Min 7 åriga systerdotter har väldig rädsla för tandläkare och vägrar öppna munnen numera ens. Ett stort problem är det och tandborstningen fungerar inte så bra heller längre. De testade lugnande, Midazolam, och det tog nog helt fel för hon blev oerhört utåtagerande istället, inte lugn alls. Så de står åter på ruta 0. Nästa steg är sövning.
Jag fick lugnande inför en öronoperation i narkos när jag var 8, minns inte så mycket alls mer än att jag var trött, inte kunde gå rakt utan en personal fick styra mig, och att jag hölls sysselsatt av en person med hjälp av prylen på fingret (hon pratade och visade något, jag fattade nog inte ens hälften, men jag var åtminstone inte rädd
) och sedan var operationen över och jag gräsligt illamående istället...
Jag fick det när jag skulle sövas inför en skelningsoperation också, men det minns jag inget av då jag bara var ett par år gammal. Däremot har jag fått återberättat för mig att jag vägrade öppna ögonen efter operationen och var helt otröstlig, det kvittade vad de lockade med och sa så öppnade jag inte ögonen eller slutade gråta. Läkaren som opererade mig var dansk, så någon fick en snilleblixt och kallade på honom, min pappa var dansk... han var inte närvarande, men jag var pappas flicka, så den danska läkaren var den som tröstade mig så jag slutade gråta och fick mig att öppna ögonen. Måste ha känts hemskt i mammahjärtat att hon som är mamma inte kunde trösta mig, men så kommer en okänd och lyckas bara för att han är lugn och trygg och delar samma språk som min pappa
Jag tog Stesolid innan ERG undersökning av ögonen för att inte få epilepsianfall, man skulle sitta 30 minuter i ett kolmörkt rum så då passade jag på att sova bara, annars påverkades jag inte av dem, kände att jag skulle få ett anfall och flyttade mig bort från maskinen ( jag brukar sätta mig på golvet, eller liknande) men då tryckte läkaren tillbaka mig och därefter fick jag ett anfall och minns inte mer. Tabletterna gjorde ingen skillnad med andra ord.