Hur länge håller babybubblan i sig egentligen?

[athena]

Det värsta jag har hört i "rutinfall" är en familj som krävde att deras lille son skulle få bada i värdens badkar på nyårsafton eftersom han alltid gjorde det kl. 19 när han var hemma.

"Mina" åker hem till kl 19 eftersom det ska badas då...

@hoppsann jag är ju också rak som du vet, men det funkar inte på mina iaf. De bara skakar i huvudet och tycker jag har för slapp syn på livet, typ.

 

[Rhinos]

Har en bekant som har en liten på ett drygt år och föräldrarna känns en smula... Fixerade?
Vad gör man? Det är inget kul att umgås längre.
Babybubbla i all härlighet, men hur mycket anpassning, tålamod och förståelse kan man egentligen vänta sig av sina kompisar? Är rätt less faktiskt.

Inviterar till middag kl 18.30 så ringer de och ber att man skall tidigarelägga så de hinner äta innan barnet skall hem och i säng.
Barnet kan inte vara med på några aktiviteter som är "ljudliga" och får inte vara i samma rum som t.ex. en TV som är påslagen. Helst skall det inte vara för många människor på samma ställe heller.
Skäller en hund eller barn stojar och leker skall de hem för deras barn kan bli rädd. Alternativt hunden gå och barnen vara tysta.

Det här var några petitesser, finns mycket mer, men jag tror ni tar poängen.
Nu närmar sig nyår och jag funderar på när jag får samtalet om vi inte kan köra tolvslaget 18.00 för att de skall kunna vara med....

Vissa kompromisser kan man vän gå med på, men att ändra tiden för middag skulle jag varken vilja gå med på som värd eller kräva som gäst. Det är såklart skillnad om man har bestämt träff med bara en part, då kan det vara aktuellt med en tidsändring för att få ut så mycket av sällskapet som möjligt, men inte när det är en tillställning där fler är bjudna.

Jag kan dock känna igen mig i det här med stimmiga miljöer. Sonen, 9 mån, blir väldigt lätt stressad av platser där det är mkt ljud, spring och tjim. Det löser vi genom att gå iväg med honom till en lugnare plats en stund så han får en chans att varva ner. Ibland har vi fått åka hem lite tidigare än beräknat för hans skull. För oss handlar det dock inte om att hålla fast våra rutiner, utan om att det helt enkelt blir jobbigt för honom.

Vi har alltid haft inställningen att vi anpassar oss efter de som bjuder in, och vi anstränger oss för att det ska gå så smidigt som möjligt. Det innebär dock att vi kanske får be att få ett rum att lägga barnet i när han är trött, eller att vi kanske måste åka hem lite tidigare än vad vi hade gjort utan barn.

 

[hoppsann]

"Mina" åker hem till kl 19 eftersom det ska badas då...

@hoppsann jag är ju också rak som du vet, men det funkar inte på mina iaf. De bara skakar i huvudet och tycker jag har för slapp syn på livet, typ.

Jag känner mig inte lika oempatisk nu! Men tror jag skiter i det raka samtalet och fasar ut istället eftersom jag tror att det hjälper lika mycket som i ditt fall.
Har inte förstått mig på den delen av föräldraskap när man använder plasthandskar vid blöjbyten, knäpptyst efter kl. 19.00 och att barnen inte får vistas i rum där det finns en aktiv skärm påslagen heller.
Är i grunden en hemsk människa tror jag, men med en glad unge och fungerande liv!

 

[hoppsann]

Vissa kompromisser kan man vän gå med på, men att ändra tiden för middag skulle jag varken vilja gå med på som värd eller kräva som gäst. Det är såklart skillnad om man har bestämt träff med bara en part, då kan det vara aktuellt med en tidsändring för att få ut så mycket av sällskapet som möjligt, men inte när det är en tillställning där fler är bjudna.

Jag kan dock känna igen mig i det här med stimmiga miljöer. Sonen, 9 mån, blir väldigt lätt stressad av platser där det är mkt ljud, spring och tjim. Det löser vi genom att gå iväg med honom till en lugnare plats en stund så han får en chans att varva ner. Ibland har vi fått åka hem lite tidigare än beräknat för hans skull. För oss handlar det dock inte om att hålla fast våra rutiner, utan om att det helt enkelt blir jobbigt för honom.

Vi har alltid haft inställningen att vi anpassar oss efter de som bjuder in, och vi anstränger oss för att det ska gå så smidigt som möjligt. Det innebär dock att vi kanske får be att få ett rum att lägga barnet i när han är trött, eller att vi kanske måste åka hem lite tidigare än vad vi hade gjort utan barn.

Det du säger är helt normalt och jag tycker att ni gör helt rätt att hålla honom trygg och fin.
Er inställning är liksom inte i närheten.

Stimmiga miljöer kan i mitt fall vara att spela krocket med andra vuxna, barn och hundar på tomten. Barnen kanske tjoar till om de blir bortkrockade (jag med) eller en hund som skäller av glädje när den leker med någon. I min värld är det en vardagssituation. Men jag har förståelse för att det i andras världar är rena marknadsfesten. Då bestämmer sig de här föräldrarna att barnet blir rädd och de får åka hem.
Jag visste inte så mycket om barn när jag fick, så jag körde bara på. Lyckligt ovetandes för vardagens farligheter.

 

[TeamLundVer]

Har en bekant som har en liten på ett drygt år och föräldrarna känns en smula... Fixerade?
Vad gör man? Det är inget kul att umgås längre.
Babybubbla i all härlighet, men hur mycket anpassning, tålamod och förståelse kan man egentligen vänta sig av sina kompisar? Är rätt less faktiskt.

Inviterar till middag kl 18.30 så ringer de och ber att man skall tidigarelägga så de hinner äta innan barnet skall hem och i säng.
Barnet kan inte vara med på några aktiviteter som är "ljudliga" och får inte vara i samma rum som t.ex. en TV som är påslagen. Helst skall det inte vara för många människor på samma ställe heller.
Skäller en hund eller barn stojar och leker skall de hem för deras barn kan bli rädd. Alternativt hunden gå och barnen vara tysta.

Det här var några petitesser, finns mycket mer, men jag tror ni tar poängen.
Nu närmar sig nyår och jag funderar på när jag får samtalet om vi inte kan köra tolvslaget 18.00 för att de skall kunna vara med....

Det där har inte med barnet att göra utan föräldrarna. Har vänner som fortfarande är så och deras äldste är 3.5 sedan har jag vänner som aldrig varit så.

Vår son är ett och har fått vara med från början på allt.

 

[Lena Furberg]

Generellt sett tror jag det är sämre när man blir äldre. Ens egna rutiner har satt sig hårdare då och jag inbillar mig att man därför måste ha hårdare rutiner för sitt barn, eller tror sig behöva.

Eeehhh .... DET håller inte jag med om Jag fick mitt barn när jag fyllt 43 och upplever snarare tvärtom att jag varit och är mer flexibel och överlag har färre förutfattade meningar än som yngre. Vårt barn har knappt haft några rutiner alls (!) och vuxit upp till en väldigt fantastisk person med stark personlighet, empati och förmåga att tänka själv utanför ramarna.

Så, det är nog personligt snarare än åldersrelaterat. Tror jag.

 

[Tassetass]

Säger som många andra; det där har inget med babybubbla att göra utan det där ligger i föräldrarnas personligheter.

Att be andra att anpassa sig efter vår onge finns nog inte på kartan, vare sig hos mig eller maken. Jag utsätter min onge för det som livet för med sig och oftast går det bra trots att mattider blir förskjutna eller tupplurar avkortade. Visar hon att hon inte fixar det så går vi undan eller åker hem i värsta fall.

 

[Lupino]

Jag tycker det verkar väldigt många här som haft enkla barn. Vårt första barn hade vi med på allt möjligt i början och hon somnade alltid framför tv:n eller där vi befann oss.

Sen började hon vakna och vakna och vakna. För att överleva började vi smyga. Vid sista toalettbesöket kunde vi inte ens spola för då vaknade hon. Låter komiskt kanske men det var en oerhört jobbig tid. Nu hade vi tur när vi var borta för hon sov så bra i vagn att det var där hon fick sova och då klarade vi gå på middagar i många fall. Vi föredrog att gå efter middagstid eftersom hon vägrade äta borta och när hon inte åt blev hon odrägligt jobbig (dåligt humör).

Men självklart bad vi aldrig att ändra en tid men förvarnade att vi kunde bli sena/behöva gå hem tidigare om det inte fungerade. Ibland tackade vi även nej för det tog mer energi än det gav.

Vårt andra barn har varit enklare att ha med men mer besvärlig vad gäller mat så där tar vi med egen eller låter henne äta innan.

Jag rekommenderar att ni inte längre bjuder familjen om ni störs så. Vågar du vara rak tycker jag du kan säga att ni tycker om att umgås men inte vill kompromissa just nu om tider och att ni gärna umgås mer sen när barnet blivit mer van vid stökiga miljöer.

 

[lil-sis]

Jag tror inte det är föräldrarnas ålder utan personligheter i kombination med barnets personlighet som styr hur det blir.

 

[Amha]

Helt enig. Men vad gör du med väninnan? =)

Hade jag haft en bekant som håller på sådär som jag velat ha kvar hade jag luskat lite. Varför är det sådär och hur känns det för familjen. Då kan man gå vidare därifrån sen och om det bara är en idé om hur det ska vara kan man ju säga att man tycker att det är jobbigt.

Jag personligen har alltid velat kunna göra allt jag vill men visst blir jag kanske lite stressad när ett jippo jag vill gå på, tillsammans med barnen, serverar middag kl 19 när stora barnet brukar vara skithungrig 1.5 h innan och brukar sova 19:30-20 men det mesta går ju att lösa. Med lite godis är barnen speedade lite extra länge

 

[athena]

Eeehhh .... DET håller inte jag med om Jag fick mitt barn när jag fyllt 43 och upplever snarare tvärtom att jag varit och är mer flexibel och överlag har färre förutfattade meningar än som yngre. Vårt barn har knappt haft några rutiner alls (!) och vuxit upp till en väldigt fantastisk person med stark personlighet, empati och förmåga att tänka själv utanför ramarna.

Så, det är nog personligt snarare än åldersrelaterat. Tror jag.

Visst är det personligt. Men min empiriska undersökning bland mina vänner ger ett generellt samband med högre ålder .

 

[Pontevecchio]

Oroliga människor blir oroliga föräldrar..

Min nära vän har jag peppat att tex äta lunch på stan och tagit bebis och visat att han inte blir tokig.

 

[Hiddeous]

Nej, där tror jag snarare tvärtom. Jag tror man blir mer egoistisk ju äldre man blir och det innebär att man vänjer sina barn med att föräldrarna kan idka ett normalt umgänge och att tryggheten ligger i att föräldrarna är där, inte att rutinen ser exakt likadan ut från kväll till kväll.. Min erfarenhet är att besattheten kring rutiner brukar förändras och uppluckras ju fler barn man får (det blir helt enkelt omöjligt att följa rutinerna).

Det måste i grund och botten vara rätt ängsliga individer som tror så fullkomligt på rutinernas helande kraft. Jag tror inte vi har en enda fast rutin på hela dagen. Möjligen att läggdax är runt 21, senast (om det inte är fest, då får de vara uppe tills de somnar stående = kul för dem, sovmorgon för oss )

Det enda vi har lite grann extra koll på är hur många timmar bebisen sover per dygn, för att kunna planera dagen lite lättare.

Jag är alldeles för lat för att ha en massa rutiner och regler. Och barnen är alldeles för enkla och anpassningsbara för att jag ska se någon poäng i att ha det på något annat sätt.

 

[Hiddeous]

Jag är väl där just nu. Irriterar mig. Men jag brukar vara rak. Så då stör jag mig på att jag inte är mig själv.
Om en tid inte passar mig jag besked om det: Jag kan inte vara hos er förrän kl. XX (eller måste åka kl. XX), men är det ok att jag kommer ändå?
Inte tusan ber jag dem ändra tiden och ringa runt till sina gäster? Varför skall man göra det för ett barn om 10-12 vuxna är inbjudna? Jag hade inte kommit på tanken.
Annars är jag nog den som har köket redo för alla eventualiteter. Har både veganer, vegetarianer, glutenintoleranta och fiskhatare omkring mig. Och brukar ha något som passar alla.

Det låter helt galet. jag hade inte lagt två fingrar i kors för att ändra en massa. Jag hade sagt: ni får komma när ni kommer, men vi äter den och den tiden. Funkar det inte, är det nog bättre att vi tar middag/lunch vid något annat tillfälle när det fungerar lättare för er."

 

[Thera]

Jag tror som flera andra sagt - det är ingen babybubbla, det är nåt annat.. Vissa är ju helt otroliga på att krångla till det.

Våra har alltid fått hänga med överallt och det har aldrig varit några problem.
När sonen var yngre och vi var bortbjudna tog vi bara med pyjamas och en flaska välling, sen la vi honom i vagnen när han slocknade. På med några tjocka filtar, sen åkte han vagn hem och märkte inte när vi lyfte över honom till hans säng.

Däremot har vi bekanta som är helt makalösa. När ungen lägger sig måste båda föräldrarna också lägga sig. Så från klockan 19 ligger de och glor på film väldigt tyst i sovrummet.

En gång hade vi bjudit in dem för att se Melodifestivalen. Först ändrade de tiden vi sagt för att det skulle passa dotterns mat- och sovklocka, sen gick de hem innan desserten och innan alla ens sjungit för att dottern skulle lägga sig. Där stod vi med dessert och ett kilo smågodis och undrade vad som hände.

Jag är övertygad om att det blir precis vad man gör det till, börjar man vara superpetig med tider och rutiner får man också ett barn som är mer känsligt för förändringar.

Sen klart det är bra att ha lite rutiner och fasta tider, men nån jäkla måtta får det ju vara....

 

[lil-sis]

Visst är det personligt. Men min empiriska undersökning bland mina vänner ger ett generellt samband med högre ålder .

Och min precis tvärtom.

 

[hoppsann]

Oroliga människor blir oroliga föräldrar..

Min nära vän har jag peppat att tex äta lunch på stan och tagit bebis och visat att han inte blir tokig.

Barnet är inga problem med. Hur lugn som helst.
Tack alla fina för kloka svar.
Jag känner mig genast som en bättre människa!
Tror inte att de här föräldrarna skall få veta vad min unge har hängt med på. Som fölvakning och andra hemskheter.....

 

[Badger]

Jag tycker det verkar väldigt många här som haft enkla barn. Vårt första barn hade vi med på allt möjligt i början och hon somnade alltid framför tv:n eller där vi befann oss.

Sen började hon vakna och vakna och vakna. För att överleva började vi smyga. Vid sista toalettbesöket kunde vi inte ens spola för då vaknade hon. Låter komiskt kanske men det var en oerhört jobbig tid. Nu hade vi tur när vi var borta för hon sov så bra i vagn att det var där hon fick sova och då klarade vi gå på middagar i många fall. Vi föredrog att gå efter middagstid eftersom hon vägrade äta borta och när hon inte åt blev hon odrägligt jobbig (dåligt humör).

Men självklart bad vi aldrig att ändra en tid men förvarnade att vi kunde bli sena/behöva gå hem tidigare om det inte fungerade. Ibland tackade vi även nej för det tog mer energi än det gav.

Vårt andra barn har varit enklare att ha med men mer besvärlig vad gäller mat så där tar vi med egen eller låter henne äta innan.

Jag rekommenderar att ni inte längre bjuder familjen om ni störs så. Vågar du vara rak tycker jag du kan säga att ni tycker om att umgås men inte vill kompromissa just nu om tider och att ni gärna umgås mer sen när barnet blivit mer van vid stökiga miljöer.

Tror inte det. Nu är A väldigt enkel som 5 åring men som bebis var han väldigt oenkel, kunde inte åka vagn, ville bara bäras i 20 minuter, en timma att somna, sov knappt på dagarna, men vaknade iofs bara två till tre gånger på natten, uttråkad och ville ha aktiviteter hela tiden. Jag åt knappt någonting, vilket var bra iofs... Nervig om det var mycket folk. (Men några fördelar hade vi, A klarade (klarar) tex att vara hungrig utan att det blir en katastrof och han var (är) inte lagd åt att bli panikslagen och han har aldrig varit direkt mammig eller pappig och har alltid varit lättbarnvaktad.)

Men man kan ju ha som mål att vänja bort rutiner eller att träna in dem och man kan ha som mål att vänja in stökiga miljöer eller vänja bort dem och man kan ha som mål att ha många trygga personer eller så få som möjligt. Lite oavsett vad utgångspunkten är.

 

[Bexzor]

Tack för ditt svar
Vi (och andra) har massor av plats, det är inte det som är problemet.
Barnet ska sova i sin egen säng. Och äta hemma. Barnet får aldrig vara med vid matbordet utan föräldrarna turas om att äta och hålla barnet. Det blir jättekonstigt.

Fast det beror ju på hur man själv vill ha det. Sen reagerar barn olika.

Tex mellanbarnet var 6 månader när vi var på Liseberg, och somnade för natten på tåget hem. Samt även somnade i sin resesäng på främmande hotellrum när vi var iväg på semester samma sommar. I år , 18 månader gammal så sov han sin middagsvila i vagnen på Legoland. Men han är som sagt inte bekväm med att sova borta när det är tillställningar, och det var länge som vi fick hålla oss ifrån tillställningar då han bara skrek. Att han däremot kunde sova i vårt vardagsrum på dagtid med massa ljud och ett gäng livliga 9 åringar var tydligen helt okej

Nu är det inte min ensak men äter inte barnet med alla andra ?
För mig och min omgivning är det självklart att barn oavsett ålder sitter med vid matbordet. Konversationer avbryts ofta, det blir kladd och spill men det får vara så

 

[Thera]

Tror inte att de här föräldrarna skall få veta vad min unge har hängt med på. Som fölvakning och andra hemskheter.....

Nä, man känner ju att vissa bör skonas från att höra om hur vi gör. Vår 4-åring har exempelvis varit vaken vid tolvslaget varenda nyår sen han föddes. Rekordet var nog sist, vid halv tre på natten stod han vid soffbordet och spelade på iPaden, vi fick fråga om han skulle med och lägga sig.

Nattuggla var det ja...