Hur jag blev friskare

Som många här vet har jag haft flera år där jag mått väldigt dåligt, ett år när jag nästan var mer på psyk än jag var hemma. Har gjort fler suicidförsök än vad jag kommer ihåg, legat på IVA och varit nära att dö mer än en gång.
Mitt liv har helt enkelt varit totalt kaos.

Men efter ett par år började det vända!

Jag var verkligen på botten, hade varit inlagd en månad och haft extravak (alltså en personal som är med en hela tiden) I 16 dagar. Hade dessutom orsakat en krock så jag var utan körkort i två månader och kunde inte ta mig till hästen.
Och när jag väl kom hem igen så bröt jag benet.
I samma veva tog chefen på öppenvården, som också är psykolog, tag i min behandling. Men eftersom jag brutit benet så åkte jag upp till mina föräldrar och var där i 2-3 månader. Men hade kontakt med psykologen på telefon.

Utan det där brutna benet hade jag garanterat inte levt idag.

När jag kom hem igen så bodde mamma på min soffa i tre veckor för hon förstod allvaret i situationen.
Samtidigt gick jag hos psykologen och hade boendestöd tre gånger i veckan för att hjälpa mig att överleva.

Månaderna gick, jag var inlagd på psyk då och då, gjorde suicidförsök mycket mer sällan än innan. Sakta med säkert började jag lita på mig psykolog och vågade börja prata med honom. Det tog lång tid att hitta ord att kommunicera med.

Efter något år började jag på psykologen uppmaning arbetsträna, och i november förra året fick jag en 75% anställning där med hjälp av lönebidrag. Mitt liv förändrades helt.

Nu har jag tagit mig igenom det värsta, börjar få ett drägligt liv, har ett jobb jag trivs med, dejtar en fin tjej, har ett fåtal vänner som stannat kvar genom min resa med som jag tycker mycket om.
Vissa dagar mår jag riktigt kasst, men de flesta dagar mår jag helt okej.

Alla symptom är inte borta, alla dagar är inte bra, men jag kan numera för det mesta hantera livet.
Jag har min psykolog och mina föräldrar att tacka för otroligt mycket, men jag vet också att jag själv gjort ett dunderjobb.
Jag kommer nog alltid leva med ångest, vara skör och ha dippar. Men jag kommer inte falla handlöst rakt ned igen.

Ville bara berätta min historia och ge hopp till andra, men rätt stöd går det att ta sig upp från botten och bli friskare.

 

[stjarnhimmel]

Vad fint att läsa. Vad glad jag blir. Och det är skönt för alla oss som kämpar att höra historier där det har blivit lättare och bättre.

 

[Crossline]

Vad glad jag blir över att läsa det här!

 

[Fruentimber]

Åh, fint.

 

[Blyger]

Vad fint att du delar med dig, tror också det är viktigt att få höra av de som tagit sig igenom det nattsvarta

 

[EmmaBovary]

Vad fint att läsa, bästa @parellikusken

 

[thoora]

Så glad jag blir! Både för att andra i liknande sits kan läsa och finna hopp, men framför allt för att DU har det lite lättare.

 

[DarkInNight]

 

[nullo-modo]

Så himla kul att höra att du mår så mycket bättre

 

[parellikusken]

Tack för era ord, buke har också betytt endel.

 

[_Elly_]

Jättefint att du delar med dig och så himla kul att höra

 

[athena_arabians]

Jag har ju följt dig i många år nu och vilken kämpe du är! Så härligt att det börjar se lite ljusare ut

 

[Libbsticka]

Vilken underbar läsning. Från en som jobbar inom behandling kan jag säga att det är klienter som du som får psykologen att fortsätta ge allt för nya klienter och att han bär dig som en brinnande stjärna i sitt hjärta. Fantastiskt jobbat! Jag har sett på nära håll vilket pannben det behövs för att ta sig igenom sånt där och tvivlar på att jag själv är mentalt stark nog att klara av det.

 

[parellikusken]

Vilken underbar läsning. Från en som jobbar inom behandling kan jag säga att det är klienter som du som får psykologen att fortsätta ge allt för nya klienter och att han bär dig som en brinnande stjärna i sitt hjärta. Fantastiskt jobbat! Jag har sett på nära håll vilket pannben det behövs för att ta sig igenom sånt där och tvivlar på att jag själv är mentalt stark nog att klara av det.

Åh, tack. Jag har varit en svår patient då jag knappt kunnat prata. Men psykologen tog tiden och nu märker jag resultat.

 

[Kirre]

Har läst och följt dig här i många år och har i ärlighetens namn undrat hur det skulle gå för dig. Samtidigt som du någonstans alltid verkat ha ett hopp och jävlaranamma om att det ska bli bra. Har ju också läst här och där om hur det har blivit bättre och varit glad för det. Väldigt roligt att du nu mer samlat delar vad som hänt och hur du tog dig dit du är idag. Av det du delgett så vill jag bara säga att det har inspirerat (konstigt ordval kanske) och gett åtminstone mig ett och annat att tänka på genom åren.

Stå stolt över dit du tagit dig! Den resan kan ingen ta ifrån dig.

 

[parellikusken]

Har läst och följt dig här i många år och har i ärlighetens namn undrat hur det skulle gå för dig. Samtidigt som du någonstans alltid verkat ha ett hopp och jävlaranamma om att det ska bli bra. Har ju också läst här och där om hur det har blivit bättre och varit glad för det. Väldigt roligt att du nu mer samlat delar vad som hänt och hur du tog dig dit du är idag. Av det du delgett så vill jag bara säga att det har inspirerat (konstigt ordval kanske) och gett åtminstone mig ett och annat att tänka på genom åren.

Stå stolt över dit du tagit dig! Den resan kan ingen ta ifrån dig.

Tack, ska stå stolt.

Jag tror alla i min närhet undrat hur det ska gå för mig, hur jag ska kunna ta mig ur mina destruktiva mönster.
Men det som jag tror gjort störst nytta är psykologens tjatande om att finna sammanhang genom att jobba. Att få en vardag som är fylld av något annat än enbart mig själv.
Och att psykologen funnits där för mig, kunnat ringa när det varit kris, han har hållit kontakten när han haft semester så att det inte blivit avbrott i behandlingen osv. Det har gett tillit.

 

[Fjordfrälst]

Underbart att läsa ❤

 

[cirkus]

Så otroligt fint att läsa.
Du är verkligen någon att ta rygg på när dt gäller tillfrisknande, så otroligt sjuk som du ändå varit har du lyckats ta vara på livlinor och livbojar och gå på egna ben åt rätt håll!
HURRA för dig

 

[parellikusken]

Så otroligt fint att läsa.
Du är verkligen någon att ta rygg på när dt gäller tillfrisknande, så otroligt sjuk som du ändå varit har du lyckats ta vara på livlinor och livbojar och gå på egna ben åt rätt håll!
HURRA för dig

Tack, fint skrivet!
Jag har haft tur som haft bra stöd runt mig, men det har tagit lång tid att våga förlita mig på det.

 

[Cattis_E]

Så glad att läsa detta.

Har inte alls varit så sjuk som du, gjorde aldrig något suicidförsök, men jag har en gång varit mitt i den där sörjan som liksom aldrig tar slut även om det var ett antal är sedan.

Njut! Och ha överseende med dig själv de dagar det inte känns bra. Det är okej och behöver inte vara tecken på ett nyinsjuknande. Kanske är det inte så för dig, men jag var väldigt orolig för det dåliga dagar...