Hur kan vi förändra ridsporten?

[MiniLi]

Men är inte vikten som hästen faktiskt bär betydligt viktigare (!) än om ekipaget ”ser proportionerligt ut”. Jag tänker att om du hade vägt 10kg mindre och varit 10cm längre med riktigt långa ben, så hade du o din fina häst antagligen sett lite mindre proportionerliga ut, men det hade ju inte blivit jobbigare för hästen utan tvärtom?

Hästar påverkas ju väldigt mycket av ryttarens längd också, eftersom det påverkar deras balans så mycket.

 

[Fiorano]

Men är inte vikten som hästen faktiskt bär betydligt viktigare (!) än om ekipaget ”ser proportionerligt ut”. Jag tänker att om du hade vägt 10kg mindre och varit 10cm längre med riktigt långa ben, så hade du o din fina häst antagligen sett lite mindre proportionerliga ut, men det hade ju inte blivit jobbigare för hästen utan tvärtom?

Jag som har ridit väldigt mycket ponny när jag var smal och nätt tycker att längd är betydligt svårare att balansera. Upplever att det påverkar hästarna mer också än att jag har tyngd på mitten sas. Min Barb var bara 141 och då låg min matchvikt på runt 60 kg (17%).

 

[Cambrie]

Jag tror att våra domare inom islandshästsporten skulle behöva väldigt tydliga riktlinjer för att döma så. En hopp- eller dressyrdomare kommer liksom från ett helt hästliv där ponnyer rids av barn och växes ur, det finns någon sorts "allmänt medvetande" eller koncensus om när ett barn är för stort för sin ponny. För islandsdomarna är det ju i allmänhet inte så, många av dem (inte alla, dock) kommer från en hästkultur där alla oavsett storlek rider på samma typ av häst. Så om det ska införas någon regel om "proportionalitet" då måste det, tror jag, finnas extremt tydliga kriterier för detta. För islandshästryttare står det ju också lite mer på spel - en ponnyryttare som växer ur sin C-ponny kan byta till D-ponny, en islandshästryttare kanske måste sluta helt. Då gäller det ju verkligen att domaren har "på fötterna" om hen ska utesluta ett ekipage, så att det inte bara blir en fråga om tyckande.

Så kan det vara. Samma som med bedömningen i dressyren dock. Det kommer naturligtvis inte heller göras på en handvändning men är kanske något som måste göras om vi vill fortsätta försvara tävlandet av djur och för hästarnas välfärd.

(Ett annat alternativ hade ju varit att faktiskt avla fram islandsHÄSTAR och selektera aveln stenhårt om det nu är så otroligt viktigt att låta långa och många gånger alldeles för tunga människor fortsätta rida dessa, du säger ju att det är väldigt vanligt med stora hästar så det borde rimligen inte vara problem att slutligen få fram 160 höga. Jag hittar en HÄST som ligger på 152 (omätt dock verkar det som vilket såklart inte är konstigt då man inte mäter islandshästar) på hästnet just nu och av de många islandshästar som kommer och går hos granntränaren är det ingen som än så länge kan mäta sig i storlek med dotterns maxade D-ponny. Avel tar ju längre tid än bedömning men är ju såklart ett alternativ).

 

[Roheryn]

Jag som har ridit väldigt mycket ponny när jag var smal och nätt tycker att längd är betydligt svårare att balansera. Upplever att det påverkar hästarna mer också än att jag har tyngd på mitten sas. Min Barb var bara 141 och då låg min matchvikt på runt 60 kg (17%).Visa bifogad fil 133987

För RYTTAREN är det ofta svårare med en mindre häst, ja. Men om man sitter så pass välbalanserat i lodrät sits som du gör på den här bilden, så lär det ha mindre betydelse om man är lång. Särskilt om mycket av längden sitter i benen, då kommer ju tyngdpunkten lägre. Kan dock tänka mig att det blir svårare att balansera vid hoppning.

Och så tycker ju jag att det här också är ett väldigt proportionerligt ekipage.

Min personliga upplevelse av balans är att det också mycket beror på hur hästen är byggd. Min nuvarande islandshäst är hyfsat stor - 145-147cm i mankhöjd - och har ganska djup bål. Det liksom "trollar bort" mina långa ben på ett helt annat sätt än en lika hög häst med tunnare bål. Han har också för sin storlek lång och ganska högt ansatt hals vilket också ger en känsla av att sitta på förhållandevis "mycket häst". Nu är vi ju också väldigt vana vid varandra, men jag känner mig aldrig obalanserad på honom.

 

[animalasia]

För RYTTAREN är det ofta svårare med en mindre häst, ja. Men om man sitter så pass välbalanserat i lodrät sits som du gör på den här bilden, så lär det ha mindre betydelse om man är lång. Särskilt om mycket av längden sitter i benen, då kommer ju tyngdpunkten lägre. Kan dock tänka mig att det blir svårare att balansera vid hoppning.

Och så tycker ju jag att det här också är ett väldigt proportionerligt ekipage.

Min personliga upplevelse av balans är att det också mycket beror på hur hästen är byggd. Min nuvarande islandshäst är hyfsat stor - 145-147cm i mankhöjd - och har ganska djup bål. Det liksom "trollar bort" mina långa ben på ett helt annat sätt än en lika hög häst med tunnare bål. Han har också för sin storlek lång och ganska högt ansatt hals vilket också ger en känsla av att sitta på förhållandevis "mycket häst". Nu är vi ju också väldigt vana vid varandra, men jag känner mig aldrig obalanserad på honom.

Vad har hänt med islandshästaveln de sista decennierna? Min känsla är att det finns färre robusta hästar och då menar jag hästar med robust benstomme och kortare hals och lite lägre mankhöjd. Men det finns däremot fler långlinjerade hästar som har högre mankhöjd, långa ben vilket ger större rörelser. Men jag är inte insatt i aveln alls så det kan vara en totalt felaktigt tolkning.

 

[Roheryn]

Så kan det vara. Samma som med bedömningen i dressyren dock. Det kommer naturligtvis inte heller göras på en handvändning men är kanske något som måste göras om vi vill fortsätta försvara tävlandet av djur och för hästarnas välfärd.

Jag tror ärligt talat inte att vi kommer se det hända, tror mer på en viktgräns vid tävling i så fall. Just eftersom det står ganska mycket på spel för en del ryttare (jag vet ju liksom vilka individer det skulle gälla och vad det skulle få för konsekvenser för dem) så tror jag att det måste till en så konkret och odiskutabel gräns. Antingen en fast viktgräns (det sämre alternativet enligt mig) eller en procentsats av hästens vikt (inte heller optimalt, men klart bättre).

(Ett annat alternativ hade ju varit att faktiskt avla fram islandsHÄSTAR och selektera aveln stenhårt om det nu är så otroligt viktigt att låta långa och många gånger alldeles för tunga människor fortsätta rida dessa, du säger ju att det är väldigt vanligt med stora hästar så det borde rimligen inte vara problem att slutligen få fram 160 höga. Jag hittar en HÄST som ligger på 152 (omätt dock verkar det som vilket såklart inte är konstigt då man inte mäter islandshästar) på hästnet just nu och av de många islandshästar som kommer och går hos granntränaren är det ingen som än så länge kan mäta sig i storlek med dotterns maxade D-ponny. Avel tar ju längre tid än bedömning men är ju såklart ett alternativ).

Islandshästar mäts vid avelsbedömningar, så i princip alla hingstar är mätta och även många av de ston som verkar i avel. Däremot är det ju inte viktigt för tävlandet så det är ju inte en grej på samma sätt som ponnymätning (med dess avarter).

Jag säger inte att det är jättevanligt med stora islansdshästar, men inte heller helt ovanligt. Jag känner väl till en handfull i alla fall som är över 150cm. Däremot tror jag att det vore olyckligt för rasen att börja selektera hårt på storlek. Islandshästen har en stängd stambok, så all genetisk variation man förlorar på sådan selektering är liksom förlorad för all framtid. Plus att jag inte är övertygad om att det är bästa vägen att gå vare sig för hållbarhet eller gångarter. Det är en av världens äldsta hästraser och tämligen unik, jag tycker att vi har ett större ansvar att förvalta rasen på ett vettigt vis än att göra den så stor som möjligt. Jag ser då hellre en begränsning av "tillåtna ryttare" än konstiga avelsbeslut.

Med det sagt så HAR islandshästen blivit större under de senaste 20-30-40 åren, åtminstone sett till mankhöjd och generellt sett så efterfrågas större hästar (människor har ju också blivit större). Så det sker nog i vilket fall en gradvis anpassning åt det hållet, men förhoppningsvis inte alltför snabbt och absolut inte med hård selektering.

 

[Roheryn]

Vad har hänt med islandshästaveln de sista decennierna? Min känsla är att det finns färre robusta hästar och då menar jag hästar med robust benstomme och kortare hals och lite lägre mankhöjd. Men det finns däremot fler långlinjerade hästar som har högre mankhöjd, långa ben vilket ger större rörelser. Men jag är inte insatt i aveln alls så det kan vara en totalt felaktigt tolkning.

De har generellt blivit större, fått mer korrekt exteriör och bättre gångarter. Och "bättre gångarter" ska dels tolkas som det du säger, dvs mer rörelser, men också att fler hästar nu än när jag började rida islandshäst för 40 år sen har naturligt rena och mer "lättväxlade" gångarter.

 

[fio]

Men är inte vikten som hästen faktiskt bär betydligt viktigare (!) än om ekipaget ”ser proportionerligt ut”. Jag tänker att om du hade vägt 10kg mindre och varit 10cm längre med riktigt långa ben, så hade du o din fina häst antagligen sett lite mindre proportionerliga ut, men det hade ju inte blivit jobbigare för hästen utan tvärtom?

Det är jättevanligt att ponnyerna börjar stanna på hinder när ryttaren blivit för lång. Det påverkar deras balans väldigt mkt när ryttarens överliv kommer för långt fram över halsen.

Så det handlar inte bara om vikt utan om ryttarens centrering oxå.

 

[Fiorano]

För RYTTAREN är det ofta svårare med en mindre häst, ja. Men om man sitter så pass välbalanserat i lodrät sits som du gör på den här bilden, så lär det ha mindre betydelse om man är lång. Särskilt om mycket av längden sitter i benen, då kommer ju tyngdpunkten lägre. Kan dock tänka mig att det blir svårare att balansera vid hoppning.

Och så tycker ju jag att det här också är ett väldigt proportionerligt ekipage.

Min personliga upplevelse av balans är att det också mycket beror på hur hästen är byggd. Min nuvarande islandshäst är hyfsat stor - 145-147cm i mankhöjd - och har ganska djup bål. Det liksom "trollar bort" mina långa ben på ett helt annat sätt än en lika hög häst med tunnare bål. Han har också för sin storlek lång och ganska högt ansatt hals vilket också ger en känsla av att sitta på förhållandevis "mycket häst". Nu är vi ju också väldigt vana vid varandra, men jag känner mig aldrig obalanserad på honom.

Jag har väldigt långt överliv i förhållande till mina ben. Har alltid drömt om långa dressyrben men de blev förväxlade med en giraffhals. Är viss fördel att ha korta ben eftersom de inte hamnar för långt ner, men att balansera mitt överliv har krävt väldigt mycket träning!

Denna ponnyn är större än den bruna men betydligt sportigare. Blir tydligt hur långt mitt överliv är.

För att hålla mig till ämnet så är det ändå lite förvånande att allt fokus ligger på dressyren. Islänningarna har definitivt sina problem. Både med ekipagens proportioner och betsling. Hoppningen tycker jag har enorma problem med hur hästarna rids på framridningen. Det är mer rollande där än på dressyrframridningarna. ...och betslingen i hoppningen. Herreminje vilka konstruktioner det finns.

 

[Habina]

Jag har väldigt långt överliv i förhållande till mina ben. Har alltid drömt om långa dressyrben men de blev förväxlade med en giraffhals. Är viss fördel att ha korta ben eftersom de inte hamnar för långt ner, men att balansera mitt överliv har krävt väldigt mycket träning!

Denna ponnyn är större än den bruna men betydligt sportigare. Blir tydligt hur långt mitt överliv är.
Visa bifogad fil 134016

För att hålla mig till ämnet så är det ändå lite förvånande att allt fokus ligger på dressyren. Islänningarna har definitivt sina problem. Både med ekipagens proportioner och betsling. Hoppningen tycker jag har enorma problem med hur hästarna rids på framridningen. Det är mer rollande där än på dressyrframridningarna. ...och betslingen i hoppningen. Herreminje vilka konstruktioner det finns.

Kanske för att taggen är dressyr?

 

[Habina]

Är som så många andra uppriven och tagen efter Helgstrand-fimerna, men kanske mest frustrerad över känslan att det liksom går utför med ridsporten.

VAD kan man göra för att få någon slags förändring? Något måste man ju kunna göra?

Min hjärna tänker att det är tävlingarna och bedömningen som behöver ändras. För det är det som styr aveln. Och aveln idag = hästar som ingen klarar av att rida.

Någon i tråden nämnde etolog bland domarna. Kraftiga avdrag för tecken på spänning, painface osv.

Byta ut ridsportförbundets ledning?

Eller vad? Kan vi inte komma på något och göra en namninsamling för man orkar ju inte att hästar ska fortsätta misshandlas så här. Och jag är 100 % övertygad om att Helgstrand inte är ensam om det här.

Eftersom det tydligen är kört att helt förbjuda tävlingar, så kommer mina radikala förslag här.

Förbjud spö (på framridningen) och sporrar. Förbjud kandar.

Man får antingen rida på tränsbett utan nosgrimma eller rida på sidepull.

Inga hästar får starta före de fyllt åtta år. Ingen häst yngre än tolv år får starta GP. Tydliga kval som man måste ta sig igenom för att komma upp på nästa nivå, dvs hästen ska vara väl förberedd för nästa nivå, man kan inte hoppa över nivåer bara för att ryttare är rutinerad.

Obligatorisk munkoll (lugnande vid behov) för alla startande innan tävling. Om man måste ge lugnande får man givetvis göra kollen efter start.

Rösthjälper tillåtna i alla nivåer, likaså lättridning i traven och lätt sits i galoppen vid behov.

Det är vad jag kommer på såhär på rak arm. Jag förstår att det inte är genomförbart, men det är vad jag skulle vilja se för att få en förändring.

 

[Shaggy]

Jag har väldigt långt överliv i förhållande till mina ben. Har alltid drömt om långa dressyrben men de blev förväxlade med en giraffhals. Är viss fördel att ha korta ben eftersom de inte hamnar för långt ner, men att balansera mitt överliv har krävt väldigt mycket träning!

Denna ponnyn är större än den bruna men betydligt sportigare. Blir tydligt hur långt mitt överliv är.
Visa bifogad fil 134016

För att hålla mig till ämnet så är det ändå lite förvånande att allt fokus ligger på dressyren. Islänningarna har definitivt sina problem. Både med ekipagens proportioner och betsling. Hoppningen tycker jag har enorma problem med hur hästarna rids på framridningen. Det är mer rollande där än på dressyrframridningarna. ...och betslingen i hoppningen. Herreminje vilka konstruktioner det finns.

Det blir ju så när det kommer fram skit. Tänk på gatloppet svenska distansryttare fick löpa när UAE var som mest i farten. Grejen är att det inte bara är dressyren utan hästsporten generellt även om jag faktiskt tycker det är dags att dressyren granskas hårt då den alldeles för länge kommit undan med en förlegad syn på hästen. Inom hoppning, fälttävlan, distans, trav, galopp så förs diskussioner kontinuerligt inom dressyren så har allt bara tryckts ner under en lång lång tid.

 

[Fiorano]

Kanske för att taggen är dressyr?

Jo men frågan är väldigt bred i "hur ska vi förändra ridsporten".

 

[Habina]

Jo men frågan är väldigt bred i "hur ska vi förändra ridsporten".

Ja, det har alltid förvirrat mig när jag svarar på ”fel” sätt i en tråd först efter att jag upptäckt taggen.

 

[Roheryn]

Jag har väldigt långt överliv i förhållande till mina ben. Har alltid drömt om långa dressyrben men de blev förväxlade med en giraffhals. Är viss fördel att ha korta ben eftersom de inte hamnar för långt ner, men att balansera mitt överliv har krävt väldigt mycket träning!

Denna ponnyn är större än den bruna men betydligt sportigare. Blir tydligt hur långt mitt överliv är.
Visa bifogad fil 134016

För att hålla mig till ämnet så är det ändå lite förvånande att allt fokus ligger på dressyren. Islänningarna har definitivt sina problem. Både med ekipagens proportioner och betsling. Hoppningen tycker jag har enorma problem med hur hästarna rids på framridningen. Det är mer rollande där än på dressyrframridningarna. ...och betslingen i hoppningen. Herreminje vilka konstruktioner det finns.

Proportioner har vi ju pratat en del om, jag är däremot väldigt nyfiken på vad du har för synpunkter på islandshästars betsling?

 

[Roheryn]

Det är jättevanligt att ponnyerna börjar stanna på hinder när ryttaren blivit för lång. Det påverkar deras balans väldigt mkt när ryttarens överliv kommer för långt fram över halsen.

Så det handlar inte bara om vikt utan om ryttarens centrering oxå.

Ja, det kan jag tänka mig att längden spelar större roll vid hoppning! Jag kommenterade ju dock ett dressyrekipage och kontexten var proportioner på islandsekipage - inte så mycket hoppning där

 

[Fiorano]

Proportioner har vi ju pratat en del om, jag är däremot väldigt nyfiken på vad du har för synpunkter på islandshästars betsling?

De har också rätt ordentliga stångbett tillåtna. Dvs de är inte värre än någon annan sport men med tanke på vilken skottglugg kandaret hamnat i så ja.

 

[JohannaB]

Islandshäst har, tror jag, bett och utrustningskontroll på alla startande hästar. De har väl också förbud mot både spö och sporrar?
Om vi nu ska kapa bra saker från andra grenar att införa i Svenska Ridsportförbundets grenar

 

[JohannaB]

JAG blev då så himla ledsen så jag grät för mig själv hemma i soffan…
Denna nyhet vad bland det värsta jag har läst:
https://www.tidningenridsport.se/dressyrponny-fick-tungan-amputerad/

Om människor kan tänka sig göra detta, gäller både ponnyns ägare, ryttare, tränare och veterinären som utförde det, så tror jag helt enkelt att det är dags att bestämma att människor inte får tävla med levande djur.

 

[Freazer]

Är som så många andra uppriven och tagen efter Helgstrand-fimerna, men kanske mest frustrerad över känslan att det liksom går utför med ridsporten.

VAD kan man göra för att få någon slags förändring? Något måste man ju kunna göra?

Min hjärna tänker att det är tävlingarna och bedömningen som behöver ändras. För det är det som styr aveln. Och aveln idag = hästar som ingen klarar av att rida.

Någon i tråden nämnde etolog bland domarna. Kraftiga avdrag för tecken på spänning, painface osv.

Byta ut ridsportförbundets ledning?

Eller vad? Kan vi inte komma på något och göra en namninsamling för man orkar ju inte att hästar ska fortsätta misshandlas så här. Och jag är 100 % övertygad om att Helgstrand inte är ensam om det här.

Alla behöver ta sitt ansvar. Uppfödare med vilka hingstar de använder, ägare med vilka beridare/tävlingsryttare de sätter sina hästar hos, ryttarna med hur de behandlar countryns hästarna osv. Att förbjuda tävling är ingen lösning och att tävlingar styr aveln stämmer inte helt enligt min mening och inte heller att ”ingen klarar rida dagens hästar”. Känns som en typisk fördom. Domarna ska absolut bedöma det dom ser men vad mer kan de göra? Att lägga hela ansvaret på dem hjälper inte heller.