Hur lång tid innan omplaceringshund är lugn hemma?

[Lizans]

Mitt allra första postade inlägg (trots att jag läst måååånga år och tycker mig ha koll på några användare).

Som frågan lyder. Till er med omplaceringar, hur lång tid har det tagit innan era hundar känt sig helt coola med familjen alternativt när har ni känt att det varit läge att 'styra upp' vankande ich förfölja nya matte/husse lite mer med kommandon (hunden inte kan innan)?

 

[Lovisaleonora]

De senaste kom till ro redan efter en timme.

En tidigare tog det tre år och en kastrering (kastreringen skedde direkt när hunden kom hem till oss). Vi styrde redan från början upp vankandet genom att hunden när den var inne fick vara i korgen, för att hitta lugn. Hänga oss i hasorna av ångest har aldrig varit tillåtet.

(vi har enbart omplaceringshundar)

 

[Lizans]

De senaste kom till ro redan efter en timme.

En tidigare tog det tre år och en kastrering (kastreringen skedde direkt när hunden kom hem till oss). Vi styrde redan från början upp vankandet genom att hunden när den var inne fick vara i korgen, för att hitta lugn. Hänga oss i hasorna av ångest har aldrig varit tillåtet.

(vi har enbart omplaceringshundar)

Tack för svar!
Den här är en hund med bra bakgrund MEN med ett förflutet på jakt och i hundgård och när den varit inne mest gosad med (stulit mat, haft grind för rum osv.). Jag vill ha en hund som softar hemma och är på
mycket god väg men famlar lite i var gränsen går från att bara vara och avvakta lugn till att vara mer styrande (mjuk hund).

 

[Lovisaleonora]

Jag är övertydlig med alla oönskade beteenden. Hur ska hunden annars veta vad som förväntas av den?

 

[Alexandra_W]

Mitt allra första postade inlägg (trots att jag läst måååånga år och tycker mig ha koll på några användare).

Som frågan lyder. Till er med omplaceringar, hur lång tid har det tagit innan era hundar känt sig helt coola med familjen alternativt när har ni känt att det varit läge att 'styra upp' vankande ich förfölja nya matte/husse lite mer med kommandon (hunden inte kan innan)?

Hur långt är ett snöre? Det har tagit mellan två timmar och två år för mina att landa och bli trygga.

Men en normal hund utan kinks som haft ett bra och tryggt liv tycker jag man kan gå in och milt tala om de nya husreglerna för ganska tidigt.

Däremot den enda jag haft med äkta separationsångest, han fick följa mig i hasorna länge. Men han skulle vara lugn i ett rum om jag var det. Dvs kollade jag på TV skulle han inte ranta, men gick jag ut i köket fick han gå efter. Men han var speciell, och fick extrem ångest och panik om jag "försvann". Räckte med på toa i början...

 

[Red_Chili]

Det har varierat. Jag har dock alltid varit petig med att redan efter första timmen hemma visa att jag inte vill ha hundar som flänger runt inne och inte förföljer mig varje millimeter.

Första hunden var lugn hela tiden, gammal och klok tant som gick runt ett varv i nya miljöer innan hon la sig ner och vilade på mjukaste stället hon kunde hitta, därefter var det som om hon alltid bott där.

Senaste hunden har ett mycket stressat och rejält trassligt förflutet. Med henne tog det några timmar innan hon började se avslappnad ut, dagen efter försvann de flesta av rädslorna mot mig, någon vecka senare kändes hon lugn. Därefter har hon bara fortsatt utvecklas och blivit bättre, bättre och mer avslappnad, vuxen och trygg för varje dag som gått. Helt underbar är hon

 

[Lizans]

Det här är också en kanonhund, för mig. Exakt vad jag vill ha men 'väldigt på', i avsaknad av kommandon inne och ganska känslig så är jag lite rädd att trycka till den för mycket om jag är alltför bestämd med var hon ska vara inne.

 

[Lona]

Båda mina har i princip känt sig hemma och varit coola från dag 1. Nu räknas kanske inte Posh eftersom vi faktiskt kände varandra sedan tidigare och han dessutom hade varit hemma hos mig ett par gånger men Nikka kom direkt från uppfödaren.
Ingen av hundarna hade dock något trassel i bagaget, tvärtom, och är dessutom trygga i sig själva.
Kompisen och jag diskuterade det häromdagen, att labbar tillhör nog en av de raser som lättast finner sig tillrätta lite varsomhelst om man nu skall generalisera, de är liksom glada så länge de får mat och kärlek .
Min ena daghund importerades från Irland när han var tre, då hade han aldrig varit inomhus överhuvudtaget, han hade varit ren jakthund och bott i hundgård.
Att då flytta till en lägenhet var naturligtvis en stor omställning och det tog några månader innan han fann sig tillrätta.
Han var inte rumsren och det försvårades i början eftersom husse även hade en valp som givetvis kissade inne.
Han var dessutom förmodligen väldigt hårt hållen från sin tidigare ägare så han gjorde inte mycket väsen av sig alls, tog knappt några initiativ och så vidare.
Nu, 1,5 år senare, är han en otroligt trevlig hund som funkar i alla lägen. Tror faktiskt inte att alla individer hade klarat den omställningen hur som helst, i synnerhet som han funkar klockrent med barn, andra djur och så vidare - egentligen utan träning. Han är helt enkelt sinnebilden av en labrador; klok, snäll och godhjärtad, dessutom är han en suverän jakthund .

 

[Lona]

Det här är också en kanonhund, för mig. Exakt vad jag vill ha men 'väldigt på', i avsaknad av kommandon inne och ganska känslig så är jag lite rädd att trycka till den för mycket om jag är alltför bestämd med var hon ska vara inne.

Rent spontant tänker jag att en känslig hund alltid går att styra upp senare; knäcker man däremot ett spirande förtroende så tar det betydligt längre tid att reparera.
Givetvis får hunden inte fara omkring hejvilt, man får förstås sätta gränser, men det kan ju göras på olika sätt.
Sen beror det nog lite på vilken typ av jakthund det är (och, för all del, hur stark jaktlust den har).
Hunden jag skrev om ovan var som sagt väldigt styrd av sin tidigare ägare när det gällde jakten och han hade svårt att "tänka själv" och ta egna initiativ i början, jag kan tänka mig att om man hade varit för strikt inne så hade han nog haft ännu svårare att ta för sig även i arbete.

 

[Lizans]

Rent spontant tänker jag att en känslig hund alltid går att styra upp senare; knäcker man däremot ett spirande förtroende så tar det betydligt längre tid att reparera.
Givetvis får hunden inte fara omkring hejvilt, man får förstås sätta gränser, men det kan ju göras på olika sätt.
Sen beror det nog lite på vilken typ av jakthund det är (och, för all del, hur stark jaktlust den har).
Hunden jag skrev om ovan var som sagt väldigt styrd av sin tidigare ägare när det gällde jakten och han hade svårt att "tänka själv" och ta egna initiativ i början, jag kan tänka mig att om man hade varit för strikt inne så hade han nog haft ännu svårare att ta för sig även i arbete.

Precis så tänker jag. Den här är en utomordentligt trevlig individ och mjuk men med mycket 'go' och bus. Vill bevara att den knyter an men dämpa det 'fladder' och 'vims' som finns utan att trycka ner lust och glädje. Den lyssnar mycket bra på mig men kan inte kommandon (och är ovan vid att bara smälta in) inne. Vill vara för på utan att ha ångest (men visst, viss stress ännu). Vill mest ha bekräftat att det är ok att det tar några veckor/månader (självklart finns regler men inte lika strikta/självklara som för de andra hundarna)...

 

[Jadzia]

Precis så tänker jag. Den här är en utomordentligt trevlig individ och mjuk men med mycket 'go' och bus. Vill bevara att den knyter an men dämpa det 'fladder' och 'vims' som finns utan att trycka ner lust och glädje. Den lyssnar mycket bra på mig men kan inte kommandon (och är ovan vid att bara smälta in) inne. Vill vara för på utan att ha ångest (men visst, viss stress ännu). Vill mest ha bekräftat att det är ok att det tar några veckor/månader (självklart finns regler men inte lika strikta/självklara som för de andra hundarna)...

Jag skulle då begränsa utrymmet istället för att börja tjata på hunden och trycka den socialt. Kanske bygga en hage i det rum du är mest och så leder du in hunden där om den börjar vandra runt.

 

[prinsessfeminist]

Jag skulle då begränsa utrymmet istället för att börja tjata på hunden och trycka den socialt. Kanske bygga en hage i det rum du är mest och så leder du in hunden där om den börjar vandra runt.

Komposthage är ytterst bärbar och bra var som helst. Vi har en i köket som är hundens "sovrum". Han går dit och lägger sig i korgen när det blir för stojigt, alternativt att han vill vara ifred. (eller när vi får nog av valpryck)

Vid behov tar man med komposthagen och korg till ett annat rum.

Koppel på vid soffan är också bra. Att slappna av inomhus är viktigt.

 

[Tora]

Den senaste omplaceringen har varit nervös och orolig.

Men vi har låtit henne vara det. Dvs hon har fått ligga tätt, tätt, tätt. Ibland i knät som en riktig knähund (det är alltså en dalmatiner, men, men )

Hon har följt med från rum till rum i början men då har vi ignorerat henne men aldrig hindrat henne.

Efter ett tag så släppte det värsta och nu ligger hon kvar i soffan när vi går iväg därifrån.

Hon är mer vaktig än den andra dalmatinern vi har men en lika stor soffpotatis

 

[dpmatte]

Min gamling som nu är 14½ år kom när han var ca 9 månader. Han var helt hemmastadd dagen efter han kom. Inga anpassningsproblem alls. Han är och har alltid varit en glad, positiv och självsäker hund.

 

[Lizans]

Komposthage är ytterst bärbar och bra var som helst. Vi har en i köket som är hundens "sovrum". Han går dit och lägger sig i korgen när det blir för stojigt, alternativt att han vill vara ifred. (eller när vi får nog av valpryck)

Vid behov tar man med komposthagen och korg till ett annat rum.

Koppel på vid soffan är också bra. Att slappna av inomhus är viktigt.

Ja, koppel används vid behov. Likaså anvisad sovplats. Kompostgaller i all ära men de flyttas isåfall iväg

 

[Lizans]

Den senaste omplaceringen har varit nervös och orolig.

Men vi har låtit henne vara det. Dvs hon har fått ligga tätt, tätt, tätt. Ibland i knät som en riktig knähund (det är alltså en dalmatiner, men, men )

Hon har följt med från rum till rum i början men då har vi ignorerat henne men aldrig hindrat henne.

Efter ett tag så släppte det värsta och nu ligger hon kvar i soffan när vi går iväg därifrån.

Hon är mer vaktig än den andra dalmatinern vi har men en lika stor soffpotatis

Känner också att den börjar slappna av allt bättre men skulle helst ligga i knät men får nöja sig med golvet på fötterna...

 

[Bison]

Ruben anser att hemma är där man senast satte sig så det var inga problem.
Ture är mer känslig men trots det tog knappt en vecka till han var sig själv fullt ut.

 

[GardenAngel]

Min Alice är en omplacering med sämre bakgrund och efter 1,5år tillsammans har vi fortfarande jobb att göra innan hon kan räknas som en "normalt" fungerande hund.
När hon kom till mig var hon väldigt osäker och otrygg. Det tog nästan ett år innan hon vågade hoppa upp i sängen utan att jag bjöd upp henne.
Hon är fortfarande väldigt beroende av mig och vill helst vara i samma rum som jag.

Det tog nog någon vecka för henne innan hon sov ordentligt. Efter ett par veckor började jag stänga ute henne från badrummet. Det blev en del gnäll men det gav med sig. Tränade även på att skilja av olika rum med kompostgaller efter någon månad.

Men Alice är en otroligt speciell hund. Förhoppningsvis är din hund lättare

 

[Migo]

Mitt allra första postade inlägg (trots att jag läst måååånga år och tycker mig ha koll på några användare).

Som frågan lyder. Till er med omplaceringar, hur lång tid har det tagit innan era hundar känt sig helt coola med familjen alternativt när har ni känt att det varit läge att 'styra upp' vankande ich förfölja nya matte/husse lite mer med kommandon (hunden inte kan innan)?

Styra upp med kommandon hunden inte kan?

Jag tränar från dag ett, oavsett om det är valp eller omplacering. Vill jag inte att hunden vankar med så lär jag in stationsbeteenden. Med betoning på lär in.

 

[Lizans]

Vi visar förstås vad vi önskar för beteenden hemma ganska omgående (och en del är totalt förbjudna från sekund ett som t.ex. att klättra på bord/stolar/bänkar, ligga i soffan, vakta, gå in i barnens rum) men vill inte lägga störst fokus på tillrättavisningar/kommendering hit och dit i början utan på att bygga en naturlig och trygg relation där hunden vet att vi bara tar det lugnt hemma och att ingen blir övergiven bara för att matte flyttar på sig.

Kommandon tränas in allt eftersom men fokus ligger inte där första dagarna utan på att sätta de nya rutinerna. Hunden anpassar sig väldigt väl.