Hur länge håller babybubblan i sig egentligen?

[hoppsann]

Har en bekant som har en liten på ett drygt år och föräldrarna känns en smula... Fixerade?
Vad gör man? Det är inget kul att umgås längre.
Babybubbla i all härlighet, men hur mycket anpassning, tålamod och förståelse kan man egentligen vänta sig av sina kompisar? Är rätt less faktiskt.

Inviterar till middag kl 18.30 så ringer de och ber att man skall tidigarelägga så de hinner äta innan barnet skall hem och i säng.
Barnet kan inte vara med på några aktiviteter som är "ljudliga" och får inte vara i samma rum som t.ex. en TV som är påslagen. Helst skall det inte vara för många människor på samma ställe heller.
Skäller en hund eller barn stojar och leker skall de hem för deras barn kan bli rädd. Alternativt hunden gå och barnen vara tysta.

Det här var några petitesser, finns mycket mer, men jag tror ni tar poängen.
Nu närmar sig nyår och jag funderar på när jag får samtalet om vi inte kan köra tolvslaget 18.00 för att de skall kunna vara med....

 

[Bexzor]

Tror inte att det handlar om babybubblan utan mer att barnet har rutiner som föräldrarna gärna vill ha
Min äldsta har alltid varit flexibel med att sova borta.

Men mellanbarnet vägrade sova borta väldigt länge, och är idag, 2 år gammal inte så bekväm med det. Nu i lördags var vi på "mini-julafton" och åkte hem vid 20-tiden då jag dels fick riktigt ont av min foglossning men också för att sonen var trött. Han lägger sig runt 19-tiden i vanliga fall.

Ni har inte plats att lägga barnet så föräldrarna kan lägga sitt barn i tid utan att åka hem?
Så gjorde vi när vi var bortbjudna på nyårsafton förra året. Vi tog med sonens resesäng och lånade värdparets gästrum. Gav välling, tog på pyjamas och sen nattade där. På resan hem så varmkörde vi bilen innan sonen sattes i sin stol, och direkt hemma så lades han i sin säng.

 

[turbofling]

Det later som att mkt kretsar runt barnet. Min svägerska har en bebis som är ett halvar och där paminne mkt om vad du skriver. Hon säger ofta att barnet blir stressat och oroligt när det händer mkt men det är inte heller sa konstigt. Bebis och svägerska tillbringar nästan all tid hemma i sin lägehet ensamma oftast med gardiner fördragna sa det är inte sa konstigt om det blir jobbigt för bebis när det händer mkt. Dom säger ocksa att hon bara kan sova i sin säng sa dom ser till att alltid vara hemma vid sovtid.

Sen är barn/bebisar saklart olika.
Mitt äldsta barn har alltid älskat att vara med där det händer mkt. Hon har alltid varit lätt att ha med dig, vägrat sova men alltid varit pa bra humör. Sa vi behövde inte anpasa mkt till henne.

Andra barnet var känsligare, hon tyckte (och tycker fortarande som 5aring) att det kan bli jobbigt med mkt folk runt henne. Vi har inte styrt oss efter henne men anpassat lite.

Tredje har inte haft sa mkt väl att bara hänga med sina storasystrar. Det har aldrig varit ngr problem alls.

Vi har försökt fran början att välja barnen vid olika situatoner, att dom har kunnat sova pa olika platser osv.
Sen är det klart att omgivningen kanske kan anpassa lite för en bebis. Vet man att bebisen har en skrikperiod runt 20-22 sa kanske man kan lägga en middag tidigare för att vara hemma i lugn och ro da. Men när barnet är runt 1 ar tycker jag inte att det behövs längre.

 

[hoppsann]

Tror inte att det handlar om babybubblan utan mer att barnet har rutiner som föräldrarna gärna vill ha
Min äldsta har alltid varit flexibel med att sova borta.

Men mellanbarnet vägrade sova borta väldigt länge, och är idag, 2 år gammal inte så bekväm med det. Nu i lördags var vi på "mini-julafton" och åkte hem vid 20-tiden då jag dels fick riktigt ont av min foglossning men också för att sonen var trött. Han lägger sig runt 19-tiden i vanliga fall.

Ni har inte plats att lägga barnet så föräldrarna kan lägga sitt barn i tid utan att åka hem?
Så gjorde vi när vi var bortbjudna på nyårsafton förra året. Vi tog med sonens resesäng och lånade värdparets gästrum. Gav välling, tog på pyjamas och sen nattade där. På resan hem så varmkörde vi bilen innan sonen sattes i sin stol, och direkt hemma så lades han i sin säng.

Tack för ditt svar
Vi (och andra) har massor av plats, det är inte det som är problemet.
Barnet ska sova i sin egen säng. Och äta hemma. Barnet får aldrig vara med vid matbordet utan föräldrarna turas om att äta och hålla barnet. Det blir jättekonstigt.

 

[hoppsann]

Det later som att mkt kretsar runt barnet. Min svägerska har en bebis som är ett halvar och där paminne mkt om vad du skriver. Hon säger ofta att barnet blir stressat och oroligt när det händer mkt men det är inte heller sa konstigt. Bebis och svägerska tillbringar nästan all tid hemma i sin lägehet ensamma oftast med gardiner fördragna sa det är inte sa konstigt om det blir jobbigt för bebis när det händer mkt. Dom säger ocksa att hon bara kan sova i sin säng sa dom ser till att alltid vara hemma vid sovtid.

Sen är barn/bebisar saklart olika.
Mitt äldsta barn har alltid älskat att vara med där det händer mkt. Hon har alltid varit lätt att ha med dig, vägrat sova men alltid varit pa bra humör. Sa vi behövde inte anpasa mkt till henne.

Andra barnet var känsligare, hon tyckte (och tycker fortarande som 5aring) att det kan bli jobbigt med mkt folk runt henne. Vi har inte styrt oss efter henne men anpassat lite.

Tredje har inte haft sa mkt väl att bara hänga med sina storasystrar. Det har aldrig varit ngr problem alls.

Vi har försökt fran början att välja barnen vid olika situatoner, att dom har kunnat sova pa olika platser osv.
Sen är det klart att omgivningen kanske kan anpassa lite för en bebis. Vet man att bebisen har en skrikperiod runt 20-22 sa kanske man kan lägga en middag tidigare för att vara hemma i lugn och ro da. Men när barnet är runt 1 ar tycker jag inte att det behövs längre.

Hur gör du med din väninna? Håller du tyst eller frågar du/säger ifrån?

Det du skriver om dina barn låter helt normalt (och sunt för den delen) i mina öron.
Men nej, jag tycker inte att det är ok att man ändrar tiden på någon annans bjudning för att det passar ens eget barn bättre. Det hade jag aldrig kunnat med.
Det är ju inte så att det inte finns föräldrar bland de andra som är inviterade. Men har man ett barn som kanske skriker i två timmar innan den somnar, så väljer man kanske att stanna hemma?

 

[Badger]

Har en bekant som har en liten på ett drygt år och föräldrarna känns en smula... Fixerade?
Vad gör man? Det är inget kul att umgås längre.
Babybubbla i all härlighet, men hur mycket anpassning, tålamod och förståelse kan man egentligen vänta sig av sina kompisar? Är rätt less faktiskt.

Inviterar till middag kl 18.30 så ringer de och ber att man skall tidigarelägga så de hinner äta innan barnet skall hem och i säng.
Barnet kan inte vara med på några aktiviteter som är "ljudliga" och får inte vara i samma rum som t.ex. en TV som är påslagen. Helst skall det inte vara för många människor på samma ställe heller.
Skäller en hund eller barn stojar och leker skall de hem för deras barn kan bli rädd. Alternativt hunden gå och barnen vara tysta.

Det här var några petitesser, finns mycket mer, men jag tror ni tar poängen.
Nu närmar sig nyår och jag funderar på när jag får samtalet om vi inte kan köra tolvslaget 18.00 för att de skall kunna vara med....

Känns svårt att säga för själva chocken av att ha fått barn borde gått över runt 6 månader eller så senast. Men tidiga middagar är ju lättare tidigare snarare än senare. Dvs små bebisar såvitt jag förstått kan sova lite överallt och närsomhelst så där kunde jag äta sen middag med bebis. Men vissa små barn har svårt att sova annat än hemma (vår tex) så där kan tidiga middagar -gå hem runt 21, vara grejen i många år (fast vi kör barnvakt istället ).

Ljudliga aktiviteter, TV -påslagen och stojiga barn, mycket folk och skälliga hundar (iofs aldrig umgåtts med hundar som skällt inomhus, de kanske är väldigt högljudda så det skadar hörseln) verkar snarare jobbigt för föräldrarna att vara för försiktiga med, för framtiden.

(A kunde bli ledsen om det var jättemycket folk (läs släkt) på ett ställe och alla skulle vara på honom och trodde att han kände dem. Men det var ju bara att gå in i ett annat rum en kortis och så gick det över efter en stund. Mycket folk som tex mina vänner som inte är så barnkära var inga problem.)

 

[Badger]

Om tidiga middagar så har vi alltid tidiga middagar när vi är många barnfamiljer och eller släkten i ett hus. Då äter vi vid 18 helt enkelt när normala tiden kanske är 19 egentligen. Men när vi inte bor på ett ställe och är inbjudna till flera så skulle jag kunnat fråga en nära vän som bjuder in mina bästa vänner på middag om tiden, om jag inte fått barnvakt. Men inte en vän som bjuder in folk jag känner mindre bra.

 

[hoppsann]

Aldrig? De verkar lite extrema?

Känns svårt att säga för själva chocken av att ha fått barn borde gått över runt 6 månader eller så senast. Men tidiga middagar är ju lättare tidigare snarare än senare. Dvs små bebisar såvitt jag förstått kan sova lite överallt och närsomhelst så där kunde jag äta sen middag med bebis. Men vissa små barn har svårt att sova annat än hemma (vår tex) så där kan tidiga middagar -gå hem runt 21, vara grejen i många år (fast vi kör barnvakt istället ).

Ljudliga aktiviteter, TV -påslagen och stojiga barn, mycket folk och skälliga hundar (iofs aldrig umgåtts med hundar som skällt inomhus, de kanske är väldigt högljudda så det skadar hörseln) verkar snarare jobbigt för föräldrarna att vara för försiktiga med, för framtiden.

(A kunde bli ledsen om det var jättemycket folk (läs släkt) på ett ställe och alla skulle vara på honom och trodde att han kände dem. Men det var ju bara att gå in i ett annat rum en kortis och så gick det över efter en stund. Mycket folk som tex mina vänner som inte är så barnkära var inga problem.)

Jag kan tycka att det borde ha gått över med. Att de förstår att barnet kommer att "överleva".
Och nej, risk för hörselskada har inte förelegat.

Vad hade du gjort om du hade det så i umgängeskretsen? Behöver verkligen lite feedback på det. =)
Det är inte så att vi inte är barnkära, vi har ju barn nästan allihop.
Men vi och våra barn brukar anpassa oss efter angiven tid.
Jag kanske vill att mitt barn skall hinna hem från träningen och vara med oss och äta.
Borde inte våra gäster ta hänsyn till att jag har satt den tiden?

 

[Badger]

Jag kan tycka att det borde ha gått över med. Att de förstår att barnet kommer att "överleva".
Och nej, risk för hörselskada har inte förelegat.

Vad hade du gjort om du hade det så i umgängeskretsen? Behöver verkligen lite feedback på det. =)
Det är inte så att vi inte är barnkära, vi har ju barn nästan allihop.
Men vi och våra barn brukar anpassa oss efter angiven tid.
Jag kanske vill att mitt barn skall hinna hem från träningen och vara med oss och äta.
Borde inte våra gäster ta hänsyn till att jag har satt den tiden?

Jag är så hemsk att jag skulle nog inte gjort någonting alls annat än irriterat mig. Jobbigt men jag är usel på sådant. Men sannolikt skulle jag inte göra mig väldigt stort omak. Dvs kanske förklara varför det inte gick att flytta middagstiden den gången -om det var ett stort omak att flytta den.

Vi försöker alltid laga mat som kräsna barn sannolikt kan äta tex, men försöker undvika att laga extra köttbullar och sådant om vi bor ihop med några eller bjuder på middag. Känns inte bra om A skulle leva på köttbullar och makaroner en vecka bara för att de alltid lagar det extra till sina barn på sina dagar. (och det är ju klart att han äter det om de andra barnen får). Men vi har aldrig någonsin sagt flasklock om hur de gör.

Grejen är väl att de flesta är lite medelknäppa och att vi garanterat gör någonting som de irriterar sig på. Det är svårare när någon sticker ut lite antar jag.

 

[athena]

Jag har ett sånt par i min närhet. De har numera två barn, typ 4 och 8 år gamla. Det har inte gått över än . Vi har i princip slutat umgås. Det blir alldeles för omständligt och jag blir bara irriterad.

Jag fick barn "ganska tidigt" (24), egentligen helt normalt men mina kompisar fick barn ganska långt senare. Sen hände en del andra saker med mitt umgänge också, förvisso, men jag kände liksom att vi aldrig kom i takt riktigt. Nu när de har mindre barn än mig kan jag konstatera att alla hanterar det väldigt olika. Det är hela skalan mellan ovanstående par till de som faktiskt tar det som det naturliga som det faktiskt är.

Generellt sett tror jag det är sämre när man blir äldre. Ens egna rutiner har satt sig hårdare då och jag inbillar mig att man därför måste ha hårdare rutiner för sitt barn, eller tror sig behöva.

 

[hoppsann]

Om tidiga middagar så har vi alltid tidiga middagar när vi är många barnfamiljer och eller släkten i ett hus. Då äter vi vid 18 helt enkelt när normala tiden kanske är 19 egentligen. Men när vi inte bor på ett ställe och är inbjudna till flera så skulle jag kunnat fråga en nära vän som bjuder in mina bästa vänner på middag om tiden, om jag inte fått barnvakt. Men inte en vän som bjuder in folk jag känner mindre bra.

Helt enig. Men vad gör du med väninnan? =)

 

[hoppsann]

Jag har ett sånt par i min närhet. De har numera två barn, typ 4 och 8 år gamla. Det har inte gått över än . Vi har i princip slutat umgås. Det blir alldeles för omständligt och jag blir bara irriterad.

Jag fick barn "ganska tidigt" (24), egentligen helt normalt men mina kompisar fick barn ganska långt senare. Sen hände en del andra saker med mitt umgänge också, förvisso, men jag kände liksom att vi aldrig kom i takt riktigt. Nu när de har mindre barn än mig kan jag konstatera att alla hanterar det väldigt olika. Det är hela skalan mellan ovanstående par till de som faktiskt tar det som det naturliga som det faktiskt är.

Generellt sett tror jag det är sämre när man blir äldre. Ens egna rutiner har satt sig hårdare då och jag inbillar mig att man därför måste ha hårdare rutiner för sitt barn, eller tror sig behöva.

Jag känner att jag går åt det hållet du beskriver, men känner mig hemsk och egoistisk. Min egen har alltid hängt med på det mesta, jobb, skola, stall osv. Så länge barnet inte har stört andra.
Och övrigt umgänge gör som jag gjorde. Så den här situationen är ny för mig. Blir liksom förvånad? Och till viss del tycker synd om hela familjen.

 

[Badger]

Generellt sett tror jag det är sämre när man blir äldre. Ens egna rutiner har satt sig hårdare då och jag inbillar mig att man därför måste ha hårdare rutiner för sitt barn, eller tror sig behöva.

Tror du? Jag tror det handlar om personlighet för jag trodde det handlade om yngre föräldrar som var helt besatta av rutiner rutiner rutiner. Vill barnet inte ha dem så får man använda dem tills det fattar. Jag är gammal och stirrade storögt med en rysning på alla poster och artiklar som beskrev hur komplicerat och hårdkontrollerat liv som man borde skaffa sig om man har barn. (kvällsrutin måste uppfinnas, hittar du inte på något själv så kan du bada barnet rutinmässigt osv. ) Eller kanske snarare på hur mycket man förväntades fylla hela sin tillvaro med ett nytt föräldrajag fyllt av rutiner och flygresor. Oups skrev fel Mamajag.

 

[hoppsann]

Jag är så hemsk att jag skulle nog inte gjort någonting alls annat än irriterat mig. Jobbigt men jag är usel på sådant. Men sannolikt skulle jag inte göra mig väldigt stort omak. Dvs kanske förklara varför det inte gick att flytta middagstiden den gången -om det var ett stort omak att flytta den.

Vi försöker alltid laga mat som kräsna barn sannolikt kan äta tex, men försöker undvika att laga extra köttbullar och sådant om vi bor ihop med några eller bjuder på middag. Känns inte bra om A skulle leva på köttbullar och makaroner en vecka bara för att de alltid lagar det extra till sina barn på sina dagar. (och det är ju klart att han äter det om de andra barnen får). Men vi har aldrig någonsin sagt flasklock om hur de gör.

Grejen är väl att de flesta är lite medelknäppa och att vi garanterat gör någonting som de irriterar sig på. Det är svårare när någon sticker ut lite antar jag.

Jag är väl där just nu. Irriterar mig. Men jag brukar vara rak. Så då stör jag mig på att jag inte är mig själv.
Om en tid inte passar mig jag besked om det: Jag kan inte vara hos er förrän kl. XX (eller måste åka kl. XX), men är det ok att jag kommer ändå?
Inte tusan ber jag dem ändra tiden och ringa runt till sina gäster? Varför skall man göra det för ett barn om 10-12 vuxna är inbjudna? Jag hade inte kommit på tanken.
Annars är jag nog den som har köket redo för alla eventualiteter. Har både veganer, vegetarianer, glutenintoleranta och fiskhatare omkring mig. Och brukar ha något som passar alla.

 

[Sedna]

Jag tänker att antingen så så pratar man med vännen eller så slutar man umgås, för ett tag eller för gott. Varför umgås om det inte känns roligt?

 

[Badger]

Vi är ganska medgörliga köksmässigt för vuxna (om än muttrar lite) och för barn som vi vet inte tål någonting eller hatar någonting speciellt. Men att rutinmässigt göra köttbullar och makaroner som alternativ för all mat som serveras tre veckor i sträck är bara inte vår grej. Det känns så skumt.

 

[mandalaki]

Om det var fler inbjudna skulle jag inte ändra några tider, faktiskt. Och inte mycket annat heller. Har de skapat rutiner kring barnet som försvårar för dem i sällskapslivet så får de väl avstå det. (Ja, sällskapslivet alltså. Inte barnet )

Gud vad jag är ond! Jag gillar barn.

 

[AraSlei]

Jag tycker det låter överdrivet...
Jag har inga barn själv, men många av mina vänner har barn, i åldrarna 3 månader - 6 år. Ingen av dem är på det viset du beskriver. Förstår om du blir irriterad, det hade jag också blivit.
Att folk tackar nej pga att de är inne i någon period där det inte går lägga barnet borta eller liknande är väl en sak, men att kräva att den som bjuder in ändrar tid?
Enstaka gånger - ok. Regelbundet? Njae, då får de faktiskt vara hemma.

 

[Sar]

Generellt sett tror jag det är sämre när man blir äldre. Ens egna rutiner har satt sig hårdare då och jag inbillar mig att man därför måste ha hårdare rutiner för sitt barn, eller tror sig behöva.

Nej, där tror jag snarare tvärtom. Jag tror man blir mer egoistisk ju äldre man blir och det innebär att man vänjer sina barn med att föräldrarna kan idka ett normalt umgänge och att tryggheten ligger i att föräldrarna är där, inte att rutinen ser exakt likadan ut från kväll till kväll.. Min erfarenhet är att besattheten kring rutiner brukar förändras och uppluckras ju fler barn man får (det blir helt enkelt omöjligt att följa rutinerna).

Det värsta jag har hört i "rutinfall" är en familj som krävde att deras lille son skulle få bada i värdens badkar på nyårsafton eftersom han alltid gjorde det kl. 19 när han var hemma.

Vi har vissa bekanta som är mer rutinberoende än oss och som vill ha tidig middag och åka hem tidigt på kvällen. Vi har anpassat oss så att vi enbart umgås med dem på "barn-villkor", kanske träffas på dagen, hitta på något som är roligt för ungarna, grilla hamburgare och sedan åka hem.
Jag är inte intresserad av att fira Nyårsafton på ett sådant sätt så därför skulle vi aldrig välja att umgås med dem på just Nyårsafton men vi kan gott hänga en lördagseftermiddag i maj.
Sedan tycker jag nog lite synd om de familjer som blir så oerhört rutinbundna, det är ju ytterst bekvämt att aldrig behöva oroa sig för att barnen inte ska kunna följa med, inte kunna somna borta etc.

 

[hoppsann]

Jag tycker det låter överdrivet...
Jag har inga barn själv, men många av mina vänner har barn, i åldrarna 3 månader - 6 år. Ingen av dem är på det viset du beskriver. Förstår om du blir irriterad, det hade jag också blivit.
Att folk tackar nej pga att de är inne i någon period där det inte går lägga barnet borta eller liknande är väl en sak, men att kräva att den som bjuder in ändrar tid?
Enstaka gånger - ok. Regelbundet? Njae, då får de faktiskt vara hemma.

Man behöver inte ha barn för att veta eller tycka något. Enda skillnaden mellan mina åsikter/tyckanden nu och innan jag hade barn är att ingen säger till mig:
Det hade du förstått om du hade haft egna barn./ Det kan bara en förälder förstå osv.

Den enda lucköppningen jag har haft vad gäller barn/graviditeter osv. var att jag inte visste att jag inte kunde nysa utan att pinka på mig efter jag hade fött. Den detaljen var det ingen som nämnde och som jag inte kunde veta.