Hur hårda är ni mot fölen?

[Lilltufsan]

Tillrättavisning om de nafsar till exempel. Våran unge är nu 2.5 månad. Han tuggar/gnager på lite allt möjligt nu :smirk: (foder/vattenhinkar, trästaket, grenar..) tror det kliar i tänderna på honom. När han "gnagt" på mig har jag bara bestämt sagt "nej" och puttat undan nosen lite fint sådär.

När min kompis, som är betydligt mer fölvan är jag är, var med ut häromdagen och han tog tag i hennes jacka med tänderna så snärtade hon till honom (lätt, men ändå) över nosen så att han hoppade baklänges.

Är jag för mesig? Han BITS ju inte... mer tar tag och drar.

Hur gör ni? Alla föl är väl lite nafsiga, hur tillrättavisar ni?

 

[Bounce]

Jag har fostrat min från dag ett & han är 3 veckor nu. Han sparkades som en tok i början men en dask i rumpan så var det slut med det.Nu börjar han bitas men nörtar honom direkt.

 

[AraSlei]

jag har ju inget eget, för mitt dog.. men de föl som har "bitit" meii har jag gjort lika dant tillbaka mot.. antingen med tänderna eller så har jag nypt dom med fingrarna..

 

[Lilltufsan]

Men HUR fostrar du? Spark = dask i rumpan, OK. Men ge gärna fler exempel?

"nörtar honom direkt" och vad gör du då då? Smäll med handflatan på nosen, knäpper honom på mulen med fingret eller vad?

 

[Pooh]

Jag tolererar inga sparkar eller tugg! Daskar tillbaka vid varje försök. Även om de är små nu och det inte gör så ont ännu så vill jag vara konsekvent och säga till redan från början.
Senaste "hobbyn" från fölis är att gå en bit bakom när jag ler ner honom och stoet till hagen, sedan öppnar han munnen och tar sats och kommer i snabb trav (med öppen mun)och hugger tag i armen om han lyckas. :smirk: Jättekul tycker han!

 

[Lilltufsan]

Beklagar ditt föl - sorgligt.

Att nypa tillbaks när dom nyps är ju logiskt. Mest reagerade jag på att kompisen var så hård när han tog tag i jackan att hon faktiskt flätade till honom.

Vill gärna ha fler konkreta exempel på hur ni gör i olika situationer!

När ni lyfter bakhovar till exempel... :smirk:

 

[Magdalena]

Har du sett hur andra hästar gör mot fölet om det "mopsar", inte är det några snälla tillrättavisningar precis!

 

[Lilltufsan]

Nej, morsan flätar ju till honom ordentligt ibland... :smirk: Men jag tyckte att en smäll på nosen var väl hårt för att en fölunge nafsar i tyget på jackan. Ska man verkligen lappa till dom så fort dom gör nånting?

För att förtydliga frågan: när SLÅR NI TILL ungen, handgripligen smäller till alltså, och när nöjer ni er med att säga NEJ?

De lyssnar ju rätt mycket på röst/tonläge (i alla fall våran unge).

 

[Mia_R]

Värsta smällen fick lilleman när han tog eltråden i munnen för ca 1 månad sedan! Jag kan lova att han aldrig kommer att göra om det misstaget. Enklast är ju att inte försätta honom i situationer så han får en chans att bitas, men en liten dask med handen behöver du inte vara orolig för att ge. Han är som alla bebisar, ska kolla och undersöka hela världen med munnen. Det lugnar ner sig.

 

[grimman]

Nu är ju hästar en gång för alla hästar och inte människor så varför inte använda deras språk istället för vårt (vem räknar vi som intelligentast). De vet precis vad en smäll betyder och lär sig detta mycket fortare än ett nej, även om det oxå går efter hand

När det gäller hovlyft så får man vara lite snäll, det är normalt att unghästar biter varandra i benen på lek (hingstar på blodigt allvar) så där får man inte bli för arg till att börja med. Bak brukar jag lyfta bara lite grann, prata lugnt och släppa ner rätt fort om de står snällt. Långsamt öka på tiden för att de inte ska uppleva det som obehagligt.

Jag binder även upp fölen nästan omedelbart för ett föl som kastar sig skadar sig sällan även om det kan se hemskt ut, de lär sig fort och fungerar sen jättebra. En 2 åring som aldrig stått uppbunden och kastar sig riskerar 2 saker.
1) att grimma/uppbindning släpper = problem vid uppbindning framöver eftersom de har lärt sig att komma loss
2) grimma/uppindning håller = hästen kan skada sig och i värsta fall dö om de sliter av en nackkota (har hänt med en ardennerhingst) inte så kul!

 

[ScissorHands]

Jag binder även upp fölen nästan omedelbart för ett föl som kastar sig skadar sig sällan även om det kan se hemskt ut, de lär sig fort och fungerar sen jättebra. En 2 åring som aldrig stått uppbunden och kastar sig riskerar 2 saker.
1) att grimma/uppbindning släpper = problem vid uppbindning framöver eftersom de har lärt sig att komma loss
2) grimma/uppindning håller = hästen kan skada sig och i värsta fall dö om de sliter av en nackkota (har hänt med en ardennerhingst) inte så kul!

Det där har jag varit med om med en kalv på 4H gården jag praoade på.. Den hade inte blivit så mkt hanterad som liten, och var då faktiskt ett halft år, hade stått i gången ett par gånger (de hade uppbindnings plats för shettland som var lagom för kalven så det var inte anpassat för stor häst eller någonting), men kalven fick panik, och de hade inte några tunnare band vid uppbindningen som gick av, kalven kastade sig som en galning, halkade och snurrade runt! Nacken vreds alltså, det var jättehemskt Trodde den skulle dö
Som tur var sprang någon efter en kniv och skärde av repen som man binder upp med.
Men kalven tyckte inte om att vara fasthållen mer alls.
(vill tilläga att det då inte var jag som var dum nog att binda upp kalven när den redan var orolig och kastade sig och inte ville ifrån början stå still)

 

[Bounce]

Knäpper på mulen.

 

[Elric]

Man kan vara lika hård som hästarna i hagen. Jag har bitit hästar som inte har försått, inget trevligt att få en massa hår i munnen. Jag skulle aldrig markera ett slag med öppen handflata, jag slår aldrig mot mulen (vem vill ha en huvudskygg häst). Oftast räcker det med att hota "sparka bakåt" Enligt min åsikt ska bestraffningen komma omedelbart inte efter 20-30 sekunder. Jag har kommit längst med att berömma när de gör som jag vill.

 

[Nafayette]

Vi brukar säga så här hemma:
Ju mer man kammar ungen destå odrägligare blir den.

D.v.s. att ju mer man pysslar med dom små destå fräckare och korkade/dumma blir dom vid ett års ålder.
OK att man binder upp korta stunder, lyfter hovar och annat nödvändigt men däremellan skall man nog låta dom vara.
Om ungar får gå ihop med andra ungar så ger dom sig folk ytterst sällan eftersom lekbehovet är täckt ändå.

Att se hästägare slå på små föl utan att fölet i sin tur har lekkamrater är för hemskt.

Det är ytterst sällan (kanske en på femtio) som man behöver tukta som ni beskriver här.
AM

 

[Lilltufsan]

Tack för era svar... men som förstagångs-fölägare blir man ju lite förvirrad över hur olika alla verkar göra med fölen.

Kanske ska man nöja sig med att ungen är snäll, pigg & glad och växer och inte fundera så mycket.

 

[Silverkedjan]

Låt fölet bli häst genom att umgås med andra föl och vuxna hästar och ge tusan i att vara så nära den att den KAN bitas !

Skulle den ändå göra det slår jag etter värre än ledarstoet

En häst oavsett ålder ska INTE in i en människas "närzon" utan att vara inbjuden. Och dit bjuder man INTE in små föl, då blir de odrägliga.

 

[Xeline]

Det är så himla skönt att läsa vad ERFARNA uppfödare skriver ! Vi gör precis som ni, fast vi inte haft så många föl på gården. Hanterar det nödvändigaste men inte mer.

Det är så många som verkar vilja prägla fölen på människa och tror att de skall få världens mest trevliga häst efter det, men jag tror mer på uppfostran av andra av samma art !

 

[Dalatjej]

Bits de nyper jag dem, piper som en ilsken märr & hotar genom att lyfta ena benet - precis som stona gör mot sina föl. Det funkar!

 

[Mia_R]

Ett av problemen i just det här fallet är att Lilltufsans häst har en senskada, så de går i en egen hage för att skona stoet. Skulle de släppas ihop redan nu och hon springer sönder sitt ben, är risken ganska stor att det blir ett moderlöst föl.

 

[grimman]

jsg tror oxå på att andra hästar fostrar bäst. Men har man snälla andra hästar, vilket jag varit med om, så har man en liten jävel efter ett tag

Vad gäller att binda upp så är det ju ett klart plus om djuret i fråga är hanterat överhuvudtaget innan man binder upp det.

Men en fölunge som man leder brukar sällan bli panikslagen när man binder upp den och om den blir det så är det i vilket fall som helst bättre då än senare i livet när den med mycket större sannolikhet skadar sig. Grejen är ju då att inte ge upp utan lugna ner djuret och låta den stå kvar uppbunden tills den gör det utan panik. Annars får man precis det som hände med kalven.