Sasse
Trådstartare
Jag (läs; vi) håller på att bli galen!!
Såhär ser en vanlig dag ut:
- Gnäll i väntan på morgonpromenaden.
- Tillbaka från promenaden - gnäll för att frukost inte dukats fram/för att det inte var vad han förväntade sig.
- Om det berodde på det senare alternativet så blir det också gnäll för att han inte får en provsmakbit innan han kan påbörja hela frukostmaten alt. så gnäller han för att han vill ha något annat.
- Fruktansvärt mycket gnäll alt. ylande om någon lämnar huset..
*Sen går det ett par timmar innan det börjas igen*
- Gnäll för att han vill gå ut i trädgården.
- Gnäll för att han vill eller måste ha godis efter vistelsen i trädgården.
*Ytterligare en stund passerar*
- Gnäll för att han vill med till stallet.
- Gnäll under vistelsen i stallet, att vara inne i själva stallet är som pest och vara utanför för länge (och helt själv) är också pest!
- Gnäll under resan tillbaka till hemmet.
- Gnäll när vi är framme och jag inte tar ut honom först ut bilen.
- Ännu mer gnällande när inte ytterdörren står öppen så han kan rusa direkt in.
- Forsatt gnällande när han väl innanför dörren upptäcker han att visst inte får rusa rakt in utan måste tvättas av först.
- Gnäll för att jag inte tar in honom i duschen det första jag gör (tilläggas bör att även om jag gör detta så gnäller han ändå) utan lastar av katten, hänger av kläder osv.
- Gnäll under hela följande procedur; sköljning, torkning och väntandet tills han tar ögonkontakt (och är tyst) och får gå.
- Gnäll direkt han kommer upp och vill ha godis.
- Ibland även fortsatt gnäll när han vill ha mat direkt efter godiset.
Äntligen tystnad när alla sitter samlade och äter! Men säg den tystnad som varar?
- Gnäll för att täcket (som han ligger på) inte ligger som och var det ska.
- Gnäll för att han inte får komma upp i knäet hos någon..
- Gnäll för att han vill ut i trädgården
- Gnäll för att det börjar bli sent och han vill lägga sig, men absolut inte vill sova ensam..
Sen är det natt och tyst, och dagen efter blir likadant. Alltid. År ut och år in. Är det en tik som löper så förvärras gnällandet otroligt mycket...
Det här är inget nytt problem, utan det har varit likadant i snart 7 år, vi har vant oss på det sättet att vi vet att han gnäller, mycket och länge. Det känns som om vi har testat en del "knep", det mest lyckade har varit att vi råskäller på honom så han drar sig undan och endast gnäller väldigt tyst, för tyst för att vi ska höra om vi inte är i närheten..
Snälla någon kom med tips på hur vi kan göra! Han driver oss verkligen till vansinne! Vad kan man göra med en hund som inte förstår att han gör fel när han hela tiden gnäller? Han förstår inte varför vi säger till/skäller på honom och fortsätter därför att gnälla, ända tills han då förstår att han inte är välkommen och drar sig undan.. Jag tycker väldigt synd om honom att han inte förstår, det känns inte riktigt troligt att han faktiskt skulle förstå varför vi skäller på honom men ändå fortsätter gnälla... Så korkad tror jag inte att han är, även om han knappast kan vara smart när han inte förstår att vi skäller på honom när han gnäller och berömmer när han är tyst... Berömmer man så börjar han gnälla igen, han verkar tro att det är något bra...
Snälla om någon har något litet tips/råd?
Såhär ser en vanlig dag ut:
- Gnäll i väntan på morgonpromenaden.
- Tillbaka från promenaden - gnäll för att frukost inte dukats fram/för att det inte var vad han förväntade sig.
- Om det berodde på det senare alternativet så blir det också gnäll för att han inte får en provsmakbit innan han kan påbörja hela frukostmaten alt. så gnäller han för att han vill ha något annat.
- Fruktansvärt mycket gnäll alt. ylande om någon lämnar huset..
*Sen går det ett par timmar innan det börjas igen*
- Gnäll för att han vill gå ut i trädgården.
- Gnäll för att han vill eller måste ha godis efter vistelsen i trädgården.
*Ytterligare en stund passerar*
- Gnäll för att han vill med till stallet.
- Gnäll under vistelsen i stallet, att vara inne i själva stallet är som pest och vara utanför för länge (och helt själv) är också pest!
- Gnäll under resan tillbaka till hemmet.
- Gnäll när vi är framme och jag inte tar ut honom först ut bilen.
- Ännu mer gnällande när inte ytterdörren står öppen så han kan rusa direkt in.
- Forsatt gnällande när han väl innanför dörren upptäcker han att visst inte får rusa rakt in utan måste tvättas av först.
- Gnäll för att jag inte tar in honom i duschen det första jag gör (tilläggas bör att även om jag gör detta så gnäller han ändå) utan lastar av katten, hänger av kläder osv.
- Gnäll under hela följande procedur; sköljning, torkning och väntandet tills han tar ögonkontakt (och är tyst) och får gå.
- Gnäll direkt han kommer upp och vill ha godis.
- Ibland även fortsatt gnäll när han vill ha mat direkt efter godiset.
Äntligen tystnad när alla sitter samlade och äter! Men säg den tystnad som varar?
- Gnäll för att täcket (som han ligger på) inte ligger som och var det ska.
- Gnäll för att han inte får komma upp i knäet hos någon..
- Gnäll för att han vill ut i trädgården
- Gnäll för att det börjar bli sent och han vill lägga sig, men absolut inte vill sova ensam..
Sen är det natt och tyst, och dagen efter blir likadant. Alltid. År ut och år in. Är det en tik som löper så förvärras gnällandet otroligt mycket...
Det här är inget nytt problem, utan det har varit likadant i snart 7 år, vi har vant oss på det sättet att vi vet att han gnäller, mycket och länge. Det känns som om vi har testat en del "knep", det mest lyckade har varit att vi råskäller på honom så han drar sig undan och endast gnäller väldigt tyst, för tyst för att vi ska höra om vi inte är i närheten..
Snälla någon kom med tips på hur vi kan göra! Han driver oss verkligen till vansinne! Vad kan man göra med en hund som inte förstår att han gör fel när han hela tiden gnäller? Han förstår inte varför vi säger till/skäller på honom och fortsätter därför att gnälla, ända tills han då förstår att han inte är välkommen och drar sig undan.. Jag tycker väldigt synd om honom att han inte förstår, det känns inte riktigt troligt att han faktiskt skulle förstå varför vi skäller på honom men ändå fortsätter gnälla... Så korkad tror jag inte att han är, även om han knappast kan vara smart när han inte förstår att vi skäller på honom när han gnäller och berömmer när han är tyst... Berömmer man så börjar han gnälla igen, han verkar tro att det är något bra...
Snälla om någon har något litet tips/råd?