Jag rider sen ganska många år för ett gift par som rider för varann. Alltså är de rätt lika i sin syn och system. Men visst finns det små olikheter i dem.
Frugan är den jag rider mest för nu iom att hon har fler elever på gården.
Hon är utan tvekan den bästa pedagog jag mött! Helt fantastisk på det!
Det båda har gemensamt är att de är väldigt noga med att man förstår varför. Varför rör sig hästen så? Varför reagerar den så? Varför för den hjälpen du gjorde nu det utslaget den får?
De är också väldigt detaljmedvetna båda två, nogranna.
Maken är en naturtalang som har haft lätt för ridning och kommer från en bakgrund som fälttävlans-/hopp-ryttare. Han sysslar idag med dressyr, likt frugan. Som är utbildad ridlärare och har ett gäng anställningar som dressyrryttare och ridlärare i ryggen.
Maken har inte samma fantastiska pedagogiska förmåga. Men han är bra han också. Båda kan förklara med enkla termer så att folk förstår.
De har ett himla spann med allt från nybörjare till svårklassryttare till elever.
Och de levererar ett jäkla engagemang oavsett om man är nybörjare eller svårklassryttare eller om man har en varmblodstravare eller en miljon-häst. Så länge som man vill lära sig är man välkommen!
Maken ställer olika höga krav på folk efter både kunskap och hur mycket man VILL. Är man både tålig som person, vill mycket och kan en del så kan man absolut få veta att man lever om man gör fel. Men det görs aldrig med avsikt att trycka ner eller förnedra eller straffa. Utan man är bara engagerad och släpper filtret med de man vet att det går med. Rösten höjs av excalteringen och det kan ibland låta hårt. Sen får man lika mycket beröm då man gör rätt. Och det här att släppa så på filtret görs inte till nya elever eller alla gamla, utan bara de som man lärt sig tål krav och tål den typen av energi.
Och han kan absolut ta lika raka puckar tillbaks. Och skulle man ha en dålig dag och vara känsligare än vanligt så försöker han anpassa efter det och lätta upp det hela om han ser att man börjar bli instabil mentalt eller om man säger till.
Jag vet folk som sagt att de aldrig skulle våga rida för honom efter att bara sett en av mina lektioner. Men då får man förklara att vi känner varann och har etablerat en relation som vi vet funkar för båda. Plus att man med de man känner så väl kan vilja väldigt mycket åt dem. Och om man då inte lyckas riktigt alltid är det mänskligt även att en tränare triggar upp någon gång.
Han är mer detaljmedveten och noga än frugan med mig. Han har dock pressat mig till saker jag inte trott jag skulle klara. Och lärt mig snabba upp min känsla rejält. Och också lärt mig att våga saker, våga göra fel tex.
Frugan är lite känsligare för min mentalitet och har lättare att dalta med mig om jag behöver det. Hon kan lättare ge mig enklare uppgifter utan att göra det så genomskinligt att jag direkt märker att de är enklare och därför känner mig som en looser eller märker att hon ändras i krav/energi/humör för att jag är i ett sinnestillstånd där jag inte klarar det jag normalt klarar. Men hon gör det smidigare än maken.
Hon är tuff hon med. Får en att kliva ur sin komfortzon.
Även hon pressar en rejält. Men inte på så vis att man känner sig förnedrad, rädd eller så. Hon har lärt mig enormt mycket om att rida, träna hästar och ha lektioner.
De är båda bra på att läsa hästar och individanpassa träningen.
Är kunden teoretiskt intresserad finns mycket sånt att hämta, mycket nörderi att finna. Är kunden inte intresserad av sånt får man anpassa efter det. Men viss teori bör ju till för att få nivå på det hela för normalbegåvade.
Jag uppskattar att vi kan resonera kring ridningen. Nu känner vi varann så väl efter alla år där jag även bott och jobbat där. Så de både vet hur jag funkar och jag fattar systemet hyfsat och kan tillgodogöra mig mer på mindre intruktioner.
En bra grej som fröken gör och som jag själv gärna låter folk göra är att medvetet göra "fel", för att få känna skillnaden.
Jag tycker också det är bra att de så tydligt börjar med vissa saker/hjälper och gradvis bygger på ekipagets verktygslåda. Det blir så "rent" och tydligt att folk har sin checklista och kan felsöka själva, utan tränaren. De kan då fatta saker de än inte lärt sig genom att dra slutsatser av hur de fått lära sig kroppen/hjälperna/hästen funkar.
De är alltså himla generösa med sin kunskap!
De är också jäkligt gulliga människor som är ärliga och justa mot folk.
Prestigelösa..