Hur korrigerar man en häst som jävlas och vill vända på vägen?

[skuggi]

Om jag leder honom, förbi vägen, och fortsätter att göra detta, när vet man att problemet är "bättre" eller var man ska säga? Blir bara räddare och räddare för problemen desto längre jag undviker situationerna samtidigt så är verkligen helt kluven.

Hoppar in och svarar innan jag läst allt, sorry i förväg

Det här är en jättebra metod, försök också göra så att när du leder honom så måste han gå jämte dig, nästan lite före. Så att han ändå är den som går först. Det kanske han inte gillar i början, var bara mjuk och uppmuntrande då, om det bara blir ett steg då och då så är det ok i början. Vartefter kommer du känna att han blir mer och mer bekväm med att gå såhär. Vartefter så kan du börja sitta upp tidigare och tidigare, när du börjar känna i magen att det känns rätt så provar du att sitta upp innan vägen. Blir det att han tvekar då så uppmuntrar du honom mjukt att gå fram, vill han ändå inte efter att han fått lite tid på sig, så sitter du bara av och leder som ni brukar. Gör ingen kamp av det, bara sitt av som om du ändå tänkt det. Nästa gång leder du längs vägen och sitter upp där det funkat förut. Gången efter det testar du att sitta upp längs vägen, alldeles innan stigen. Be honom mjukt gå fram, ge honom lite tid och uppmuntran, men börja inte bråka.

Detta funkar jättebra med hästar som är osäkra på att gå ut själva. Du bygger självförtroendet och förtroendet för dig. Du får inte svika honom och tappa humöret, det är viktigt. Tappa heller inte tro på honom eller dig, kom ihåg att han är rädd, behandla honom så.

Jag kan inte tro att han kan "bli less på dig och vilja testa" när han inte blir less på dig när ni har sällskap. Det är något han har problem med när ni är ute själva, och det där behöver ni reda ut tillsammans, i lugn och ro.

Lycka till!

 

[Ridinglady]

Pretty much!

Han är en jävelhäst i humöret och testar lite hela tiden. Inget jag tycker är jobbigt egentligen då jag har en tendens att gilla hästar med egenhet och lite djävulskap där man verkligen får förtjäna sin roll av högre rang. Bara i just det här sammanhanget det känns obehagligt då man som jag skrev tidigare, inte riktigt har utrymmet att "ta itu med det" om man rider längst en väg och han vänder som man har på grusvägar eller åkrar.

Kan du inte rida vid sidan av vägen? Så här års gör det kanske inte så mkt om hästen trampar runt i leran?

 

[Blandrastik]

Du använder ord som "tramsar", "jävelhäst" och att du ska; "förtjäna roll som högre i rang".

Det existerar ingen rangordning mellan arter. Punkt slut.
Du kanske ska börja med din inställning till din häst? Han kanske försöker kommunicera med dig och du vill inte lyssna.

 

[Speedway]

Hur korrigerar man en häst som jävlas och vill vända på vägen?

Så länge du är rädd och spänd så kommer du ha svårt att bryta beteendet. Det går nämligen inte att ställa krav på hästen som du inte kan leva upp till själv. Med andra ord så måste du börja med att korrigera dig själv, dina tankar och ditt kroppsspråk.

 

[resolut]

Du använder ord som "tramsar", "jävelhäst" och att du ska; "förtjäna roll som högre i rang".

Ta aldrig ut ord ur texter utan att se dess helhet. Alla djur, individer är olika och vissa tramsar/busar/hittar på nya spratt whatever du vill kalla det. I mitt fall kallar jag det att tramsa. På grund av det är just det. En häst som alltid går jättefint och som är så mysig i all hantering och plötsligt tar ett sidoskutt är inte självfallet rädd, har ont osv. utan kan vara bara just det; en småtramsig häst som glöttar sig lite ibland av ren energi eller glädje.

Gällande förtjäna min roll som högre rang menade jag i det sammanhanget att jag inte skulle vilja trolla bort problem, eller skrämma en häst med ett spö för att få honom/henne att lyssna på mig. Jag visar hellre hästen att det blir kul när man lyssnar på mig. Det är roligt att följa mig och göra som jag vill. Tar tiden att låta hen vilja följa och lyssna det av egen vilja för att det är kul, tryggt och spännande. Det vill säga att jag förtjänar hästens respekt genom att ha jobbat för den och lyssnat på hästen. Precis som man gör med människor.

 

[resolut]

Flera av er har gett tips om att inte rida där utan istället jobba på grusvägen, åker osv för att bryta detta.

Haken är att jag har inga problem att få honom på andra tankar när han försöker vända och vi är ute och rider. Stanna honom, rygga honom lite, när han vänder, fortsätta på en volt så att han går ett helt varv istället, samt bara driver på så han får annat att tänka på. OM UTRYMMET FINNS.

Just längst en väg finns inte utrymmet eller tiden att stå stilla och vänta ut en häst, eller att stanna hästen på tvären om han vill vända. Kommer det en bil har man ännu mindre utrymme.

Frågan i tråden och det stora problemet var hur man korrigerar honom i ett sånt läge? Han gör inte detta alltid men det händer och det räcker för mig för att jag ska vilja göra något åt det. Ler just nu förbi vägsträckan för att slippa oron att det ska uppstå konflikt längst vägen.

(och ja som ni hör, s är hästen mer trafikvan än mig.. haha)

 

[Magnum]

Är jag säker på att det inte kommer en bil, då hade jag kanske chansat och ta igenom problemet där ute på vägen. (vända tillbaka åt rätt håll/driva/vänta ut eller vad som fungerar)
Annars hade jag suttit av och lett förbi. Nej jag vill inte ha en sån diskussion bland trafik, så jag hade helt enkelt undvikit en sån situation. Man får kalla det att 'förlora' men det är inte värt risken tycker jag.

Tror nästan situationen ebbar ut ju mer ni lär känna varandra och ju fler gånger ni slipper diskutera vilt. Ge det lite tid Det kommer säkert hända många fler gånger i framtiden, men när ni är mer kända för varandra kommer det nog dels kännas tryggare för dej,dels för honom, dels att du kan se signalerna tidigare och styra upp situationen innan det händer några jättestora saker.

 

[Cha9]

Jag har haft några sådana "duster" i mitt liv.. Mitt bästa tips (om hästen är lite skolad) är att rygga förbi stället där den vill vända. Att "lura" dem är bättre än att ge sig in i en fight. Man kan också testa att själv vända och rida hemåt mycket tidigare än hästen visar tecken att börja stöka. Rid hemåt en liten bit - vänd, rid bortåt - vänd, rid hemåt osv. Ofta hamnar då "problemet" mycket närmare hemma - kanske på en plats där man kan våga vänta ut. Det sämsta är att få hästen stirrig och uppstressad - då förstärks bara hästens upplevelse av att det är bråk på just den platsen. Mycket handlar om att reagera i väldigt god tid. De flesta gånger gör man något först när hästen redan har börjat stanna - dvs alldeles försent! Sysselsätt den i god tid - redan direkt efter uppsittning. Halt - fram - halt - rygga - flytta lite sidvärts osv. Då kanske hästen "glömmer bort" att den ska vägra gå där framme...

Sämst alla kategorier är att låta hästen gå hem... Jag vet flera som haft samma problem som blivit stående i skogen/ på vägen - men som inte gett upp - och efter ett par timmar har hästen gått!!! Vänta ut kan vara det allra bästa!

 

[Vintersol]

Jag har sedan någon månad en korsningsvallack på 16 år, han är uppfödd i stallet där han står nu och har hunnit rida honom en hel del gånger sedan vi blev ett team. Både ensam och med sällskap.

Senaste gångerna har han efter en bit när vi ridit ut bestämt att han ska vända hemåt. Detta verkar vara ett ganska vanligt fenomen och efter lite påläsning kan det handla om allt ifrån att hästen har ont, utrustningen är fel eller som, i detta fallet, att han förmodligen är skittrött på mig och vill testa om han kan få igenom sin vilja.

Han är min första storhäst och eftersom han känns både stor & stark för mig om jag inte skulle kunna kontrollera honom så har jag jobbat massor med lydnaden från marken och går även promenader med honom och då är det aldrig något problem. Han är följsam, lyssnar och man behöver närpå aldrig upprepa hjälperna.

Förutom vid just det här då.

Fruktansvärt jobbigt och jag blir både frustrerad, tokig och rädd. Vi har nämligen ingen ridbana eller ridhus runt huset utan vi rider en bit på landsvägen innan vi svänger in på en grusstig. Vilket i sin tur gör det rent livsfarligt när han börjar vända, stanna, dra och backa på vägen och bestämmer sig för att HAN SKA VÄNDA. Har vi kommit en bit ut och är förbi vägen så kan man alltid stanna honom och låta honom välja mellan att stå still eller gå på mitt håll och sen bara.. vänta ut honom. Alternativt rygga honom, driva små volter och jobba på honom. Men detta är i princip en omöjlighet längst med vägen. Han testar mig och jag blir galen och sitter upp med en klump i magen varje gång jag ska rida honom.

Rider eller går någon med händer aldrig detta.
Inte heller om jag går med honom.

Förmodligen känner han av min osäkerhet i sadeln också men hur ska man lyckas ta kontroll över hästen när han bestämmer sig för att tvärtjura och jävlas när man rider längst en väg och inte vill hamna i diket??

Det tar liksom bort ridlusten...

Jag har själv en häst som började backa hejdlöst när han bestämt sig för att han inte ville gå framåt.
Det hela började från ingenstans när han var ung och jag hade en medryttare som inte lyckades reda ut problemet första gången det hände. Nu är min häst snart sju år och vi har haft våra duster!!
Han blir totalt livsfarlig och backar in i allt oavsett..djupa diken, elstängsel, djupa vattendrag you name it. Jag har fått vara benhård. Inte helt enkelt när man ibland är rädd att både häst och jag själv ska skada sig.
Det som fungerat i mitt fall har varit att jag (trots att jag inte viljat) klivit av hästen när jag varit tvungen och backat honom. Använder spöt och går på honom på bogen. Provar vända honom åt rätt håll för att se om han vill gå framåt. Om inte, vänt honom igen och backat..
En gång fick jag backa honom en bra bit av ridturen innan han gav upp!
Gäller i hans fall att aldrig ge sig.
Han får inte lyckas. Då blir det ännu jävligare nästa gång.
Då och då försöker han prova stanna och börja backa. Men oftast räcker det nu med att jag säger åt honom så ger han upp.
En del är verkligen mer envisa än andra.
Lycka till och hoppas du får din häst på andra tankar.

 

[Blandrastik]

Ta aldrig ut ord ur texter utan att se dess helhet. Alla djur, individer är olika och vissa tramsar/busar/hittar på nya spratt whatever du vill kalla det. I mitt fall kallar jag det att tramsa.
Det vill säga att jag förtjänar hästens respekt genom att ha jobbat för den och lyssnat på hästen. Precis som man gör med människor.

Du skriver inte bara tramsa, du skriver "jävelhäst", du skriver inte "förtjänar respekt", du skriver "förtjäna roll som högra i rang". Eftersom det här är ett diskussionforum där vi använder just text och de flestas tankeläsningsförmåga är begränsad, så läser man det som står. Skulle jag använda ord som "jävelhäst" ens i tanken om min häst skulle jag fundera på en annan bransch.

 

[Myssan]

Du skriver inte bara tramsa, du skriver "jävelhäst", du skriver inte "förtjänar respekt", du skriver "förtjäna roll som högra i rang". Eftersom det här är ett diskussionforum där vi använder just text och de flestas tankeläsningsförmåga är begränsad, så läser man det som står. Skulle jag använda ord som "jävelhäst" ens i tanken om min häst skulle jag fundera på en annan bransch.

Vi är alla olika och använder uttryck som kan betyda två olika saker för två olika människor. Du har uppenbarligen tolkat TS uttryck jävelhäst till att hon Under förstått borde fundera på en annan bransch medans jag tolkar det som frustration och enbart ett ord som jag faktiskt inte läser in så mycket mer i. I det stora hela så ser jag en person som försöker lösa sitt problem och ber om hjälp.

 

[anniida]

Jag och min häst har EXAKT samma problem! Varenda lilla ord stämmer alltså. Jag rider dock inte på landsvägar, utan ridvägar med jäkligt djupa diken brevid sig! Och när min häst bestämmer sig för att nej nu fan ska jag hem så bryr han sig inte hur mycket han backar, han har backat ner i diken mååånga gånger med mig på, så att både jag och han skadat sig. Det funkar om man leder, men spelar ingen roll om det är några meter eller KILOmeter så sätter jag mig upp vänden han på rumpan och SKA hem. Man får absolut ingen ridlust...

 

[stjarnfrugt]

Eftersom din häst verkar vara trygg i alla andra situationer och på alla andra ställen än vid den här vägen så skulle jag strunta i att rida på vägen. Led honom där istället. Tids nog tror jag att det är så att han inser att du är en pålitlig och respektabel ledare, då kommer han inte att ha samma behov av att testa dig varken i denna situation eller andra. Mitt råd är att hantera honom ordentligt och konsekvent i all hantering och ridning, då kommer det här att lösa sig av sig självt med tiden. Du kommer dessutom att bli trygg i att du kan hantera honom på övrigt håll och detta blir mindre laddat. Och skulle det uppstå problem har du tryggheten i ryggen att du faktiskt klarar upp honom istället för att fortsätta med det här tills det blivit befäst och en sanning för dig att din häst alltid bråkar på vägen och att du inte klarar upp det.

En tankevurpa vi människor ofta gör är att vi tror att hästen vet vad vi hade tänkt. Tex att du nu hade tänkt att ni skulle rida hela vägsträckan utan krångel. Om du struntar i att rida där, utan istället går, så kommer detta bli en helt ny situation för hästen och inte kommer han ha nån tanke på att du egentligen skulle ha ridit. Och han verkar ju acceptera att bli ledd där? Han kommer inte tänka "haha nu vann jag över matte eftersom hon inte ens försöker rida mig här" utan han kommer snarare tänka "nu blir jag ledd här på vägen" helt utan värdering.

 

[Grazing]

En tankevurpa vi människor ofta gör är att vi tror att hästen vet vad vi hade tänkt. Tex att du nu hade tänkt att ni skulle rida hela vägsträckan utan krångel. Om du struntar i att rida där, utan istället går, så kommer detta bli en helt ny situation för hästen och inte kommer han ha nån tanke på att du egentligen skulle ha ridit.

Fast jag tror inte någon tror som uttrycker sig så att hästen vet att man ska den och den vägen, tror på riktigt att hästen vet att vi ska den vägen. Det är främst för att intala sig själv och bli starkare i sin energi som faktiskt hästen känner av, på det sättet så kan hästen känna vart det är vi ska då vi ofta blir mycket tydligare i vårat sätt. Har man en punkt och ett mål så blir man ofta mycket mera självsäker och inte lika velig.

Och han verkar ju acceptera att bli ledd där? Han kommer inte tänka "haha nu vann jag över matte eftersom hon inte ens försöker rida mig här" utan han kommer snarare tänka "nu blir jag ledd här på vägen" helt utan värdering.

Problemet med många hästar är att struntar man i en sådan grej så finns risken att problemet eskalerar och tillslut så börjar hästen bråka på andra ställen, testar på andra ställen på ridvägen. Det är ofta ett problem som man faktiskt måste reda ut med hästen, det är inte acceptabelt att bete sig så, det är ett farligt beteende. Visst kan man undvika problemen men tillslut så målar man in sig i ett hörn, tillslut så blir det fler och fler ställen hästen vägrar gå fram på och då är det inte roligt tillslut att rida. Bättre att få bukt med problemet direkt.

 

[stjarnfrugt]

@Grazing Jag har då träffat väldigt många ryttare som faktiskt tror att hästen tänker i termer om de jag tog upp i min tankevurpa. Inte minst när det gäller lastning. Man har iden om att man inte "vunnit" förrän hästen är instängd och i princip åker iväg. Medan för hästens del kan man lika väl ge sig när den står på rampen, så länge den gör det i lugn och ro och man inte gör ett försök att få in den helt men inte lyckas och hästen bråkar sig ur situationen. Hästen vet ju inte om jag hade tänkt att vi bara står på rampen idag, eller om vi ska åka 10 mil.
Däremot om hästen vägrar gå längre än halvvägs in och man ger sig där, och sedan dagens efter låter hästen bestämma att vi bara ska nosa på rampen. då har man till slut sett till att hästen stannar 3 m från rampen eftersom den insett att det fungerar. det är en helt annan sak än att man ger sig när hästen gett efter till den nivån man är på.

Vad jag menar är att om man är en självklar ledare för hästen i andra situationer så kommer den att köpa ledarskapet i även en sån här situation. Det ger ett bättre utgångsläge än att starta en ond cirkel med en helt ny häst där man bara har ett enda situation där det finns problem.
Nu tror jag ju snarare att det är så att hästen har inte köpt TS som självklar ledare i övriga situationer heller, men när det har gjort det är det mer ide att ta tag i att rida på vägen. Före det ska arbetet läggas med att få till självförtroendet och ledarskapet i övrigt. Men det är klart att om man inte lyckas med det, kommer hästen givetvis att hitta nya "problemområden" där den ska testa gränserna...

Jag har ett liknande sto som jag fått jobba en hel del med. Jag har haft henne nu i tre år och nu spelar det ingen roll vart vi rider och hur vi gör det. Jag har verktygen att reda upp situationer som ev kan uppstå, men det är ju tack vare att jag fått henne att inse att jag vet bäst och det blir som jag vill i slutändan och därför är det värt för henne att lyssna på mig. Hon köper inget spöande och hårda tag utan det gäller att visa i samtliga situationer att min lösning är den bästa för hästen, då har hon den tryggheten och hittar tillbaka dit även om hon anser nåt annat från början...

 

[Grazing]

@Grazing Jag har då träffat väldigt många ryttare som faktiskt tror att hästen tänker i termer om de jag tog upp i min tankevurpa. Inte minst när det gäller lastning. Man har iden om att man inte "vunnit" förrän hästen är instängd och i princip åker iväg.

Håller inte med ändå, jag tror faktiskt inte hästar är det minsta dumma på det sättet, dom känner mycket väl av åt vilket håll människan har sin energi åt, dom är otroligt känsliga för det. Har man en tanke om att man ska eventuellt kanske om det går göra ett försök och går det så går det, är det då en häst som ogillar transporter så kommer förmodligen inte hästen gå på. Den känner av en velig energi som går lite överallt. Framförallt då så får ju människan ett mycket tydligare kroppsspråk som visar hästen vägen. En velig energi ger ett veligt kroppsspråk.

Vad jag menar är att om man är en självklar ledare för hästen i andra situationer så kommer den att köpa ledarskapet i även en sån här situation. Det ger ett bättre utgångsläge än att starta en ond cirkel med en helt ny häst där man bara har ett enda situation där det finns problem.

Där håller jag heller inte alls med, många hästar fungerar felfritt när det gäller promenader på olika ställen, men från ryggen fungerar det inte, det är verkligen inte ovanligt. Ofta eskalerar det också och problemen sprider sig för att ryttaren undviker problemen, har sett det ett flertal gånger där ryttaren tillslut enbart och endast vågar rida i manegen tillslut och aldrig rider ut för att hästen blir mer och mer velig ute då ryttaren aldrig vågar ta igenom några beteenden.

Hon köper inget spöande och hårda tag utan det gäller att visa i samtliga situationer att min lösning är den bästa för hästen, då har hon den tryggheten och hittar tillbaka dit även om hon anser nåt annat från början...

Så ska man inte ta igenom några problem tycker jag, man tar igenom problem och får lättast hästens förtroende genom att man har en bestämd, lugn och målinriktad energi där man inte svarar på hästens beteende, då blir det inga frågetecken hos hästen. Man bara parerar hästen när den försöker vända. Hästar mår bäst tror jag när dom utan velighet visas vad som ska göras, lugnt och tydligt bara.

Annars förstår jag hur du menar, dock så ser jag sällan någon mening i att man med en annars normal välriden häst ska gå igenom en sådan lång process där man måste enbart vara på ett fåtal ställen dom första åren för att bygga förtroenden. Ts häst är förmodligen en väldigt trevlig och normal häst som bara behöver lite mera bestämdhet från ryttarens sida. Tycker inte man ska göra saker och ting mer komplicerat än vad det behöver vara.

 

[stjarnfrugt]

Okej, vi behöver inte vara överens. Det är ett diskussionsforum och många vägar kan bära till Rom
Men jag ser inte nån velighet med att nöja sig med delmål. Det är för mig ingen skillnad på att vara nöjd med att rida en LC på bra procent innan man är mogen för LA. Har man däremot en häst som är rädd för blommor och dressyrstaket så kanske man är nöjd om an öht kan vistas där inne avslappnat. För mig är det alltid viktigast att hästen är avslappnad och mentalt mottaglig.
För min häst som är extremt lättlastad är det ingen sak alls att bli lastad. Men en häst som är rädd eller svårkastad av andra skäl är det annorlunda med. Då kanske man får nöja sig med att hästen är lugn på rampen. Det innebär inte att det är målet i sig.

Jag ser ingen anledning med att hamna i bråk med en ny häst. Funkar den från marken så är det ju bra att hantera den från marken. Självklart ska man tids nog ta tjuren vid hornen, men det kanske inte är det bästa läget med en okänd häst om man känner sig osäker på situationen. Hade det varit jag däremot, så antar jag att jag valt ett annat tillvägagångssätt. Tex att rida när det är minst risk för bilar, är det en glest trafikerad väg så hade jag tex kunnat åka dit mitt i natten och ta tjuren vid hornen när det är i det närmaste idiotsäkert. Men då ska man ju ha förutsättningar för det. Jag bor tex där det är ljust dygnet runt på sommaren, och jag jobbar skift, så jag kan ta lite halvtokiga tillfällen
I det här fallet skulle jag däremot gissa att det handlar om att ryttaren fokuserar på att det kommer bli problem. Då blir det problem. När jag haft liknande problem har jag varit mkt hjälpt av att tänka "vad är det värsta som kan hända" och analysera det och oftast komma fram till att det inte är så farligt och att ha en plan b så jag alltid ligger steget före hästen. Detta blir mer konstruktivt än för katastroftänk, som snarare har tendens att låsa tanken.

Hur menar du med lång process och fåtal ställen? Det behöver inte alls vara en lång process att visa hästen att man är bästa ledaren. Men man måste vara konsekvent och börja med saker man vet att man styr upp. Man får inte tillåta en massa misstag för de resultaten blir ju också ett invant beteende.

 

[resolut]

Oooom någon är intresse så lyckades jag med en otroligt smart lösning. Trodde jag. Enda dagen kändes det helt kanon, andra dagen fick jag sitta på helspänn igen för att han inte skulle få för sig att vända. Men jag red helt enkelt den andra hästen, samma sträcka. Fick en otrolig boost i självförtoendet och när jag hoppade upp på sedvanliga vändarhästen efter den turen så hade jag en helt annan både självsäkerhet och ork att verkligen jobba med honom! Gjorde honom medveten om att jag satt på hans rygg varje millisekund och manade på framåt framåt framåt och åter framåt och till slut blev det både trav och galopp och när vi nästan var hemma så var han nästan på väg att vända ut mot åkern för att han ville MER. Att bygga upp sin egen tillit var udnerskattat.

Sen det där med att le honom en bit är ganska.. hopplöst. Givetvis att leda honom förbi vägen, men att leda honom en bit för att han sedan inte ska försöka vända är totalt hopplöst. Han försöker om han vill oavsett om jag lett honom i tio meter eller i 45 minuter. Det handlar bara om att sitta upp där man har utrymme att ta dusten med honom om han får för sig att spela sin ryttare ett litet spratt. Haha!

Jag jobbar på och är så himla tacksam för alla era tips. Och likaväl, ni som har eller haft samma förutsättnignar/problem, tack för att ni delar med er! Fortsätter läsa era ord, och jobbar på varje dag.

 

[cajo1312]

Utan att ha läst vad dom andra svarat så svarar jag från egen erfarenhet. Min häst gjorde så senast idag. Det gör han när vi rider på nya ställen som innehåller helt nya saker. Som idag, när vi red ifrån vår vanliga runda och gick mot ett samhälle istället så stannade han, backade och försökte vända.

Så gör han alltså för att han är osäker. Jag låter honom aldrig vända eftersom det blir svårare att få honom framåt då. Men jag låter honom backa lite och låter honom få lite tid på sig att kolla in omgivningen samtidigt som jag pratar med honom och klappar lugnande. Sedan driver jag framåt tills han lyssnar lite och då berömmer jag massor. Sedan håller jag på så tills han går lugnt en stund, då vänder jag och rider hemåt. Han har då lyssnat, gått dit jag vill och jag väljer att sluta när det går som bäst.

 

[resolut]

Utan att ha läst vad dom andra svarat så svarar jag från egen erfarenhet. Min häst gjorde så senast idag. Det gör han när vi rider på nya ställen som innehåller helt nya saker. Som idag, när vi red ifrån vår vanliga runda och gick mot ett samhälle istället så stannade han, backade och försökte vända.

Så gör han alltså för att han är osäker. Jag låter honom aldrig vända eftersom det blir svårare att få honom framåt då. Men jag låter honom backa lite och låter honom få lite tid på sig att kolla in omgivningen samtidigt som jag pratar med honom och klappar lugnande. Sedan driver jag framåt tills han lyssnar lite och då berömmer jag massor. Sedan håller jag på så tills han går lugnt en stund, då vänder jag och rider hemåt. Han har då lyssnat, gått dit jag vill och jag väljer att sluta när det går som bäst.

Gör han alltid så vid nya ställen? Alltså så att du nästan förväntar dig det när du rider en ny väg och är beredd på det?
I mitt fall handlar det om en väg han ridit i sexton år så tror inte där är allt för mycket nytt, dock så går han jättefint med andra hästar! Samt de dagar man har turen på sin sida...