Hur göra med herr pudel

[pepp]

Nu går jag händelserna i förväg, men bättre att vara förberedd tänker jag..

Tog slut med sambon för ca 1 månad sen och jag och herr pudel har sen dess bott hos mamma och pappa (som även dom har en pudel - Alice)
I början sov Totte med mig i mitt gamla flickrum, men sen två veckor tillbaka sover han hos mamma/pappa/Alice...

Han och Alice har verkligen bildat en flock och gillar varandra väldigt mycket...

Nu till saken. Totte har som kanske några vet, mycket separationsångest... gick bättre i slutet när jag bodde ihop med exet, då kunde jag åka hem på lunchen och hänga/gå ut med honom.

Känner bara, vad gör jag om jag får en ny lägenhet? Ska jag släpa med honom dit då?

Kommer dessvärre inte ha råd med dagmatte (om jag inte hittar nån privat billig person) känns så fel att slita bort honom från Alice, hundar är ju trots allt flockdjur.

Totte är verkligen mitt allt, och jag vill hans bästa... han har fått flytta runt rätt mycket hittills tycker jag..

 

[Lovisaleonora]

Jag hade lämnat honom. Vi har svurit på att aldrig ha ensamhundar igen, när vi ser hur mycket glädje de har av varandra. En hund med separationsångest hade jag absolut inte utsatt för att slitas från en hundkompis.

Visst gör det ont i hjärtat, men hundens bästa får gå först. Vårt ansvar som människor när det kommer till att ersätta hundflocken är... oändligt. Vissa klarar det bättre än andra.

 

[pepp]

Jag hade lämnat honom. Vi har svurit på att aldrig ha ensamhundar igen, när vi ser hur mycket glädje de har av varandra. En hund med separationsångest hade jag absolut inte utsatt för att slitas från en hundkompis.

Visst gör det ont i hjärtat, men hundens bästa får gå först. Vårt ansvar som människor när det kommer till att ersätta hundflocken är... oändligt. Vissa klarar det bättre än andra.

Känner lite samma... det sliter typ sönder mitt hjärta.
Men man kan samtidigt inte vara självisk och tänka på sig själv... det viktigaste är ju faktiskt hur han mår. Hos mamma och pappa behöver han bara vara ensam kanske 1-2 h/vecka...

Man känner sig så misslyckad som hundägare bara

 

[Lovisaleonora]

Känner lite samma... det sliter typ sönder mitt hjärta.
Men man kan samtidigt inte vara självisk och tänka på sig själv... det viktigaste är ju faktiskt hur han mår. Hos mamma och pappa behöver han bara vara ensam kanske 1-2 h/vecka...

Man känner sig så misslyckad som hundägare bara

Misslyckad?! Nä, du är ju den mest fantastiska ägare en hund kan ha!

 

[pepp]

Misslyckad?! Nä, du är ju den mest fantastiska ägare en hund kan ha!

Misslyckad?! Nä, du är ju den mest fantastiska ägare en hund kan ha!

Önskar bara jag kunnat tänka längre fram i tiden och ensamtränat han bättre.. men samtidigt vet jag ju att hundar mår bättre av sällskap.
Det tar så ont i hjärtat, men får som sagt inte vara självisk.. får ju träffa han när jag vill också.. men 9 år är ändå 9 år..

 

[Lovisaleonora]

Klart det gör ont. Det är för djävligt, på ren svenska.

Men bra för mr Poodle.

 

[Kilauea]

Skulle också lämnat.
Du tänker på hans bästa, det är att vara en osjälvisk djurägare. Kanske får du tid och plats för en ny vän om/när du känner för det.

 

[Smulan75]

Misslyckad?! Nä, du är ju den mest fantastiska ägare en hund kan ha!

ja sätter man hunden i första hand och ser till dens bästa så är man en riktigt bra hundägare

Du kommer ju kunna träffa honom och säkert kunna få vara lite hundvakt till båda? Fråga dig själv, hur många timmar skulle han annars få vara ensam hemma om han följde med dig och hade han verkligen accepterat det? och vad hade det innebärt för dig i begränsningar med jobb och privatliv?

 

[Isolfur]

Jag är i lite i samma situation (fast omvänt).
Min hund och mammas hund är otroligt tajta med varandra, och mammas hund har för många år sedan haft ganska svårt separationsångest (som nu är helt bra efter mycket träning och utökad hundflock). Den dagen jag flyttar hemifrån så kommer mammas hund få flytta med mig, för det känns inte schysst att sära på dom bara för vår (mammas) skull.

Jättesvårt beslut för mamma såklart, men det kommer vara mycket trevligare för hennes hund att inte behöva vara ensam när mamma jobbar och att få bo kvar med sin bästa kompis.

 

[stjarnhimmel]

Nu går jag händelserna i förväg, men bättre att vara förberedd tänker jag..

Tog slut med sambon för ca 1 månad sen och jag och herr pudel har sen dess bott hos mamma och pappa (som även dom har en pudel - Alice)
I början sov Totte med mig i mitt gamla flickrum, men sen två veckor tillbaka sover han hos mamma/pappa/Alice...

Han och Alice har verkligen bildat en flock och gillar varandra väldigt mycket...

Nu till saken. Totte har som kanske några vet, mycket separationsångest... gick bättre i slutet när jag bodde ihop med exet, då kunde jag åka hem på lunchen och hänga/gå ut med honom.

Känner bara, vad gör jag om jag får en ny lägenhet? Ska jag släpa med honom dit då?

Kommer dessvärre inte ha råd med dagmatte (om jag inte hittar nån privat billig person) känns så fel att slita bort honom från Alice, hundar är ju trots allt flockdjur.

Totte är verkligen mitt allt, och jag vill hans bästa... han har fått flytta runt rätt mycket hittills tycker jag..

Kan du inte hitta någon medelväg? Att han bor hos dina föräldrar men att hundarna är hos dig tillsammans ibland? Tex över en helg?

 

[pepp]

ja sätter man hunden i första hand och ser till dens bästa så är man en riktigt bra hundägare

Du kommer ju kunna träffa honom och säkert kunna få vara lite hundvakt till båda? Fråga dig själv, hur många timmar skulle han annars få vara ensam hemma om han följde med dig och hade han verkligen accepterat det? och vad hade det innebärt för dig i begränsningar med jobb och privatliv?

Jo kommer ju få träffa honom när jag vill och vet ju att mina föräldrar älskar honom väldigt mycket.
Hade blivit för många timmar för honom tyvärr

Man vet ju innerst inne vad som är rätt beslut.

 

[pepp]

Kan du inte hitta någon medelväg? Att han bor hos dina föräldrar men att hundarna är hos dig tillsammans ibland? Tex över en helg?

Jo det hade säkert gått. Alice är inte så van vid lägenhet men går säkert att vänja henne

 

[Lovisaleonora]

Man vet ju innerst inne vad som är rätt beslut.

 

[farin]

Jo kommer ju få träffa honom när jag vill och vet ju att mina föräldrar älskar honom väldigt mycket.
Hade blivit för många timmar för honom tyvärr

Man vet ju innerst inne vad som är rätt beslut.

Det är ju det absolut bästa sättet att vara en bra hundägare, att sätta sina egna känslor åt sidan och se till hundens bästa.
Men självklart är det svårt och tungt ändå, och en får lov att sörja att livet med hunden inte blev som tänkt.

 

[pepp]

Nu har herr pudel bott hos mina föräldrar i nästan 3 veckor. Jag har haft han nån helg när jag inte ska ut.

Det är fruktansvärt tomt och tråkigt. Så tråkiga promenader. Men han har det så himla bra där så känns ändå som rätt beslut..

 

[purity_666]

Nu har herr pudel bott hos mina föräldrar i nästan 3 veckor. Jag har haft han nån helg när jag inte ska ut.

Det är fruktansvärt tomt och tråkigt. Så tråkiga promenader. Men han har det så himla bra där så känns ändå som rätt beslut..

 

[Lena Furberg]

Känner lite samma... det sliter typ sönder mitt hjärta.
Men man kan samtidigt inte vara självisk och tänka på sig själv... det viktigaste är ju faktiskt hur han mår. Hos mamma och pappa behöver han bara vara ensam kanske 1-2 h/vecka...

Man känner sig så misslyckad som hundägare bara

Misslyckad??? Det är ju precis tvärtom!!

 

[Sezziyanen]

Finns inget sätt att spara för att få råd med dagmatte? Leta med ljus och lykta efter nån snäll hundvän som kanske inte tar multum? Jag bara spånar här...

 

[vallhund]

Finns inget sätt att spara för att få råd med dagmatte? Leta med ljus och lykta efter nån snäll hundvän som kanske inte tar multum? Jag bara spånar här...

Har du läst tråden?

 

[Sezziyanen]

Har du läst tråden?

Antar att jag har missat nått viktigt..läste men, kanske inte allt. Tänkte på "Kommer dessvärre inte ha råd med dagmatte (om jag inte hittar nån privat billig person)". Ursäkta om jag trampade i klaveret!