Och andra, som jag, får/fick hjärnhinneinflammation och smittar då, ibland, via slemhinnorna när immunförsvaret är dåligt. Även om jag inte har blåsor..
Var hjärnhinneinflammationen "förstautbrottet" då alltså?
Undrar eftersom jag hade virus-hjärnhinneinflammation några månader/ett halvår innan jag började få mina första blåsor som då satt på ena skinkan och bara blev till större och större sår och tog evigheter att läka. Sen fick jag det regelbundet vid stress, tentor (var 5:e vecka!), infektioner och tja när barnen var förkylda. Det kliade och smärtade fruktansvärt, jag hade huvudvärk, värk i hela kroppen, "feberkänsla", galet trött och irriterad - och VC sa till slut efter ngt år att det var "bältros och absolut inte herpes, smörj med receptfri salva".
Sen kom första blåsan i underlivet och det var ännu värre! Men fattade inget utan trodde på "skavsår". När det hände igen gick jag och fick det testat och det var såklart könsherpes, fick medicin tack ock lov och det blev hanterbart - att bara ha "besvär" några dar åt gången istället för nästan konstant var en sån lättnad. Och anfallen blev färre och färre.
Fick genom åren justerad behandling (längre medicinering) och erbjudande om att äta konstant, men dåvarande (och nuvarande) partner tyckte att de antagligen redan bar på viruset och att jag inte behövde göra det för deras skull. Fick även blåsorna på skinkan testade och det var ju såklart herpes det med. Känns lite galet att första VC-läkaren bestämt hävdade att jag hade bältros, på skinkan, var 5:e vecka i flera år liksom...
Nu minns jag inte ens när jag hade ett utbrott senast! (Eller jo i november 2016 kan det ha varit - och då hade jag en puckohusläkare som vägrade förnya mitt recept och förnekade att jag hade haft ngn medicinering tidigare och att jag inte hade en känd och väldokumenterad diagnos). Och jag har återigen träffat en bra (tyvärr inte husläkare) som utan krångel förnyade mina recept.
Jag erkänner att jag har varit alldeles för dålig på att tala om det vid engångsgrejer, men det har väl mest varit för att jag inte tänker på att jag har det längre. Känner direkt när något är på G, medicinerar hellre direkt vid minsta misstanke än väntar och ligger definitivt inte då. Ingen av mina längre partners har, vad jag vet om, fått herpes.
Funderar litegrann på om hjärnhinneinflammationen var ett förstautbrott som utlöstes av att barnen hade vattkoppor då för mer än 10 år sen...