Jag red en unghäst förr som började testa mig genom att tvärstanna, vända och backa när vi red ut ensamma. Inte alltid, men för ofta för att han skulle få komma undan med det.
Jag hade alltid med ett kort spö och red alltid själv för att få ordning på problemet. Till att börja med så tvingade jag honom att fortsätta svänga åt samma håll som han började vända åt- alltså tvärstannade han och kastade sig åt höger så var jag med på noterna och så fick han gå ett flertal varv åt höger tills jag lät honom sluta och gav en framåtdrivande skänkel. Om han tog den - bra! Snabbt mycket beröm och gärna trav för att få honom att tänka framåt. Om han inte tog den- in på minivolt igen.
Det funkade även när han börjar backa, en gång så var han riktigt jobbig och vi kom knappt från stallplan innan han började strula. Han backade in i eltråden, fick en duktig stöt och kastade sig framåt och gjorde inget mer dumt den ridturen åtminstone
(Dock kunde det ju ha slutat mindre bra).
De gånger som han tvärstannade så lät jag honom stå. (Han förväntade sig att jag skulle börja driva på och då skulle han antagligen svara med att börja backa eller vända). Jag lät honom inte vända, men i övrigt så lät jag honom bara stå och glo, och om han ville gå fram så fick han göra halt. En fyraåring tröttnar efter några minuter, så när jag kände att han började bli rastlös så gav jag framåtdrivande skänkel lite fint och det funkade för det mesta. Men ibland fick vi göra om proceduren fem meter längre bort
Men det blev en trevlig häst av honom också till slut