Hur det hela började...

[Gaia]

Är lite nyfiken på hur det kom sig att ni andra började med AR? Hur kom ni i kontakt med det första gången och vad fastnade ni för?

Själv har jag en varmblodstravare som jag fritidsrider med ute i skogen. Jag försökte emellanåt att rida för "vanliga" tränare, men med alla så slutade det bara i katastrof med en superspänd och nervös häst som varken orkade eller förstod vad hon skulle göra. Hon vill gärna vara till lags men blir orolig om hon inte förstår. Dessutom är hon överrörlig så hon hade inte så mycket stabilitet i kroppen och har alltid haft problem med ryggen. Det värsta var när en tränare skulle provrida henne (och skulle visa "var skåpet ska stå " ). Då slog det fullständigt slint och hästen var som en zombie, både fysiskt och mentalt, i ett par månader efter det . Då gav jag nästan upp med ridningen för tränare och red bara ut i skogen.

Men så var min hästmassör på kurs i AR och hon fastnade direkt. AR är ju nyttigt för alla hästar, men skulle vara extra bra som sjukgymnastik för min häst. Hon berättade lite om grundprinciperna och visade lite böjning stillastående och i skritt på volt. Jag hakade väl inte på så direkt, men fröet började gro och växte sig allt starkare. Såsmåningom var jag med som fotfolk på kurser och köpte BBs böcker, för att börja träna en gång i månaden för tränare för ett år sedan. Det räddade oss! Hon blir bara bättre och bättre med stabilare kropp, starkare överlinje och bättre balans och korrdination. Och hon är nu 24 år(!), så det är aldrig för sent att börja med AR!

Det som tilltalar mig så med AR är att "dressyren är till för hästen, hästen är inte till för dressyren". Äntligen kunde jag rida för en tränare som inte hackade ner på oss bara för att jag har en travare. Att vi blir accepterade för dem vi är, med våra styrkor och svagheter. Att ingenting är dåligt, bara att det kan förbättras. Att det får gå i vår takt. Ingen press att träna in en rörelse för att den ingår i ett dressyrprogram, utan istället följa ett logiskt uppbyggt system som stärker hästen och ger den ett (förhoppningsvis)sundare liv.

 

[Zab]

Sv: Hur det hela började...

Har ju inte så mycket erfarenhet av AR, men kan ju säga hur jag fick den lilla jag har..

Jag har helt tappat tilliten på den ''vanliga'' ridningen, speciellt dressyren, för länge sedan. Provade western, det trivdes jag ganska bra med. Sedan läste jag rätt så mycket och kom över AR, det ser ju jättefint ut så visst ville man kunna det.. men det verkar handla så mycket om samling så eftersom jag är fruktansvärt dålig på allt vad samling heter och dessutom har så dåliga erfarenheter av vanliga dressyr tränare, så gav jag nästan upp AR redan innan jag provat det.. läste lite mer med tanken ''tja, synd att jag aldrig kommer kunna bli ens hälften så duktig..men min blivande pålle klarar sig säkert med skogsridning'' (hade inte haft ngt emot enbart strutta runt i skogen egentligen, men är rädd att slita ut hästen och skada den för att den inte blir stark).
Men så fick jag ett jobb erbjudande i danmark; en del av lönen var AR lektioner varje vecka på BBs stall.
Jag hann bara ta två lektioner (behöll inte jobbet av olika anledningar) men det kändes så mycket bättre än jag trott, så..
När jag skaffar häst (troligen i sommar) så kommer jag leta reda på någon AR tränare här och träna lite.
Det var min historia.

 

[Goldi]

Sv: Hur det hela började...

När mitt varmblodssto var 3 så kom jag i kontakt med AR via dotterns ridinstruktör. Hon hade hållit på ett år ca. Och jag såg vilka framsteg hon gjorde med sin 18 åriga ponny. Och jag tyckte det lät som det var ypperligt att träna och bygga upp en unghäst enligt denna filosofi. Jag hade ingen lust till traditionell dressyr som enligt min erfarenhet gick ut på att jobba väldigt mkt med skänklarna och sen fånga upp i handen och ofta nöjde man sig med att hästen böjde på halsen, så gick den i form sas det. Nu har vi hållit på i 1,5 år och jag tycker det är mycket positivt och på hästens villkor. Korta pass och sluta när det går bra. Varken jag eller hästen är svettig och helt slut. Hon är trött men verkar nöjd och avslappnad. Först tänkte jag satsa på western men det blev AR i stället. Jag har inga tävlingsambitioner utan vill ha en välmusklad, mjuk, liksidig och avspänd, bärig häst. Jag har tränat mkt från marken och har gått tillbaks till det igen, gör det med jämna mellanrum. Just nu är det bara markarbete som gäller när jag tränar själv på banan växlat med uteritter och en gång/vecka för instruktör uppsuttet.

 

[Totola]

Sv: Hur det hela började...

Jag och en kompis (vi har varit kompisar över 10 år nu) har alltid diskuterat, argumenterat och ibland nästan grälat om ridning och allt som har med hästar att göra. Varför man ska göra si, varför man inte ska göra så...

Från början var jag en "vanlig" ridskoleryttare men kom i kontakt med western genom henne som har en mamma som var westerntränare förr i tiden. Tyckte det var jättekul att prova något annorlunda för jag har aldrig känt mig nöjd med det register i ridningen man får på ridskola, har alltid känts som att det fattas pusselbitar eller att det är en massa man missat att ta till sig. Jag influerade henne till att börja kolla efter fysiska fel och inte skylla allt på ridningen (min pappa som smittat mig).
Senare kom jag in på klassisk fransk dressyr, konstigt nog tack vare min pappa det också eftersom tränaren (Jean-Claude Racinet) även kunde utföra osteopatiska manipulationer så han drog med mig på en kurs och gick senare på en kurs enbart i manipulationer.
Klassisk fransk dressyr är ju inte AR på långa vägar, men iom att JAG började testa den principen så kom min kompis in på AR och skulle förklara varför de principerna var bäst Man kollade upp lite mer i ämnet och provade på lite småsaker. Mest filosofierna till en början, inte direkt metoderna (hjälperna) men att jag försökte lära kusen öppna, fokuserade mer på samling, testade t o m travövergångar från omväxlande öppna och skänkelvikningar för att den skulle få bättre ridtrav så att säga. Och min vanliga tränare som jag red lektioner för tyckte att hästen hade blivit mycket finare och stadigare i traven efter att en hel sommar i princip bara tränat skritt, skolor i skritt och travövergångar. Fast helt ärligt var jag nog fortfarande mest inne på Klassisk fransk dressyr.

Sen bytte vi stall och hamnade på ett ställe där folk redan blivit AR-frälsta. Testade att rida några gånger för tränaren de brukade ta dit. Just den tränaren var duktig, men jag tror inte riktigt hon passade med min dåvarande häst (eller passade för att instruera mig på dåvarande hästen snarare). Testade att ta ut en annan tränare och då kom lite av en a-ha upplevelse, när man för första gången såg hur det skulle se ut när hästen samlade sig. Den var väldigt bekväm av sig så den gjorde det inte i onödan...

Hästen efter det fick rehabiliteringsridas eller vad man ska kalla det (skogsturer, väldigt lätt dressyr med sökning framåt/nedåt och lite böjning som huvudsyfte) ganska länge innan jag kände att nu var den tillräckligt fräsch, mn jag kom inte vidare i träningen. Fick idén att skicka den på tillridning och då blev det till en AR-tränare. Det var väl först då jag gick in mer helhjärtat för AR för det passade verkligen den hästen, och när den väl var utbildad inom det var det lika bra att fortsätta med samma typ av hjälper och ridning. Hann tyvärr inte träna så mycket innan jag var tvungen att sälja den, men ett halvår blev det iaf.