva bo på planeten mycket längre?

Jag hade hoppats att vi skulle kommit en bit på väg med att kolonisera andra världar innan vi löste åldrandets gåta, det kommer liksom att bli bra trångt annars. Nu låter det som om vi kommer att ha en behandling mot åldrande inom 30-40 år. Elon får rappa på med sin marsraket nu!

70 är rätt ok. Allt över det är bonustid. Jag är 66 så ni förstår var jag kommer ifrån.

 

[Kilauea]

Jag är ju inte ens 50, men redan den utvecklingen som skett på de åren är ju smått löjlig. Att jag faktiskt skrev handskrivna brev, som skickades med post, till min första pojkvän. Att det inte gick att få tag på filmen man ville se, om man missade den då den visades i tv. Att grannens fru stolt kom och gav mig och min syster varsin kiwifrukt, som då för första gången såldes i bybutiken. Att man stod på busshållplatsen och läste tidtabellerna när man skulle resa hem genom halva landet, utan att någon riktigt visste var man befann sig. Att en hästtransport var smått exotisk, och det skämtades om att det ju är hästen som borde dra vagnen. Och en massa andra saker i varje fall mina barn tycker är mycket märkliga.

Ot, men vi har läst en bok som är sen pappan och jag var barn. Där lämnar dom in en filmrulle för framkallning. Vår son, 5 år, finner det myyycket märkligt . Så ja, visst har det hänt en hel del sen vi var små.

 

[Kilauea]

Hur länge jag vill leva vet jag inte. Så länge jag är frisk (-ish) och har lust och ork.
Förut kändes 70+ supergammalt. Med en mamma som är 75 snart då känns det inte lika gammalt längre. Så 80 år kan jag nog tänka mig om övriga "krav" ovan hålls uppfyllda.

 

[Lycan]

Om jag fick vara fortsatt skarp i huvudet, hyfsat frisk och självständig så skulle jag kunna tänka mig att bli 100.. . Annars så max 75 år. Jag hinner nog bli less på att arbeta utan att dessutom behöva göra det i flera hundra år. För pensionsåldern lär ju höjas allteftersom folket lever längre.

 

[Lycan]

Jag är 66 och får lite panik (lite) när jag inser att om 20 år (vilket är INGENTING!!) är jag 86 - om jag ens lever då. Jag har SÅ mycket jag vill göra, uppleva, utveckla. SÅ mycket som jag inte insett och inte fattat förrän nu. Det är ju det som är så frustrerande - ofta behöver man bli Lite Till Åren innan man FATTAR! Ändå har jag levt ett galet bra liv redan. Men drömmarna finns kvar och jag vill inte behöva skippa dem pga ålder och död. Dör jag så dör jag men jag hoppas det är långt dit OCH att jag får vara aktiv och klar i knoppen resan ut.

Men visst är det lite av en chock - jag är 66; gå tillbaka 20 år i tiden, då var min dotter 3 år (!) och jag var UNG! Tyckte jag.Går jag, som sagt, 20 år framåt i tiden är jag plötsligt 86. Det är gammalt - om jag alls finns då. Det är märkligt, och det är skrämmande - eller också är det en spark i ändan att gör det du vill göra och gör det NU! Skjut inte upp NÅNTING!!

Jag pratade med min farmors morbror (97 år) igår. Han berättade om sin syster som sa att hon ville bli 100 år gammal. Hon blev 98 år! Så en del har turen att få leva länge och fortsätta uppleva en hel del till väldigt hög ålder. Jag hoppas att du får din önskan uppfylld.

 

[Sedna]

Läste tidigare i år om en undersökning som kommit fram till att över 50% av svenskarna har som största intresse att ”göra ingenting”, och det är en uppåtgående trend. I det perspektivet är 300-årigt liv rätt meningslöst för de flesta.

Jag älskar att göra saker men skulle just av den anledningen inte vilja leva 300-år. Orka hålla på! Jag vill göra massor nu och efter en normallångt människoliv är jag nöjd med ingenting.

 

[Takire]

Jag är förvånad över att så många är beredda att dö tidigt. Men det ser kanske annorlunda ut om man tar ett tvärsnitt ur befolkningen.

 

[sjoberga]

Jag är förvånad över att så många är beredda att dö tidigt. Men det ser kanske annorlunda ut om man tar ett tvärsnitt ur befolkningen.

Eller så är det just tidigt vi inte är överens om definition av.

 

[Iamia]

Jag kan säga såhär: Är mycket mycket mindre rädd för att dö ”för tidigt” än ”för sent”. Min allra största fasa är att bli gammal och sjuk så att jag inte klarar mig själv. Om mina enda val varit att dö nu idag eller att säkert hamna i det ovan nämnda, hade valet varit enkelt...

Edit: Kan lägga till att jag inte varit intresserad av att bli 300 år. Eller att andra skulle bli det. Vi är redan för många…

 

[Takire]

Eller så är det just tidigt vi inte är överens om definition av.

Det är möjligt. Tycker att jag läst flera som tycker det räcker vid 70 år och jag har en del vänner och många bekanta som är över den åldern och har rika liv. (Vet dock inte vad all bekanta VILL.)

Jag kan inte känna som jag tror du skrev - att lämna plats för efterkommande, då känns det som att jag (33 år nu) måste önska att ha dött istället för att t.ex. en för mig okänd 20-åring dött. Nu tror jag knappast du menar precis så men det är så tankarna och känslorna skulle gå i mig.

Men jag lär inte höra till de som får antiåldringsserum i min generation ändå . Jag ska försöka överleva så länge jag kan ändå.

 

[Hedinn]

Kan bara inte låta bli att tänka på vilket ramaskri det blir när pensionsåldern chockhöjs till 150.

 

[Otherside]

Jag pratade med min farmors morbror (97 år) igår. Han berättade om sin syster som sa att hon ville bli 100 år gammal. Hon blev 98 år! Så en del har turen att få leva länge och fortsätta uppleva en hel del till väldigt hög ålder. Jag hoppas att du får din önskan uppfylld.

Tack snälla!!

 

[Ainon]

Sålänge jag är fräsch så lever jag gärna väldigt länge, tänkte skriva för alltid men tänker att man nog tillslut blir för trött mentalt för att fortsätta.
Vill dock inte leva längre än att jag har nära familj kvar. Vill såklart inte uppleva mina barns död men skulle ändå kunna se mig själv sitta med små barnbarnbarnsbarn

 

[RedQueen]

Jag är 66 och får lite panik (lite) när jag inser att om 20 år (vilket är INGENTING!!) är jag 86 - om jag ens lever då. Jag har SÅ mycket jag vill göra, uppleva, utveckla. SÅ mycket som jag inte insett och inte fattat förrän nu. Det är ju det som är så frustrerande - ofta behöver man bli Lite Till Åren innan man FATTAR! Ändå har jag levt ett galet bra liv redan. Men drömmarna finns kvar och jag vill inte behöva skippa dem pga ålder och död. Dör jag så dör jag men jag hoppas det är långt dit OCH att jag får vara aktiv och klar i knoppen resan ut.

Men visst är det lite av en chock - jag är 66; gå tillbaka 20 år i tiden, då var min dotter 3 år (!) och jag var UNG! Tyckte jag.Går jag, som sagt, 20 år framåt i tiden är jag plötsligt 86. Det är gammalt - om jag alls finns då. Det är märkligt, och det är skrämmande - eller också är det en spark i ändan att gör det du vill göra och gör det NU! Skjut inte upp NÅNTING!!

På en tidigare arbetsplats kom jag ofta i kontakt med en pigg äldre dam som styrketränade 4 gånger i veckan och som jag aldrig kunde tro var högst 80 år gammal. Döm av min förvåning när hon berättade att hon var 96 år gammal och just bokat en weekendresa till Paris med sitt barnbarn och barnbarnsbarn.

Med andra ord, man kan nå en mycket hög ålder och ändå inte vara "gammal". Det viktigaste är att man gör sådant som håller en pigg och alert och som man tycker är roligt.

 

[Teilani]

När jag läser svaren så verkar att bli ”gammal”, dvs tappa ork, se sämre, demens och andra sjukdomar vara det som de flesta vill slippa. Vilket känns självklart, vem vill känna sig blind, dum och orkeslös, men att bli äldre behöver ju inte betyda de här sakerna.

Och kanske ännu mindre i framtiden. Som sagt tror jag inte på evigt liv, och kan inte se vitsen med det heller, men jag tror att vi skulle få en annan samhällsmentalitet om vi levde längre. Men det kanske bara är önsketänkande att människor skulle bli mer sansade med fler år på nacken och ännu fler framför sig.

 

[lingonben]

Jag vill leva så länge att mina barn är rejält vuxna, min farmor dog när min far var tretton och jag har sett hur det påverkat honom. I övrigt vore det kul att hänga med så länge huvud och kropp är med på banan. Eller snarare, med tanke på kommande klimatförändringarna vill jag hänga med så länge the world as we know it, huvud och kropp är med på banan

(Jag hade inte skaffat barn idag om jag var tjugo år yngre, och jag hoppas nästan mina egna barn inte skaffar barn med tanke på hur framtiden ser ut)

 

[Otherside]

På en tidigare arbetsplats kom jag ofta i kontakt med en pigg äldre dam som styrketränade 4 gånger i veckan och som jag aldrig kunde tro var högst 80 år gammal. Döm av min förvåning när hon berättade att hon var 96 år gammal och just bokat en weekendresa till Paris med sitt barnbarn och barnbarnsbarn.

Med andra ord, man kan nå en mycket hög ålder och ändå inte vara "gammal". Det viktigaste är att man gör sådant som håller en pigg och alert och som man tycker är roligt.

Men så underbart!!!