hur känns det?

[Kalaspinglan]

Satt i min ensamhet innan sambon kom hem från jobbet och fundilurade på hur otroligt häftigt det måste kännas sådär när nio månaders väntan verkligen är på väg mot sitt slut. När allt är på väg att förändras och ett helt nytt liv öppnar sig.

Berätta, ni som vet.

Hur känns det??

 

[ameo]

Sv: hur känns det?

Man är så jävla LESS på att vara gravid när slutet är nära, så man vill bara bli av med klumpen som bumpar runt i magen på en
Samtidigt som man är livrädd för hur det ska bli när den kommer ut - tänk om man inte vill ha den??

Jo, visst är det häftigt, egentligen!
(börjar det bli dax? )

 

[Jamtland]

Sv: hur känns det?

Känner mig lite tråkig,men iaf. Jag tyckte inte det kändes speciellt alls. Jag var itne särskilt less på att vara gravid, men jag var lite less på att inte orka med så mycket. Inte särskilt förväntansfull heller. Var liksom bara...nollställd på nått vis. Jag förstår de som tycker det är störthäftigt och som räknar dagar och planerar till bebisen ska komma osv, men jag är inte sån själv så det kändes mest som en självklar sak när det började närma sig.

Jenny

 

[Basilika]

Sv: hur känns det?

Bebissugen

Jag hade världens ångest, de stunder då jag inte bara ville ha ut skiten för att jag var så himla gravid (2 veckor överburen med första). Ångesten kom av att jag trodde inte jag skulle få ett eget liv igen, att min kropp skulle vara förstörd och att min nyblivna man skulle lämna mig på grund av det.

Inget av det inträffade så nästan fyra år senare fick vi en till och då hann jag inte tänka för han kom för tidigt

 

[Mammadutt]

Sv: hur känns det?

Jag var helt slutkörd på slutet, såpass att jag ångrade hela graviditeten och inte såg fram emot nått.... men jag gick ju över 18 dagar och fick inte en enda naturlig värk, klart man blir ledsen på sin kropp då den inte funkar

 

[Madick]

Sv: hur känns det?

Väldigt förväntansfull fram till det magiska BF-datumet. Efter det - nollställd. Dock upplivad igen när värkarna kom igång.

 

[wingil]

Sv: hur känns det?

Själv var jag livrädd! haha.. tyckte det kunde ta längre tid, kände mig inte alls redo.. men så fort hon kom ut.. då var man redo

 

[oz_joj]

Sv: hur känns det?

Jag hann aldrig bli jätteless på att vara gravid heller, gick 2 dagar över tiden. Jag gillade mycket att vara gravid, en känsla jag kanske aldrig mer får uppleva. När vattnet gick var en av mina första tankar "den vill inte bo i mig längre", det var lite som om min mage inte dög längre... men det gick fort över. Sen hade jag åtminstone de 2 sista tredjedelarna en väldigt bra gravididtet, kände mig aldrig för tung eller otymplig eller hade ont trots att jag nog gick upp ca 16kg.

 

[Nickan]

Sv: hur känns det?

Jag hade fullt upp med hästeriet fram till första värken...då vaknade jag och insåg vad som höll på att hända.

Plussade 5 dagar och helt ärligt hade jag kunnat vänta 5 till, mkt berodde nog på att jag inte var så stor eller hade några problem att bära upp bulan

När första värken var över lördag 21.30 var min första tanke "Hur ska jag kunna hålla mig i över ett dygn!!!" (tilltänkta gudmorn fyllde ju år nästkommande dag )
Numera delar dom födelsedag, så jag lyckades inte riktigt

 

[Kalaspinglan]

Sv: hur känns det?

Tack för era svar... men ni för mig SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ besviken. Vaddå? Finns inte den där tomtebolyckan? Kan ni inte ljuga ihop en liten gullig story så jag vet vad jag förhoppningsvis har framför mig.

 

[Yahoo]

Sv: hur känns det?

Jag stormtrivdes verkligen med att vara gravid. Mådde illa första 14 veckorna, men det glömdes fort bort.
Annars tyckte jag som sagt det var underbart, kunde rida hästen tills det var 3 veckor kvar till BF, kunde sköta henne, longera/tömköra till dagen före förlossningen. Gick upp 12 kg, fick bara en kula. + 6 dagar. Men jag hann aldrig bli less, visst längtade jag tills "vilden" i min mage skulle komma ut så jag fick se vad som bott i mig under 9 månader.
Så visst är det spännande, det är ju något helt nytt som kommer in i ens liv. Fast man längtat så och funderat på hur det skulle bli var iaf inte jag beredd när vattnet gick och värkarna började. Och när sen bebisen kom upp på ens bröst...

 

[Vilya]

Sv: hur känns det?

OK, lite tomtebolycka här...

För mig var känslan oslagbar, det bara exploderade i mig när jag såg henne första gången! Så himla mycket kärlek som bara fanns där helt utan krav, bara massor, massor av kärlek! Kan inte skriva så mycket mer om det för det går verkligen inte att beskriva.

Är faktiskt lite nervös för just den saken den här gången, tänk om det inte känns lika dant? Eller om jag minns fel, det var ju ändå några år sen sist... Jag får väl helt enkelt tro att det ordnar sig när den dagen kommer...

 

[Tokmaja]

Sv: hur känns det?

Less.
Är just på det här "magiska" slutet.. har två veckor kvar till bf och jag är så less så det heter duga.
Förra gången mådde jag jättebra fram tills bf, de sista 10 dagarna innan något började hända var dock dryga...

Det värsta är, nu när jag har ont det här gången och man dessutom måste ha på sig 100 klädesplagg för att ta sig ut , att jag känner mig lite "fångad", inte bara inne pga kläderna utan även i min egen kropp, orkar ju inte göra något alls.
Sonen tar ju sin tid och hästarna orkar jag mocka åt typ, försöker löslongera typ en till två dagar i veckan, bara för att kunna kolla över dem lite när de rör sig typ...

Men visst är det också spännande!
Anledningen till också att man är så less är ju att man vill träffa den lill* där inne!! Man vill ju veta vem h*n är! vad det är för typ av människa!!

men säger som jag sagt nån gång tidigare att OM det blir fler barn, så SKA jag vara höggravid på sommaren igen för fy fasen så lättvindigt det är med en sommarklänning och ett par sandaler !

 

[Basilika]

Sv: hur känns det?

Tomtebolyckan kommer ju när grynen kommit ut Det är då man kan utforska varelsen som bott i ens mage i ca 9 månader, man ska ge den ett namn, kanske fundera på gudföräldrar, titta på kläder och tillbehör, lukta på den otroligt unika bästa bebisdoften och bara njuta livets dagar Det är då man förstår vad som är meningen med livet och att allt arbete med graviditet och förlossning var så meningsfullt och fantastiskt att få vara med om!

 

[gummisnodd]

Sv: hur känns det?

Nu är ju jag inte i slutet man jag kan ärligt säga att jag inte gillar att vara på tjocken. Jag har inte gått upp spec mycket eller har ont och jag har väll så här långt en normal problemfri graviditet..peppar peppar...

MEN jag gillar inte att vara hämmad, visst det går att säga att man kan vara precis som vanligt och bete sig som man brukar när man är gravid men jag som brukar spela fotboll, rida ganska vårdslöst... och överlag ha ett relativt fartfyllt liv tycker inte att det är någon dans på rosor.

Jag tycker också att det ganska jobbigt när alla åmar sig och ska "ta hand" om en och komma med åsikter om vad jag borde göra och inte som gravid...urless på detta och jag vill vara vanliga självständiga "vilda" Maria. Inte den här gravida stackars människan som är så svag, vacker (he he ) och speciell.

Jag tror dock det kommer kännas underbart och längtar till dagen då vi har våran bäbis i famnen. Men gravid, det är ingen höjdare direkt, tycker jag....
Jag trodde att det skulle vara underbart och att jag skulle vandra omkring på rosa moln, som jag har hört andra bevittna. Men nix pix, mig passar det inte .

 

[Sablar22]

Sv: hur känns det?

På slutet var jag less, rastlös och bara väntade.
Alla frågade när jag hade tänkt föla och inget var på G.
Tjock och klumpig, orkade knappt tänka.

Jag är väldigt ledsen över att jag blev bestulen på dom
två första veckorna. Det var ju inte som att ha en bebis
på riktigt...
Men sen när vi fick komma hem, då kom lyckan i små steg
i samma takt som dom positiva besked vi fick.

Jag vet inte hur många timmar jag spenderat med att enbart
titta på honom när han sover. Det är så fridfullt, så vackert
och han är underbar!
Det mest underbara är nog att se kärleken mellan honom och pappa
mellan honom och storebror..och dom andra som han är så himla
förtjust i. Moffar är en stor favorit
Visst finns kärleken mellan honom och mig också, men den ser jag
inte.. den upplever jag
För en stund sen kom pappa hem och det var alldeles lagom för
dom två att ta en tupplur.. jag lade mig brevid dom jag också,
bara för att se hur Freddy knölade och trixade så att han kom så
nära pappa som det bara var möjligt..sen blundade han och det
dröjde inte länge förrns han sov.

Nu sover dom jättegott båda två..sida vid sida.
Jag ska passa på och ta hundarna på en längre promenad.

Det här var en liten pyttedel av min tomtebolycka

 

[ulda]

Sv: hur känns det?

Jag tycker det fanns tre faser av graviditeten. Först är ju allt så nytt. Man oroar sig mest för hur man ska kunna hålla det hemligt för arbetskamrater och vänner och måste komma på än det ena än det andra knepet så fort alkohol är inblandat och man väntar med spänning på att få berätta. För min del mådde jag inte alls dåligt under den här fasen men jag tror många tycker det är väldigt kämpigt med illamående osv.

Sen kommer nästa fas, då har man funnit sig i sin situation och går på regelbundna kontroller på MVC. Magen börjar synas och med den kommer kommentarerna... Usch så less man blir på dem... Man får höra allt sjuttioelva gånger och vill hellre prata om annat. Plötsligt börjar man dessutom se dem, de där barnvagnarna och andra stora magarna som går omkring överallt - plötsligt vimlar det av dem och man undrar varför det är babyboom just nu...

Mot slutet och efter föräldrautbildningen börjar känslorna mer handla om förlossningen. Man sätter sig in i smärtlindringsmetoder och kollar närmsta väg till BB och börjar med skräckblandad förtjusning lyssna på andras hissnande förlossningsberättelser.

Någon tomtebolycka under graviditeten kan jag inte påstå att jag kände. Jag kände mig ungefär som vanligt, fast med (som nån sa ovan) vissa begränsningar vad gäller mat och dryck och kroppsstorlek. Jag tyckte riktigt illa om att vara gravid, trots att jag hade en i stort sett problem- och symptomfri graviditet. Som jag ser det finns det nästan inga positiva sidor med att vara gravid (möjligtvis fick jag bättre hy, men å andra sidan kände man sig ändå ful eftersom man blev så stor och ingen kollar åt en ändå, för man är alltid "den där gravida" i allas ögon).

Nej, som Basilika sa, Tomtebolyckan infinner sig efteråt.

 

[Yahoo]

Sv: hur känns det?

Å jag som blev så paff över att det var så många karlar som spanade/flirtade med mig när jag var gravid. Trodde inte det var något "attraktivt" över en tjej som väntar någon annans barn...

 

[Sweet Chili]

Sv: hur känns det?

Jag hade fullt upp med hästeriet fram till första värken...då vaknade jag och insåg vad som höll på att hända.

Ha ha...samma här!

Jag hade fullt upp med att vara ute och träna hästen. Körde en runda på 1½ h och sen skulle jag hem och gå ut en långpromenad med hunden innan jag och sambon skulle gå på bio "en sista gång" Men under promenaden så började jag känna små värkar, men jag vägrade att förstå. Nekade in i det sista och när kl var 23 så hade jag suttit i ett varmt bad i nästan 3 h och försökt intala mig själv om att värkarna inte alls blev starkare och tätare.

Kl 01 så gav jag upp (4 värkar/10 min) och insåg att jag behövde åka in och få det konstaterat av BM att det inte alls var på gång. Men då var vi redan halvvägs = öppen 5 cm. Och sen kom bäbis!

Jag tyckte inte att graviditeten var jobbig eller tung. Blev mest irriterad ibland när man inte kunde gå i samma snabba takt som jag var van vid när jag var ute med hunden eller hästen. Och att man inte kunde springa! Sånt var jobbigt, men inte annat.

Men att jag blivit mamma fattade jag inte förrän vi var på väg hem, en dag efter födslen. Va, ska hon få följa med!? Hjälp, är hon vår!? Men det löste sig.

 

[Jamtland]

Sv: hur känns det?

Va, ska hon få följa med!? Hjälp, är hon vår

Jag får fortfarande (två och en halv månad efter förlossningen) "chocker" så jag ibland kommer på mig själv med att ha "glömt" att jag nu har en dotter. Är på väg å ska göra något och så inse att "Visst fan, jag måste ta Stina med mig också". De chockerna infaller vanligtvis då hon sovit knäpptyst i sin vagn i ett par timmar. Blir lika lycklig varje gång jag inser att jag har henne!

Jenny