Hur arbeta sned häst?

Mabuse

Trådstartare
Hur gör du när du jobbar med en sned häst som gärna biter sig fast i den starka sidan? Målet är såklart att rakrikta hästen, och ha ett jämnt stöd på båda tyglarna, men hur gör du för att komma dit? Om hästen t ex är stark i höger och inte går fram till bettet på vänster sida?

Jag har stött på två alternativ:

1. När du tar tyglarna, så kommer du ha mer i högertygeln än i vänstertygeln. Målet är att ha lika mycket i båda händerna, och för att komma dit jobbar du med att få den komma fram på vänstertygeln, samtidigt som du inte vill att den biter sig fast i högern, utan är lite rörlig där. Till en början kommer du alltså ha mer i höger än i vänster, målet är att sluta ha det, och få ett jämnare stöd, och vägen är att försöka driva fram vänster bak, så att du får ett stöd där, samtidigt som du avstyr att hästen lägger sig i högerhanden.

2. Du ser till att alltid ha lika mycket i båda tyglarna. När hästen inte tar stöd på vänster, så släpper du högern också, så du har lika mycket (eller snarare lite) i båda tyglarna. Vartefter hästen börjar ta tag lite i vänstern så tar du lite mer kontakt på högern också, men så fort det bli ojämnt, så släpper du höger igen så att du alltid har samma stöd på båda sidor. Under tiden ni jobbar går hästen i lägre tempo (eftersom du inte kan ta en halvhalt eller förhållning förrän du kan göra det med helt jämnt stöd på båda sidor), först när rakriktningen är färdig börjar du jobba med balans, få upp ryggen, få mer energi bak, etc.

Helt enkelt, för att fatta det kort, följer du den tyska utbildningsskalan, där kontakt och genomsläpplighet/lösgjordhet kommer först, eller prioriterar du rakriktning, och tar den först innan du börjar med de andra delarna?
 
Senast ändrad:
Hur gör du när du jobbar med en sned häst som gärna biter sig fast i den starka sidan? Målet är såklart att rakrikta hästen, och ha ett jämnt stöd på båda tyglarna, men hur gör du för att komma dit? Om hästen t ex är stark i höger och inte går fram till bettet på vänster sida?

Jag har stött på två alternativ:

1. När du tar tyglarna, så kommer du ha mer i högertygeln än i vänstertygeln. Målet är att ha lika mycket i båda händerna, och för att komma dit jobbar du med att få den komma fram på vänstertygeln, samtidigt som du inte vill att den biter sig fast i högern, utan är lite rörlig där. Till en början kommer du alltså ha mer i höger än i vänster, målet är att sluta ha det, och få ett jämnare stöd, och vägen är att försöka driva fram vänster bak, så att du får ett stöd där, samtidigt som du avstyr att hästen lägger sig i högerhanden.

2. Du ser till att alltid ha lika mycket i båda tyglarna. När hästen inte tar stöd på vänster, så släpper du högern också, så du har lika mycket (eller snarare lite) i båda tyglarna. Vartefter hästen börjar ta tag lite i vänstern så tar du lite mer kontakt på högern också, men så fort det bli ojämnt, så släpper du höger igen så att du alltid har samma stöd på båda sidor. Under tiden ni jobbar går hästen i lägre tempo (eftersom du inte kan ta en halvhalt eller förhållning förrän du kan göra det med helt jämnt stöd på båda sidor), först när rakriktningen är färdig börjar du jobba med balans, få upp ryggen, få mer energi bak, etc.

Helt enkelt, för att fatta det kort, följer du den tyska utbildningsskalan, där kontakt och genomsläpplighet/lösgjordhet kommer först, eller prioriterar du rakriktning, och tar den först innan du börjar med de andra delarna?

Är hästen inriden och fattar hjälperna tänker jag rakriktning genom böjning.
Jag vill checka av VAD det är i hästens kropp som antingen är stelare eller svagare etc än motsatta sidans.
Alltså börjar jag på volt och ceckar av hur den böjer sig i båda varv. Vad skiljer? Sen testa flytta ev åt båda håll. Vad skiljer?
Sen jobbar jag med att få det liksidigt. Med antingen stretch, styrka och gensvar på hjälper.
När hästen är liksidig är den rakriktad och går att rakrikta på riktigt.
 
Är hästen inriden och fattar hjälperna tänker jag rakriktning genom böjning.
Jag vill checka av VAD det är i hästens kropp som antingen är stelare eller svagare etc än motsatta sidans.
Alltså börjar jag på volt och ceckar av hur den böjer sig i båda varv. Vad skiljer? Sen testa flytta ev åt båda håll. Vad skiljer?
Sen jobbar jag med att få det liksidigt. Med antingen stretch, styrka och gensvar på hjälper.
När hästen är liksidig är den rakriktad och går att rakrikta på riktigt.

Ja, och hur gör du medan du checkar av, och jobbar med att få det liksidigt? Släpper den starka sidan tills du har samma stöd i båda tyglarna, eller rider med starkare stöd i högern tills du fått hästen liksidig?

Det gör ju ganska stor skillnad för hela ridningen, om man släpper tygeln så att man inte har stöd på någon tygel (alltså lätt kontakt så att tygeln inte glappar, men ingen eftergift, och inga tygelhjälper utöver ledande, på sin höjd), eller om man jobbar med eftergift och stöd, och sedan därifrån med att få ett jämnt stöd i bägge tyglarna.

Jag kanske ska tydliggöra att jag med stöd inte menar att hästen bokstavligen tar stöd i tygeln och går i framvikt, utan att man har ett sug i tygeln och ryggen uppe, så om man skulle ta en halvhalt, så svarar hästen med att samla sig, inte bara med att minska tempot.
 
Ja, och hur gör du medan du checkar av, och jobbar med att få det liksidigt? Släpper den starka sidan tills du har samma stöd i båda tyglarna, eller rider med starkare stöd i högern tills du fått hästen liksidig?

Har alltid som mål att få hästen till yttertygeln. Om det så blir höger/vänster som är det.

Jag upplever oftast att det folk menar är bita sig fast i bettet är en obalans som gör hästen tvingad att spänna till. Ibland är den ny och ibland gammal.
Så fokus är att balansera om hästen i sidled och stretcha loss genom böjning.

Jag rider med lite andra tygelhjälper. Hästen ska flytta sig ut från innertygeln och in från ytter. Använder inte direkt ledande. Och svänger genom att föra höger hand i riktning mot hästen om jag ska vänster tex.

Stöd vete fasen om jag tror en häst behöver. Men kontakt har jag i båda tyglar.
Dock ska ju hästen söka ytter så fort det finns en yttersida.
 
Har alltid som mål att få hästen till yttertygeln. Om det så blir höger/vänster som är det.

Jag upplever oftast att det folk menar är bita sig fast i bettet är en obalans som gör hästen tvingad att spänna till. Ibland är den ny och ibland gammal.
Så fokus är att balansera om hästen i sidled och stretcha loss genom böjning.

Jag rider med lite andra tygelhjälper. Hästen ska flytta sig ut från innertygeln och in från ytter. Använder inte direkt ledande. Och svänger genom att föra höger hand i riktning mot hästen om jag ska vänster tex.

Stöd vete fasen om jag tror en häst behöver. Men kontakt har jag i båda tyglar.
Dock ska ju hästen söka ytter så fort det finns en yttersida.

Ja, jag är absolut med på vad som är målet.

Men hur gör du under tiden du är på väg dit? Har en jämn kontakt på båda tyglarna (och låter den vänstra sidan bestämma graden av kontakt för båda tyglarna), eller tillåter du en starkare kontakt på den högra sidan medan du arbetar mot målet?
 
Ja, jag är absolut med på vad som är målet.

Men hur gör du under tiden du är på väg dit? Har en jämn kontakt på båda tyglarna (och låter den vänstra sidan bestämma graden av kontakt för båda tyglarna), eller tillåter du en starkare kontakt på den högra sidan medan du arbetar mot målet?
Jag tycker det låter lite konstigt båda delarna som du beskrev det först? Jag har nog lärt mig att om hästen är så skev att det märks hela tiden att den är ojämn i handen så ( efter vetkoll...) hålla jämnt stöd- alltså ta en kontakt på den sidan som hästen undviker och rida den framåt. Inte långsamt- hur ska jag då få den att bjuda ut på den tygeln?
När hästen bjuder ut på den tygeln kommer hästen räta ut sig och då blir kontakten jämnare.
 
Ja, jag är absolut med på vad som är målet.

Men hur gör du under tiden du är på väg dit? Har en jämn kontakt på båda tyglarna (och låter den vänstra sidan bestämma graden av kontakt för båda tyglarna), eller tillåter du en starkare kontakt på den högra sidan medan du arbetar mot målet?

IOM att jag rider hästen böjd och då också ställd och har en insida så låter jag inte hästen fastna i ena sidan. Jag ger inte det alternativet.
Min hand är inget stödhjul.
Det går inte att skriva att man bara ska ha mer i nån tygel etc statiskt. Ridning handlar om feeling och ska alltid vara levande och dynamisk.

Man kan inte förenkla det hur mkt som helst eller lära ut i skrift korrekt just därför.
Man behöver tränare på plats som påtalar att nu är det du eller så och gör ditt eller datt nu. Sen ändras det.

Jag kan dock tycka att stora oliksidigheter kräver en grundutbildning av ryttaren för att få den att förstå vad som sker i hästens kropp och varför.
Och en tränare som kan se om det är häst eller ryttare som är oliksidiga. Eller båda.

Ofta är det ju inte bara hästen som är skev.
 
Jag tycker det låter lite konstigt båda delarna som du beskrev det först? Jag har nog lärt mig att om hästen är så skev att det märks hela tiden att den är ojämn i handen så ( efter vetkoll...) hålla jämnt stöd- alltså ta en kontakt på den sidan som hästen undviker och rida den framåt. Inte långsamt- hur ska jag då få den att bjuda ut på den tygeln?
När hästen bjuder ut på den tygeln kommer hästen räta ut sig och då blir kontakten jämnare.

Kruxet är ju att om du rider den framåt innan du fått den helt rak, så måste du ju balansera upp och fånga upp drivningen om hästen inte bara ska älga iväg. Men om det alltid måste vara jämnt stöd i båda tyglarna, då kan du ju inte ta en halvhalt eller en förhållning utan att du kommer få mer i högerhanden och mindre i vänsterhanden just vid förhållningsögonblicket, och då bryter du ju mot detta att hästen ska vara lika mycket på båda tyglarna hela tiden. Alltså kan du inte ta några halvhalter eller förhållningar förrän hästen blivit rak, och då är det ju väldigt svårt att sätta energi i den utan att den blir framtung eller springig. Det beror givetvis på hästen, är den superseg behöver man förmodligen rida framåt enbart ett tag utan att ta i den, bara så att den kommer igång i kroppen, men om man vill göra jobba den lite, fånga upp och få upp ryggen.

Det du beskriver - att försöka rida den framåt så att den börjar bjuda på den svaga sidan och då blir jämnare i kontakten, tror jag är samma som det jag beskrev som alternativ 1.
 
IOM att jag rider hästen böjd och då också ställd och har en insida så låter jag inte hästen fastna i ena sidan. Jag ger inte det alternativet.
Min hand är inget stödhjul.
Det går inte att skriva att man bara ska ha mer i nån tygel etc statiskt. Ridning handlar om feeling och ska alltid vara levande och dynamisk.

Man kan inte förenkla det hur mkt som helst eller lära ut i skrift korrekt just därför.
Man behöver tränare på plats som påtalar att nu är det du eller så och gör ditt eller datt nu. Sen ändras det.

Jag kan dock tycka att stora oliksidigheter kräver en grundutbildning av ryttaren för att få den att förstå vad som sker i hästens kropp och varför.
Och en tränare som kan se om det är häst eller ryttare som är oliksidiga. Eller båda.

Ofta är det ju inte bara hästen som är skev.

Aha, men då har du ju svaret där, om du alltid har hästen böjd och ställd, så jobbar du efter en annan modell, som inte går ut på att rida hästen rakt fram på rakt spår tills den blir rak.

Även om ridning handlar om feeling, så har man väl förhoppningsvis nån sorts system eller logik man kan sätta ord på - inte som perfekt bruksanvisning, men som idé om vad man är ute efter och i vilken ordning man gör saker.
 
Aha, men då har du ju svaret där, om du alltid har hästen böjd och ställd, så jobbar du efter en annan modell, som inte går ut på att rida hästen rakt fram på rakt spår tills den blir rak.

Även om ridning handlar om feeling, så har man väl förhoppningsvis nån sorts system eller logik man kan sätta ord på - inte som perfekt bruksanvisning, men som idé om vad man är ute efter och i vilken ordning man gör saker.

Nej, det har jag försökt förklara. ;)

Dock anser jag det här vara väldigt effektivt. Och snabbare rätta till oliksidigheter.

Hur ska du få ett signalsystem där hästen vet vad du vill inverka på med dina hjälper om du rider den rak under skolningsfasen?
Hur vet den att du menar att bakbenet ska börja bära mer istället för skjuta på tex?

Och varför är hästen sned?
Hur vet du varför?

Alla skolande rörelser är böjda. Alltså använder jag mig av volten som en början till skolorna.

Och för att det är mkt enklare att lära en häst en signal i taget, ena sidan i taget. Därav använder jag inte båda tyglar liksidigt om jag vill påverka ena sidan.

Ställning rider iaf jag oftast med, även på rakt spår. Hur vet man annars vad som är innersida och ytter?

En bra grej är också att testa rida enhändigt. Göra det på volt och rakt spår åt båda håll. Testa skolor, skänkelvikningar etc och se om man tycker hästen känns annorlunda om man rider m tyglarna i vänster resp höger hand.
Sen ta tyglarna i båda händerna.
Jag tycker folk ofta får en bättre koll på dels vad de gör med händerna. Men också hur händerna måste samverka.

System har jag absolut. Jag tycker dock att många av de första stegen går i varann, de tyska grundstenarna alltså. En häst kan inte vara helt genomsläpplig om den inte är i balans. Det är en del av rakriktningen. Den kan inte vara helt i balans som oliksidig/inte rakriktad.
Att likställa rakriktad vid en rak väg framåt är en vanlig grej.
Men rakriktning handlar bara om att de båda kroppshalvorna ska jobba identiskt.
För att få till det behöver man ofta göra annat än rida rak häst rakt fram. Iaf om man vill hjälpa hästen snabbt.
 
Nej, det har jag försökt förklara. ;)

Dock anser jag det här vara väldigt effektivt. Och snabbare rätta till oliksidigheter.

Hur ska du få ett signalsystem där hästen vet vad du vill inverka på med dina hjälper om du rider den rak under skolningsfasen?
Hur vet den att du menar att bakbenet ska börja bära mer istället för skjuta på tex?

Och varför är hästen sned?
Hur vet du varför?

Alla skolande rörelser är böjda. Alltså använder jag mig av volten som en början till skolorna.

Och för att det är mkt enklare att lära en häst en signal i taget, ena sidan i taget. Därav använder jag inte båda tyglar liksidigt om jag vill påverka ena sidan.

Ställning rider iaf jag oftast med, även på rakt spår. Hur vet man annars vad som är innersida och ytter?

En bra grej är också att testa rida enhändigt. Göra det på volt och rakt spår åt båda håll. Testa skolor, skänkelvikningar etc och se om man tycker hästen känns annorlunda om man rider m tyglarna i vänster resp höger hand.
Sen ta tyglarna i båda händerna.
Jag tycker folk ofta får en bättre koll på dels vad de gör med händerna. Men också hur händerna måste samverka.

System har jag absolut. Jag tycker dock att många av de första stegen går i varann, de tyska grundstenarna alltså. En häst kan inte vara helt genomsläpplig om den inte är i balans. Det är en del av rakriktningen. Den kan inte vara helt i balans som oliksidig/inte rakriktad.
Att likställa rakriktad vid en rak väg framåt är en vanlig grej.
Men rakriktning handlar bara om att de båda kroppshalvorna ska jobba identiskt.
För att få till det behöver man ofta göra annat än rida rak häst rakt fram. Iaf om man vill hjälpa hästen snabbt.

Ja, absolut, de tyska stegen går i varandra, och frågan är då om rakriktning är nr 1, på nivån att innan man klarat av det, så påbörjar man inte de andra - eller om man jobbar med dem parallellt eller i någon annan ordning än att ha rakriktning som nr 1.

Men då kan man, för att sammanfatta, säga att Alternativ 2 inte är hur du jobbar med en oliksidig häst?

För enkelhetens skull säger vi alltså att det verkligen är hästen och inte ryttaren som är oliksidig, och att alla någorlunda vana ryttare som rider den har samma upplevelse av a) oliksidighet och b) vilken sida som är stark respektive svag.
 
Nej, det har jag försökt förklara. ;)

Dock anser jag det här vara väldigt effektivt. Och snabbare rätta till oliksidigheter.

Hur ska du få ett signalsystem där hästen vet vad du vill inverka på med dina hjälper om du rider den rak under skolningsfasen?
Hur vet den att du menar att bakbenet ska börja bära mer istället för skjuta på tex?

Och varför är hästen sned?
Hur vet du varför?

Alla skolande rörelser är böjda. Alltså använder jag mig av volten som en början till skolorna.

Och för att det är mkt enklare att lära en häst en signal i taget, ena sidan i taget. Därav använder jag inte båda tyglar liksidigt om jag vill påverka ena sidan.

Ställning rider iaf jag oftast med, även på rakt spår. Hur vet man annars vad som är innersida och ytter?

En bra grej är också att testa rida enhändigt. Göra det på volt och rakt spår åt båda håll. Testa skolor, skänkelvikningar etc och se om man tycker hästen känns annorlunda om man rider m tyglarna i vänster resp höger hand.
Sen ta tyglarna i båda händerna.
Jag tycker folk ofta får en bättre koll på dels vad de gör med händerna. Men också hur händerna måste samverka.

System har jag absolut. Jag tycker dock att många av de första stegen går i varann, de tyska grundstenarna alltså. En häst kan inte vara helt genomsläpplig om den inte är i balans. Det är en del av rakriktningen. Den kan inte vara helt i balans som oliksidig/inte rakriktad.
Att likställa rakriktad vid en rak väg framåt är en vanlig grej.
Men rakriktning handlar bara om att de båda kroppshalvorna ska jobba identiskt.
För att få till det behöver man ofta göra annat än rida rak häst rakt fram. Iaf om man vill hjälpa hästen snabbt.

Jag tror att jag resonerar ungefär som du. Har ridit för lite på sista tiden för att ha känslan i kroppen men jag vill också ha "ut" hästen på yttertygel och hänga fast i inner är inte okej. Och mycket böjda spår (stora).
 
@Mabuse alltså halvhalter kommer inte gå igenom öht om snedheten hos hästen är så grav att den biter i ena sidan av tygeln , finns ingen häst som är i balans nog att halvhalta eller samla upp sig osv om det är problemet, då måste du ju börja från grunden. Finns ingen möjlighet i världen utifrån det du beskriver att aspirera på en häst som tar halvhalter i balans och är igenom balanserad i hela kroppen utifrån det.
Jag hade lättat på tygeln, och sett till att rida hästen på sitshjälperna i olika övningar först och främst, för att verkligen kunna detektera var obalansen sitter och utifrån det sen börjat jobba.
halvhalter i sig är ingen medicin till att remedera snedhet i sig. Inte heller är fokus på vad du har i tygeln i sig. Biter hästen sig fast får du lätta i handen och felsöka vart problemet egentligen sitter i kroppen och börja där ridmässigt för att verkligen stärka upp och balansera den.
Om hästen har tandproblem eller bettproblem bortsett från detta blir det svårt även med den bästa och mest oberoende hand, även om man gör som tänket ovan givetvis. Men det förutsätter jag att den inte har.

sen allmänt så sällan de biter fast in den starka sidan, det är snarare den svaga sidan, men ryttaren tror oftast att det är den starka sidan pga symptomen ryttaren upplever.
Rakriktar hästen gör man aldrig med handen i övrigt öht.
 
Kruxet är ju att om du rider den framåt innan du fått den helt rak, så måste du ju balansera upp och fånga upp drivningen om hästen inte bara ska älga iväg. Men om det alltid måste vara jämnt stöd i båda tyglarna, då kan du ju inte ta en halvhalt eller en förhållning utan att du kommer få mer i högerhanden och mindre i vänsterhanden just vid förhållningsögonblicket, och då bryter du ju mot detta att hästen ska vara lika mycket på båda tyglarna hela tiden. Alltså kan du inte ta några halvhalter eller förhållningar förrän hästen blivit rak, och då är det ju väldigt svårt att sätta energi i den utan att den blir framtung eller springig. Det beror givetvis på hästen, är den superseg behöver man förmodligen rida framåt enbart ett tag utan att ta i den, bara så att den kommer igång i kroppen, men om man vill göra jobba den lite, fånga upp och få upp ryggen.

Det du beskriver - att försöka rida den framåt så att den börjar bjuda på den svaga sidan och då blir jämnare i kontakten, tror jag är samma som det jag beskrev som alternativ 1.
Alltså- om den är så sned så hade jag inte brytt mig så mycket om halvhalterna. Jag hade tänkt att jag låter hästen bli lite förböjd utåt i den sida den släpper bettet. Om den biter fast i vänster hade jag ridit i vänster varv men tagit ett stöd på höger yttertygel även om det innebär att hästen blir utåtställd.

Sen rider jag framåt- men inte överilat på något vis och väntar på att hästen börjar bjuda ut på yttertygeln. När den gör det hade jag börjat tänka på halvhalter.
Rakriktningen kommer ju långt ner i tyska skalan- men som jag förstått det är det eftersom det tar tid att få en häst rakriktad. Däremot att få hästen någorlunda i balans så att de tre första delarna går att genomföra kräver ju viss rakriktning. Men hästen kommer fortfarande inte vara rakriktad- bara mindre skev:-))
Balans är ju en förutsättning för utbildningsskalan, utan balans funkar inte takt, stöd lösgjordhet och då kommer man aldrig till den riktiga rakriktningen. Att hästen tar så ojämnt stöd i tygeln är ju obalans - precis som Tua skrev. Så frågan är kanske mer hur man återställer balansen??
 
@Mabuse alltså halvhalter kommer inte gå igenom öht om snedheten hos hästen är så grav att den biter i ena sidan av tygeln , finns ingen häst som är i balans nog att halvhalta eller samla upp sig osv om det är problemet, då måste du ju börja från grunden. Finns ingen möjlighet i världen utifrån det du beskriver att aspirera på en häst som tar halvhalter i balans och är igenom balanserad i hela kroppen utifrån det.
Jag hade lättat på tygeln, och sett till att rida hästen på sitshjälperna i olika övningar först och främst, för att verkligen kunna detektera var obalansen sitter och utifrån det sen börjat jobba.
halvhalter i sig är ingen medicin till att remedera snedhet i sig. Inte heller är fokus på vad du har i tygeln i sig. Biter hästen sig fast får du lätta i handen och felsöka vart problemet egentligen sitter i kroppen och börja där ridmässigt för att verkligen stärka upp och balansera den.
Om hästen har tandproblem eller bettproblem bortsett från detta blir det svårt även med den bästa och mest oberoende hand, även om man gör som tänket ovan givetvis. Men det förutsätter jag att den inte har.

sen allmänt så sällan de biter fast in den starka sidan, det är snarare den svaga sidan, men ryttaren tror oftast att det är den starka sidan pga symptomen ryttaren upplever.
Rakriktar hästen gör man aldrig med handen i övrigt öht.

Nej, halvhalterna är ingen medicin mot snedhet - men om du driver utan att fånga upp, utan kontakt eller stöd på tygeln, så kommer ju hästen bara att rinna iväg framåt och tappa balansen till slut. Det var det jag menade - kan du inte ta i tygeln, så blir du ju också lite begränsad i hur mycket du kan rida framåt.

Visst, en riktigt korrekt halvhalt kräver förstås lösgjordhet och rakriktning för att gå igenom, men det innebär ju inte att man normalt struntar i att ens försöka förrän hästen går perfekt.

Sen har jag nog helt enkelt tänkt att det är bakbenen man har i handen, så om det är tomt i handen jobbar inte bakbenet som det borde, enkelt uttryckt. Om hästen har bägge bakbenen rakt under sig och bär lika på båda bakbenen, då kommer den också att kännas jämn i handen. Därför är handen en faktor när man rakriktar - inte för att man rakriktar med hjälp av handen, utan för att kvittot på rakriktningen sitter i handen.
 
Ja, absolut, de tyska stegen går i varandra, och frågan är då om rakriktning är nr 1, på nivån att innan man klarat av det, så påbörjar man inte de andra - eller om man jobbar med dem parallellt eller i någon annan ordning än att ha rakriktning som nr 1.

Men då kan man, för att sammanfatta, säga att Alternativ 2 inte är hur du jobbar med en oliksidig häst?

För enkelhetens skull säger vi alltså att det verkligen är hästen och inte ryttaren som är oliksidig, och att alla någorlunda vana ryttare som rider den har samma upplevelse av a) oliksidighet och b) vilken sida som är stark respektive svag.

Jag tycker nog man gör det lite enkelt för sig om man säger att en sida är stark och en svag. I vad liksom?
Det finns bärande muskulatur och det finns påskjutsmuskulatur. De kan båda vara starka eller svaga.
Sen funkar bakbenen också olika beroende på om de är just inner eller ytter. Och de kan också vara både inner och ytter båda två.
Där tycker jag man kan se det som att hästen har 8 bakben om man nu ska säga att de är starka/svaga. Bärande inner vänster, påskjutande inner vänster, bärande ytter vänster och påskjutande ytter vänster och dito för höger.

Jag tycker det vore intressant om du svarade på frågorna i mitt förra inlägg!
Inte för att jag vill sätta dit dig på något vis. Utan för att jag vill få dig att fundera kring det. Och få andra att fundera kring det.

Men nej, jag jobbar inte enligt alt 2. :)
 
Nej, halvhalterna är ingen medicin mot snedhet - men om du driver utan att fånga upp, utan kontakt eller stöd på tygeln, så kommer ju hästen bara att rinna iväg framåt och tappa balansen till slut. Det var det jag menade - kan du inte ta i tygeln, så blir du ju också lite begränsad i hur mycket du kan rida framåt.

Visst, en riktigt korrekt halvhalt kräver förstås lösgjordhet och rakriktning för att gå igenom, men det innebär ju inte att man normalt struntar i att ens försöka förrän hästen går perfekt.

Sen har jag nog helt enkelt tänkt att det är bakbenen man har i handen, så om det är tomt i handen jobbar inte bakbenet som det borde, enkelt uttryckt. Om hästen har bägge bakbenen rakt under sig och bär lika på båda bakbenen, då kommer den också att kännas jämn i handen. Därför är handen en faktor när man rakriktar - inte för att man rakriktar med hjälp av handen, utan för att kvittot på rakriktningen sitter i handen.

Nja, för mig så struntar jag faktiskt i halvhalt innan det finns möjlighet för den att gå igenom. Dvs gå från mun till bakhov. Och för det måste de inte bara vara genomsläppliga. De måste förstå hur man gör. De måste påbörjat samlingsjobbet. Vilket jag gör genom skolorna.

Innan det kan jag däremot strypa påskjutet, dvs bromsa, för att hästen inte ska bli mer framtung.
Jag kan också rida på mer för att sätta nog energi i hästen för att den ska orka hålla ihop/balansera sig bättre.
Men halvhalt är en samlande övning. Det är ngt annat.
 
Aha, men då har du ju svaret där, om du alltid har hästen böjd och ställd, så jobbar du efter en annan modell, som inte går ut på att rida hästen rakt fram på rakt spår tills den blir rak.

Även om ridning handlar om feeling, så har man väl förhoppningsvis nån sorts system eller logik man kan sätta ord på - inte som perfekt bruksanvisning, men som idé om vad man är ute efter och i vilken ordning man gör saker.

Googlar man utbildningstrappan så hittar jag tex en akademisk sida som beskriver den, där är den en himla massa "icke-raka" nivåer innan man kommer till rakriktning. Vilket jag tolkar som att dessa olika "icke-raka" nivåer kommer leda till rakriktning.
De menar alltså i grova drag att man inte kan rakrikta en häst genom att rida den rakt.
Och en häst som är så sned som du beskriver kan väl knappast utföra öppna/sluta på ett bra sätt, och då kan den självklart inte gå rakt heller. Rakriktningen är ju liksom målet, effekten av det andra arbetet.

Hittade den "vanliga" utbildningstrappan också:
1. takt
2. lösgjordhet
3. eftergift (?)
4. schwung
5. rakriktning
6. samling
Även här är raktriktning en bra bit fram i utbildningen.
 
Jag tycker nog man gör det lite enkelt för sig om man säger att en sida är stark och en svag. I vad liksom?
Det finns bärande muskulatur och det finns påskjutsmuskulatur. De kan båda vara starka eller svaga.
Sen funkar bakbenen också olika beroende på om de är just inner eller ytter. Och de kan också vara både inner och ytter båda två.
Där tycker jag man kan se det som att hästen har 8 bakben om man nu ska säga att de är starka/svaga. Bärande inner vänster, påskjutande inner vänster, bärande ytter vänster och påskjutande ytter vänster och dito för höger.

Jag tycker det vore intressant om du svarade på frågorna i mitt förra inlägg!
Inte för att jag vill sätta dit dig på något vis. Utan för att jag vill få dig att fundera kring det. Och få andra att fundera kring det.

Men nej, jag jobbar inte enligt alt 2. :)

Iofs, du rider väl också på ett väldigt speciellt och avancerat sätt som bara de skickligaste ryttarna kan förstå? Med lite hemliga metoder och så som kan bli farliga i händerna på vanliga dödliga ryttare, så att säga.

Så då blir det ju lite bakvänt att diskutera, eftersom du rider så annorlunda, med andra mål och metoder och system än andra. Jag rider ju inte enligt din specialmetod, och av den anledningen är det kanske inte lika intressant för mig som för dig att fundera utifrån ditt speciella system.
 

Liknande trådar

Hästhantering Har min häst i lösdrift med en annan häst. Båda ston. Min är väldigt hög i rang och vill ha sitt space, den andra är väldigt låg i rang...
Svar
14
· Visningar
1 797
Senast: jemeni
·
Hästhantering Hej! Jag känner att jag måste få bolla lite med folk som har mer vana av sånna här typer av hästar än mig. I ungefär ett år nu har jag...
Svar
6
· Visningar
1 045
Hästhantering Hej alla, långt inlägg och jag ber om ursäkt men har mycket att skriva. Jag har redan ett konto här på buke, men då detta känns alltför...
2
Svar
20
· Visningar
2 326
Senast: lirco11
·
Hästhantering Har massa problem med nyköpt häst. Känner mig desperat. Jag bestämde mig för att köpa en riktigt bra häst, tänkte att en gång i...
4 5 6
Svar
118
· Visningar
10 910
Senast: Ajda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp