Hur kontrollera vikt när det finns viktgräns?

Casteloro

Trådstartare
Av ren nyfikenhet, hur gör de på er ridskola när de har en viktgräns på hästar/ponnier?

Låt säga att det är 90 kg som maxvikt på en häst eller 55 kg på en ponny, hur kontrolleras det att ryttaren inte väger över det? Är viktgränsen baserat på nybörjare eller är den generell?

Om ridskolan säger att nej, du får inte rida den här hästen om du väger 91 kg eller mer. Säg att ryttaren påstår att ryttaren väger under det så det är ok. Måste ridskolan lita på ord eller kan man neka? Och om man nekar och har fel, vilka konsekvenser blir det då för ridskolan? De kan väl aldrig få ta fram en våg och be ryttaren ställa sig på den, det måste klassas som... diskriminering kanske? Jag vet inte, tanken bara slog mig och jag funderar på det.
 
Vi hade inte några fasta viktgränser utan man gick mer på ögat, däremot har jag en bekant som jobbade på ridskola där man hade viktgräns. Om jag minns rätt fick eleverna ställa sig på våg i ett enskilt rum tillsammans med nån ridlärare typ varje termin eller hur det var. Om det antecknades eller inte kommer jag inte ihåg.
 
Vi hade inte några fasta viktgränser utan man gick mer på ögat, däremot har jag en bekant som jobbade på ridskola där man hade viktgräns. Om jag minns rätt fick eleverna ställa sig på våg i ett enskilt rum tillsammans med nån ridlärare typ varje termin eller hur det var. Om det antecknades eller inte kommer jag inte ihåg.

Kan det ens vara tillåtet? Kanske är upp till varje ridskola att avgöra, när det handlar om djur. Och är det så, så får man acceptera viktgränsen och ställa sig på vågen eller åka hem/alternativt leta efter en annan ridskola! Vore intressant att höra hur det egentligen fungerar och vad som är tillåtet.
 
På min ridskola är det viktgränser. 45-60 kg på ponnyerna och 60-90 kg på hästarna. Som jag uppfattat det inkluderar vikterna all utrustning.
Principen "vi litar på att det du säger stämmer" används här. Då anser jag också att man ska vara ärlig och inte ljuga. Eller jag var i alla fall ärlig och sa att jag vägde typ 52 kg, även om det för min del innebär att jag inte får rida ponnyerna eller några av de absolut minsta stora hästarna. Och visst, det kändes lite surt först med tanke på att jag bara är 162 cm lång, men hellre det än att hästarna far illa! :)
 
Av ren nyfikenhet, hur gör de på er ridskola när de har en viktgräns på hästar/ponnier?

Låt säga att det är 90 kg som maxvikt på en häst eller 55 kg på en ponny, hur kontrolleras det att ryttaren inte väger över det? Är viktgränsen baserat på nybörjare eller är den generell?

Om ridskolan säger att nej, du får inte rida den här hästen om du väger 91 kg eller mer. Säg att ryttaren påstår att ryttaren väger under det så det är ok. Måste ridskolan lita på ord eller kan man neka? Och om man nekar och har fel, vilka konsekvenser blir det då för ridskolan? De kan väl aldrig få ta fram en våg och be ryttaren ställa sig på den, det måste klassas som... diskriminering kanske? Jag vet inte, tanken bara slog mig och jag funderar på det.

Jag vet inte hur dom gör, däremot tror jag i alla fall att man litar på att eleverna informerar sina ridlärare om dom ligger över viktgräsen för vissa hästar och ponnyer. Sen lär man ju märka om en häst råkar få en för tung ryttare på sig.

Jag hoppas verkligen att inga ridskolor håller på att väga sina elever rutinmässigt, känns bara sjukt.
 
Av ren nyfikenhet, hur gör de på er ridskola när de har en viktgräns på hästar/ponnier?

Låt säga att det är 90 kg som maxvikt på en häst eller 55 kg på en ponny, hur kontrolleras det att ryttaren inte väger över det? Är viktgränsen baserat på nybörjare eller är den generell?

Om ridskolan säger att nej, du får inte rida den här hästen om du väger 91 kg eller mer. Säg att ryttaren påstår att ryttaren väger under det så det är ok. Måste ridskolan lita på ord eller kan man neka? Och om man nekar och har fel, vilka konsekvenser blir det då för ridskolan? De kan väl aldrig få ta fram en våg och be ryttaren ställa sig på den, det måste klassas som... diskriminering kanske? Jag vet inte, tanken bara slog mig och jag funderar på det.

Hur kan det bli diskriminering???
 
Tja nöjesparker får ju lov att begränsa åkandet i attraktioner efter längd, vikt är ju en annan enhet så det är väl samma lika.
 
Kan det ens vara tillåtet? Kanske är upp till varje ridskola att avgöra, när det handlar om djur. Och är det så, så får man acceptera viktgränsen och ställa sig på vågen eller åka hem/alternativt leta efter en annan ridskola! Vore intressant att höra hur det egentligen fungerar och vad som är tillåtet.

Min personliga åsikt är att det inte känns ok. Jag hade nog inte vågat rida på ridskola om jag var tvungen att väga mig som barn. Givetvis måste man tänka på hästarnas välfärd men jag upplever nog att man kan avgöra det ganska bra med ögat. Har jobbat som ridlärare i 10 år och inte upplevt det som svårt hittills.
 
Fast det blir ju jätteskevt att säga att "ingen över 90 kg får rida Brunte" för det varierar ju väldigt mycket med vad det är som ska göras det passet, vad det är för typ av ryttare (nybörjare utan balans eller självaste Jan Brink), hur hästen är i hull och kondition just då, hur ryttaren har lagt vikten på kroppen eller vad man ska säga, tex om det är muskler eller rent fett och hur lång ryttaren är.
En ryttare på 60 kg kan ju vara för tung för en häst medans samma häst går runt med en annan ryttare på 70 kg utan problem.

På "min" ridskola finns inga generella regler, bland annat av ovanstående anledning. Ridlärarna får själva avgöra vad de tycker känns bäst, och eleverna får acceptera det. Sen behöver man inte heller säga att "Ida du är för tung för Brunte så du får Lukas istället" utan att "Tyvärr, du har växt ut Brunte nu!" eller "Jag tror att Lukas blir en bra häst för dig att rida!"
 
Ptja. Under hela min uppväxt höll jag till i ett stall där det ofta talades om viktgränser osv för hästarna. Man vägdes inte men det var ett dagligt samtalsämne. Jag är inte förvånad över att jag alltid haft ett skevt förhållande till min kropp och vikt och sedermera var döende i anorexi under förra decenniet.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att utvecklingen inte kommit längre på våra ridskolor.
 
Sen behöver man inte heller säga att "Ida du är för tung för Brunte så du får Lukas istället" utan att "Tyvärr, du har växt ut Brunte nu!" eller "Jag tror att Lukas blir en bra häst för dig att rida!"

Varför ska man hymla om anledningen? Om Lisa väldigt gärna vill rida Brunte och frågar gång på gång och dessutom inte växt på höjden på många år. Alla man nekar rida en häst är inte ett barn som växt ur en ponny direkt.
 
På min ridskola var det invägning i början av varje termin. Inte alls konstigt, det är ju för hästarnas skull, i synnerhet ridskolehästar.
Upplevde inte alls att det var någon vikthets som det kan bli i andra idrotter som t ex simning, det var bara en rutin och man vill skaffa sig ett hum så man vet hur man ska schemalägga hästarna efter hur det ser ut i gruppen. Det pratades aldrig vikt bland oss elever, inte ens när vi var i de känsliga tonåren. Att ha vuxit ur en häst viktmässigt var inget konstigare än att ha vuxit ur längdmässigt. Vi var friska och starka och jämförde muskler istället för siffror på vågen :)

Sen gick de ju heller inte på grammet, mer som riktlinjer. Om en häst hade maxvikt 80 kg så var det ju ingen katastrof om ryttaren vägde 85, så att säga. Sen stod maxvikten utskriven på tavlan bredvid hästarnas namn, så det blev ju aldrig någon akward situation heller.

Det förekom faktiskt oftare att ridlärare satte upp "för tunga" elever än att de nekade pga vikt. Jag blev själv flertalet gånger uppsatt på ponnyer som börjat busa med barnen, då vägde jag 75 kg, fast maxgränsen egentligen var 65. Och sen också - ju duktigare ridgrupp, desto mindre brydde man sig om maxvikt, utan såg då bara till vilka hästar som passar utbildningsmässigt.

Så de där invägningarna och maxvikterna var Verkligen ingen issue på min ridskola. Det var ett väldigt litet inslag och ingen brydde sig nämnvärt om det.
 
Senast ändrad:
Varför ska man hymla om anledningen? Om Lisa väldigt gärna vill rida Brunte och frågar gång på gång och dessutom inte växt på höjden på många år. Alla man nekar rida en häst är inte ett barn som växt ur en ponny direkt.

För att alla inte vill skapa eller förvärra vikt/kroppskomplex hos barnen. Jag är själv uppväxt med att ständigt bli vägd, och "nu har du bara två kilo kvar innan du får sluta rida den ponnyn!", nu lever jag med ätstörningar och skev kroppsbild.
Alla ridskolor har inte heller vuxna elever, utan merparten barn. Vuxna kan man givetvis vara mer upprätt mot, men man behöver inte vara elak för det. Och jo, att säga "nu ar du blivit för tjock/tung!" är något som räknas som elakt, där normen är att man skall vara smal.
 
Hjefr: är din lösning att tunga barn ska få rida stackars ponnyer för annars får barnen ätstörningar?
 
Lösningen kan väl vara att inte hetsa någon med att säga "nu har du bara två kilo kvar..." och använda ordet stor, istället för tjock.

Att på ett pedagogiskt sätt förklara vid terminstart vad för tunga ryttare kan orsaka för skador på hästarna.
Och att inte använda våg. En kunnig instruktör kan ju faktiskt avgöra om ryttaren är för tung eller ej.

Med min nuvarande vikt är det inte alla hästägare som hade låtit mig klättra upp på deras hästar, för att de enbart stirrar sig blinda på vågen.
Säger jag vad jag väger tror ingen på mig, jag är smal, men de tänker liksom inte på att man väger ett par kg mer än andra om man är ett huvud längre ...


Se på individen och dennes ridkunskaper istället för ett par menlösa siffror på en våg som inte alls säger något om hur personen rider.
 
Att använda siffror på en våg låter tämligen osäkert.
Det rimligaste borde vara att ridläraren, som vi verkligen får hoppas är en hästkunnig person, ser på ryttarna och hästarna/ponnyerna vilka som passar ihop och vilka som inte gör det.
När jag var ung och red på ridskola var det inget snack om vikt över huvud taget. Vi fick rida de ponnyer vi passade ihop med, helt enkelt. Jag som är ganska lång fick ibland rida mindre ponnyer än mina kortare och/eller lättare ridkompisar, eftersom jag hade bättre balans. Inget konstigt med det, vi visste att balans och storlek var avgörande i vilken häst vi fick rida. Och att ridläraren avgjorde det utan att prata om kg eller cm, eftersom det är så mycket annat som spelar in.

Det är en barn- och ungdomsinriktad ridskola, men jag skulle nog tycka att säga att "Nej Eva, du väger nog över 75 och det är för tungt för Brunte!" låter hårt även om Eva är 50. Jag föredrar "Jag tycker nog Brunte är lite liten för dig, din ridning utvecklas mer på Plutten" oavsett om det är till Eva, 50 eller Emma, 15.
 
På den ridskola där jag var aktiv (på den svart-vita tiden) så fanns det viktgränser men ingen vägning utan med ögonmått och en försynt fråga.

Sen tror jag att en häst som arbetar korrekt kan bära lite mer än de viktbestämmelser som finns, varpå en ej lika kvalificerad ryttare i lite obalans bör väga lite mindre.
För en d-ponny exempelvis så är det troligen "jobbigare" att bära 50 kilo utan ryggaktivitet än att bära 70 kilo i en god form. Ungefär som att vi kan bära relativt tung med rätt teknik.
Ett steg i rätt riktning kan vara att ridskolorna håller med en eller två tyngre hästar såsom ardenner eller shire (som exempel) för att alla skall få möjlighet att lära sig rida även om man ligger lite högre upp på viktskalan.
 
Jag anser att det är helt galet att ha viktgränser för olika hästar uppsatta på en vägg. Jag tycker dessutom att det är fruktansvärt att ha "invägning" varje termin. Som instruktör borde man kunna vara så pass kapabel att man kan se om en person är för stor för en viss häst eller ej. Och oftast är det väl så (i alla fall med barn) att man blir för LÅNG för en viss ponny och inte för tung. Eller?!

På min ridskola skulle viktgränser leda till sjuka kroppsideal och ätstörningar. Men att man växer ur "sin" ponny är något eleverna vet och accepterar. Jag skulle personligen aldrig jobba eller rida på en ridskola som hade invägning och viktgränser uppsatta. Det tycker jag skulle säga mycket om personalens kompetens...
 
Jag tycker det är bra att man inte bara låter vemsomhelst rida vilka hästar som helst men viktgränser tycker jag inte är nödvändigt eller ens rättvisa, 65 kg otränad och 65 kg tränad med bra balans påverkar hästen väldigt olika. På samma sätt kan Brunte 145 cm vara väldigt mycket mer viktbärande n Majros 165 cm.
Man får gå på ögonmått, sunt förnuft och hästens förutsättningar men jag ser inga problem med att neka folk att rida vissa hästar, deras hälsa måste alltid komma före att någon ev blir lite förolämpad eller sur.

Vidare tycker jag att det känns ganska skevt att påstå att det enbart pga ridskolans ev viktregler ger unga tjejjer och killar ätstörningar och skev kroppsbild. När man håller på med levande djur så måste man ju förstå och acceptera att alla kan inte rida alla hästar och det har inget med att man har fel kropp eller fel vikt, det handlar om hästens välbefinnande och optimalt kunna para ihop ryttare och häst. Det är ju som att man inte skulle kunna säga att en häst är för svår för en ryttare för då ger man dom dålig självkänsla.
Stort ansvar ligger hos föräldrarna också att förklara för barnen på ett bra sätt varför man måste tänka på hästen och därmed inte låta vissa rida vissa hästar. Det känns lite som att stallet är en plats där man lämnar sina barn och sen har man som förälder inget ansvar för hur barnen mår, behandlas, uppfostras eller bemöter andra. Stallet har blivit lite frizon där barnen själva får sätta regler och förutsättningar eftersom dom ofta lämnas själva långa stunder utan vuxen övervakning.
Jag kommer ihåg hur det var när jag red på ridskola och hängde i stallet alla vakna tider, det var otroligt sällan som någon ridlärare eller liknande hade nån aning om vad man gjorde, sa eller betedde sig utom på lektionerna. Det finns en anledning till att det är väldigt mycket skitsnack på ridskolor och när någon väl tog tag i något som gått alldeles för långt så var föräldrarna alltid väldans snabba på att skylla på ridskolan och ridlärarna som att det var deras ansvar att se till att barnen betedde sig vettigt, inte föräldrarnas. Föräldrar generellt verkar vara bra på att tycka att det är någon annans ansvar när barnen rider, spelar tennis, är i skolan, i butiker m.m. plötsligt faller ansvaret på någon annan. Själv har jag blivit utskälld ett par gånger för att jag inte hållt koll på ungar i butiken som sen vandrat iväg, slagit sig, haft sönder något. Som att det är mitt ansvar att passa ungar bara för föräldrarna tar med dom in i butiken..?

Oj va långt det blev men sammanfattningsvis, mer ansvar på föräldrarna att ta reda på hur stallet och ridskolan fungerar och utifrån det förklara och förbereda barnen på vad som gäller.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok På turridningen jag jobbar tar vi emot alla slags ryttare för en 2-timmars ridtur (skritt för nybörjare och trav om dom vill. Galopp...
3 4 5
Svar
96
· Visningar
10 588
Senast: kryddelydd
·
Hästmänniskan Vet att det har funnits en vikttråd men kan verkligen inte hitta den nu? Iaf. Söker nu efter halvfodervärd/medryttare som kan ta lite...
2
Svar
23
· Visningar
2 673
Senast: Pudlan
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Att provrida på en ny ridskola tycker jag är både spännande och lite jobbigt. Spännande säger väl sig självt, men det jobbiga för mig är...
Svar
0
· Visningar
492
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp