Hur fungerar det att vara sjukskriven?

[Squie]

Vad innebär "Just Nu!"? I regel försöker jag slappna och så länge jag tar dagen som den kommer och inte funderar över framtiden är det rätt ok. Men jag har väldigt svårt för att acceptera att livet inte går som planerat och känner mig stressad för att jag måste tagga ner. Men det släpper förhoppningsvis när jag varit sjukskriven ett tag, och förhoppningsvis kan min psykolog hjälpa mig att förändra tänket kring det också. Det blir säkert bra tillslut

Just nu, är allt från i stunden till att inse o acceptera att man är sjuk. Just nu är jag sjuk, just nu mår jag skit, just nu.

Vad förväntar du dig av psykologen?
Vad gör du idag åt ditt mående?
Vad förväntar du dig av en sjukskrivning?
Hur ser en vanlig dag ut för dig?

 

[Sasse]

Vad förväntar du dig av psykologen?
Vad gör du idag åt ditt mående?
Vad förväntar du dig av en sjukskrivning?
Hur ser en vanlig dag ut för dig?

Är detta frågor du vill att jag ska svara på i tråden eller fundera på själv?

Tack för tips om hur jag kan tänka!

 

[Squie]

Är detta frågor du vill att jag ska svara på i tråden eller fundera på själv?

Tack för tips om hur jag kan tänka!

Det är helt frivilligt hur du gör, om du vill svara på frågorna här eller om du vill fundera över dem själv.

Min tanke var om du hade valt att svara att se hur dina tankar går idag. En del människor lägger allt ansvar på psykologen och läkaren och förstår/inser inte att de är ansvariga redan idag. Att man redan i dag kan göra gott för en själv. Frågan om hur en vanlig dag ser ut för dig handlar om just den här biten att du kan göra en hel del på själv. Min erfarenhet från min resa och samtal med läkare, kurator,
psykologer, FK, AF, nuvarande utbildning säger att ruiner är A o O. Gå upp på morgonen, äta, klä på sig, hitta på något, etc.

 

[Sasse]

Det är helt frivilligt hur du gör, om du vill svara på frågorna här eller om du vill fundera över dem själv.

Jag kan svara på frågorna. Psykologen jag träffade sa också att rutiner var viktiga, och han var rätt skeptisk till vad jag hittar på om dagarna. Men:

Jag är inte helt klar med vad jag förväntar mig hos psykologen ärligt talat, men rent generellt vill jag ha hjälp och stöttning. Jag är medveten om att jag har ett eget ansvar och måste själv se till att göra det bästa av situationen. Psykologen kan inte göra den biten åt mig. Jag sökte mest hjälp för att få viss uppbackning, eftersom jag inte klarar av att helt själv få mig att må bättre.

Just nu, och den senaste månaden, gör jag mest saker jag mår bra av och får mig att koppla av. Det har blivit rätt mycket hemmasittande då, men jag hoppas att jag har ork att börja gymma några gånger i veckan och kanske även börja rida igen. Men jag har problem med stress, och att boka upp mig flera gånger i veckan (även om det bara är under en timmes tid) eller flera gånger under samma dag, gör att stressen kickar igång. Jag blir helt utmattad och får ångest. Stannar det där är det ok, men ångesten leder ofta till självmordstankar och i vissa fall självmordsförsök för mig. Så även om jag vet att det är viktigt med rutiner och att hitta på aktiviteter, gör det mig stressad. Innan jag vet hur jag ska hantera stressen vill jag egentligen inte riskera att "tvingas" ha rutiner varje dag. Min psykolog tycker det är A och O dock, så jag antar att vi får se hur vi löser den biten...

En vanlig dag för mig är helt enkelt att jag är mycket hemma, och gör sådana saker som jag mår bra av, t.ex. baka, teckna, skriva eller dylikt. Just för tillfället har jag vänt på dygnet, är vaken på natten och går upp vid typ 13. Men vanligen senast 11, då äter jag frukost, klär på mig, åker och handlar vid behov och sedan hittar jag på något jag vill/känner för att göra.

Jag hoppas att jag ska piggna till lite så jag orkar göra mer, inte bara sysslor hemma mao. Men jag har ingen lust att tvinga mig själv till det för att få en rutin i vardagen, som leder till stress och ångest och ev. självskada. Det känns som ett högt pris att betala för att få rutin när jag inte känner att jag för närvarande klarar av det.

Jag vet dock inte riktigt hur jag ska ta mig ur det här. Jag tror säkert att jag mått bättre långsiktigt om jag haft fler aktiviteter i veckan, och jag vill som sagt gärna hitta på mer, men orkar inte. Och jag är rädd för stressen..

Vad jag förväntar mig av sjukskrivningen måste jag nog fundera på själv ett tag. Vad borde man förvänta sig?

 

[Squie]

Jag kan svara på frågorna. Psykologen jag träffade sa också att rutiner var viktiga, och han var rätt skeptisk till vad jag hittar på om dagarna. Men:

Jag är inte helt klar med vad jag förväntar mig hos psykologen ärligt talat, men rent generellt vill jag ha hjälp och stöttning. Jag är medveten om att jag har ett eget ansvar och måste själv se till att göra det bästa av situationen. Psykologen kan inte göra den biten åt mig. Jag sökte mest hjälp för att få viss uppbackning, eftersom jag inte klarar av att helt själv få mig att må bättre.

Just nu, och den senaste månaden, gör jag mest saker jag mår bra av och får mig att koppla av. Det har blivit rätt mycket hemmasittande då, men jag hoppas att jag har ork att börja gymma några gånger i veckan och kanske även börja rida igen. Men jag har problem med stress, och att boka upp mig flera gånger i veckan (även om det bara är under en timmes tid) eller flera gånger under samma dag, gör att stressen kickar igång. Jag blir helt utmattad och får ångest. Stannar det där är det ok, men ångesten leder ofta till självmordstankar och i vissa fall självmordsförsök för mig. Så även om jag vet att det är viktigt med rutiner och att hitta på aktiviteter, gör det mig stressad. Innan jag vet hur jag ska hantera stressen vill jag egentligen inte riskera att "tvingas" ha rutiner varje dag. Min psykolog tycker det är A och O dock, så jag antar att vi får se hur vi löser den biten...

En vanlig dag för mig är helt enkelt att jag är mycket hemma, och gör sådana saker som jag mår bra av, t.ex. baka, teckna, skriva eller dylikt. Just för tillfället har jag vänt på dygnet, är vaken på natten och går upp vid typ 13. Men vanligen senast 11, då äter jag frukost, klär på mig, åker och handlar vid behov och sedan hittar jag på något jag vill/känner för att göra.

Jag hoppas att jag ska piggna till lite så jag orkar göra mer, inte bara sysslor hemma mao. Men jag har ingen lust att tvinga mig själv till det för att få en rutin i vardagen, som leder till stress och ångest och ev. självskada. Det känns som ett högt pris att betala för att få rutin när jag inte känner att jag för närvarande klarar av det.

Jag vet dock inte riktigt hur jag ska ta mig ur det här. Jag tror säkert att jag mått bättre långsiktigt om jag haft fler aktiviteter i veckan, och jag vill som sagt gärna hitta på mer, men orkar inte. Och jag är rädd för stressen..

Vad jag förväntar mig av sjukskrivningen måste jag nog fundera på själv ett tag. Vad borde man förvänta sig?

På vad sätt var psykologen skeptisk till vad du hittade på om dagarna?

Att vara kreativ är jättebra! Att få utlopp för sitt inre väsen är guld. Det kreativa är ett sätt att bearbeta, att skapa sin egen terapi. Förresten, skriver du dagbok?

Att få in rutiner är inte att göra stora saker utanför hemmet, att få rutiner är helt enkelt bara att få in mat-och-sovklockan. Gå upp, äta frukost, göra sig i ordning, etc. Har du någon aning om hur många timmar / dygn som du sover?

Finns det något som gör att du måste vara uppbokad flera gånger per dag? Det räcker fullgott att ha max en sak per dag. Hushålla med energi

Finns det något i ditt liv som du verkligen brinner för att göra? Som du tycker är hur roligt o energigivande som helst?

Känner du det som att du har accepterat att du mår som du gör?

 

[Sasse]

På vad sätt var psykologen skeptisk till vad du hittade på om dagarna?
Han tycker att jag behöver komma ut mer, och inte sitta hemma. Jag tror han varit nöjd om jag tagit en promenad varje dag, eller någon annan aktivitet som gör att jag lämnar lägenheten. Han verkar inte gilla idén med att jag är hemma, oavsett vad jag gör. Tror han även vill att jag ska socialisera med människor, vilket jag inte gör när jag är hemma (om jag inte pratar i telefon med någon, men det händer inte dagligen). Å andra sidan är det inget jag behöver för att må bra heller.

Att vara kreativ är jättebra! Att få utlopp för sitt inre väsen är guld. Det kreativa är ett sätt att bearbeta, att skapa sin egen terapi. Förresten, skriver du dagbok?
Jag tycker det är jättekul, är oftast inte kreativ när jag mår dåligt, så jag vill ta vara på det så mycket som möjligt medan jag kan. Blir sjukt irriterad om något stör mig så jag inte hinner vara kreativ varje dag

Nej, inte dagbok just, men jag skriver om jag känner att jag behöver ventilera mig.

Att få in rutiner är inte att göra stora saker utanför hemmet, att få rutiner är helt enkelt bara att få in mat-och-sovklockan. Gå upp, äta frukost, göra sig i ordning, etc. Har du någon aning om hur många timmar / dygn som du sover?
Jag brukar kunna sköta den typen av rutiner, men den senaste veckan har det varit lite sådär. Är jag inte hungrig äter jag inte frukost t.ex., men jag försöker fixa det med något drickbart mättande istället.

Om jag inte sätter alarm sover jag 9-10 timmar under vinterhalvåret. Det är så mycket jag behöver för att vara utvilad när jag vaknar. Vissa perioder när jag mår sämre sover jag betydligt mer.

Finns det något som gör att du måste vara uppbokad flera gånger per dag? Det räcker fullgott att ha max en sak per dag.
Nej, inte egentligen. Jag försöker dela upp så jag har max en sak per dag som jag måste göra, men ibland behöver jag boka in fler saker om dagen.

Finns det något i ditt liv som du verkligen brinner för att göra? Som du tycker är hur roligt o energigivande som helst?
Inte just nu. Med mina katter får jag bra terapi, de får mig att skratta och känna mig glad och avslappnad. Jag är ute mer och hittar på mer (med dom). Dessvärre kan jag inte ha dom i min lägenhet pga. allergisk hyresvärd, så dom är hos mina föräldrar. Även om katterna gör mig glad när jag är på besök, stressar mina föräldrar mig, så det är inte smärtfritt att hälsa på heller.

I övrigt verkar alla mina intressen, hur brinnande de än är när jag mår bra, bli helt ointressanta när jag mår sämre.

Känner du det som att du har accepterat att du mår som du gör?
Nej, verkligen inte Jag har tvingat mig själv att lugna ner mig och inte ha för mycket aktiviteter, eftersom det stressar. Men jag har inte accepterat att livet inte går som planerat. Jag började studera i höstas, men var tvungen att hoppa av. Planen var då att söka i år igen, men det finns inte en chans att jag klarar det nu heller. Jag måste avvakta och jag hatar det verkligen. Istället vill jag då jobba, eller vad som helst, men inte vara sjukskriven och gå hemma. Trots att jag vet att jag inte klarar av att jobba som det är nu. Det stressar så otroligt mycket att jag måste tagga ner, och släppa alla krav jag har på mig själv.

Jag märker att jag ofta ljuger för mig själv, att jag t.ex. inte har några problem med vardagliga saker, fast jag visst har det. Eller att jag nog kan jobba trots allt, fast jag testade i vintras och det gick inte så bra, osv.

Jag behöver mer tid på mig att kunna acceptera läget.

 

[Centaur]

Du får göra allt som du mår bättre av, fysiskt och psykiskt.

Exakt vad det är beror på varför du är sjukskriven och vad som gör dig glad.

Bara för att man är långtidssjukskriven innebär det inte att man har husarrest!!! Så dumma och elaka är inte försäkringskassan... Det är jätteviktigt att försöka göra saker man mår bra av, annars tappar man ju livslusten totalt, oavsett vad för sjukdom man har i grunden.

Man har rätt till att leva ett så bra och normalt liv som möjligt trots sjukdom och sjukskrivning.

Vet vad du menar med att folk tycker saker, så typiskt svenskt med angiveri... Men så länge du är ärlig mot fk och läkare har du inget att oroa dig över, försök att strunta i det.

 

[Squie]

Att acceptera är den tuffa biten. Min lärdom är att så länge inte en acceptans har skett, så blir det ingen förbättring. Man måste nå botten, nå acceptansen innan man kan börja klättra.

O där kommer "just nu" in. Just nu kan jag inte plugga, men sen ska jag. Just nu kan jag inte göra ditten o datten, men sen ska jag. Just nu går inte mitt liv som jag hade tänkt, men det kommer att göra. Jag har bara lite paus nu.

Du skriver att du har problem med vardagliga saker, vad består de av?

Att tappa intressen som man förut tyckte var hur nöjsamma o bra som helst, är normalt.

Har du sjukgymnastik? Är det något som du skulle vara intresserad av? Jag fick det under i princip alla år som sjuk o som det vattendjur jag är så badade jag bassäng 1 gång/vecka. Gav mig oerhört mkt. Kanske kan det vara något för dig?

Jag önskar jag hade fått träffa en arbetsterapeut o fått lite hjälp av dem när det gäller exempelvis vardagsbalans och tyngdtäcke mot min då jobbiga ångest (bland annat svårt o sova). Men av någon anledning så kom ingen på idéen o jag visste knappt vad en AT gör. Kanske kan du söka hjälp den vägen också?

Ta hand om dig!