Hur klarar man av att avliva sin bästa vän?

[nyxx]

Tycker du att jag är en hemsk människa som tänker helt fel här så vore jag tacksam om du låter bli att kommentera det här inlägget, jag har redan ångest så det räcker och blir över.

Jag har en häst som jag haft i nästan 10 år nu, som jag fick när jag var i 15-års åldern.
Hästen är en fd travhäst som är hyfsat utbildad men som nu vilat i drygt ett år pga att jag dels jobbat väldigt mycket och inte har samma intresse längre.

Det här är alltså inte en häst som är något värd i pengar. Sälja har därför aldrig varit ett alternativ för mig, jag har sett otaliga fd travare bli vandringspokaler när ägarna har för höga förväntningar på hästen och alldeles för lite kunskap själva, som köper för att inköpspriset är lågt. Ska jag lämna ut honom på foder vill jag att det ska vara nån jag vet vem det är, eller att iallafall någon jag känner kan gå i god för en ev fodervärd.

Jag har varit så himla glad då jag hittade en tjej som skulle ha honom på foder, nu ändrade det sig dock plötsligt och hon kommer förmodligen inte kunna ha honom.

Det var som luften helt gick ur mig, jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar den här hästen av hela mitt hjärta, men samtidigt har jag kommit till insikt med att jag inte kan sitta och betala flera tusen i månaden när jag inte alls har samma intresse,och inte samma möjligheter längre.

Jag har fått ett nytt jobb i en annan stad där det verkar svårt att få tag i stallplats. Jag är verkligen skitglad för det här jobbet och vill verkligen satsa på det, vilket innebär ännu mindre tid till hästen. Jag kommer dessutom få mycket högre boende-utgifter än vad jag har i dagsläget. Jag vet inte hur det kommer se ut i framtiden, men de närmsta åren så kommer det inte fungera att ha häst för mig.


Jag funderar nu på avlivning, men bara tanken på det gör så fruktansvärt ont. Hur ska jag klara av att ta bort min bästa vän? Hade han varit sjuk eller så inbillar jag mig att det varit lättare.. Men samtidigt så känner jag mig 100% säker på att jag inte vill sälja med risk att han blir en vandringspokal. Och någon annan fodervärd verkar det väldigt svårt att få tag på.

Jag vet egentligen inte riktigt varför jag skriver, jag vill nog mest bara skriva av mig och höra om någon har liknande erfarenhet.

Finns det någon här som suttit i en liknande sits som mig? Hur har ni gjort?

 

[Elisha]

Sitter i samma sits själv faktiskt. Hästen är dock 23 år och int frisk direkt, pålagringar, men inget hon behöver tas bort av utan funkar rätt normalt i ridningen. Absolut inget alternativ sälja eller FV (testat fodervärd och aldrig igen). Men har varken tid, lust eller råd nu egentligen. Men kommer inte heller ta bort. Så jag betalar vidare..

 

[fio]

Jag skulle mer säga all heder åt dig som tar ditt ansvar som djurägare! En död häst lider inte! Förstår dig till fullo! Gör det som känns bäst för dig.

 

[Meggan]

Att ta bort sin vän istället för att riskera att den far illa ( om det är vad du tror är troligt) är att göra det bästa för hästen. Mer kan man inte göra som ägare. Har aldrig haft travare men de verkar svåra att hitta bra hem till. Så ha inte dåligt samvete han/hon lider inte. Skulle själv hellre avliva än sälja under tveksamma förutsättningar.

 

[Lovisaleonora]

Har du gjort ett försök inom bekantskapskretsen är det mest ansvarsfulla att ta bort hästen. Du nämner ju själv vilka risker som finns med att sälja iväg, och det är verkligen i fel händer ett lidande. Och rätt händer är det verkligen inte gott om.

Lyssna till ditt hjärta.

 

[Silkisif]

Jag satt i en liknande situation för ett år sedan, jag hade till och med bestämt mig för att ta bort hästen. Min häst hade dessutom fång.

Då hittar vi av en slump en bekants bekant som verkar vara intresserad av att vara fodervärd. Vi skrev ett kontrakt som båda parter i princip kan säga upp på en vecka, och testade.

Hästen har fått det bästa hem hon kan ha och älskas och rids som hon bör.

Oavsett hur det går för dig så vill jag säga att du gör det av rätt skäl. En död häst lider inte, en lösning med fodervärd behöver inte gå så bra som det gjort för mig. Du är inte en grym människa, du är en människa med ansvarskänsla.

 

[Verdandi]

Tog bort en häst som skulle kunnat fungera som ridhäst ett tag till. Gammal med småskavanker, som levde pensionärsliv med lättare ridning. Tog bort för att hästen skulle få slippa ännu en flytt.
Kändes inte bra då, men i efterhand kändes det skönt med att ta bort innan några större skavanker dök upp och hann orsaka lidande.

 

[hoppeloppe]

Jag tycker det är mer ansvarsfullt att ta bort hästen än att den ska leva till varje pris och riskerar att få det dåligt hos någon annan som vandringspokal. En död häst lider inte och då behöver du aldrig oroa dig för hur hästen har det.

 

[Reville]

Ansvarsfullt och insiktsfull skulle jag säga. Och som andra har sagt, en död häst lider inte. Hellre det än att ha på sitt samvete att ens häst blivit en vandringspokal.

 

[Liten]

Jag kan bara instämma med övriga.

 

[Ketrawzc]

Jag satt i samma situation. Betalade och betalade.
En dag blev hon sparkad i hagen och när veterinären sa efter några veckor att vi gjort vad vi kunnat för henne så kändes det som en sten föll från hjärtat och jag slapp ta det beslutet om en förhållandevis frisk häst då hon nu var skadad.
Du gör rätt i att avliva. Det är ett klokt och moget beslut även om det är det svåraste man som hästägare måste ta. Jag var så glad att min älskade vän "tvingade mig" att ta beslutet denhär dagen i Januari.

 

[nickan1]

@nyxx kram på dig du tar ditt ansvar och har insikt om situationen. Förstår att det är jättetufft för dig men du behöver inte ha ångest för detta även om det är fullt förståeligt att du har det.

 

[kryddelydd]

Det är jättetråkigt och man har ångest och är jätteledsen.
Och du har antagligen tagit ett klokt beslut.

 

[Kiwifrukt]

Jag har haft en före detta travare, som jag fick ta bort för att hästen blivit en vandringspokal på tidigare ställen och dragit på sig "skador" både fysiskt och psykiskt som aldrig skulle bli bra. Efter det, aldrig mer travare. Aldrig. Och jag är långt ifrån ensam om att resonera så, vilket du också är inne på själv, risken att en sådan häst blir en vandringspokal är så mycket större än för en häst av annan ras. Dessutom är travare ofta, i alla fall den jag hade, en häst som är dyr i drift om man enbart är intresserad av en sällskapshäst, att helsko en sällskapshäst skulle jag exempelvis aldrig göra, då finns det billigare hästar om man BARA är ute efter sällskapet. Jag skulle vilja påstå att marknaden för att få ett vettigt hem åt en sådan häst är ytterst begränsad, och då är det en stor eloge till dig som inser att avlivning är ett barmhärtigare alternativ för hästen.

 

[exotic]

Instämmer. Mer oansvarigt att sälja vidare en häst som löper stor risk att bli vandringspokal.

 

[mackan]

@nyxx jag förstår vad du skriver och du har ju fått jättemycket vettiga övriga svar !

Precis som du skriver så ja - det är hemskt mycket jobbigare att ta beslut om ett älskat friskt djur än om samma djur direkt varit jättesjuk och dålig osv . Helt klart .

Tycker du är stark och tänker rätt . Men ja - det är helt fruktansvärt jobbigt !

Om det hade varit jag , utifrån de djur jag haft , djur många nära vänner , familj , bekanta osv haft genom åren , så hade jag tänkt såhär :
Djuret har haft ett jättebra fint liv hos mig, och det finns så många som trots det "missat" och väntat lite för länge med att ta bort sina djurvänner av känslomässiga skäl som ångrat det sen och efteråt känt jättemycket att de borde låtit det älskade djuret fått avsluta lite tidigare ...
Även känner jag flera som fallit för "trycket" att trots magkänslan sälja sin tekniskt sett friska häst trots dåliga odds på säljmarknaden , och ångrat det jättemycket sen utifrån hur hästen fick det och hur det blev utifrån köpare som fanns utifrån det .

Jag tycker du tänker sunt men förstår att beslutet är oerhört jobbigt .

 

[alltidhvit]

om de var min häst hade jag försökt leta efter ny fodervärd, jag hade inte avlivat om hästen var frisk bara för att den kanske kommer få de dåligt. men om man absolut inte hittar, ja då kanske man hade börjat tänka på att avliva. men som jag läser nu verkar de flesta tycka att man ska avliva för att de finns inge bra fodervärdar, o bara för att man har haft otur en gång behöver de inte betyda att man får de igen.

 

[Efwa]

om de var min häst hade jag försökt leta efter ny fodervärd, jag hade inte avlivat om hästen var frisk bara för att den kanske kommer få de dåligt. men om man absolut inte hittar, ja då kanske man hade börjat tänka på att avliva. men som jag läser nu verkar de flesta tycka att man ska avliva för att de finns inge bra fodervärdar, o bara för att man har haft otur en gång behöver de inte betyda att man får de igen.

Om du läser första inlägget står det att TS inte hittat någon fodervärd trots letande och den TS hittade drog sig ur.

Så, TS har redan kommit till delen där det inte går att hitta fodervärd till hästen.

 

[alltidhvit]

Om du läser första inlägget står det att TS inte hittat någon fodervärd trots letande och den TS hittade drog sig ur.

Så, TS har redan kommit till delen där det inte går att hitta fodervärd till hästen.

läste bara att hon hade hittat en men den drog sig ur o att hon då tappade lusten att fortsätta leta för om de händer igen.

 

[Efwa]

läste bara att hon hade hittat en men den drog sig ur o att hon då tappade lusten att fortsätta leta för om de händer igen.

Man måste nog tänka så att TS letat en stund och hittat en (som drog sig ur). Personen i fråga kan ju inte ha kommit och knackat på en dag hos TS och frågat om hon har en häst som personen kan lämna ut på foder.