Hur korrigerar man en häst som jävlas och vill vända på vägen?

[resolut]

Jag har sedan någon månad en korsningsvallack på 16 år, han är uppfödd i stallet där han står nu och har hunnit rida honom en hel del gånger sedan vi blev ett team. Både ensam och med sällskap.

Senaste gångerna har han efter en bit när vi ridit ut bestämt att han ska vända hemåt. Detta verkar vara ett ganska vanligt fenomen och efter lite påläsning kan det handla om allt ifrån att hästen har ont, utrustningen är fel eller som, i detta fallet, att han förmodligen är skittrött på mig och vill testa om han kan få igenom sin vilja.

Han är min första storhäst och eftersom han känns både stor & stark för mig om jag inte skulle kunna kontrollera honom så har jag jobbat massor med lydnaden från marken och går även promenader med honom och då är det aldrig något problem. Han är följsam, lyssnar och man behöver närpå aldrig upprepa hjälperna.

Förutom vid just det här då.

Fruktansvärt jobbigt och jag blir både frustrerad, tokig och rädd. Vi har nämligen ingen ridbana eller ridhus runt huset utan vi rider en bit på landsvägen innan vi svänger in på en grusstig. Vilket i sin tur gör det rent livsfarligt när han börjar vända, stanna, dra och backa på vägen och bestämmer sig för att HAN SKA VÄNDA. Har vi kommit en bit ut och är förbi vägen så kan man alltid stanna honom och låta honom välja mellan att stå still eller gå på mitt håll och sen bara.. vänta ut honom. Alternativt rygga honom, driva små volter och jobba på honom. Men detta är i princip en omöjlighet längst med vägen. Han testar mig och jag blir galen och sitter upp med en klump i magen varje gång jag ska rida honom.

Rider eller går någon med händer aldrig detta.
Inte heller om jag går med honom.

Förmodligen känner han av min osäkerhet i sadeln också men hur ska man lyckas ta kontroll över hästen när han bestämmer sig för att tvärtjura och jävlas när man rider längst en väg och inte vill hamna i diket??

Det tar liksom bort ridlusten...

 

[Cherarriduracell]

När min vägrar gå fram hoppar jag av innan det jobbiga kommer, går förbi det svåra och lite tilll, hoppar upp och rider iväg. Tar hästen inte skänkel då händer det att jag galopperar för att den ska fram

Bäst är att rida med sällskap tycker jag, så man själv känner sig trygg.

 

[resolut]

Att hoppa av får jag också göra nu, dock EFTER han har vänt då han är i princip oberäknelig, (jag sitter ju på helspänn från det att jag hoppar upp tills dess att han vänder några hundra meter bort på vägen..

HUR får du din häst att galoppera om han inte tar skänkeln? :O När han vägrar gå längst vägen är jag livrädd för att dra igång honom på galopp i det tillståndet där han inte lyssnar. Längst med vägen dessutom Jag kanske bara är mesig.. haha, men att inte ha kontroll på vägen är verkligen tokläskigt och den osäkerheten känner han direkt!

Hade gärna haft sällskap oftare men finns bara en sällskapshäst i stallet och hon och jag är där sällan samtidigt. En-två gånger i veckan kanske. Max.

 

[Magnum]

Är det ett särskilt ställe, speciellt där det kommer trafik hade jag inte chansat utan promenerat förbi. Sånt blir farligt och alldeles för stressande och man riskerar både trafik häst och sej själv.

Sen gäller det väl egentligen att dels vara envisare dels vara konsekvent och bestämd. Låt det ta en timme om det tar en timme=ha tid.

Har varit med om det många gånger, just att hästen vill vända hem.

Jag hade ledit hästen från stallet förbi större vägen utan att göra nåt stort av det, och ta en eventuell diskussion på ett bättre ställe än på stora vägen.

Sitt upp och Rid förbi bara de gånger du kan få sällskap.
Ju fler gånger det går bra ju lättare är det ju att befästa det önskade beteendet.

 

[resolut]

Nja, det är en landsväg från huset bort till grustiden viker av inåt över åkrarna så att säga. Så det är ju itne trafikerat jämt och ständigt. Men vi alla vet ju i vilka hastigheter hur bönder kan köra sina volvos i... inte kul att stå mitt på vägen och jävlas med en häst då

Testade att leda honom förbi och ut på åkern någon gång för att rida där. (öppen stubbåker så tänkte det var perfekt, där kunde han vända hur mycket som helst utan att något hände) Men det känns OMÖJLIGT!?

Känner ingen osäkerhet alls från marken eller när jag rider med andra men efter att detta börjat hända så blir jag så orolig och det spär ju på hans beteende ännu mer! Hade med en jätteduktig tränare en gång som skulle kika men inget händer så fort jag har sällskap.

That little beast knows how to scare me!

Om jag leder honom, förbi vägen, och fortsätter att göra detta, när vet man att problemet är "bättre" eller var man ska säga? Blir bara räddare och räddare för problemen desto längre jag undviker situationerna samtidigt så är verkligen helt kluven.

 

[Magnum]

Prova om en tid igen. När ni känner varandra bättre. Och se vad som händer då. Hellre bryta beteendet än att det blir befäst för att det händer för många gånger sas.

Be din tränare titta på inom synhåll men på tillräckligt avstånd för att hästen ska tro ni är ensamma, så han/hon får se problemet. Eller be denne sitta upp och prova.

Bor också på landet med samma typ av vägar.

 

[Grazing]

Har vi kommit en bit ut och är förbi vägen så kan man alltid stanna honom och låta honom välja mellan att stå still eller gå på mitt håll och sen bara.. vänta ut honom. Alternativt rygga honom, driva små volter och jobba på honom. Men detta är i princip en omöjlighet längst med vägen. Han testar mig och jag blir galen och sitter upp med en klump i magen varje gång jag ska rida honom.

Jag antar att du inte har haft hästen jättelänge och jag hade nog i det fallet faktiskt lett honom vid vägen där han blir så omöjlig, suttit upp där jag hade vetat att jag klarat ut situationen, när hästen slutat krångla helt när vägen är förbi så hade jag suttit upp senare och senare på vägen, alltså tagit en liten bit i taget. För blir du frustrerad och rädd så är det ingen idé att sitta och ta den fajten med honom på en trafikerad väg.

 

[Grazing]

Testade att leda honom förbi och ut på åkern någon gång för att rida där. (öppen stubbåker så tänkte det var perfekt, där kunde han vända hur mycket som helst utan att något hände) Men det känns OMÖJLIGT!?

När det blir så så gör jag ofta så att jag "låser" alla vägar förutom framåt och sen får hästen tjaffsa och envisas hur mycket den vill, den kommer inte någonstans. Dock gäller det att man verkligen tar sig tiden, man ser framåt på en punkt dit man ska och viker inte från den. Hästen ska framåt, sen om det tar en timma eller två, då får det göra det. Det handlar om envishet och när hästen märker att du klarar ut det då är det också lättare att ta sig an problemet på tex vägen. Då har ju även du fått självförtroendet att du klarar av det på andra ställen också.

 

[resolut]

Ja.. man blir ju lite vettskrämd i hjärtat och det går ju inte att dölja Får försöka kontrollera honom på andra hållet. Skulle det bli fel om man leder honom halva vanliga rundan och sedan sitter upp så att han delvis känner att det både är kul OCH att det faktiskt finns ett mål (hemåt) som han tycker är kul?

 

[resolut]

Känns lite surt sådana här lägen att man inte har en ridbana eller ett ridhus där man kan trimma honom från hästryggen utan bara dessa platta skånska vidder att rida över mitt i ingenstans. Tack för att ni tar er tid att försöka hjälpa!

 

[ridtravare]

Det är jättebra- bättre att du leder honom och hoppar upp där du känner dig säker. Har du tid leder du honom rundan en gång till...det låter som för litet stimulans för din häst...kan du springa med honom också?

 

[Grazing]

Ja.. man blir ju lite vettskrämd i hjärtat och det går ju inte att dölja Får försöka kontrollera honom på andra hållet. Skulle det bli fel om man leder honom halva vanliga rundan och sedan sitter upp så att han delvis känner att det både är kul OCH att det faktiskt finns ett mål (hemåt) som han tycker är kul?

Det är inte fel i sej självt men man får akta sig så man inte börjar undvika problemet. Det handlar ju inte riktigt om ifall hästen har kul eller inte, den testar helt enkelt. Det funkar att leda hästen dit du känner att du vågar ta fajten och sedan sitta upp närmre och närmre stallet, tillslut har du kommit så långt att du kan och vågar sitta upp redan på stallplan. Hästen måste bara förstå att du inte ger dig och har ett tydligt mål.

Sen är det okej att vara osäker också, det handlar inte om så mycket om det för hästen tror jag, det går inte att lura hästar, bara du står på dig och visar att du inte ger dig.

 

[resolut]

Ska ge mig ut till stallet imorgon med en envis skalle, bra promenadskor och försöka ta ett steg i taget.

Man känner sig så dum när en häst testar en, har varit med om en del, men inte såhär kluvna "svart eller vitt"-hästar. Känner mest huuuuuur svårt ska det vara??? Förmodligen inte alls svårt, så länge jag själv blir säkrare i sadeln också kanske..

 

[Ridinglady]

Det är ganska vanligt att hästar får för sig någon gång i livet att se om det går att vända och gå hem. Ofta när man har kommit en liten bit bort och som du beskriver ska vika av in på en väg. Min erfarenhet är att man måste ta fighten med dem några gånger. På med sporrar och spö och sedan bara fram, fram, fram i trav eller galopp. Min gamla ursnälla häst testade varje ny ryttare på detta sätt i alla de 25 år jag hade honom ...försök hitta ett tillfälle när det inte är så mkt trafik och du kan kanske ha ngn på marken som hjälper dig att ha koll på trafiken.

 

[resolut]

Äger faktiskt inga sporrar trots många år på hästryggen... blir kanske en vända till affären för att införskaffa det! Har alltid varit lite skeptisk, mest på grund av okunskap kanske. Är det kulsporrar som är bäst? Finns något som heter skänkelförstärkare också har jag för mig? Spö är han livrädd för tyvärr och skulle aldrig kunna rida honom med ett, så det känns bara onödigt

Kanske bör införskaffa orangea koner också så jag kan stänga av trafiken när vi är ute och far, haha!

 

[Aionee]

Men alltså hallå, hästen jävlas inte med dig för att den vill jävlas. Och vadå "han är för stark för mig att kontrollera"? Alla, precis alla, hästar är för starka för oss att kontrollera. Det är rent ut sagt dumt att tro annat. Du måste få hästen att vilja gå där du vill att den ska gå. Hästen väger 400-700kg och är så mycket starkare än oss. Han tar initiativet och går iväg för att han inte vill gå där och du ger han inte någon motivation till varför han skulle dit du vill, han bestämmer över dig och då blir det väldigt farligt.
Det mest effektiva när man tränar med hästar är eftergift. Var noga med när du ger eftergiften, alltså åt det hållet du vill att han ska gå. Vänder han sig om för att vända sätter du på tryck, mentalt, skänklar, en pisk att peta på rumpan, vänder honom med tygel; Vad som helst som krävs för att få huvudet tillbaka till rätt håll och så fort han kommer med huvudet åt det hållet ni ska; ta genast bort allt tryck och låt han bara stå där. Börjar han vända igen, upprepa! Tillslut kommer han börja tänka och se att om han står åt det hållet du vill så slipper han trycket och obehaget. När han slutat vända så kan du försiktigt fråga han att gå framåt. Går han framåt vid första skänkeln så låt han gå med längre tyglar framåt. Försöker han vända igen så börja om från början med trycket och eftergiften. Var väldigt tålmodig och konsekvent, och lycka till!

 

[resolut]

Ja alltså, att han inte jävlas för att jävlas förstår jag ju. Han testar givetvis om han kan få sin vilja igenom. Som jag skrev först så vet jag ju, precis som även du skrev, att hästar är otroligt starka att kontrollera. FRamförallt när man går från ponny till storhäst, omställningen blir trots allt en del trots att båda är starka. Därför har jag prioriterat att hjälperna ska sitta, att både longera honom och promenera för att få in lydnaden så att han både förstår att han ska lyssna på mig, och kanske mest av allt, att han ska tycka att det är kul att lyssna på mig.

Han är liksom mig väldigt rastlös i sättet och det måste hända saker hela tiden! Detta gör det viktigt att hela tiden hålla honom intresserad och nyfiken på vad som händer härnäst. Vilket han är superalert på. TILLS han bestämmer sig för att "nej du nu tycker jag vi ska gå på andra hållet".

Han snurrar. Jag vänder rätt honom. Han snurrar. Jag vänder rätt honom. Han stretar, jag vänder. Han stannar. Jag matar på honom, han går, han stannar, han vänder, han slänger sig. Han SKA inte dit jag vill. Detta går ju att bemästra då envishet skall övervinnas med envishet men när det händer på vägar känns det bara hopplöst. I alla lägen går det inte att snurra runt med honom. Tilläggas bör att han är världens osmidigaste häst så han... tar ju lite plats... haha

Första två gångerna blev jag både rädd och chockad själv så var på tok för mesig. Nu är jag konsekvent och vill lyckas, men det känns så förbaskat segt när det inte verkar funka och mest blir jag väl uppgiven själv. Kan man träna upp sin egen envishet på något sätt?

 

[Wingates]

Testa att inte mata på, utan att bara vända honom så han står med nosen åt rätt håll sas. Alt att "ponnykicka", det värsta är när man fastnar i att sitta o klämma med skänkeln.

vissa börjar skritta av sig själv när det blir trist nog att bara stå o glo.

 

[resolut]

Du har en poäng med att bara vända honom och låta honom stå, låter som om det hade funkat på honom då han verkligen tycker det är skittrist att stå stilla. MEN next problem, när han inte bara vänder utan både vänder och drar hur får jag honom att stå stilla då? Varsågod att dumförklara mig

 

[Cherarriduracell]

Jag är svinbestämd, minsta ansats till att inte ta skänkek så förstärker jag med spö på rumpan och anvånder farten till att få "starthjälp" på uteritten. Har jag fått fram henne första biten går resten också bra, men det kräver ju att man vågar rida på. Gör man inte det är det bäst att hoppa av innan "strulsträckan", promenera förbi det jobbiga och lite till, och sedan upo igen. Huvudsaken är att man hittar ett sätt man känner sig trygg med och vågar vara konsekvent i. Finns någon mer rutinerad/modigare som kan rida hästen åt dig förbi det jobbiga?

Min kom över sitt vändbeteende efter ett par turer med sällskap och att jag berättade att fram var enda hållet vi skulle åt idag.