Freydis
Trådstartare
Vi har två katter, en Helig Birmahona som heter Sessan och är sisådär åtta år och en korsningshane på ett år vid namn Simson. Mamman till Simson är en korsning mellan bondkatt och norsk skogskatt, pappan är en turkisk van. Båda är innekatter. Sessan övertog vi när hon var tre år och Simson kom till oss när han var tre månader.
Simson har under en period varit lite försiktig men inte blyg. Människor älskar han, däremot så har han reagerat på höga ljud med att gömma sig en stund.
Men för en månad sedan så flyttade vi till en annan lägenhet och Simson är som personlighetsförändrad. Han bor inne i badrummet, sover i badkaret eller i sitt "bo" och kommer mycket sällan ut. Och de få gånger han gör det är det mest precis utanför dörren så han kan vandra runt benen på oss när det vankas mat. Kommer vi in i badrummet vill han gärna umgås en stund.
Några gånger har han vågat sig in i teverummet och varit där med oss och är då mycket social och kelsjuk. Men minsta lilla det låter något så flyr han in under soffan eller till sitt badrum. Och det räcker med att någon av oss går ut ur rummet en stund och kommer tillbaka så blir han fullständigt skräckslagen.
Och det är inget annat som hänt än att vi har flyttat. Det innebar dock att de under ett par dagar fick leva mest i ett av rummen i gamla lägenheten medan vi bar möbler och städade. Sedan lastade vi Simson i bur och tog Sessan i sele och flyttade på dom med.
Sessan har det inte varit några som helst problem med, hon satte genast svansen i vädret och undersökte nya lägenhet med stor nyfikenhet. Till hennes stora glädje upptäckte hon att det fanns balkong
Men Simson mår som sagt inte så bra och nu funderar jag på vad vi kan göra för/med honom? Ska vi tvinga honom att vara social med oss genom att sätta sele på så han inte kan fly? Eller ignorera honom och hoppas att det går över? Jag har aldrig haft en så rädd katt och har ingen aning om hur vi ska agera. Sonen är "husse" till Simson och den som kommer bäst överens med honom och oxå den som har mest tålamod (vilket jag inte kan skryta med att jag har
)
Det är även dags att kastrera Simson men jag är inte säker på att han klarar av att lastas i bur och bli utsatt för ett sånt "övergrepp". Han visar dock inte den minsta tendens till att vara intresserad av brudar, skvätta etc så det är ju ingen panik än. Sessan är steriliserad.
Kattbukefalister hjälp!!!
Simson har under en period varit lite försiktig men inte blyg. Människor älskar han, däremot så har han reagerat på höga ljud med att gömma sig en stund.
Men för en månad sedan så flyttade vi till en annan lägenhet och Simson är som personlighetsförändrad. Han bor inne i badrummet, sover i badkaret eller i sitt "bo" och kommer mycket sällan ut. Och de få gånger han gör det är det mest precis utanför dörren så han kan vandra runt benen på oss när det vankas mat. Kommer vi in i badrummet vill han gärna umgås en stund.
Några gånger har han vågat sig in i teverummet och varit där med oss och är då mycket social och kelsjuk. Men minsta lilla det låter något så flyr han in under soffan eller till sitt badrum. Och det räcker med att någon av oss går ut ur rummet en stund och kommer tillbaka så blir han fullständigt skräckslagen.
Och det är inget annat som hänt än att vi har flyttat. Det innebar dock att de under ett par dagar fick leva mest i ett av rummen i gamla lägenheten medan vi bar möbler och städade. Sedan lastade vi Simson i bur och tog Sessan i sele och flyttade på dom med.
Sessan har det inte varit några som helst problem med, hon satte genast svansen i vädret och undersökte nya lägenhet med stor nyfikenhet. Till hennes stora glädje upptäckte hon att det fanns balkong
Men Simson mår som sagt inte så bra och nu funderar jag på vad vi kan göra för/med honom? Ska vi tvinga honom att vara social med oss genom att sätta sele på så han inte kan fly? Eller ignorera honom och hoppas att det går över? Jag har aldrig haft en så rädd katt och har ingen aning om hur vi ska agera. Sonen är "husse" till Simson och den som kommer bäst överens med honom och oxå den som har mest tålamod (vilket jag inte kan skryta med att jag har
Det är även dags att kastrera Simson men jag är inte säker på att han klarar av att lastas i bur och bli utsatt för ett sånt "övergrepp". Han visar dock inte den minsta tendens till att vara intresserad av brudar, skvätta etc så det är ju ingen panik än. Sessan är steriliserad.
Kattbukefalister hjälp!!!