Jag tycker det är svårt att objektivt bedöma hur fördomsfull jag själv är, det finns ju liksom ingen standardmall med mätvärden. Snarare kan man kanske värdera huruvida fördomarna har ett negativt inflytande i ens liv eller ej. Jag känner inte att de fördomar jag (naturligtvis) har påverkar mig i särskilt stor utsträckning. Kanske just eftersom att jag just inte reflekterat tillräckligt mycket.
En grej som jag dock tycker har varit väldigt tydlig genom livet är att man blir som man umgås!! De tankar och associationer som ständigt far runt i oss är till stor del en produkt av den input som vi får, och den utgörs ju, i alla fall i de flesta fall, till stor del av andra människor. Jag skulle också tro att det finns något ganska trevligt i att ha lite gemensamma värdegrunder med de som är en närmast, eftersom att det finns en påtaglig risk när man står långt ifrån en annan i essentiella frågor. Den består i att vänskap/kärlek, som så ofta bygger på identifikation, hotas då meningsskiljaktigheter uppstår. Konsekvensen av sådana situationer kan nog ofta bli att man istället för att resonera i sitt eget huvud tar efter de som står en nära, just för att man är beroende av folk som står en nära står kvar där.
Jaja, lite flummigt resonerat... Du skriver att du vill bli "softare". Jag tror du får fajtas lite för att bli det!!! Identifiera dina automatiska tankar när de kommer och bråka med dem, tala dem till rätta. Funkar inte det, så försök byt fokus till något som får dig bättre till mods.
Och om du orkar, försök att intellektuellt konfrontera de fördomar som finns i din omvärld också. Ta diskussioner!!! Höj nivån från den sörjan dina tankar hamnat i, och som din omvärld förmodligen bekräftar. Jag tror att det skulle få dig att känna dig mindre typ... trängd? i din åsiktsvärld.
