Jenny85
Trådstartare
Jag behöver hjälp med lite tankar och idéer kring hur jag ska hantera min ena hund.
Hunden ifråga är en tik på ganska precis 3 år, och vi har haft henne sedan julen-08. Hon var alltså drygt 1,5 år då vi fick hem henne från uppfödaren där hon levt ett kennelliv.
När hon kom hem till oss så blev vi direkt lite fundersamma på hennes betende. Så fort man höjde rösten eller visade fingret och sa nej så la hon sig på rygg. Så fort hon trodde att hon gjort nåt minsta fel så var det samma visa. Hon var överallt, sökte nästan panikartat uppmärksamhet konstant och kunde inte bara ligga och slappna av. Vi har så gott vi kunnat försökt jobba med detta och att stärka henne, hon är sååå osäker! Hon gick också och morrade ute på folk och blev okontaktbar när man mötte andra hundar. Men en goare och gladare hund får man leta efter, hon försöker göra rätt hela tiden men blir så ledsen när hon tror hon gör fel...
Idag är det mycket, mycket bättre! Hon känns tryggare och lugnare, kastar sig inte på rygg hela tiden (även om hon ändå gör det mer än hon borde), morrar inte på folk ute osv. Problemet kvarstår dock till viss del och det känns som att hon bär på en skadlig inre stress. Hon har dessutom rejäla magproblem som vi kämpar med, just nu mår hon ganska bra men jag är rädd att hennes inre stress kan vara en bidragande orsak.
Min fråga är alltså hur kan jag hjälpa henne att bli mer lugn och harmonisk? Jag försöker och ge henne mycket uppmärksamhet och kärlek, men när hon kommer och panikartat tvingar en att ge henne uppmärksamhet försöker jag varsamt be henne lägga sig. Automatiskt går hon gärna in i sin bur (som alltid står öppen) eller hennes bädd, gör hon det så känns det som att hon slappnar av och sen när hon är lugn igen så kan hon få hoppa upp och gosa igen. Tänker jag rätt? Det känns som att om jag ger henne uppmärksamhet när hon är så stressad så kanske jag bara spär på det? Vad kan jag göra för henne?
Hon får mycket motion och vi har en till hund hemma som är väldens coolaste kille och dem två kommer fantastiskt bra överens. Jag tror att vi ger båda ett bra hundliv med en massa kärlek, motion och sällskap, dem behöver inte va hemma själva så mycket.
Hoppas att någon orkar läsa igenom denna roman och ge mig lite nya tankar. Jag vill så gärna få henne att må så bra som hon bara kan. Jag förstår att hon var så tokstressad när vi fick henne efter att ha levt kennelliv när hon så gärna vill va nära...
Ett tack till dig som orkat läsa!
Hunden ifråga är en tik på ganska precis 3 år, och vi har haft henne sedan julen-08. Hon var alltså drygt 1,5 år då vi fick hem henne från uppfödaren där hon levt ett kennelliv.
När hon kom hem till oss så blev vi direkt lite fundersamma på hennes betende. Så fort man höjde rösten eller visade fingret och sa nej så la hon sig på rygg. Så fort hon trodde att hon gjort nåt minsta fel så var det samma visa. Hon var överallt, sökte nästan panikartat uppmärksamhet konstant och kunde inte bara ligga och slappna av. Vi har så gott vi kunnat försökt jobba med detta och att stärka henne, hon är sååå osäker! Hon gick också och morrade ute på folk och blev okontaktbar när man mötte andra hundar. Men en goare och gladare hund får man leta efter, hon försöker göra rätt hela tiden men blir så ledsen när hon tror hon gör fel...
Idag är det mycket, mycket bättre! Hon känns tryggare och lugnare, kastar sig inte på rygg hela tiden (även om hon ändå gör det mer än hon borde), morrar inte på folk ute osv. Problemet kvarstår dock till viss del och det känns som att hon bär på en skadlig inre stress. Hon har dessutom rejäla magproblem som vi kämpar med, just nu mår hon ganska bra men jag är rädd att hennes inre stress kan vara en bidragande orsak.
Min fråga är alltså hur kan jag hjälpa henne att bli mer lugn och harmonisk? Jag försöker och ge henne mycket uppmärksamhet och kärlek, men när hon kommer och panikartat tvingar en att ge henne uppmärksamhet försöker jag varsamt be henne lägga sig. Automatiskt går hon gärna in i sin bur (som alltid står öppen) eller hennes bädd, gör hon det så känns det som att hon slappnar av och sen när hon är lugn igen så kan hon få hoppa upp och gosa igen. Tänker jag rätt? Det känns som att om jag ger henne uppmärksamhet när hon är så stressad så kanske jag bara spär på det? Vad kan jag göra för henne?
Hon får mycket motion och vi har en till hund hemma som är väldens coolaste kille och dem två kommer fantastiskt bra överens. Jag tror att vi ger båda ett bra hundliv med en massa kärlek, motion och sällskap, dem behöver inte va hemma själva så mycket.
Hoppas att någon orkar läsa igenom denna roman och ge mig lite nya tankar. Jag vill så gärna få henne att må så bra som hon bara kan. Jag förstår att hon var så tokstressad när vi fick henne efter att ha levt kennelliv när hon så gärna vill va nära...
Ett tack till dig som orkat läsa!
