Hur hantera dotterns rädsla?

[Murmelin]

Min dotter är 7 år och har älskat hästar sedan hon var två år. För ett år sedan började hon rida i en nybörjargrupp. Allt har gått bra, fram till för ett par veckor sedan. Hästen hon red blev rädd, drog iväg, sparkade bakut och dottern flög i backen. Ingen fara i sig, hon tappade andan och blev lite chockad. Vi fick upp henne på hästryggen igen och hon red klart lektionen.

Gången efter var hon vid gott mod. Fick stallets snällaste ponny och allt avlöpte fin. Så förra veckan fick hon en annan häst. Allt gick bra till precis på slutet, då hästen började trav och dottern fick inte stopp på honom. 3-4 varv travade han runt, med henne livrädd på ryggen, innan han stannade.

Idag fick hon stallets snällaste igen. Men det hjälpte inte. Hon är livrädd. Innan har hon ridit med ett stort leende men nu var hon blek och sammanbiten. Efteråt sa hon att hon är jätterädd och vill sluta rida.

Jag vill absolut inte tvinga henne men jag vill samtidigt inte att hon slutar. Hur kan jag hjälpa henne? Någon som har några tips?

 

[nejlica]

Sv: Hur hantera dotterns rädsla?

Usch vad tråkigt

Kanske kan vara en idé att bara åka ut till stallet någon dag ibland när det inte är lektion och bara pyssla med hästarna, för att få det där mysiga med hästarna utan att behöva göra någonting "läskigt"? Kanske hyra (vet ju inte vad ni har för möjligheter på ridskolan iofs) snällaste ponnyn som hon känner sig trygg på och ta en skrittur med ledare i skogen? Alternativt någon privatlektion på snäll ponny så att hon inte känner att hon måste göra något som känns läskigt bara för att kompisarna tittar på?

Tyckte att ridningen var läskig i perioder som liten och det som hjälpte var att känna att jag behärskade det vi höll på med och så försvann liksom rädslan efter att ha genomlidit några lektioner med klump i magen. Men såklart så ska du ju inte tvinga henne att "genomlida" något som inte känns bra. Ta det på hennes nivå helt enkelt.

 

[tuaphua]

Sv: Hur hantera dotterns rädsla?

Jag tycker inte man ska pressa ridrädda hur som helst. Och ditt fall är det ett barn som dessutom inte riktigt är kapabel till samma resonerande som en vuxen.
Du kan dock försöka förklara att man inte slutar nu när man är rädd. utan att hon sen kan få sluta när ni ridit x antal gånger till.

Ska nu dottern fortsätta tycker jag nog ni bör boka in några privatlektioner på ridskolan och säga hur rädd hon är och att de måste sätta henne på en av de snällaste och kanske tom slöaste hästarna. Förklara noga för ridläraren att dottern är rädd. och förklara NOGA för dottern att det är helt naturligt att bli rädd och inget att skämmas för. Om hon vågar säga det kan hon få hjälp, inte annars.

Jag jobbar ju med vuxna mest. Men en hel del av de som som vuxna är ridrädda har i tidiga år varit med om saker de aldrig riktigt kommit över.
Ta det här på allvar och foma din dotter till en säker och glad ryttare, om hon nu ska rida.

Varför man åker av är ju ofta för att man har dålig balans. En 7-åring har inte så god balans uppsuttet för det mesta. De kan heller aldrig nog ridtekniskt.
Så sätt henne enbart på stencoola hästar ett tag.
Kanske i lina om det kan göra att hon känner sig tryggare.
Se till att hon har en tränare på marken hon litar på.

Man brukar generellt pusha liiite utanför de räddas gränser vid varje pass. Men då måste man som tränare kunna häst nog att veta att det är en trygg och säker situation där man KAN be dem göra lite till utan att de riskerar få bekräftat att det ÄR farligt genom att misslyckas.
Så tränaren måste vara kompetent nog att se till att eleverna aldrig behöver bli rädda.

Jag har ganska många ridrädda elever. De ska känna sig trygga i att jag inte sätter dem i situationer där det kan gå illa. Just därför vågar de utmana sig själva om jag säger att de klarar ngt. För jag har aldrig lovat att de kan ngt som kan skita sig. Just att jag säger att det går får aldrig, aldrig vara en lögn eller en gissning. Det måste vara sanning. Så de inte får anledning att misstro mig.
En elev pratade om en bok om ridrädsla. Jag har inte läst den. Men det kanske finns ngt som går att applicera på barn med i den.. Googla och kolla!

Jag tror mycket på att avleda också. Skoja med barnet, skratta och prata om annat. Lätta upp stämningen när hon sitter på en häst. Men se för guds skull till att hon får sitta på bra barnponnyer som inte drar iväg med henne. Hellre en som är för slö än tvärtom till rädda. Man blir inte rädd för en häst som står still och sover trots att barnet vill trava. Men man blir rädd om den drar iväg, om man är rädd.

Lycka till!

 

[tess91a]

Sv: Hur hantera dotterns rädsla?

Kan hon inte bara få rida den snälla varje lektion, gå tillbaka till att bara skritta kanske?
Fråga om det är hästarna hon är rädd för eller om hon är rädd att ramla och få ont? (sådan är jag, inte rädd för hästarna men rädd att ramla av och få ont)
Backa som sagt i ridningen om hon vill fortsätta, bara skritta och göra det hon känner att hon klarar av. Har du pratat med henne om händelsen? Det är så lätt att man bara frågar om det gick bra, och så är man nöjd när hon sitter på hästen igen.

Men vill hon inte rida så vill hon inte rida. Du ska verkligen inte tvinga henne, en annan ide kan vara att sluta rida ett tag och sen försöka igen.

 

[Sar24BB66]

Sv: Hur hantera dotterns rädsla?

Jag är ingen mamma eller så, men jag kan berätta om hur det gick för mig som yngre då jag var i en liknande situation som din dotter.
Jag red på en ridskola där nästan alla hästar var galna, det flög nästan varje ridlektion någon av. Jag var nybörjare och red alltid samma ponny som jag var trygg med, hon var den enda som inte gick med i rodeon. Jag blev ändå rädd då hästar skenade iväg och ryttare flög hit och dit varenda gång, och det var inte roligt längre, jag blev rädd och var väldigt nära att sluta. Min mamma föreslog att jag skulle ta en paus med hästarna, men det ville jag inte ändå. Jag ville bara inte rida mer på den ridskolan. Jag bytte ridskola, där hästarna var kolugna och ridlärarna helt underbara: de var snälla och förstående och glada, och det smittade av sig. Typiskt nog ramlade jag av första lektionen (mitt fel) och i den förra ridskolan skulle detta ha betytt att jag skulle ha slutat rida. Men här var det inte så farligt, det gjordes inte till så stor grej, sånt händer, upp i sadeln igen och kom mot hindret igen (bomhinder.. ) Nästa ridlektion red vi ut i skogen, första gången för mig och jag var jätteskraj. Men det gick bra och jag sken som en sol, och fortsatte gladeligen rida. Människorna på ridskolan var helt otroligt uppmuntrande och min rädsla försvann och självförtroendet steg.
Det är ju lite oturligt att din dotter fick två gånger problem. Men jag tror du gör rätt som inte tvingar henne till något, igen, jag är ingen mamma men tror ändå att tvinga iaf inte leder till något gott.

 

[Praeterea]

Sv: Hur hantera dotterns rädsla?

Jag ramlade av och blev rädd när jag var några år äldre än din dotter, runt 9 ungefär. Jag försökte nog rida några lektioner till, men jag tyckte det var väldigt jobbigt, så jag slutade. Nu hade jag turen att min mamma och min bror fortfarande red lektion på samma ridskola, så jag var fortfarande mycket i stallet och hade inga som helst problem med att pyssla och mysa med hästarna i stallet, men jag ville inte rida.

Efter ett halvår, kanske till och med ett år, så ville jag prova igen, det verkade ju så roligt även om det var läskigt. Jag vet inte om det bara var min ridskola och min ridlärare som var väldigt förstående, men jag fick verkligen ta det i min takt att komma tillbaka. Jag hade ledare i början och skrittade och travade bara. Vartefter jag kände mig säkrare provade jag på mer och mer, och red själv mer och mer, och still slut kunde jag rida själv i både skritt och trav och galopp! Under den här tiden fick jag rida de (i mina ögon) snällaste och lugnaste hästarna, där jag kände att det inte skulle hända något som jag inte kunde ha kontroll över.

Om det är bra att pusha så som tuaphua föreslår vet jag inte. Jag har inget minne av att jag blivit pushad, så i så fall gjorde min omgivning det på precis rätt sätt, eftersom jag aldrig kände mig pushad, men ändå utvecklades. Däremot blev jag alltid tillfrågad om jag ville galoppera, eller om jag ville hoppa, och ville jag inte så respekterades det.

Tala om för din dotter att det är ok att vara rädd och att man inte måste göra allt det där som "alla andra" gör, utan det går alldeles utmärkt att ta ridningen i sin egen takt, det viktigaste är att det känns bra och att man har roligt. Lycka till!

 

[TheBlackOne]

Sv: Hur hantera dotterns rädsla?

Som liten var jag rätt så otrygg och jag avskydde när hästar trilskades, det gjorde mig riktigt rädd och nervös. Vid ett lektionstillfälle rusade hästen runt med mig snabb galopp och det slutade med att jag fick kraftig värk i njurtrakten som höll i sig i några veckor till följd av att jag dunsat och studsat kring som en stuttsboll på hästryggen (jag var 9 år). Samma typ av känningar som motorcykelförare kan få om de inte använder midjebälte vid körning till följd av de kraftiga vibrationerna. Efter det var jag livrädd för att galoppera och var alltid spänd och nervös så fort det blev tal om att rida. I början skrämde blotta tanken på ridlektioner på mer eller mindre okända hästar mig ganska rejält. Istället valde jag däremot att pyssla med hästarna, mocka, rengöra utrustning, sopa stallgången, ja olika kringjobb var det jag gjorde. Det kändes ändå kul att vara i stallet men själva ridningen kändes obehaglig. Men det var på den vägen, genom att successivt närma mig ridningen som jag kom tillbaka. Idag har jag ju egen häst och vägen tillbaka till att rida stöttades av lugna trygga hästar och stallpyssel. Ingen stress och press utan i små steg och på mina villkor kom jag tillbaka. Lite lock och plock skadar ju inte men det får absolut inte tvingas fram.

Jag är ingen psykolog men det var i alla fall såhär jag reagerade och kände samt hur jag slutligen gick tillväga för att återfå min trygghet i sadeln.

 

[Tussinussen]

Sv: Hur hantera dotterns rädsla?

Hon ska bara rida den snällaste ponnyn och hon ska bara göra det som hon känner att hon klarar av. Är det skritt med ledare som hon klarar, så är det skritt med ledare som gäller.

Jag skulle göra paus i gruppen sålänge, och försöka hyra ponnyn så man kan leda själv, alt. ta enskilda lektioner där du får vara med.

Sen som någon annan sa, bara åka dit o pyssla, så att hon får chansen att komma ihåg varför hon gillar hästar.

F ö så tycker jag att det är konstigt att ponnyn fick trava runt runt som du beskriver utan att någon gick fram och tog tag i den när det var uppenbart att hon var rädd. Var var alla vuxna någonstans?

 

[elgur86]

Sv: Hur hantera dotterns rädsla?

Jag reagerar precis som du på varför ponnyn får trava runt runt och ingen lugnt och sansat stoppar detta ??
Din dotter är bara 7 år och i ridskolemiljö ska allt kring så små barn utgå från strikt säkerhetstänkande.
Jag har inte ngn egen dotter , men en brorsdotter som jag "fostrat" häst i hela hennes uppväxt , hon är inte av den rädda sorten , men självklart har det ju gått upp och ned i utvecklingen , och press tror jag är absolut den sämsta vägen.

 

[lillaP]

Sv: Hur hantera dotterns rädsla?

Jag var med om ungefär samma grej som Praeterea, flög av då jag var nio/tio år och vågade inte rida mer. Jag vågade inte ens upp på hästen igen och slutade rida helt. Min lillasyster och mamma bytte ridklubb efter den incidenten (ridläraren drog till hästen med långpisken då jag sa att jag inte ville galoppera). Att de fortfarande red gjorde att jag hamnade i stallet och allt eftersom började jag längta efter att få rida igen. Efter ca 2 månader var jag åter uppe på hästryggen.

Jag tror att det är bra att själv få välja när man vill börja rida igen. Man kan göra massor av andra saker i stallet under tiden, bara för att ha kvar anknytningen. När det sedan är dags måste man få rida rätt häst, gärna samma häst, så länge som det behövs. Att ha en ridlärare som barnet kan lita på och tycker om är också oerhört viktigt. Någon föreslog privatlektioner - detta kan vara en bra idé.

Det viktigaste är att aldrig sätta press, att alltid vara lyhörd och närvarande. Jag hoppas att det löser sig!

 

[Murmelin]

Sv: Hur hantera dotterns rädsla?

Tack för alla era svar!
Idag var det ridning igen, men det funkade bara i ca 5 min innan hon var så rädd att hon ville hoppa av. Sen ledde vi rund ponnyn i ridhuset resten av lektionen. På hästryggen var hon väldigt spänd och satt mest och viskade att hon satt så högt upp och att hon var rädd.

Nästa vecka är hon lovad den minsta, genomsnälla ponnyn igen. Vi testar då, men är hon lika rädda då är nog det bästa att göra en ridpaus.

Tack en en gång för ert engagemang.

Just det, angående hästen som travade runt. Jag var själv förvånad att ingen klev fram och stannade honom. Hästen stack inte, utan verkade mest inte förstå att han skulle stanna.

 

[cirkus]

Sv: Hur hantera dotterns rädsla?

En spänd ryttare ger ju helt fel signaler till hästen, så det är verkligen inte konstigt om hästen inte stannade. Att kliva fram och stoppa hade kanske inte alls funkat, den kanske hade kastat sig åt sidan då istället och det hade ju varit ännu tokigare.

Jag tycker generellt att en liten person på bara 7 år gott kan rida med ledare tills den känner sig säker.
Om ridskolan har systemet att man byter häst varje gång så försök att få den genomsnälla lilla ponnyn varje gång. Om ert önskemål inte kan uppfyllas så förstår jag det, det kanske är många som vill rida på just den ponnyn. Då kanske ni kan låta dottern ta privatlektioner på den lille tills hon känner sig säkrare.

 

[Murmelin]

Sv: Hur hantera dotterns rädsla?

En spänd ryttare ger ju helt fel signaler till hästen, så det är verkligen inte konstigt om hästen inte stannade. Att kliva fram och stoppa hade kanske inte alls funkat, den kanske hade kastat sig åt sidan då istället och det hade ju varit ännu tokigare.

Jag tycker generellt att en liten person på bara 7 år gott kan rida med ledare tills den känner sig säker.
Om ridskolan har systemet att man byter häst varje gång så försök att få den genomsnälla lilla ponnyn varje gång. Om ert önskemål inte kan uppfyllas så förstår jag det, det kanske är många som vill rida på just den ponnyn. Då kanske ni kan låta dottern ta privatlektioner på den lille tills hon känner sig säkrare.

Nu missförstod du. Det var EFTER att hästen travat runt 3-4 som min dotter blev så här rädd och spänd. Att kliva fram och stoppa hästen var ju just det som funkade, det var ju inte så att han stack iväg av rädsla, han förstod bara inte att han skulle sluta trava förrän någon blockerade hans väg. Dottern hade ledare under hela lektionen, men eftersom allt gick jättebra gick tjejen bredvid när det hände och hann inte få tag i tyglarna.