Hur gå vidare efter dåligt första möte?

[Beaniz]

Min valp(flatcoated retriever) är 12 veckor nu och har fått sina sprutor så i helgen fick han och hans bror (bror från samma kull som ägs av min sambos bror) träffa mina svärföräldrars golden retriever på 9 år och det gick inte bra. Det första som hände var att han slog omkull en av valparna (inte min valp, han var rädd så jag höll honom på avstånd) och ställde sig över valpen och visade tänderna samt morrade regält så att valpen skrek. Vi drog bort honom på direkten men det såg ut som att han hade kunnat bita. Mycket obehagligt!

Efter det fick han ha på sig en munkorg så han inte skulle kunna skada valparna, men han morrar så fort han får syn på valparna. Kommer vuxna hunden att kunna acceptera valparna på sikt? Han är ovan med andra hundar.

Vill inte att min valp ska behöva vara nära en hund som beter sig så (munkorgen gör mig inte helt trygg) men de kommer ju behöva ses när vi träffar min sambos föräldrar. Min valp slutade vara rädd för honom när han hade på sig munkorg och ville springa fram och hälsa trots att han morrade regält (lät honom inte springa fram såklart) men är rädd att han lär sig att inte ta morrande hundar seriöst på grund av munkorgen.

 

[startpompe]

Jag hade haft hundarna separerade tills vidare, både för att valpens skull men även för den vuxna, alla hundar gillar ju inte valpar. Hur brukar den vuxna vara med valpar/andra hundar?

Hade sedan introducerat dem utomhus i stället, gå en kopplad promenad på neutral mark (där dom inte får hälsa men får vara i närheten av varandra).

 

[Beaniz]

Jag hade haft hundarna separerade tills vidare, både för att valpens skull men även för den vuxna, alla hundar gillar ju inte valpar. Hur brukar den vuxna vara med valpar/andra hundar?

Hade sedan introducerat dem utomhus i stället, gå en kopplad promenad på neutral mark (där dom inte får hälsa men får vara i närheten av varandra).

Han har tyvärr inte så mycket erfarenhet av andra hundar, speciellt de senaste åren (sedan hans barndomskompis dog) knappt hälsat på någon annan hund.

Vi var utomhus men på tomten på landet så den vuxna hunden ser det nog som hans "revir". Svårt eftersom vi också vill kunna vara på landet med valparna och det blir väldigt omständigt att hålla hundarna särade hela tiden. Frågan är om han kommer att vara mer okej med dem när de blir äldre eller kommer han se dem som ett större hot när de blivit könsmogna?

 

[startpompe]

Han har tyvärr inte så mycket erfarenhet av andra hundar, speciellt de senaste åren (sedan hans barndomskompis dog) knappt hälsat på någon annan hund.

Vi var utomhus men på tomten på landet så den vuxna hunden ser det nog som hans "revir". Svårt eftersom vi också vill kunna vara på landet med valparna och det blir väldigt omständigt att hålla hundarna särade hela tiden. Frågan är om han kommer att vara mer okej med dem när de blir äldre eller kommer han se dem som ett större hot när de blivit könsmogna?

Nej det är ju svårt att veta, men jag hade inte dragit på allt för stora växlar av ett möte bara, det kan ju mycket väl gå bra med tiden. Samtidigt finns ju inga garantier, tyvärr.

Läste nog lite slarvigt först, tänkte inte på att det var två valpar. Vet inte om ni lät den vuxna hunden träffa bägge samtidigt eller inte? En hund som inte är van andra hundar blir det väl som en chock med två valpar direkt. En munkorg kan ju skydda en del, men det skyddar ju inte mot tassar eller sånt. Har ingen erfarenhet så av munkorgar, men om hunden redan är osäker, kanske den känner sig ännu mindre bekväm om den dessutom har munkorg? och inte är van munkorg sedan innan.

 

[Migo]

Min valp(flatcoated retriever) är 12 veckor nu och har fått sina sprutor så i helgen fick han och hans bror (bror från samma kull som ägs av min sambos bror) träffa mina svärföräldrars golden retriever på 9 år och det gick inte bra. Det första som hände var att han slog omkull en av valparna (inte min valp, han var rädd så jag höll honom på avstånd) och ställde sig över valpen och visade tänderna samt morrade regält så att valpen skrek. Vi drog bort honom på direkten men det såg ut som att han hade kunnat bita. Mycket obehagligt!

Efter det fick han ha på sig en munkorg så han inte skulle kunna skada valparna, men han morrar så fort han får syn på valparna. Kommer vuxna hunden att kunna acceptera valparna på sikt? Han är ovan med andra hundar.

Vill inte att min valp ska behöva vara nära en hund som beter sig så (munkorgen gör mig inte helt trygg) men de kommer ju behöva ses när vi träffar min sambos föräldrar. Min valp slutade vara rädd för honom när han hade på sig munkorg och ville springa fram och hälsa trots att han morrade regält (lät honom inte springa fram såklart) men är rädd att han lär sig att inte ta morrande hundar seriöst på grund av munkorgen.

För det första så är det jättestor skillnad på en tillsägelse som -ser läskig ut- men är sund, och en hund som faktiskt attackerar. Att den stod över och morrade och "såg ut att kunna bita" tycker jag spontant låter som en tydlig allvarligt menad tillsägelse i syfte att få valpen att respektera hundens gränser (beroende på vad som skedde före tillsägelsen då). Att valpen låter behöver inte betyda nånting alls annat än att den tycker det är läskigt och vill komma loss.

Jag tycker det är väldigt taskigt att tvinga den äldre hunden att umgås med valpar men ta ifrån den chansen att kommunicera. Antingen lita på att de är sunda och kommunicerar det de behöver, eller låt dem slippa umgås alls.

 

[Lingon]

För det första så är det jättestor skillnad på en tillsägelse som -ser läskig ut- men är sund, och en hund som faktiskt attackerar. Att den stod över och morrade och "såg ut att kunna bita" tycker jag spontant låter som en tydlig allvarligt menad tillsägelse i syfte att få valpen att respektera hundens gränser (beroende på vad som skedde före tillsägelsen då). Att valpen låter behöver inte betyda nånting alls annat än att den tycker det är läskigt och vill komma loss.

Jag tycker det är väldigt taskigt att tvinga den äldre hunden att umgås med valpar men ta ifrån den chansen att kommunicera. Antingen lita på att de är sunda och kommunicerar det de behöver, eller låt dem slippa umgås alls.

Min tanke också. Det är ju meningen att den vuxne hunden ska sätta gränser mot valpar. Förklara för dem vad som är ok och vad som inte är det. Om den vuxne hunden är för snäll och låter valpen komma undan med vad som helst så riskerar man att valpen växer upp och blir rätt odräglig.

 

[Viva]

Han har tyvärr inte så mycket erfarenhet av andra hundar, speciellt de senaste åren (sedan hans barndomskompis dog) knappt hälsat på någon annan hund.

Vi var utomhus men på tomten på landet så den vuxna hunden ser det nog som hans "revir". Svårt eftersom vi också vill kunna vara på landet med valparna och det blir väldigt omständigt att hålla hundarna särade hela tiden. Frågan är om han kommer att vara mer okej med dem när de blir äldre eller kommer han se dem som ett större hot när de blivit könsmogna?

Det beror alldeles på hunden. Min förra hund hade inga problem med valpar men hade svårt för fertila hanhundar. Nuvarande hanen har svårt för valpar, han går upp i varv och det slår över. Vuxna hundar går bättre, oavsett kön.

 

[LaMagia]

Min mamma har hundar, mina svärföräldrar har hund, min syster har hund, min mans syskon har hund, men jag tar inte med hund hem till någon av dem och de tar inte med hund hem till oss.

Jag tycker att det låter ganska drastiskt att sätta på den äldre hunden munkorg bara för att ni bestämt att den måste umgås med era valpar. Jag hade personligen inte låtit min valp umgås med en vuxen hund som så tydligt talar om att den inte vill umgås med min valp.
Om ni ändå av någon anledning verkligen måste umgås med alla hundar närvarande, så håll dem isär. Det är inte snällt mot den vuxna hunden att tvingas umgås med valpar den inte gillar och det är inte snällt mot valparna att eventuellt riskera deras hälsa för att ni bestämt att hundarna måste kunna umgås.

 

[Red_Chili]

För det första så är det jättestor skillnad på en tillsägelse som -ser läskig ut- men är sund, och en hund som faktiskt attackerar. Att den stod över och morrade och "såg ut att kunna bita" tycker jag spontant låter som en tydlig allvarligt menad tillsägelse i syfte att få valpen att respektera hundens gränser (beroende på vad som skedde före tillsägelsen då). Att valpen låter behöver inte betyda nånting alls annat än att den tycker det är läskigt och vill komma loss.

Jag tycker det är väldigt taskigt att tvinga den äldre hunden att umgås med valpar men ta ifrån den chansen att kommunicera. Antingen lita på att de är sunda och kommunicerar det de behöver, eller låt dem slippa umgås alls.

Håller med.

När min valpis kom så kunde Aysu, som var äldst, ligga på soffan och morra rejält med alla tänder blottade när valpis kom nära. Jag gjorde ingenting. I takt med att valpis lärde sig att hälsa lugnt och att Aysu lärde sig att valpis lyssnade så blev det mindre och mindre morr. Efter någon dag ihop lekte de hejvilt och trivdes utmärkt ihop.

 

[Pilot]

Jag har en hund som inte är så glad i andra hundar så när kompisars hundar är på besök är att vill hon hälsa så hälsar dem, sen får alla gå och lägga sig och ignorera varandra.
Det funkar helt okej.

Det är ju inte så att de måste älska alla andra hundar.

Tycker man det är obehagligt med liten valp och stor hund är det kanske bättre att vänta tills valparna är större?

 

[Nevermind]

Håller med ovanstående. Att hunden står över valpen och morrar behöver inte betyda att den kommer bita, det är bara en markering mot valpen om att den ska lyssna/respektera den vuxna hunden (beroende på scenariot innan förstås). Antingen låter man hundarna sköta det där själva, eller så får de inte träffas alls. Måste ni tvunget vara i samma rum skulle jag föreslå att ha dem kopplade/platsade alla tre.

 

[Lingon]

Ska ni prova att låta dem träffas igen rekommenderar jag en neutral plats utomhus så att inte den vuxne hunden känner att den måste försvara sitt revir.

 

[tuaphua]

Vi har två små hundar, Papillon. När de som yngre skulle träffa en större hund som jag vet är lite räddagressiv. Den har funkat bra med mina 3 tidigare hundar och andra närståendes hundar. Men det är mycket för att vi varit försiktiga.
Vi lät först den andra hunden komma in och "landa" i vårt vardagsrum medans våra småtjejer fick sitta bakom galler i angränsande rum. När alla sansat sig lite och nyhetens behag gick över så tog vi en koppelpromenad ihop. De har då inte fått hälsa än. Sedan fick de försiktigt börja hälsa och umgås. En unghund/valp i taget för att inte den andra hunden skulle reagera på att två kanonkulor for fram mot henne.
Sen gick det fint för dem att umgås. Nästa besök gjorde vi lite liknande och efter det har det varit lugnt att ses direkt.
Den större hunden har sagt till vår yngsta hund 2 ggr första besöken genom att just välta henne och stå över och fräsa. Det var precis vad den lille vilden behövde. För vår lille vilde lyssnade inte på små signaler och var för påflugen. Självklart är det inte kul för lillhunden att få en tillsägelse. Hon blev lite skärrad först. Men jag tycker det var en bra tillsägelse och var precis så tuff som krävdes och inte för mycket.

Jag skulle inte vilja ha mina hundar med någon hund som har munkorg. Om hunden är så labil kan den skrämma de yngre hundarna iaf. Och jag vill ha trevliga hundar/hundmöten för mina hundar. Ännu mer där de är små och mer påverkbara!
Plus att det känns himla tråkigt att inte lösa problemet "på riktigt" för hunden som måste ha munkorg.
Går det inte att få till en trevlig samvaro genom att planera lite i förväg så hade jag hellre sett att alla slapp.

 

[Tiger tok]

Håller med ovanstående. Att hunden står över valpen och morrar behöver inte betyda att den kommer bita, det är bara en markering mot valpen om att den ska lyssna/respektera den vuxna hunden (beroende på scenariot innan förstås). Antingen låter man hundarna sköta det där själva, eller så får de inte träffas alls. Måste ni tvunget vara i samma rum skulle jag föreslå att ha dem kopplade/platsade alla tre.

Viktigt att poängtera att det som du sagt beror på scenariot innan. När jag introducerade min hund när han var valp till en vuxen hund jag känner och min valp var väldigt undergiven/väldigt snällt kroppsspråk och inte alls framfusig mot den vuxna, och den vuxna ändå ställde sig över min valp och morrade, då är jag nästan övertygad om att det fanns risk för bett så då fick de vara åtskilda.

Vet inte hur duktig TS är på hundspråk, jag tycker att det brukar gå att se ganska tydligt om det är allvar eller bara en tillsägelse. Men om TS känner sig osäker och otrygg med hunden (även med munkorg kan en större hund stöta till riktigt hårt), så hade jag haft hundarna så att de inte behöver hälsa, men kanske kan se/promenera/vila på avstånd.

 

[Beaniz]

Tack så mycket för alla svar! Jag är inte van med sånt här (min första hund) så det är skönt att höra vad andra säger.

Jag tror att vi kommer se till att vuxna hunden får träffa valparna var och en för sig på neutral mark till att börja med och jag ska tipsa svärföräldrarna om att skippa munkorg, munkorgen riskerar nog att göra allt värre (även om jag förstår varför de tog på den, inte kul om han hade bitit och han har bitit barn innan så de har inte så mycket tillit till honom). Tänker att de bara får titta på varandra först men kanske hälsa (i koppel) om den vuxna hunden inte morrar. Ska man be valpen sitta och låta den vuxna gå fram och nosa eller hur ger man valpen bäst förutsättningar att inte göra honom arg?

 

[Malibu_Stacy]

Tack så mycket för alla svar! Jag är inte van med sånt här (min första hund) så det är skönt att höra vad andra säger.

Jag tror att vi kommer se till att vuxna hunden får träffa valparna var och en för sig på neutral mark till att börja med och jag ska tipsa svärföräldrarna om att skippa munkorg, munkorgen riskerar nog att göra allt värre (även om jag förstår varför de tog på den, inte kul om han hade bitit och han har bitit barn innan så de har inte så mycket tillit till honom). Tänker att de bara får titta på varandra först men kanske hälsa (i koppel) om den vuxna hunden inte morrar. Ska man be valpen sitta och låta den vuxna gå fram och nosa eller hur ger man valpen bäst förutsättningar att inte göra honom arg?

Jag skulle inte låta dom hälsa alls de första gångerna. Den vuxna är troligtvis inte ens intresserad av det. Utan bara gå på promenad ihop men låta den vuxna få sitt utrymme.

Jag har också en hund som inte gillar valpar, och hennes tillsägelser är ofta kraftigt överdrivna. För henne fungerar det bäst att valpen bara finns i närheten men aldrig går fram eller tar kontakt i början. Hon behöver ha möjlighet att gå undan och få kolla in valpen på håll i lugn och ro. Efter ett tag vänjer hon sig och kan leva med valp och även leka med vissa valpar (inte alla).

 

[Tiger tok]

Tack så mycket för alla svar! Jag är inte van med sånt här (min första hund) så det är skönt att höra vad andra säger.

Jag tror att vi kommer se till att vuxna hunden får träffa valparna var och en för sig på neutral mark till att börja med och jag ska tipsa svärföräldrarna om att skippa munkorg, munkorgen riskerar nog att göra allt värre (även om jag förstår varför de tog på den, inte kul om han hade bitit och han har bitit barn innan så de har inte så mycket tillit till honom). Tänker att de bara får titta på varandra först men kanske hälsa (i koppel) om den vuxna hunden inte morrar. Ska man be valpen sitta och låta den vuxna gå fram och nosa eller hur ger man valpen bäst förutsättningar att inte göra honom arg?

Gå bara promenader ihop till en början. Då försvinner fokuset på själva hälsandet (som lätt blir stelt och spänt när människor bara står runt sina hundar och stirrar när de hälsar.

 

[Sesca]

Min valp(flatcoated retriever) är 12 veckor nu och har fått sina sprutor så i helgen fick han och hans bror (bror från samma kull som ägs av min sambos bror) träffa mina svärföräldrars golden retriever på 9 år och det gick inte bra. Det första som hände var att han slog omkull en av valparna (inte min valp, han var rädd så jag höll honom på avstånd) och ställde sig över valpen och visade tänderna samt morrade regält så att valpen skrek. Vi drog bort honom på direkten men det såg ut som att han hade kunnat bita. Mycket obehagligt!

Efter det fick han ha på sig en munkorg så han inte skulle kunna skada valparna, men han morrar så fort han får syn på valparna. Kommer vuxna hunden att kunna acceptera valparna på sikt? Han är ovan med andra hundar.

Vill inte att min valp ska behöva vara nära en hund som beter sig så (munkorgen gör mig inte helt trygg) men de kommer ju behöva ses när vi träffar min sambos föräldrar. Min valp slutade vara rädd för honom när han hade på sig munkorg och ville springa fram och hälsa trots att han morrade regält (lät honom inte springa fram såklart) men är rädd att han lär sig att inte ta morrande hundar seriöst på grund av munkorgen.

Backa och träna lätt på neutral mark. Tex genom att passera på olika sidor om väg. Visa att den äldre hunden har sitt utrymme hela tiden. Ta ett steg i taget.

 

[astrolindgren]

Tack så mycket för alla svar! Jag är inte van med sånt här (min första hund) så det är skönt att höra vad andra säger.

Jag tror att vi kommer se till att vuxna hunden får träffa valparna var och en för sig på neutral mark till att börja med och jag ska tipsa svärföräldrarna om att skippa munkorg, munkorgen riskerar nog att göra allt värre (även om jag förstår varför de tog på den, inte kul om han hade bitit och han har bitit barn innan så de har inte så mycket tillit till honom). Tänker att de bara får titta på varandra först men kanske hälsa (i koppel) om den vuxna hunden inte morrar. Ska man be valpen sitta och låta den vuxna gå fram och nosa eller hur ger man valpen bäst förutsättningar att inte göra honom arg?

Vore kanske bättre att bara gå gemensam promenad med avstånd, de behöver inte nosa på varandra för att känna doften. De behöver inte heller titta på varandra, det kan uppfattas som obehagligt eller utmanande att sitta och stirra. Om detta fungerar kan ni gå lite närmare, kanske låta valparna går framför en stund och sen byta så att den vuxna går framför. Kan hundarna vistas avslappnat nära varandra i koppel kanske ni kan överväga att släppa dem på ett inhägnat område på neutral mark (ifall en valp blir skrämd kan den ju springa ganska långt). De kanske inte ens behöver kunna hälsa för att klara av att existera nära varandra.
Personligen skulle jag absolut inte låta hundarna hälsa i koppel eftersom det redan är en spänd situation. Det är knappt att jag skulle vilja låta två harmoniska hundar som känner varandra sedan innan hälsa i koppel, eftersom kopplet stör kommunikationen och kan göra att situationen blir mer spänd än den hade behövt vara.