Hur genomtänkt/planerat var ert kattköp?

[Tassetass]

Det var inte så genomtänkt. Hade börjat fundera på att skaffa katt och skulle bara kolla in det lokala katthemmet för att se vad som fanns. Fem minuter efter att jag kom dit så var jag såld. I december är det tio år sedan jag blev kattägd av Isola.

 

[Sol]

Har väl egentligen bara ett ogenomtänkt kattköp bakom mig men jag var 12 år då och mamma hade tänkt igenom saken.

Jag har haft katt de senaste 20 åren och visst får man anpassa sig. Nu har jag alltid tagit med mig katterna när jag åkt hem till mamma även fast hon haft katt och hund. Vi har delat av så mina katter bott i källaren (5 rum så kanske 80 kvm) och hennes har bott i resten av huset. Det blir ju lite meckigare att resa men vi har åkt iväg utomlands, vi har fått anpassa oss efter när vi kunnat få kattvakt.

Man får planera mer.

 

[Ninjakatten]

Mitt kattägande var då inte planerat. När jag bodde i Rumänien kom en granne in till oss och tryckte ned en liten kattunge i min famn, och sade "varsågod" och gick. Eftersom jag älskar katter, och vet att en liten kisse inte skulle få det så bra där jag bodde, hade jag inget annat val än att fixa pass och vaccinationer och ta med henne till Sverige när jag åkte tillbaka. Hon är min absoluta älskling och ångrar inte ett dugg att jag tog hit henne!

 

[Buck]

Sen jag flyttade hemifrån för några år sedan har jag inte haft någon katt, men har nu sen några månader sen varit jourhem åt en katt från ett katthem. Jag har ju såklart "kärat ner mig" i katten och tanken att adoptera henne på riktigt har slagit mig flera gånger! Men jag tvekar, då det för mig känns som ett stort åtagande.

Jag studerar och kommer antagligen göra det i några år till, vad som händer sen vet jag ju inte, vart jag hamnar osv. Min familj har alltid haft katt och det har aldrig varit något problem om man åkt bort, alltid varit någon släkting eller granne som kunnat ge mat och tittat till katterna.
Min pojkvän kommer flytta till en annan stad om ett tag, så det kommer ju bli så att jag kommer vilja vara hos honom vissa helger. Men jag bor med en kompis, så förhoppningsvis kommer hon kunna se till katten de helger jag är borta .

Hur mycket har ni tänkt igenom innan ni skaffade katt? En katt kan ju trots allt bli 10-15 år, så det är ju många år man binder upp sig!

vi hade först 1 katt, som fick 2 ungar innan hon hann steriliseras, min dog då han var 8år och några år senare då en bekant fick kattungar så ville jag såklart ha en ^_^. följande 2 år lät såhär:

jag:titta kattungar! (visar bilder på ubersöta fluffiga kattungar) kan vi inte köpa en?
"föräldrarna": nej vi ska inte ha en till katt.
jag: tjatar en hel del,
föräldrarna; ska vara en gul katt i så fall.
jag: men titta min andra kompis har fått en kull med bara gula i olika gulliga gula färger
föräldrarna: meeeh... vi ska nog inte ha katt ändå
jag: ger upp..
ett tag senare
föräldrarna; men titta morbrors tråk gråspräckliga katt har fått ungar ska vi köpa en .
lite senare så fick vi hem en liten söt katt som snabbt blev en skitstor luns som nu bossar över hela hushållet .

så mitt katt planerande var väldigt välplanerat själva kattköpet var inte det.

 

[Buck]

Har haft lite dålig tillgång till internet sen jag startade tråden.

Jag är ju som sagt uppvuxen med djur, har haft katt,hund och häst . Men förutom hästen så har mina färldrar haft huvudansvaret. Hela min uppväxt har ju varit anpassad efter att vi haft djur, sällan vi åkt på längre semestrar iaf utomlands. Och har alltid haft någon granne eller släkting som kunnat se till katterna.

Men om jag skaffar katt kommer sommrarna bli ett problem för mig (iaf något år till), jag åker då hem till mina föräldrar och sommarjobbar. Och mina föräldrar har två katter och en hund, att jag då skulle ta med min katt dit kan ju bli lite problematiskt.
Eftersom jag nu bor i en studentstad, är det inte så många av de jag känner som är kvar där på sommaren som skulle kunna ta hand om katten. Och det är nog få som är villiga att ta hand om någon annas katt i tre månader på sommaren.

Just den problematiken gör att jag tvekar! Men samtidigt inser jag ju att "min" katt jag är jourhem åt, nog kan ha svårt att bli adopterad. Hon är en vanlig tigrerad bondkatt (ingen som sticker ut) och är fortfarande misstänksam mot nya människor.

Summering av mitt babell kan jag väl säga att som det är just nu skulle jag nog ha väntat med att skaffa katt bara för att ha en katt, men nu är det ju en specifik katt det gäller.

min syster har en katt och en hund, båda åker hem till mina föräldrar då systern är bortrest. och mina föräldrar har en hund och 2 katter .

visst vår yngsta är ju lagom mycket av en mobbare och förföljer systerns lilla mespropp, men det tar 2 dagar sen så är det helt lugnt. vår hund bryr sig inte om katten, även om hon bara är här 3 veckor om året så känner de igen varandra. våra katter är också vana vid systerns hund, den gamla märks inte vid honom och bara sover sidare, den unga katten är av typen som spänner blicken i nya hundar medans hon breder ut sig framför dem med svansen piskandes i golvet (dvs hon visar vem som bestämmer helt orädd).

 

[SkorpSmulan]

Jag har inte tänkt alls, båda katterna har varit väldigt spontant men sen är det också så att alla djur som hamnar i mina klor kommer inte därifrån även om lisvsituationen blir knepig så hänger djuren med

 

[Kilauea]

Inte alls planerat.
Katten blev inlämnad på mitt dåvarande jobb efter att ha suttit utanför en affär i 3-5 dagar. Han var tatuerad i örat, vi hittade ägaren i våra journaler och jag ringde henne. Hon sa att hon gett bort katten till någon (men hon hade inte namn, nummer eller adress ). Jag förklarade att vi skulle kontakta katthem för att katten skulle få en ny ägare och hon sa visst, hon brydde sig inte.

Sen visade det sig att katten var världens trevligaste (han vara bara typ 1,5 år, kastrerad och vaccinerad och märkt på kliniken där jag jobbade). Alla katthem runtomkring hade dessutom fullt.
Nu har han bott hos mig och sambon i snart 4 år .

 

[Alexandra_W]

Alltså.. Host. Få se nu.
T var en huskatt som vi fick av en bekant. Inte genomtänkt men jag har haft katt hela livet så inte så att jag stod där och "oj, hjälp vad gör jag nu".
Sen när gamle N dog ville mamma ha en siames. Jag tog tag i saken och åkte och tittade på en siames som skulle omplaceras. Det fanns en trevlig halvårsgammal kille - Y - där som jag blev kär i. Så jag åkte hem med två katter - en till mamma och en till mig ;P

När Y senare blev ensam så tänkte jag inte skaffa någon mer katt. Ni som haft siames förstår vad jag menar när jag säger att om en siames säger att han ska ha en kompis - då lyder man. Så jag började leta kompis. Det var svårt - det är få katter som är hundvana nog. Fick ge upp vuxet sällskap och skaffa kattunge. In i mitt liv kom huskatten Soda. Den mest fantastiska katt man kan tänka sig.

Av ödets grymma nyck fick jag inte ens ha honom i tvår år Men nu skulle jag absolut inte ha nån mer katt. Tänkte inte Y vara själv fick han somna in gamla farbrorn!

Ja, just nu ligger farbror Y bredvid mig i sängen och från klätterträdet bredvid sängen kikar siamesen L försiktigt fram. L hämtade jag i torsdags...

Jag är så ägd av en katt man kan vara - det är bara att inse. Nämnde jag att siamesen I kommer om några veckor? Inte.. Glömde visst det.

 

[the_connemara]

Vi bor på gård men grannar har många katter som rensar markerna här också. Jag klarar INTE av katter o är ingen husdjursmänniska utan utpräglad hästmänniska. Katter liksom bara vill bli klappade ibland o kör sitt eget race, jag är en typisk gladponnyvalackmänniska som vill ha ett glatt "jomenvisst matte" till svar på alla frågor varje dag.

Mao så klappade jag aldrig ens de katter som strök förbi tama o ibland stannade till någon dag. Var de i stallet puttade jag lite fint ut dem o låtsades inte om dem.

Men så flyttade Sture in Någon vecka o sen hade han charmat sig in genom att vara helt tam, alltid glad o tillgiven o jag gissar så lydig som en katt nu kan bli. Typ 1 år gammal då o efter snack med polis osv så bestämde vi oss för o bli ägare till honom o började ge honom mat. Fina kisen!

 

[Inglorion]

Vet inte om det var så genomtänkt Vi hade precis köpt vårt hus, Farfar blev ordentligt sjuk och pendlade mellan liv och död ett tag och hans katt var lämnad själv i två månader (Pappa la ut en massa mat till honom en gång i veckan). Pappa hade bestämt sig för att avliva katten, men frågade oss om vi ville prova att ha honom istället. T var utekatt och vi kan inte ha utekatt på grund av vägen utanför. Men det gick helt super

I höstas bestämde sig jag och maken för att det behövdes en till. Jag bor ju utomlands mest hela tiden och maken började jobba mer och mer, stackars Tusse behövde sällskap, eller mer underhållning för de där timmarna på kvällen räckte inte. Helst skulle maken hållas vaken på natten med allehanda upptåg

Vi kontaktade Katthemmet som matchade oss med en 9 årig herre som äter samma njurfoder som Tusse. Han och Tusse kom överens på en gång (har aldrig sett två katter komma överens så bra på en gång!) De är rätt fräna båda två, ofta galloperas det fram och tillbaka i huset. Det bara dundrar Så nu har maken istället två ligister som håller han vaken om nätterna Men att Tusse tycker att sällskap är super märks tydligt.

 

[Centaur]

Inte alls i princip.

Jag har alltid haft katter, så när någon stackare dykt upp och behövt räddas har det blivit en till och en till.... I dag har jag fem, försöker att ha fem som max. Har aldrig tänkt över framtiden, jag vet att jag alltid vill ha katter och inrättar livet efter det.

 

[purity_666]

Sen jag flyttade hemifrån för några år sedan har jag inte haft någon katt, men har nu sen några månader sen varit jourhem åt en katt från ett katthem. Jag har ju såklart "kärat ner mig" i katten och tanken att adoptera henne på riktigt har slagit mig flera gånger! Men jag tvekar, då det för mig känns som ett stort åtagande.

Jag studerar och kommer antagligen göra det i några år till, vad som händer sen vet jag ju inte, vart jag hamnar osv. Min familj har alltid haft katt och det har aldrig varit något problem om man åkt bort, alltid varit någon släkting eller granne som kunnat ge mat och tittat till katterna.
Min pojkvän kommer flytta till en annan stad om ett tag, så det kommer ju bli så att jag kommer vilja vara hos honom vissa helger. Men jag bor med en kompis, så förhoppningsvis kommer hon kunna se till katten de helger jag är borta .

Hur mycket har ni tänkt igenom innan ni skaffade katt? En katt kan ju trots allt bli 10-15 år, så det är ju många år man binder upp sig!

Inte tänkt igenom det alls typ. Jag har 3 katter och alla har jag fått från en kompis stall. Men jag hade ju ordentliga grunder att stå på då jag bor i hus på landet så de kan vara ute, har folk som kan titta till dom när jag åker bort. Men det var spontant, fick gulla med söta kattungar och sen fick de följa med hem typ. Här är de fortfarande, sisådär 7 år senare.

 

[Lavine]

Alla tre var/är välplanerade. Jag hade inte känt nästan någon katt alls innan min första, så jag läste mycket och lyssnade på de få jag kände med katt. Därmed inte sagt att jag visste mycket, jag hade "kunskaper" som jag sedan lärde mig var felaktiga. (T ex att man inte skulle klippa klorna på en katt, då den då bara vill vässa dem mera på möbler etc. )

 

[Lavine]

Om du TS vet att du har ordnat med kattvakt i det vardagliga så tycker jag ändå att du kan överväga att ha katt nu, om det är vad du skulle vilja. Känns det för "uppbundet" både nu och för framtiden är det säkert bättre att vänta med kattköp. Jag tänkte absolut på att min katt kunde bli gammal, och tänkte att behöver jag flytta får han följa med osv. Men jag hade aldrig några planer på t ex ett år utomlands eller nåt annat som skulle kunna göra det lite krångligt att ha katt. Ja, kattvakt måste man ha innan, det är väl det, även korta resor kräver ju det.

Blev ett ostrukturerat inlägg känner jag!