Gaia
Trådstartare
Är lite nyfiken på hur det kom sig att ni andra började med AR? Hur kom ni i kontakt med det första gången och vad fastnade ni för?
Själv har jag en varmblodstravare som jag fritidsrider med ute i skogen. Jag försökte emellanåt att rida för "vanliga" tränare, men med alla så slutade det bara i katastrof med en superspänd och nervös häst som varken orkade eller förstod vad hon skulle göra. Hon vill gärna vara till lags men blir orolig om hon inte förstår. Dessutom är hon överrörlig så hon hade inte så mycket stabilitet i kroppen och har alltid haft problem med ryggen. Det värsta var när en tränare skulle provrida henne (och skulle visa "var skåpet ska stå " ). Då slog det fullständigt slint och hästen var som en zombie, både fysiskt och mentalt, i ett par månader efter det . Då gav jag nästan upp med ridningen för tränare och red bara ut i skogen.
Men så var min hästmassör på kurs i AR och hon fastnade direkt. AR är ju nyttigt för alla hästar, men skulle vara extra bra som sjukgymnastik för min häst. Hon berättade lite om grundprinciperna och visade lite böjning stillastående och i skritt på volt. Jag hakade väl inte på så direkt, men fröet började gro och växte sig allt starkare. Såsmåningom var jag med som fotfolk på kurser och köpte BBs böcker, för att börja träna en gång i månaden för tränare för ett år sedan. Det räddade oss! Hon blir bara bättre och bättre med stabilare kropp, starkare överlinje och bättre balans och korrdination. Och hon är nu 24 år(!), så det är aldrig för sent att börja med AR!
Det som tilltalar mig så med AR är att "dressyren är till för hästen, hästen är inte till för dressyren". Äntligen kunde jag rida för en tränare som inte hackade ner på oss bara för att jag har en travare. Att vi blir accepterade för dem vi är, med våra styrkor och svagheter. Att ingenting är dåligt, bara att det kan förbättras. Att det får gå i vår takt. Ingen press att träna in en rörelse för att den ingår i ett dressyrprogram, utan istället följa ett logiskt uppbyggt system som stärker hästen och ger den ett (förhoppningsvis)sundare liv.
Själv har jag en varmblodstravare som jag fritidsrider med ute i skogen. Jag försökte emellanåt att rida för "vanliga" tränare, men med alla så slutade det bara i katastrof med en superspänd och nervös häst som varken orkade eller förstod vad hon skulle göra. Hon vill gärna vara till lags men blir orolig om hon inte förstår. Dessutom är hon överrörlig så hon hade inte så mycket stabilitet i kroppen och har alltid haft problem med ryggen. Det värsta var när en tränare skulle provrida henne (och skulle visa "var skåpet ska stå " ). Då slog det fullständigt slint och hästen var som en zombie, både fysiskt och mentalt, i ett par månader efter det . Då gav jag nästan upp med ridningen för tränare och red bara ut i skogen.
Men så var min hästmassör på kurs i AR och hon fastnade direkt. AR är ju nyttigt för alla hästar, men skulle vara extra bra som sjukgymnastik för min häst. Hon berättade lite om grundprinciperna och visade lite böjning stillastående och i skritt på volt. Jag hakade väl inte på så direkt, men fröet började gro och växte sig allt starkare. Såsmåningom var jag med som fotfolk på kurser och köpte BBs böcker, för att börja träna en gång i månaden för tränare för ett år sedan. Det räddade oss! Hon blir bara bättre och bättre med stabilare kropp, starkare överlinje och bättre balans och korrdination. Och hon är nu 24 år(!), så det är aldrig för sent att börja med AR!
Det som tilltalar mig så med AR är att "dressyren är till för hästen, hästen är inte till för dressyren". Äntligen kunde jag rida för en tränare som inte hackade ner på oss bara för att jag har en travare. Att vi blir accepterade för dem vi är, med våra styrkor och svagheter. Att ingenting är dåligt, bara att det kan förbättras. Att det får gå i vår takt. Ingen press att träna in en rörelse för att den ingår i ett dressyrprogram, utan istället följa ett logiskt uppbyggt system som stärker hästen och ger den ett (förhoppningsvis)sundare liv.