Hur få honom lugn i stugan?

[Singoalla]

Kanske lite ett sidospår på "En pissig tråd" men tänkte att det kanske är fler som har samma dilemma så jag skapar en egen tråd. Vi har ju en stuga i Roslagen som jag själv fullkomligt älskar att åka till. Jag åker gärna upp själv en helg och tar med en flaska bubbel, tänder en brasa i öppna spisen och sjunker ner i en saccosäck med datorn i knät och kör Netflix-marathon Sedan vi skaffade Bruce har dessa helger även innefattat långa skogspromenader och lek och bus på stranden. En våt dröm för en citybo som mig.

Lite bilder för att ni ska komma i stämning

Men även om dom här helgerna är magiska för mig så är dom lite jobbiga för Bruce. Han är ju som bekant vakthund och här i stan har han vant sig vid alla ljud och skäller enbart om någon knackar på dörren/kommer in eller om någon annan hund skäller utanför. Men i huset är alla ljud främmande. Elementen låter ibland, varmvattenberedaren låter, huset knakar mm. och Bruce blir på spänn. Skäller mycket mer än hemma och har svårt att lägga sig ner och vila. Vilket innebär att våra magiska helger har blivit lite mindre magiska och lite mer... jobbiga.

Så jag undrar nu, hur kan jag hjälpa Bruce att slappna av i stugan? Passivitetsträning? Belöna honom när han reagerar på något och spetsar öronen utan att skälla? Jag förstår att det skulle underlätta om vi kunde vara där väldigt ofta, men en helg varannan månad är ungefär vad vi hinner med nu. Skulle kanske kunna utöka till en helg varje månad som mest. Han leker och myser och det märks att han verkligen tycker om att vara där. Svansen går som en propeller när jag låser upp dörren. Men det är just ljuden i huset som han har svårt för. Han kan även vakna på natten och flyga upp och skälla för att han hör något vilket ger matte hjärtklappning och tinnitus på samma gång.

Några tips?

 

[Monstermom]

Kanske lite ett sidospår på "En pissig tråd" men tänkte att det kanske är fler som har samma dilemma så jag skapar en egen tråd. Vi har ju en stuga i Roslagen som jag själv fullkomligt älskar att åka till. Jag åker gärna upp själv en helg och tar med en flaska bubbel, tänder en brasa i öppna spisen och sjunker ner i en saccosäck med datorn i knät och kör Netflix-marathon Sedan vi skaffade Bruce har dessa helger även innefattat långa skogspromenader och lek och bus på stranden. En våt dröm för en citybo som mig.

Lite bilder för att ni ska komma i stämning

Men även om dom här helgerna är magiska för mig så är dom lite jobbiga för Bruce. Han är ju som bekant vakthund och här i stan har han vant sig vid alla ljud och skäller enbart om någon knackar på dörren/kommer in eller om någon annan hund skäller utanför. Men i huset är alla ljud främmande. Elementen låter ibland, varmvattenberedaren låter, huset knakar mm. och Bruce blir på spänn. Skäller mycket mer än hemma och har svårt att lägga sig ner och vila. Vilket innebär att våra magiska helger har blivit lite mindre magiska och lite mer... jobbiga.

Så jag undrar nu, hur kan jag hjälpa Bruce att slappna av i stugan? Passivitetsträning? Belöna honom när han reagerar på något och spetsar öronen utan att skälla? Jag förstår att det skulle underlätta om vi kunde vara där väldigt ofta, men en helg varannan månad är ungefär vad vi hinner med nu. Skulle kanske kunna utöka till en helg varje månad som mest. Han leker och myser och det märks att han verkligen tycker om att vara där. Svansen går som en propeller när jag låser upp dörren. Men det är just ljuden i huset som han har svårt för. Han kan även vakna på natten och flyga upp och skälla för att han hör något vilket ger matte hjärtklappning och tinnitus på samma gång.

Några tips?

Först och främst: vad är det du ser på!? "Du var naken. Det var konstigt."...

Sedan: Jag hade nog provat med en kombo. Stötta, undersöka, släppa, typ. Alltså, jag tänker mig att i första hand när han reagerar på något så visar du någon form av uppskattning - ja, han hörde nåt, det var väldigt bra, tack så mycket, duktig kille. Om det går hade jag också uppsökt källan till ljudet med honom, och undersökt det tillsammans. Jag hade reagerat så på det mesta i början, om något är väldigt konstigt kanske också samma sak mer än en gång (inklusive undersökandet, i alla fall om han tyckte det var lite jobbigt). Sedan efterhand trappat ner på okejandet, och istället bara begärt att han ska släppa det - inte något fel att han reagerat, men du vet vad det är och det är inget att bry sig om så han ska vackert lägga sig och vara tyst. Fortfarande stöttat ibland, kanske själv "spänt" mig lite och lyssnat av demonstrativt innan jag "slappnar av", kan mycket väl ge någon belöning då och då också för att han reagerat på något oväntat ljud. Men som sagt trappat ner alltmer, och visat att ja det händer och låter saker men jag vet vad det är och det är inget att bry sig om.

Jag skulle tippa att han även här behöver begränsas lite i sina friheter, men i min erfarenhet (av vakttypen mer än larmtypen, men jag tror att i det här avseendet funkar de ungefär lika) behöver han först få lämna över uppgiften lite till dig. Om du bara platsar och kräver lugn lär du få bakläxa förr eller senare, men om du lägger lite tid på att bekräfta att jodå han har helt rätt men han behöver inte jaga upp sig, så kan du få honom lugnare i grunden - och också lättare att nå fram om något totalt larm-katastrofalt inträffar.

Usch, känns som det blev väldigt svamligt det där... Gick det att förstå?

 

[Singoalla]

Först och främst: vad är det du ser på!? "Du var naken. Det var konstigt."...

New Girl Grym serie!

Sedan: Jag hade nog provat med en kombo. Stötta, undersöka, släppa, typ. Alltså, jag tänker mig att i första hand när han reagerar på något så visar du någon form av uppskattning - ja, han hörde nåt, det var väldigt bra, tack så mycket, duktig kille. Om det går hade jag också uppsökt källan till ljudet med honom, och undersökt det tillsammans. Jag hade reagerat så på det mesta i början, om något är väldigt konstigt kanske också samma sak mer än en gång (inklusive undersökandet, i alla fall om han tyckte det var lite jobbigt). Sedan efterhand trappat ner på okejandet, och istället bara begärt att han ska släppa det - inte något fel att han reagerat, men du vet vad det är och det är inget att bry sig om så han ska vackert lägga sig och vara tyst. Fortfarande stöttat ibland, kanske själv "spänt" mig lite och lyssnat av demonstrativt innan jag "slappnar av", kan mycket väl ge någon belöning då och då också för att han reagerat på något oväntat ljud. Men som sagt trappat ner alltmer, och visat att ja det händer och låter saker men jag vet vad det är och det är inget att bry sig om.

Jag skulle tippa att han även här behöver begränsas lite i sina friheter, men i min erfarenhet (av vakttypen mer än larmtypen, men jag tror att i det här avseendet funkar de ungefär lika) behöver han först få lämna över uppgiften lite till dig. Om du bara platsar och kräver lugn lär du få bakläxa förr eller senare, men om du lägger lite tid på att bekräfta att jodå han har helt rätt men han behöver inte jaga upp sig, så kan du få honom lugnare i grunden - och också lättare att nå fram om något totalt larm-katastrofalt inträffar.

Usch, känns som det blev väldigt svamligt det där... Gick det att förstå?

Jag tror jag är med! Hur länge bör man "hänga med och stötta" innan man trappar ner? Säg att jag är där fredag em till söndag em. Bör processen gå från från början till slut på en helg eller snarare bekräfta honom en hel helg för att sedan börja trappa ner vid nästa besök?

Nu när jag läser det du skriver inser jag att jag faktiskt inte undersökt ljuden tillsammans med honom. Varmvattenberedaren står i skafferiet och låter, så det är faktiskt inte så svårt att öppna dörren och låta honom nosa runt lite. Och huset är inte så stort så det är enkelt att undersöka olika ljud. Ja, som är på insidan då. Springer det ett rådjur över tomten så är det ju lite svårare.

 

[Monstermom]

New Girl Grym serie!


Jag tror jag är med! Hur länge bör man "hänga med och stötta" innan man trappar ner? Säg att jag är där fredag em till söndag em. Bör processen gå från från början till slut på en helg eller snarare bekräfta honom en hel helg för att sedan börja trappa ner vid nästa besök?

Nu när jag läser det du skriver inser jag att jag faktiskt inte undersökt ljuden tillsammans med honom. Varmvattenberedaren står i skafferiet och låter, så det är faktiskt inte så svårt att öppna dörren och låta honom nosa runt lite. Och huset är inte så stort så det är enkelt att undersöka olika ljud. Ja, som är på insidan då. Springer det ett rådjur över tomten så är det ju lite svårare.

Åhå, den har jag sett nåt avsnitt av för några år sedan... Kul, men alldeles för pinsam för min sinnesro.

Jag tror inte du ska fokusera så mycket - eller alls - på "hur länge", utan bara på hunden. Poängen är att bygga upp ett samarbete (och så småningom ett slags övertagande) kring vaktandet, så du behöver forsätta till du ser att han riktar sig mot dig i större grad. Tills du ser att han reagerar på att du är "med" helt enkelt. Det kan ta tre gånger, det kan ta tre dar... (Och förändra förhållandet gradvis, inte "nu har han fattat, nu får han lägga av!". )

Och nej, undersöka rådjur funkar ju inte, men tanken är att när du etablerat att det är du som avgör om något är värt att reagera på eller inte, så spelar det ingen roll om han får undersöka. Under "skift"-fasen så kan du kanske behöva kompensera omöjliga läskigheter med att du ger mer uppmärksamhet och möjlighet att undersöka möjliga läskigheter lite extra, för att balansera lite. Du kan dock behöva göra lite "undersökningar" utomhus också, för att göra allt till din domän, typ. Då tar du med honom ut (efter rådjuren redan rymt för du förde så mycket oväsen när du tog på skorna ) och kollar att nä, inga inbrottstjuvar här inte.

 

[Milosari]

Med tanke på allt du skriver om honom så blir jag mer och mer säker på att allt inte står rätt till med hans nerver. Att inte kunna slappna av är ytterligare en indikation på det. Jag köper alltså inte att han inte kan slappna av för att rasen är sådan, utan för att din hund har lite brister i sin mentalitet. Då räcker det inte med åtgärder som går på just vaktandet, utan du måste få honom tryggare överlag. Han ska ta mindre (typ inga) egna beslut ALLTID, inte bara när han börjar vakta. Jag tror också att en bur hade hjälpt honom att varva ner, gärna en som är delvis övertäckt. Min gamle hund hade också vissa problem att varva ner ibland och jag ångrade verkligen att jag inte köpte en bur tidigare. När han väl upptäckt att det var en lugn och trygg plats så gick han själv in i buren och la sig med en suck -där inne var det bara lugn och ro som gällde.

 

[HeddaVovven]

Men hallå, komposthage eller bur! Börjar känna mig tjatig ...

 

[Singoalla]

Med tanke på allt du skriver om honom så blir jag mer och mer säker på att allt inte står rätt till med hans nerver. Att inte kunna slappna av är ytterligare en indikation på det. Jag köper alltså inte att han inte kan slappna av för att rasen är sådan, utan för att din hund har lite brister i sin mentalitet. Då räcker det inte med åtgärder som går på just vaktandet, utan du måste få honom tryggare överlag. Han ska ta mindre (typ inga) egna beslut ALLTID, inte bara när han börjar vakta. Jag tror också att en bur hade hjälpt honom att varva ner, gärna en som är delvis övertäckt. Min gamle hund hade också vissa problem att varva ner ibland och jag ångrade verkligen att jag inte köpte en bur tidigare. När han väl upptäckt att det var en lugn och trygg plats så gick han själv in i buren och la sig med en suck -där inne var det bara lugn och ro som gällde.

Bra ide med att ta med buren. Vi har en ganska stor som han trivs bra med! Den kan säkert hjälpa honom att slappna av en del.

Jag har dock svårt att köpa att han skulle ha brister i sin mentalitet. Det jag baserar det på är att de dvärgpinschermänniskor vi känner tycker att han är en förträffligt trevlig hund med en väldigt trevlig mentalitet. Från hans uppfödare till uppfödares hundvänner, veterinärer, instruktören på valpkursen och andra hundvänner vi träffat. Särskilt veterinärer har poängterat det. Tänkte på det särskilt när vi stod i dvärgpinscher-montern idag på mässan och både klubbens ordförande och monter-kompisar tyckte att han är en "väldigt trevlig hund". Så jag tänker, om han har så tydliga brister borde kanske någon som träffat honom tyckt det? Sedan skriver ju jag här på Buke om de problemen som vi stöter på och då kanske det låter som att det är illa, men jag upplever honom som en väldigt normal och trygg hund men som har de utmaningar som är ganska vanliga inom rasen (ja, förutom kissandet då). Och nu skriver jag inte så för att "inget är minsann fel på min hund!" Om han har problem så vill jag ju givetvis göra det bästa för honom. Men jag har svårt att dels se det själv, och dels då många ofta påpekar att han är en så trevlig hund. Vi ska träffa @Blueberry i morgon hon kanske kan hänga lite med honom och se om jag kan få någon input där

Men givetvis ska vi träna på det du har skrivit, av många skäl!

 

[Singoalla]

Men hallå, komposthage eller bur! Börjar känna mig tjatig ...

Buren åker med upp nästa gång var inte orolig

 

[Kakis]

De är avlade för att larma och att få dem att inte göra det är nog rätt svårt skulle jag tippa på iaf med min erfarenhet.
Jag kör med begränsade ytor, att de inte får komma fram till ytterdörren när de är inne, för den tar jag hand om. Har alltid med bur som man kan gå in och slappna av i, för de blir toppade när de inte har någonstans att "bli av".

Finns några rätt bra videor på youtube från kikopup om hur man kan träna ljud i hemmet

 

[Singoalla]

Åhå, den har jag sett nåt avsnitt av för några år sedan... Kul, men alldeles för pinsam för min sinnesro.

Jag tror inte du ska fokusera så mycket - eller alls - på "hur länge", utan bara på hunden. Poängen är att bygga upp ett samarbete (och så småningom ett slags övertagande) kring vaktandet, så du behöver forsätta till du ser att han riktar sig mot dig i större grad. Tills du ser att han reagerar på att du är "med" helt enkelt. Det kan ta tre gånger, det kan ta tre dar... (Och förändra förhållandet gradvis, inte "nu har han fattat, nu får han lägga av!". )

Och nej, undersöka rådjur funkar ju inte, men tanken är att när du etablerat att det är du som avgör om något är värt att reagera på eller inte, så spelar det ingen roll om han får undersöka. Under "skift"-fasen så kan du kanske behöva kompensera omöjliga läskigheter med att du ger mer uppmärksamhet och möjlighet att undersöka möjliga läskigheter lite extra, för att balansera lite. Du kan dock behöva göra lite "undersökningar" utomhus också, för att göra allt till din domän, typ. Då tar du med honom ut (efter rådjuren redan rymt för du förde så mycket oväsen när du tog på skorna ) och kollar att nä, inga inbrottstjuvar här inte.

Bra tips! Då vet jag vad jag ska kika efter också när vi övar också. Hoppas på att komma upp några dagar kring jul nu, då kanske vi får några dagar i streck! Önskar verkligen att han skulle kunna vara lika avslappnad där som han är hemma. Här kan han ju vräka ut sig över soffan och dega trots att en karavan av brandbilar blåser förbi i full siren utanför, men där uppe så blir det liv om det knäpper till i elementet. Typ.

 

[Singoalla]

De är avlade för att larma och att få dem att inte göra det är nog rätt svårt skulle jag tippa på iaf med min erfarenhet.
Jag kör med begränsade ytor, att de inte får komma fram till ytterdörren när de är inne, för den tar jag hand om. Har alltid med bur som man kan gå in och slappna av i, för de blir toppade när de inte har någonstans att "bli av".

Finns några rätt bra videor på youtube från kikopup om hur man kan träna ljud i hemmet

Ja, tänker så också gällande larmandet. Det är OK att han säger till men upplever att han är mer "på hugget" där uppe och betydligt lugnare här hemma. Så jag tänker att om han blir tryggare även där uppe så kanske ribban höjs lite för vad han känner att han behöver larma om. Bra tips med avgränsning, många tar upp det så jag ska jobba mer med det. Dumt också att inte utnyttja när han ändå har en stor och fin bur som han verkligen gillar att vara i.

Ska kolla igenom klippen i morgon när jag är piggare i huvet

 

[Milosari]

Bra ide med att ta med buren. Vi har en ganska stor som han trivs bra med! Den kan säkert hjälpa honom att slappna av en del.

Jag har dock svårt att köpa att han skulle ha brister i sin mentalitet. Det jag baserar det på är att de dvärgpinschermänniskor vi känner tycker att han är en förträffligt trevlig hund med en väldigt trevlig mentalitet. Från hans uppfödare till uppfödares hundvänner, veterinärer, instruktören på valpkursen och andra hundvänner vi träffat. Särskilt veterinärer har poängterat det. Tänkte på det särskilt när vi stod i dvärgpinscher-montern idag på mässan och både klubbens ordförande och monter-kompisar tyckte att han är en "väldigt trevlig hund". Så jag tänker, om han har så tydliga brister borde kanske någon som träffat honom tyckt det? Sedan skriver ju jag här på Buke om de problemen som vi stöter på och då kanske det låter som att det är illa, men jag upplever honom som en väldigt normal och trygg hund men som har de utmaningar som är ganska vanliga inom rasen (ja, förutom kissandet då). Och nu skriver jag inte så för att "inget är minsann fel på min hund!" Om han har problem så vill jag ju givetvis göra det bästa för honom. Men jag har svårt att dels se det själv, och dels då många ofta påpekar att han är en så trevlig hund. Vi ska träffa @Blueberry i morgon hon kanske kan hänga lite med honom och se om jag kan få någon input där

Men givetvis ska vi träna på det du har skrivit, av många skäl!

Ja alltså bara för att han har brister så behöver inte det betyda att han inte har förtjänster. Det är mycket möjligt att de goda sidorna överträffar de dåliga med råge . Men vissa saker som du beskriver att han gör -varvar upp, överslagshandlingar (kissandet?), kan inte slappna av fast det egentligen är lugnt runt omkring, tyder på att han inte är nervfast. Vilket betyder att han behöver hjälp att hantera detta i stort och att han nog inte mår så bra av att lämnas till att fatta egna beslut mellan varven. Det är ovanligt med perfekt mentalitet . Men det gäller ju att lista ut var hunden har sina svagheter och stötta den där.

 

[Singoalla]

Ja alltså bara för att han har brister så behöver inte det betyda att han inte har förtjänster. Det är mycket möjligt att de goda sidorna överträffar de dåliga med råge . Men vissa saker som du beskriver att han gör -varvar upp, överslagshandlingar (kissandet?), kan inte slappna av fast det egentligen är lugnt runt omkring, tyder på att han inte är nervfast. Vilket betyder att han behöver hjälp att hantera detta i stort och att han nog inte mår så bra av att lämnas till att fatta egna beslut mellan varven. Det är ovanligt med perfekt mentalitet . Men det gäller ju att lista ut var hunden har sina svagheter och stötta den där.

Det håller jag helt med om. Jag försöker tänka mycket på det just nu. Vi har lärt oss mycket "generella råd" och riktlinjer, träningstips mm. och nu behöver jag nog fokusera mer på Bruce som individ och vad som funkar på honom och inte.

Så himla märkligt att han klarar nästan 6h på hundmässan, varav 3h i montern med ypperligt beteende. Framåt, charmig och nyfiken. Kunde ligga och slappa på bordet i montern när det bara dräller hundar och människor förbi. Men att vara ensam i stugan med mig, DET ska minsann vara en utmaning Man lär sig något nytt varje dag.. Tror jag har lärt mig mer om Bruce senaste månaden än vad jag gjort de 11 månaderna vi hade tillsammans innan.

 

[Wingates]

Jag tänker att det är lika konstigt för en stadshund att komma till landet och tvärtom.

 

[Ainon]

Det är inte konstigt att han reagerar mycket när ni är i en tyst lugn stuga. I staden dränks plötsliga ljud av så mycket annat att retningströskeln naturligt blir högre. Ett tips för att underlätta träningen är att ha tv eller radio på på en lägre volym konstant.
Brukar alltid göra så det första dygnet på ett nytt ställe då Uno också kan vara lite reaktiv

 

[Singoalla]

Det är inte konstigt att han reagerar mycket när ni är i en tyst lugn stuga. I staden dränks plötsliga ljud av så mycket annat att retningströskeln naturligt blir högre. Ett tips för att underlätta träningen är att ha tv eller radio på på en lägre volym konstant.
Brukar alltid göra så det första dygnet på ett nytt ställe då Uno också kan vara lite reaktiv

Bra tips! Jag kollar ju oftast på serier eller film så lite ljud brukar vi ha igång.

Märker skillnad på honom också när han är riktigt trött eller när han är full av energi. Så ordentliga långprommisar och lite hjärngjympa kanske kan hjälpa också för att få honom att vilja vila lite mer.

 

[Milosari]

Det håller jag helt med om. Jag försöker tänka mycket på det just nu. Vi har lärt oss mycket "generella råd" och riktlinjer, träningstips mm. och nu behöver jag nog fokusera mer på Bruce som individ och vad som funkar på honom och inte.

Så himla märkligt att han klarar nästan 6h på hundmässan, varav 3h i montern med ypperligt beteende. Framåt, charmig och nyfiken. Kunde ligga och slappa på bordet i montern när det bara dräller hundar och människor förbi. Men att vara ensam i stugan med mig, DET ska minsann vara en utmaning Man lär sig något nytt varje dag.. Tror jag har lärt mig mer om Bruce senaste månaden än vad jag gjort de 11 månaderna vi hade tillsammans innan.

Ja… Min förra som också hade svårt att slappna av var verkligen en kanonhund på många sätt. Han gillade verkligen när stämningen blev festlig och ju större grupp med människor, desto bättre. En flock dagisungar som skrikande kastade sig över honom var himmelriket. Men att ligga still och vara tyst (och ge matte en god natts sömn) var visst väldigt svårt...

 

[Lejonelle]

Bur (eller passivitetsfilt) kan säkert vara bra. Att belöna passivitet hundra gånger om dagen. Hunden ligger på filten - matte säger bra och släpper en godisbit på filten. Att vara där, koppla av, laddas positivt. Koppla gärna ihop det med ett ord typ "buren" eller "gå och lägg dig" som blir något väldigt skönt och positivt för hunden.

Sen skulle inte jag låta hunden dra med mig på undersökningar, det belönar ju larmandet med en intressant aktivitet. Du vill ju att den ska avreagera, då får du belöna det.

Gör likadant på landet som du har gjort i stan, om din hund där har lärt sig sortera bort ljud som inte är intressanta. Eftersom det har gått bra där kommer det gå bra på landet också. Låt den hämta sitt lugn från dig.

 

[Milosari]

Vill också tillägga att ren operant träning på en hund med lite vajsing på nerverna fungerar lite stressande. Hunden ska såklart belönas när den gör rätt, men måste också korrigeras (ej straffas, utan ledas rätt. Ibland ganska bestämt dock) när den gör fel. Det hjälper hunden att den vet att den inte ska ta egna beslut hela tiden.

Jag har en hund i nära bekantskapskretsen som har blivit sönderstressad av operant inlärning. Hans förmåga till att själv gå ner i passivitet är mycket liten och istället för att gå och och tala om för honom hur saker och ting skulle se ut så användes klickern som markering när han själv valde att varva ner något lite. Meningen var att han själv skulle märka vilket beteende/sinnesstämning som gav utdelning. Det som hände var att stressen ökade så till den milda grad att hunden börjar tokhässja så fort han kommer in på plan och de har dessutom en del problem med ljud nu… Metoden hade otvivelaktigt fungerat jättebra på en hund med starkare nerver men inte på denna tyvärr.

 

[Blueberry]

Jag har träffat Bruce flera gånger och han visar inga tecken på att vara stressad eller må dåligt, han är som en dvärgpinscher ska vara: glad, nyfiken och fånig men stolt. Rasen har en hög intensitet som kan vara svår för utomstående att förstå och greppa.

När det gäller lugn i stugan så har mina också svårt att komma till ro förrän efter första natten. De är väktare och vill ha koll på läget, radarn är på och larmet är extra känsligt på ställen som inte är hemma.

Jag brukar vara lugn och bara bekräfta att jag har hört larmet och att jag är med på vad som händer. Typ ett lugnt "Okej, tack för info" och sen visa att de kan återgå till att vara lediga från tjänstgöringen en stund. Snabb återkoppling = snabb avkoppling.

Sen har mina hundar triggers som de alltid reagerar på. Knackningar, bilar som tutar, när någon säger "Vad var det?" med hetsig röst, kommandot "Titta!" och en del andra grejer