Sv: hur gick detta till?????
Det kan vara en ganska stor chock och likaså omställning när man får reda på att man är gravid. Det tog ganska lång tid för mig att öht förstå att jag hade en riktig bebis i magen! Chocken satt i några veckor. Nu är jag i v 31 (går in i v 32 imorgon) och jag kan fortfarande glömma bort att jag är gravid ibland. Var nog inte heller jätteglad i början, mest chockad som sagt och tankarna for hit och dit om hur man skulle klara det etc. Men samtidigt var jag helt på det klara med att jag skulle behålla barnet! Det var liksom inget annat alternativ med på kartan. För mig kom glädjen och lyckan allteftersom jag förstod att det var på riktigt!
Jag tycker man ska ta sig tid att njuta av varje dag och bli lite egoistisk och sätta sig själv och magen före alla måsten och andras krav/önskemål på en.
Jag har sluppit de värsta känslostormarna, väntar fortfarande på det där med att börja gråta för ingenting *skratt* Men en sak är säker, men blir känsligare när man är gravid. Och det är både på gott och ont.
Folsyra i tablettform har funkat bra för mig, finns jättebra på apoteket, man tar en tablett/dag (400 mikrogram). Den blir ju inte gammal i burken, vet inte hur hållbart det flytande är. Det brukar vara väldigt olika halter av folsyra i multivitaminpreparaten. Jag tar Mitt Val Kvinna (apoteket det med) och den innehåller faktiskt 600 mikrogram såg jag nu.
Hmm, om du dricker mjölk så kan jag rekommendera att öka intaget redan nu! Man behöver rätt mycket extra kalcium som gravid. De enda riktiga "cravings" jag har haft/har är faktiskt mjölk och nötkött. Sen har vissa andra matvaror kommit och gott periodvis (några veckor) som tex kalvsylta på mackor, sen leverpastej. Just nu är det färsk pressad citron i vattnet som gäller. Ett tag var jag sugen på kolabönor, men det gick också över efter ett par veckor. Däremot kan jag inte äta ägg längre! Har alltid ätit mycket ägg, nu kan jag inte ens känna lukten av dem utan att bli äcklad. Mycket lustigt som händer med en när man är gravid!
Min trötthet gick över nån gång runt v 11-12 har jag för mig. Sen var jag som vanligt igen. Lyssna på kroppen och pressa inte dig. Lycka till!
