Mabuse
Trådstartare
Tanken med avel är ju att resultaten ska bli bättre och bättre hela tiden, och skulle man dra den tanken till sin spets så skulle det så smångom bli så att minsta ridskolan hade hästar med kapacitet för höga klasser - kvaliteten på hästarna skulle helt enkelt blivit så mycket bättre att dagens stjärna är morgondagens standard. Men blir det så?
Jag funderar på om det istället blir så att det finns en liten elitavel (som det är redan idag), där hästarna blir allt bättre, men att det i de breda lagren fortfarande kommer vara mediokra hästar vad gäller ridbarhet och kapacitet. Att några få avlar på de finaste hingstarna med fina ston, men att det ändå finns så många som avlar på sämre avelsdjur för att det egentligen inte ska bli några stora framsteg på genomsnittshästen. Tänker på ett stall jag känner till, exempelvis, där ägaren i år har tre föl efter en godkänd, men inte jättebra halvblodshingst, men där stona är helt utan meriter: en fjording/okänd-korsning, en häst av halvblodstyp men utan godkänd stam, och ett mediokert halvblod. Aveln är nog mest för att det är kul, och att man kanske kan tjäna något på att sälja avkommorna. Och att det kanske är så många som avlar på sådana hästar att det ändå inte går framåt?
Tänker också på hingstpremieringarna, där ju kraven sätts jättehögt, och det ska vara jättesvårt att få igenom sin häst till att bli godkänd. Ändå så sätter ju en stor del (majoriteten?) av de godkända hingstarna inga avtryck i vare sig avel- eller tävlingssammanhang. Dagens fantastiska nya hingst är morgondagens trista stam, liksom.
För trots alla fantastiska hingstar och avelsston man läser om, så är ju genomsnittshästen fortfarande inte någon superförmåga, och fina hästar kostar multum och är svåra att hitta. Eller är det bara en tidsfråga, och kommer det bli mycket bättre i framtiden?
Ja, det är blev långt och lite luddigt, men vad tycker ni?
Jag funderar på om det istället blir så att det finns en liten elitavel (som det är redan idag), där hästarna blir allt bättre, men att det i de breda lagren fortfarande kommer vara mediokra hästar vad gäller ridbarhet och kapacitet. Att några få avlar på de finaste hingstarna med fina ston, men att det ändå finns så många som avlar på sämre avelsdjur för att det egentligen inte ska bli några stora framsteg på genomsnittshästen. Tänker på ett stall jag känner till, exempelvis, där ägaren i år har tre föl efter en godkänd, men inte jättebra halvblodshingst, men där stona är helt utan meriter: en fjording/okänd-korsning, en häst av halvblodstyp men utan godkänd stam, och ett mediokert halvblod. Aveln är nog mest för att det är kul, och att man kanske kan tjäna något på att sälja avkommorna. Och att det kanske är så många som avlar på sådana hästar att det ändå inte går framåt?
Tänker också på hingstpremieringarna, där ju kraven sätts jättehögt, och det ska vara jättesvårt att få igenom sin häst till att bli godkänd. Ändå så sätter ju en stor del (majoriteten?) av de godkända hingstarna inga avtryck i vare sig avel- eller tävlingssammanhang. Dagens fantastiska nya hingst är morgondagens trista stam, liksom.
För trots alla fantastiska hingstar och avelsston man läser om, så är ju genomsnittshästen fortfarande inte någon superförmåga, och fina hästar kostar multum och är svåra att hitta. Eller är det bara en tidsfråga, och kommer det bli mycket bättre i framtiden?
Ja, det är blev långt och lite luddigt, men vad tycker ni?