Hur berättade ni?

[KingofApril]

Ni som fick barn som ganska unga.. 18-20 års åldern ungefär. hur berättade ni för era föräldrar att ni skulle ha barn och hur tog dom det?
jag och killen har bestämmt att berätta om två veckor. jag är jätte nervös för responsen. någon som kan dela med sig lite?

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur berättade ni?

Responsen beror nog mycket på hur ni har det ordnat runt i kring er. Om ni är redo för barn, har eget boende och hyfsad ekonomi och stabilt förhållande. Sen hänger det helt på hur era föräldrar är. Är ni glada över detta så blir nog föräldrarna också det när "chocken" lagt sig!

Good luck and congratulations!

 

[Borboleta]

Sv: Hur berättade ni?

Vi sa det bara rakt ut. Fick väldigt spridda reaktioner (men ingen var direkt glad åt det)... men det gick snart över och i princip från dom vant sig vid tanken har dom alla avgudat min lilla (som nu itne är så liten utan blir 10 i höst )

 

[Freddie]

Sv: Hur berättade ni?

Jag lämnade en ultraljudsbild till mamma när jag var i vecka 20 och fick faktiskt enbart positiva reaktioner. Jag och pappan är gifta, har varit tillsammans några år, bott ihop något år, har bra med pengar, bra boende osv. Hade vi levt i en etta och gått på socialbidrag hade väl mamma inte jublat direkt, men Viktor var efterlängtad från alla håll.

Jag tror att de flesta föräldrar tar det bättre än vad barnen tror! (Jag var 19 år när jag blev gravid med Viktor).

 

[nordsvensken]

Sv: Hur berättade ni?

Jag var 21 när jag blev gravid. Min mamma fick reda på det direkt via telefon "Jag är med barn!!!" och hon tyckte det var roligt! Resterande släkt fick reda på det när jag i v 17 blev inlagd på sjukhuset och de flesta blev glada (förutom svägerskan som muttrade att "det finns faktiskt preventivmedel" ) Vi hade stadigt förhållande, gård och var förlovade, men hade inte varit tillsammans så jättelänge.

 

[Tajger]

Sv: Hur berättade ni?

Jag var 18 år och bodde hemma, dock hade jag och killen varit ihop i flera år. Talade bara om en dag i femte månaden att mamma skulle bli mormor, och första reaktionen var glad, andra "hur ska ni klara det?" tredje rätt ok igen. Vi skildes åt som vänner (jag o pappan) när tösen var fyra, hon är nu 28, och jag träffar fortfarande hennes pappa på gemensamma släktkalas. (han adopterade min släkt)

 

[Druvan]

Sv: Hur berättade ni?

Undrar verkligen om föräldrarnas reaktion sitter i åldern- vi är 29 resp 34 år, sällskapat i 7 år, fast jobb och hus. Men inte ska ni tro att mina föräldrar blev speciellt glada över nyheten för det .

 

[Terja]

Sv: Hur berättade ni?

Skojar du om att de inte blev glada!?!? Vad beror det på, vet ni det?

Mina släktingar går nog snarare och väntar på att vi ska försöka producera snart. Det är nog snarare jag som inte är så positiv! Ha ha

 

[Druvan]

Sv: Hur berättade ni?

Nä, jag skojar inte. Dom tycker väl vi lever nog konstigt liv redan- boendes på landet med massa djur och allmänt kaos, hu så hemskt . Mina svärföräldrar blev dock hysteriskt glada. Kul med stöttning från det hållet i alla fall...

 

[nDian]

Sv: Hur berättade ni?

Jag var inte så nervös. Jag kunde bara ringa till mina föräldrar för jag bodde 25 mil ifrån dom. Mamma började gråtas av lycka att hon skulle bli mormor. Pappa trodde inte på mig eftersom jag hade skämtat om det ett tag innan. Men när polletten ramlade ner så blev han glad. men han tyckte att jag var lite ung, men var glad för min skull och bli morfar. Han var ju ung själv när han fick mig och var ensamstående pappa så jag tror att han var rädd att jag skulle bli det med. Och han hade rätt. Men han är glad att vara morfar för han skämmer bort sitt barnbarn..
Dotterns pappa ville inte berätta alls för sina föräldrar. Det tog långt innan han berättade det. Han var nog väldigt nervös. Jag var nog i 4-5 månadern tror jag tills han berättade. Då visste alla redan om det och hans föräldrar fick veta sist av alla i byn..:smirk:

Edit: vi båda var 21 år.

mvh

 

[Zanza]

Sv: Hur berättade ni?

Får jag som mormor berätta min reaktion då min då 18- åriga dotter och hennes kille kom hem en kväll och berättade att de skulle bli föräldrar?
Vi satt och åt tacos när de kom och när dottern berättade att hon var gravig så blev jag så paff att jag tappade min taco i knäet.
Jag frågade lite försiktigt hur de ställde sig till det hela och jo, de ville ha barnet.
Min nästa reaktion var bara glädje och så kände min man också.
Vi har stöttat ungdomarna så mycket vi har kunnat.
Så i fjol somras blev jag mormor till en liten tjej !
Hon föddes kvällen innan min 44- årsdag och en finare födelsedagspresent kan man nog inte få!
Föräldrarna bor nu på en fin gård som de hyr och för tre veckor sedan gifte de sig och de var så fantastiskt vackra!
Jag önskar dig stort lycka till.Barnbarn är en fantastisk gåva!

 

[Poxz]

Sv: Hur berättade ni?

Undrar verkligen om föräldrarnas reaktion sitter i åldern- vi är 29 resp 34 år, sällskapat i 7 år, fast jobb och hus. Men inte ska ni tro att mina föräldrar blev speciellt glada över nyheten för det .

He he nää det gör den inte!
Jag är 29, sambon är 39 och har 2 barn redan och vi har "varit ihop" i 6,5 år, båda har fast jobb.

Nu är jag inte gravid, men jag är 95% säker på vilka reaktioner jag skulle få OM jag blev det!
-Mamma skulle bli rätt glad, men samtidigt lite bekymrad.
-Pappa skulle bli överlycklig. Han är nog den enda jag skulle tycka det var riktigt roligt att berätta det för.
-Svärfar skulle tycka att det var alldeles förjävligt eftersom min sambo då "bara skulle få ännu en unge att pröjsa underhåll för". Dessutom orkar inte min sambo med ett barn till, bara så vi vet. Och HAN skulle då aldrig sitta barnvakt! (detta ovanstående sagt direkt till mig, men en aning inlindat så det skulle låta bättre)

Svärmor vet jag faktiskt inte. Alls. Men jag har knappast någon barnvaktshjälp därifrån som sagt.

Så NEJ, det har inte BARA med åldern att göra.

 

[Poxz]

Sv: Hur berättade ni?

Jag tror att mina föräldrar hade tagit det bra om jag blivit gravid som ung. Jag hade också varit jättenervös för att berätta, men i slutänden är jag säker på att jag fått stöd även om min mamma förmodligen hade kommit med milda förebråelser först. Om inte annat för att hon absolut inte gillade killen jag var tillsammans med i den åldern (med all rätt visade det sig).

Lycka till med berättandet! Och glöm inte att tala om hur det gick!

 

[KingofApril]

Sv: Hur berättade ni?

Tack så mycket alla som har svarat. Känner mig fortfarande nervös. men känns lite bättre. det viktiga att tänka på är ju faktiskt att om det blir en hemsk reaktion så går det väl över. ska fylla 20 först sen berättar jag. så ni får veta hur det gick om några veckor.

 

[jerseyko]

Sv: Hur berättade ni?

Var inte med när sambon berättade för sin mamma och han ringde sin pappa. Men båda blev glada och hans mamma har väntat på nyheten i flera år.

Min mamma vart jätte glad och började störtböla (precis som hon gjorde när jag visade förlovningsringen) och pappa blev jätte chockad men det la sig efter ca 1 vecka. Nu är han superglad och vi var dit i helgen och då fick jag en jätte fin present:

En babypläd, underbart mjuk och gosig.

Nu är "mormor" & "morfar" samt "farmor" 1 miljon gånger gladare än vad vi är.

Vi är 21 år.

Edit: Det tog säkert 4 timmar innan jag tog mod till mig, trodde mamma skulle bli skitarg.

 

[squirlett]

Sv: Hur berättade ni?

Min svärmor sa ett par kloka ord som många föräldrar kanske skulle fundera över.
När hon var yngre och satt med sina vänninor så ojjade dom sig över hur hemskt det skulle vara om deras döttrar kom hem och var gravida. Det var det värsta som skulle kunna hända. Svärmor reste sig då och sa att en liten bebis kan ALDRIG vara nått hemskt. Ett litet barn är det vackraste som finns...
Och det VÄRSTA som skulle kunna hända är att dottern kom hem och sa att hon var dödligt sjuk.

 

[KingofApril]

Sv: Hur berättade ni?

Har berättat nu. mamma blev glad. hade ju inget att oroa mig.. så nu ska jag njuta av min graviditet!

 

[Freyja_bus]

Sv: Hur berättade ni?

KL

Jag är inte gravid och har inte varit det heller, men vi planerar att skaffa barn inom en inte allt för lång framtid. Vi kommer inte att ha några som helst problem att berätta för mina föräldrar och svärföräldrar. Jag vet att de blir överlyckliga allihop!

//julia

 

[bananabambi]

Sv: Hur berättade ni?

Mina föräldrar blev skitglada. De hade nog väntat det, då vi bott tillsammans många år, och har både fast jobb, bil, hus, hund, ja allt som många anser att man "ska" ha innan man skaffar barn.

Däremot blev de lite snopna när vi sa att vi skulle ha ett syskon till sonen, eftersom han bara var ett halvår när vi gick ut om nästa graviditet.

 

[Koppen]

Sv: Hur berättade ni?

Har berättat nu. mamma blev glad. hade ju inget att oroa mig.. så nu ska jag njuta av min graviditet!

förstår att det måste ha varit en lättnad!!
grattis till den kommande bebisen, och lycka till!