Hur förändrar vi världen?

[MiniLi]

Jag drivs av en önskan om att förändra världen till det bättre. Lite sådär superhjälteskomplex måhända, men jag fylls av värme och glädje när jag läser eller hör om andra människor som också vill göra världen lite bättre.

Personligen så tror jag att vi kan förändra världen genom barnen. De är ju trots allt början till framtiden.

Såg detta klipp på youtube om dr Peter Levine som pratar om mobbing och där berör anknytningsteori och tidiga interventioner som han tror kan förändra.

Hur tänker du?
Hur tror du att vi kan förändra världen?

 

[sjoberga]

Genom att visa varandra respekt, omtanke och medmänsklighet - utgående från att vi alla är människor som är precis lika mycket värda och har samma grundläggande fri- och rättigheter.

Om man lyckas ta det från den floskel det kan vara, till att vara med en i varje beslut, varje dag - tror jag att man kan bidra till att världen kan förändras. Jag kämpar med det, inser emellanåt att jag inte alltid är väldigt bra på det och behöver arbeta hårdare.

Och jag håller med om att barnen är nycklar till framtidens värld - men i det får man inte glömma bort andra problem.

 

[MiniLi]

Det tror jag också på!

En till länk som jag tycker är intressant i sammanhanget. Om empati och medkänsla: http://www.nytimes.com/2014/04/12/opinion/sunday/raising-a-moral-child.html?smid=fb-share&_r=3

 

[Teilani]

Håller med sjoberga (brukade det inte vara ett ö där?) att varje dag ta sig tiden att ge andra respekt och vänlighet.

Att se de man möter i ögonen, le och säga hej, eller nicka. Kan låta lite men jag tror att det gör skillnad, att vi ser varandra.

Att säga till någon tex "snygg tröja", istället för att bara tänka det.

Barnen är ju inte dummare än att de gör det vi gör alldeles oavsett vad vi säger till dem, så om vi tänker på hur vi själva beter oss tror jag vi i mångt och mycket får dem med oss.

 

[tanten]

Min ständiga ambition är att göra skillnad. Jag är engagerad på flera ideella arenor och där vill jag märkas, lämna spår och göra saker bättre. Inte bara sitta av sammanträden.

Jag är inte mäktig att göra revolution. Men jag kan ändra små saker och jag kan sprida positivism och värme till de jag har omkring mig.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

 

[Migo]

Jag drar mitt strå till stacken, huvudsakligen genom att inte skaffa barn. I övrigt håller jag med Sjoberga och försöker dessutom se till att jag gör livet lite bättre/lättare/roligare för mina vänner. Tror inte på karma, men tänker att det nog är nyttigt att leva som om det var sant

 

[Pegasus63]

Två steg som är A och O i sammanhanget:

1. Avskaffa allt som liknar religion.

2. Införa äkta demokrati där folket har sista ordet istället för den "legaliserade diktatur" som vi idag kallar demokrati med "folk valda" regeringar.

 

[Thaliaste]

2. Införa äkta demokrati där folket har sista ordet istället för den "legaliserade diktatur" som vi idag kallar demokrati med "folk valda" regeringar.

Nja...som i en massa folkomröstningar? Nej tack. Vissa saker hade jag gärna haft folkomröstningar om, men inte en stor ökning av folkomröstningar i allmänhet. Om jag måste sätta mig in i alla dessa frågor, hur ska jag då ha tid att förändra världen?

Dessutom är det få frågor som är lämpliga att ens formulera som alternativ i en omröstning.

 

[sjoberga]

Två steg som är A och O i sammanhanget:

1. Avskaffa allt som liknar religion.

2. Införa äkta demokrati där folket har sista ordet istället för den "legaliserade diktatur" som vi idag kallar demokrati med "folk valda" regeringar.

Nja. Jag tror att din punkt (1) är ett problem för att uppnå världsförbättring; eftersom det innebär att man avskaffar respekten för människors fria val av livsåskådning.
(2) representativ demokrati är väl ändå inte, i de allra flesta stater, en "legaliserad diktatur"?

 

[Thaliaste]

Hur tänker du?
Hur tror du att vi kan förändra världen?

Intressant trådämne. Jag vill också göra världen till en lite bättre plats att leva på. Jag har inga planer på att skaffa barn, så jag jobbar mer i min omgivning. Lite i organisationer, lite politiskt och genom att prata mycket med människor jag möter. Jag försöker hålla klassikern "ingen kan göra allt, men alla kan göra något" i huvudet, men visst känns det motigt ibland när det känns lite hopplöst. Och framför allt tappar jag all argumentation när jag möter personer som tycker att "varför ska jag bry mig om andra?". Ja...varför då egentligen?

 

[sjoberga]

Ja...varför då egentligen?

På den frågan kan man både svara helt egoistiskt (som vissa resonerar: för att andra ska bry sig om mig) och annars kan man försöka fundera på hur den idealvärld/det idealsamhälle man vill leva i, ska fungera och hur människor ska bete sig mot varandra där - och sedan försöka genomföra det för egen del. Det förstnämnda är trist, men verkar vara en inställning många bär på.

Men ibland träffar man människor som faktiskt har funderat ut hur deras idealsamhälle ska se ut, och kommit fram till att det enda viktiga i ett sådant samhälle är att de själva ska värderas högre än andra - med fler rättigheter och färre skyldigheter. Vissa människor bär på väldigt mycket egoism och svårigheter med empati och förståelse för andra människors situationer. Man behöver inte tappa argumentationen - men den biter sällan. Utgångspunkterna är helt åtskilda.

 

[lady_vip]

Jag utgår från någon slags karma-tänk i de allra flesta sammanhang. Tankesättet hjälper mig även om jag kanske inte tror på reinkarnation.

Och då som @tanten skriver försöka göra någon slags skillnad genom att engagera sig. Gnäller inte om jag inte har något konstruktivt att komma med.

Försöker vara en bättre människa utan att stå över andra. Inte kategorisera, inte vara fördomsfull och framförallt säga ifrån när folk beter sig illa.

 

[MiniLi]

Kul att läsa vad ni skriver!

 

[Thaliaste]

På den frågan kan man både svara helt egoistiskt (som vissa resonerar: för att andra ska bry sig om mig)

Dessa personer, som enbart ser egennytta i att hjälpa andra, är svåra att nå när man diskuterar frågor där de själva inte upplever någon direkt egennytta. Utgår man från nr 1 får man ju lätt en snävare ram för vad man ska behöva bry sig om när det gäller andra, eftersom det är lättare att se hur man själv påverkas direkt. Och befinner sig personen i en relativt priviligierad position, beroende på vad man diskuterar, är det svårt att komma med något argument som når fram om man som jag mer har utgångspunkt i nr 2: jag har en vision om hur idealsamhället ser ut snarare än vad jag själv vinner i varje enskild situation.

 

[sjoberga]

Dessa personer, som enbart ser egennytta i att hjälpa andra, är svåra att nå när man diskuterar frågor där de själva inte upplever någon direkt egennytta. Utgår man från nr 1 får man ju lätt en snävare ram för vad man ska behöva bry sig om när det gäller andra, eftersom det är lättare att se hur man själv påverkas direkt. Och befinner sig personen i en relativt priviligierad position, beroende på vad man diskuterar, är det svårt att komma med något argument som når fram om man som jag mer har utgångspunkt i nr 2: jag har en vision om hur idealsamhället ser ut snarare än vad jag själv vinner i varje enskild situation.

Ska ettan bita; måste det åtminstone finnas en förmåga för motparten att förstå att man skulle kunna hamna där själv och behöva bli "brydd om". På en äkta narcissist är inte det ett utfall som ens finns med på kartan. Fast det är bättre att man försöker argumentera för tvåan - även om vissa kommer att komma fram till att Hitler egentligen var bäst och att vi borde skicka bort alla som inte kan härledas att ha bott i Sverige minst 10 generationer. Det är ändå intressantare att diskutera ideologi än enskildas vinster och förluster....

 

[Thaliaste]

Jag utgår från någon slags karma-tänk i de allra flesta sammanhang. Tankesättet hjälper mig även om jag kanske inte tror på reinkarnation.

Jag tänker också "karma", fast mer som ett inarbetat begrepp som hjälper mig att tänka på att "vara en god medmänniska" än att jag tror på det i dess ursprungliga betydelse. Jag tror inte heller att det är ett nollsummespel där man möts av ont och gott beroende på vad man själv gjort, vare sig i detta liv eller eventuella andra liv. En del personer kommer ha varit världens finaste och bara gjort bra saker i hela sitt liv, och ändå drabbas av hemskheter, och tvärtom.

Man kan väl se det som att jag ser det som karma kombinerat med normalfördelning

 

[sjoberga]

Jag utgår från någon slags karma-tänk i de allra flesta sammanhang. Tankesättet hjälper mig även om jag kanske inte tror på reinkarnation.

Karma är för mig dels inget som jag anser har med verkligheten att göra sin ursprungsdefinition, men också ett uttryck för det jag benämnt som den egoistiska bakgrunden till att bidra. "Jag gör gott nu för att få gott tillbaka sen". Jag vill vrida det mot ideologi, och mer: jag gör gott nu för att jag tycker att det är bra och rätt. Och skiter i hur det påverkar just mig som enskild sen, däremot är det givetvis så att jag utgår från att det påverkar världen på ett bra sätt - och sedan får vi alla del av det uppbyggda värdet. Rörigt uttryckt, men jag hoppas det går att förstå.

 

[Thaliaste]

Ska ettan bita; måste det åtminstone finnas en förmåga för motparten att förstå att man skulle kunna hamna där själv och behöva bli "brydd om". På en äkta narcissist är inte det ett utfall som ens finns med på kartan. Fast det är bättre att man försöker argumentera för tvåan - även om vissa kommer att komma fram till att Hitler egentligen var bäst och att vi borde skicka bort alla som inte kan härledas att ha bott i Sverige minst 10 generationer. Det är ändå intressantare att diskutera ideologi än enskildas vinster och förluster....

Fast jag vet inte om jag ser nr 1 och 2 som så skilda åt som du gör. Jag tycker att de personer jag pratar om som svåra att argumentera "rädda världen"-frågor med utgår från 2 men då landar i 1. Jag tror inte jag mött någon som tyckt att Hitler m.fl. varit en bra person eller stått för idealsamhället, men jag har mött väldigt många som anser att man skapar sitt eget liv, och att det är så det bör vara i större utsträckning. Sköt dig själv och skit i andra. Jag gör det jag vill och känner för. Om andra upplever mig som taskig är det deras problem. Jag har tjänat ihop mina pengar själv, det får väl andra också göra. De får väl sluta kriga i sina egna länder. Och så vidare i alla möjliga olika varianter.

Vi har nog väldigt olika syn på idealsamhället, och jag känner mig ärligt talat rätt dålig på att argumentera för mitt idealsamhälle, det är mer än känsla som utgår från att jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad (i inställning, inte i sak). Men andra personer landar ju med samma utgångspunkt i en helt annan slutsats, nämligen att det är okej att andra skiter i att hjälpa dem.

Vissa saker kanske det inte går att argumentera om?

 

[Thaliaste]

Karma är för mig dels inget som jag anser har med verkligheten att göra sin ursprungsdefinition, men också ett uttryck för det jag benämnt som den egoistiska bakgrunden till att bidra. "Jag gör gott nu för att få gott tillbaka sen". Jag vill vrida det mot ideologi, och mer: jag gör gott nu för att jag tycker att det är bra och rätt. Och skiter i hur det påverkar just mig som enskild sen, däremot är det givetvis så att jag utgår från att det påverkar världen på ett bra sätt - och sedan får vi alla del av det uppbyggda värdet. Rörigt uttryckt, men jag hoppas det går att förstå.

Det är precis så jag också tänker! Fast jag har som sagt väldigt svårt att föra resonemanget vidare när jag får motfrågan "varför då?"

 

[sjoberga]

I mitt idealsamhälle får man stor frihet att skapa sitt eget liv. Och får kontrollera de resurser man själv varit med och skapat i en hög utsträckning. Men sedan måste man förstå att inte alla har samma förutsättningar och att för att ett samhälle verkligen ska fungera; får det inte vara så att man lämnar de som är svagare i sticket utan samhällets uppgift är att utjämna orättvisa förutsättningar och skapa motivation till att skapa sitt eget liv, efter eget huvud. Ditt och mitt idealsamhälle ser inte helt lika ut (baserat på vad jag läst i andra trådar). Klyftor som är omöjliga att överbrygga som individ skapar konflikter. Klyftor som går att påverka och uppfattas som rättvisa skapar motivation. Med eget liv menar jag ett liv i samhället, inte ett isolerat liv utan kontakt med samhället.

(Om man som jag bott i Nyköping under värsta Ultima Thule-åren, så träffade man gott om människor som tyckte Hitler var bäst och att Förintelsen borde fortsätta. Nästa mening kunde vara att Förintelsen nog aldrig ägt rum. )