Hur är era tränare?

Min tränare har ridit på min häst en gång och vet hur hon fungerar. Hon kommenterar heller aldrig min häst eller ställer krav på henne. Min fina häst är som din, har en ängels tålamod med mig:love:.

Men precis :love:

Två av mina tränare har ridit min, tanken är att den tredje också ska göra det. Den som jag slutade hos hade jag mer än gärna sett på min häst (hen var inte dum eller hård på något vis men jag funkade inte och ville inte samma som hen tänkte) men då tänkte jag inte tanken. Min häst är väldigt lättriden och tacksam så jag tror han hade sett väldigt bra ut även under hen och jag hade definitivt haft betydligt lättare att utföra vad hen ville.
 
Men precis :love:

Två av mina tränare har ridit min, tanken är att den tredje också ska göra det. Den som jag slutade hos hade jag mer än gärna sett på min häst (hen var inte dum eller hård på något vis men jag funkade inte och ville inte samma som hen tänkte) men då tänkte jag inte tanken. Min häst är väldigt lättriden och tacksam så jag tror han hade sett väldigt bra ut även under hen och jag hade definitivt haft betydligt lättare att utföra vad hen ville.

Men ställer ni aldrig krav på era hästar? Blir lite förvirrad hur ni menar ? Svarar på @billys inlägg nu i citatet och ditt svar till denne ?

Att ställa krav på hästen har ju inget med dålig behandling/bemötandet av hästen att göra öht ?
 
Men ställer ni aldrig krav på era hästar? Blir lite förvirrad hur ni menar ? Svarar på @billys inlägg nu i citatet och ditt svar till denne ?

Att ställa krav på hästen har ju inget med dålig behandling/bemötandet av hästen att göra öht ?

Eftersom billy i sin tur citerade mitt inlägg där jag skrev "orimligt höga krav" och "pressar min häst" så antog jag att hen syftade till detta i sitt svar där hen bara skrev "krav".

Jag ställer iaf krav på min häst och det gör mina tränare också indirekt genom att de kräver att jag rider ordentligt (och då svara ju min häst som han ska).

Det just jag är emot är tränare som tycker att hästen är lat, ska skärpa sig, ska sluta dumma sig, att ryttaren ska ta igenom, att hästen ska ge sig (:eek:) osv. Jag blir snabbt ganska hatisk (:o) om någon kritiserar min häst ens med en antydan åt det hållet och tycker inte alls det hör ihop med hästträning.

Hästen är inte LAT som inte använder sina bakben jämnt tex. Den är antingen otränad, trött, stel, får fel impulser, har ont, ryttaren sitter o hindrar eller liknande. Jag tror inte någon häst är lat, däremot kan den vara omotiverad av bla ovanstående. Det är den stora skillnaden för mig och jag vill ha en tränare som åtm delvis delar den åsikten (dvs inte varje träning påstår att min häst är lat).
 
Min tränare är glad, peppande och har en fantastisk känsla för både hästar och människor. Hon säger inte bara vad jag ska göra, utan även varför, pushar framåt i precis rätt läge, så man alltid går från träningen med känslan av att "WOW, vi klarade det ju!". Mängder av konstruktiv kritik och instruktioner, och beröm när man gör rätt. (Och "straffrundor" om man slarvar ;))Hon ser och tror på sina ekipage, är en otroligt varm och genuin människa som gläds med en när det går bra, och peppar och talar om varför när det går dåligt. Jag är en känslosam människa som behöver en sån här tränare, som sprider bra energi. Det ska vara KUL att träna, då kan jag ta i tills jag nästan kräks! Hårda/barska tränare gör mig mest lite melankolisk :P
 
Jag vill att min tränare ska ställa krav på mig, sakligt säga till när jag gör fel, förklara varför saker ska göras på ett visst sätt samt någon gång berömma när jag/hästen gör rätt.

Jag rider inte för tränare som bara skriker eller är negativa hela tiden. Sådant betalat jag inte för.

Jag i min tur försöker alltid göra så som tränaren vill, frågar när jag inte förstår samt bortförklarar/förklarar ingenting. Så vill jag att mina elever ska göra (är lärare) så därför försöker jag göra så när jag själv är elev. Detta tror jag är viktigt att komma ihåg, vem som helst kan ledsna på att förklara samma sak fem gånger varande lektion. Då är det inte så konstigt om personen till sist tappar humöret och blir negativ.

Jag har ridit för en tränare som är känd för att skrika, vara negativ och nästintill gå in för att trycka ner ryttare i skorna. Personen är mycket duktig så jag tänkte att jag skulle ge det en chans och tränaren visade sig vara hur trevlig och bra som helst att rida för. Efter att ha tittat när andra red kan jag dock förstå varifrån skrikandet och det negativa kom, ryttarna försökte inte ens göra som tränaren sa. Det är frustrerande. En del gjorde det nog inte med vilje så att säga utan vågade nog helt enkelt inte säga att de inte förstod. Men jag tycker också att tränare faktiskt måste försöka hejda sig om de känner att de tappar humöret samt fundera över var det blir fel i kommunikationen.
 
Men ställer ni aldrig krav på era hästar? Blir lite förvirrad hur ni menar ? Svarar på @billys inlägg nu i citatet och ditt svar till denne ?

Att ställa krav på hästen har ju inget med dålig behandling/bemötandet av hästen att göra öht ?
Jo, det är klart att vi gör men tränaren utgår inte från att det är HÄSTEN som inte gör sitt jobb. Både tränaren och jag anser att om det inte fungerar som vi tänkt så är jag som ryttare som ska analyseras först och främst. Och i 99% av fallen så blir det rätt, d v s hästen gör rätt när jag gör rätt. Därför finns det ingen anledning att kommentera hästen. Hon ställer högre krav på mig att jag ska acceptera hästen. Typ - Du vet att hon är svagare i detta varvet och då MÅSTE du hjälpa henne med det genom att göra .....
 
Eftersom billy i sin tur citerade mitt inlägg där jag skrev "orimligt höga krav" och "pressar min häst" så antog jag att hen syftade till detta i sitt svar där hen bara skrev "krav".

Jag ställer iaf krav på min häst och det gör mina tränare också indirekt genom att de kräver att jag rider ordentligt (och då svara ju min häst som han ska).

Det just jag är emot är tränare som tycker att hästen är lat, ska skärpa sig, ska sluta dumma sig, att ryttaren ska ta igenom, att hästen ska ge sig (:eek:) osv. Jag blir snabbt ganska hatisk (:o) om någon kritiserar min häst ens med en antydan åt det hållet och tycker inte alls det hör ihop med hästträning.

Hästen är inte LAT som inte använder sina bakben jämnt tex. Den är antingen otränad, trött, stel, får fel impulser, har ont, ryttaren sitter o hindrar eller liknande. Jag tror inte någon häst är lat, däremot kan den vara omotiverad av bla ovanstående. Det är den stora skillnaden för mig och jag vill ha en tränare som åtm delvis delar den åsikten (dvs inte varje träning påstår att min häst är lat).
Ja då blir det ju fel om man har tränare som anklagar hästarna för ngt.

Däremot om vi utanför det ska diskutera bra tränare osv så går ingen häst i sak exakt rätt även om ryttaren rider ok för stunden osv, då skulle alla hästar gå GP om allt handlade om att ryttarna i sak bara behöver mera utbildning.

Summa summarum är det ju helt rätt att ingen tränare straffar eller skuldbelägger hästen. Däremot så måste man nog inse att både ryttare och hästar nog inte är klockrena i sig bara för att ngn tränare ger direktiv. De flesta kan jobba sig fram och det är nog snarare så det funkar alla behöver krav på sig utan att vara perfekta för det är ingen.
 
Jag vill att min tränare ska ställa krav på mig, sakligt säga till när jag gör fel, förklara varför saker ska göras på ett visst sätt samt någon gång berömma när jag/hästen gör rätt.

Jag rider inte för tränare som bara skriker eller är negativa hela tiden. Sådant betalat jag inte för.

Jag i min tur försöker alltid göra så som tränaren vill, frågar när jag inte förstår samt bortförklarar/förklarar ingenting. Så vill jag att mina elever ska göra (är lärare) så därför försöker jag göra så när jag själv är elev. Detta tror jag är viktigt att komma ihåg, vem som helst kan ledsna på att förklara samma sak fem gånger varande lektion. Då är det inte så konstigt om personen till sist tappar humöret och blir negativ.

Jag har ridit för en tränare som är känd för att skrika, vara negativ och nästintill gå in för att trycka ner ryttare i skorna. Personen är mycket duktig så jag tänkte att jag skulle ge det en chans och tränaren visade sig vara hur trevlig och bra som helst att rida för. Efter att ha tittat när andra red kan jag dock förstå varifrån skrikandet och det negativa kom, ryttarna försökte inte ens göra som tränaren sa. Det är frustrerande. En del gjorde det nog inte med vilje så att säga utan vågade nog helt enkelt inte säga att de inte förstod. Men jag tycker också att tränare faktiskt måste försöka hejda sig om de känner att de tappar humöret samt fundera över var det blir fel i kommunikationen.


Fast faktiskt skriker eller gormar ingen professionellt pedagogisk tränare oavsett läge. Det finns ingen ursäkt i fråga om kompetens och elevers nivå som ursäktar sånt det är helt enkelt inte pedagogiskt eller ens professionellt oavsett ekipage man tränar. Än mindre blir det legitimt att vissa klarar sig undan gormande osv som motivering att det är ok.?
 
Jag älskar min dressyrtränare :love:

Hon har en ganska vass röst, men hon är inte vass eller elak.
Hård, rak, tydlig med hökögon som fan ser allt! På gott och ont :D
Är på mig i varje steg om någonting, håll handen 1 cm uppåt, fram 2 cm med höger ben, kläm till NU osv.
När vi gör rätt kommer ett högt sjungande BRAAAA eller DUUUUKTIIIIIG!!!

Hård men rättvis och peppande, utvecklingen när vi rider för henne är ENORM.
Jag önskar bara jag kunde hitta en lika bra hopptränare... men dem verkar lysa med sin frånvaro..
 
Min hopptränare är sjukt positiv och allting är bara roligt! Oavsett hur det går, haha. Eftersom jag har ponny tränare jag med barn & tonåringar och hon är verkligen superpedagogisk "kände du att det här hände nu därför att du gjorde så och om du testar att göra så här istället nästa gång". Känner mig alltid aspepp och att jag och ponnyn är bäst i världen efter hennes träningar, hon är väldigt bra på att anpassa träningarna till rätt nivå för alla - och det är enligt mig en gåva!

"Hemma"dressyrtränaren är också positiv men ganska hård och berömmer jättemycket (oftast går det väldigt bra också, min ponny är fantastisk :love:)
 
Fast faktiskt skriker eller gormar ingen professionellt pedagogisk tränare oavsett läge. Det finns ingen ursäkt i fråga om kompetens och elevers nivå som ursäktar sånt det är helt enkelt inte pedagogiskt eller ens professionellt oavsett ekipage man tränar. Än mindre blir det legitimt att vissa klarar sig undan gormande osv som motivering att det är ok.?

Nej, att skrika på någon som verkligen försöker hjälper föga, snarare tvärt om. Jag är lärare i svenska som andraspråk så på ett sätt så har jag samma jobb som tränare. Hur skulle det bli om jag omsatte en skrikande tränares pedagogik till mitt klassrum? Tanken är nästan skrattretande.
 
Ja då blir det ju fel om man har tränare som anklagar hästarna för ngt.

Däremot om vi utanför det ska diskutera bra tränare osv så går ingen häst i sak exakt rätt även om ryttaren rider ok för stunden osv, då skulle alla hästar gå GP om allt handlade om att ryttarna i sak bara behöver mera utbildning.

Summa summarum är det ju helt rätt att ingen tränare straffar eller skuldbelägger hästen. Däremot så måste man nog inse att både ryttare och hästar nog inte är klockrena i sig bara för att ngn tränare ger direktiv. De flesta kan jobba sig fram och det är nog snarare så det funkar alla behöver krav på sig utan att vara perfekta för det är ingen.

Givetvis är ingen perfekt, varken häst, ryttare eller tränare. Men en skicklig tränare kan se vilka förutsättningar ett ekipage har och utgå från det, ge nycklarna, och arbeta mot det målet som ryttaren har. Sedan måste jag som ryttare ha realistiska förväntningar och mål på mig själv och hästen.
 
Fast faktiskt skriker eller gormar ingen professionellt pedagogisk tränare oavsett läge. Det finns ingen ursäkt i fråga om kompetens och elevers nivå som ursäktar sånt det är helt enkelt inte pedagogiskt eller ens professionellt oavsett ekipage man tränar. Än mindre blir det legitimt att vissa klarar sig undan gormande osv som motivering att det är ok.?

Jag har sett professionella tränare gorma och skrika men det kan diskuteras hur pedagogiska de varit. Jag rider inte för den typen av tränare men jag kan som jag skrivit ovan förstå varför en tränare någon gång kan tappa behärskningen. Det gör även jag i mitt jobb någon gång men om jag säger något dumt ber jag alltid om ursäkt.

Jag blir alltid förvånad över att en del betalar för utskällningarna eller det dåliga bemötande de får, jag antar att de tar tränarens professionalitet som en ursäkt för personens beteende. Något annat kan jag inte tänka mig att det beror på, att de rider för den tränaren alltså. I somras red jag för en "stor" och välkänd tränare och blev behandlad som en fullständig nybörjare (fick förklarat för mig hur man rider lätt bland annat) de sista fem minuterna var väl hyfsade och jag fick rida på min nivå så att säga. Det var en helgkurs och jag tänkte att jag åker hem eftersom det inte var roligt men min princip är att om jag anmält mig så ger jag det en chans i alla fall och red nästa pass också. Då red jag fram i anslutning till ridbanan där tränaren höll till (personen kunde alltså se mig).Passet började då med att tränaren sa att vi börjar så här och så här och så avslutade tränaren med att säga: -det blev fel under det förra passet. Sedan var vi på samma planhalva resten av den helgen och jag tyckte att tränaren var väldigt bra.
 
Jag har sett professionella tränare gorma och skrika men det kan diskuteras hur pedagogiska de varit. Jag rider inte för den typen av tränare men jag kan som jag skrivit ovan förstå varför en tränare någon gång kan tappa behärskningen. Det gör även jag i mitt jobb någon gång men om jag säger något dumt ber jag alltid om ursäkt.

Jag blir alltid förvånad över att en del betalar för utskällningarna eller det dåliga bemötande de får, jag antar att de tar tränarens professionalitet som en ursäkt för personens beteende. Något annat kan jag inte tänka mig att det beror på, att de rider för den tränaren alltså. I somras red jag för en "stor" och välkänd tränare och blev behandlad som en fullständig nybörjare (fick förklarat för mig hur man rider lätt bland annat) de sista fem minuterna var väl hyfsade och jag fick rida på min nivå så att säga. Det var en helgkurs och jag tänkte att jag åker hem eftersom det inte var roligt men min princip är att om jag anmält mig så ger jag det en chans i alla fall och red nästa pass också. Då red jag fram i anslutning till ridbanan där tränaren höll till (personen kunde alltså se mig).Passet började då med att tränaren sa att vi börjar så här och så här och så avslutade tränaren med att säga: -det blev fel under det förra passet. Sedan var vi på samma planhalva resten av den helgen och jag tyckte att tränaren var väldigt bra.

Men vad mycket tid ni sparat om tränaren tagit sig tid att prata med dig först för att få en bild av var du och din häst var. Dessutom tycker jag att hen skulle kunna se det ganska snabbt att det blir på fel nivå.
Så var det med min första tränare. Jag har tagit upp min ridning igen efter många års frånvaro och fick betraktas, inte som nybörjare kanske, utan snarare "teoriryttare", d v s att jag vet i mitt huvud hur det ska vara och hur jag ska göra, men kroppen är inte riktigt där än. Detta förklarade jag för tränaren men jag tyckte aldrig att jag åkte därifrån med en bra känsla. Det gick så långt att jag övervägde att lägga ner hela projektet och sälja hästen. Hen varken skrek eller gormade på mig men la sig på en alldelses för svår nivå för mig. Hen slutade och en ersättare kom och :up: den nya fattade direkt och la övningar som hjälpte mig.
 
Jag har haft tre tränare/ridlärare som var helt fantastiska - jag trivdes hur bra som helst med dem, fast de var nästan helt olika till sättet. Jag lärde mig hemskt mycket av dem alla tre.
B var alltid lugn och lågmäld. Hur dramatiskt det än blev, vad som än hände, hur fel det än blev, så var hen lugn till sättet. Hen höjde aldrig rösten, stressade aldrig, blev aldrig arg eller irriterad. Lugn och pedagogisk. Hen fick sällan sina elever att känna sig kritiserade, ens när det gick helt åt pipan, utan korrigerade och förklarade lugnt när något blev fel för att hjälpa en att hitta rätt. Berömde inte översvallande när det blev rätt, men lät en alltid veta vad man gjort rätt och bra under lektionen.
L kunde vara barsk till sättet och hade en del humör, men var också tydlig med sin ståndpunkt: "Om eleven inte förstår vad instruktören menar, beror det på instruktören och inget annat.". Hen var pedagogisk i sitt sätt att förklara och oftast bra på att förmedla. Kunde dock tappa humöret lite emellanåt - inte så att hen stod och skrek åt någon men höjde rösten och blev märkbart irriterad (dock lätt avvärjt genom att man höjde rösten lite och markerade att "Hey, jag förstår inte vad du vill att jag ska göra" - det resulterade alltid i ett djupt andetag, en nick och en ny förklaring). Gav alltid bra feedback; kritik för det man gjorde mindre bra, men också alltid en förklaring till varför det inte var bra och alltid beröm för det som blev rätt också, i slutet av varje pass.
S var lite som en kombination av B och L: hade en del humör men var också väldigt pedagogisk och oftast sansad. När man red för hen var det med en känsla av att hen hade ögon i nacken: hen kunde ha fullt fokus på en annan elev och ha ryggen vänd mot en, men plötsligt hördes ett "A, mer ytterskänkel och bak med axlarna igen där!" utan att hen vände sig om (och utan att man var synlig i spegeln). Hen höll sig ofta till korta kommandon, och kunde upplevas som barsk, men man fick också veta när det blev rätt och hade man haft ett tufft pass som avslutats riktigt bra, fick hen en alltid att känna sig riktigt stolt och glad när man gick hem.

Min förra tränare var bra både på att förklara, ge kritik och visa när man gjorde rätt. Jag och min häst utvecklades mycket under tiden för hen. Övningarna var varierande och hen arbetade utifrån varje ekipages problem/svårigheter/förutsättningar även då vi red i grupp.

Jag kan inte rida för tränare som konstant kritiserar. Jag har provridit för en tränare på hemmaplan, som började med att försöka höja bettet (som redan sitter där hästen vill ha det - vilket är ett snäpp högre än vart veterinären vill ha det pga tänderna). Min häst var dagen till ära mycket stressad (åska och ösregn på väg till träningen, hästen hade ägnat hela skritturen dit åt att försöka springa och skrika konstant efter kompisen som redan var på plats..vilket jag förklarade). Tränaren ägnade hela passet åt att i princip konstatera att precis allt med min sits var så fel det kunde bli (ja, där finns saker att jobba på, helt klart. Men frukstansvärt illa har ingen annan någonsin velat ha det till..och att jag faktiskt har fel i min rygg ville hen inte heller höra ett ord om.), ville inte lyssna på mitt svar när hen frågade om vilken nivå vi tränade på i vanliga fall och avslutade passet med den fina kommentaren att "Ja, det där hade kunnat bli en riktigt fin häst, men du klarar inte av att förvalta honom". Hen höjde inte rösten, men jag hade ont i magen hela passet och i flera veckor efteråt - aldrig har jag blivit så sänkt av ett enda pass.

Jag vill inte ha en tränare som blundar för allt som är fel och bara öser beröm. Inte heller någon som ägnar pass efter pass åt övningar som både jag och hästen kan klockrent och undviker det som verkligen behöver jobbas med. Jag vill utvecklas, komma vidare, lära mig och hästen - annars kan jag träna utan tränare alldeles gratis, hemma. Jag vill höra vad som ska ändras, förbättras, när det blir fel och varför. Men jag behöver få höra det på ett konstruktivt sätt. Det är stor skillnad på att få höra att "Din sits är helt fel" och att få höra att "Nu behöver du sträcka på dig och slappna av". Hur kritiken ges är oerhört viktigt. Korta kommandon är inte att kritisera - det är effektivt och jag uppskattar det (även om tränaren självklart måste kunna förklara mer utvecklande om jag faktiskt inte förstår vad jag ska göra). Jag ställer absolut krav på min häst - det behöver han, men jag behöver också att tränaren lyssnar på de problem vi har så att hen är medveten om dem och kan hjälpa oss att komma igenom även dem om/när de visar sig under träningarna. Det är viktigt för mig, eftersom hästen ifråga har flera sidor som gör honom till en inte helt lätt häst i många situationer, och jag vill självklart att vi ska komma vidare även med det eftersom det påverkar träningen och oss som ekipage.
 
Men vad mycket tid ni sparat om tränaren tagit sig tid att prata med dig först för att få en bild av var du och din häst var. Dessutom tycker jag att hen skulle kunna se det ganska snabbt att det blir på fel nivå.
Så var det med min första tränare. Jag har tagit upp min ridning igen efter många års frånvaro och fick betraktas, inte som nybörjare kanske, utan snarare "teoriryttare", d v s att jag vet i mitt huvud hur det ska vara och hur jag ska göra, men kroppen är inte riktigt där än. Detta förklarade jag för tränaren men jag tyckte aldrig att jag åkte därifrån med en bra känsla. Det gick så långt att jag övervägde att lägga ner hela projektet och sälja hästen. Hen varken skrek eller gormade på mig men la sig på en alldelses för svår nivå för mig. Hen slutade och en ersättare kom och :up: den nya fattade direkt och la övningar som hjälpte mig.

Javisst, det var ju ett pass till spillo mer eller mindre. Jag tänker att det är en risk jag får ta när jag anmäler mig till en kurs med en för mig okänd tränare. Om jag rider för någon som har en alldeles för hög nivå för mig så säger jag det. Däremot kan jag ibland tycka att det är svårt att be om svårare övningar eftersom det kan vara så att tränaren anser att jag måste träna på fem andra saker innan jag kan börja öva på det där jag ber om.
 
@Cilva kloka inlägg och utifrån dem håller jag helt med!


KL
Jag vet nog typ inga elever oavsett tränare, som frågar om att få rida svårare övningar om inte tränaren inbjuder till det och vill se såna , ha ha . Om jag skulle känna mig manad i såna fall skulle det för mig betyda att jag rider för en helt fel tränare i sak, om denne skulle vara ngn som ev inte ser att de tränar ekipaget under dess förmåga ?
 
@Cilva kloka inlägg och utifrån dem håller jag helt med!


KL
Jag vet nog typ inga elever oavsett tränare, som frågar om att få rida svårare övningar om inte tränaren inbjuder till det och vill se såna , ha ha . Om jag skulle känna mig manad i såna fall skulle det för mig betyda att jag rider för en helt fel tränare i sak, om denne skulle vara ngn som ev inte ser att de tränar ekipaget under dess förmåga ?

Har du träffat på tränare som börjar med att fråga vad du vill träna på? Det har jag och det är då det kan bli fel då jag tycker att det är tränarens sak att se vad jag behöver träna på och då svarar jag något allmänt, tränaren ber mig rida i alla gångarter, jag ser ut som en nybörjare eftersom tränaren bara bett mig att rida omkring och inget mer (det är alltså då jag ibland skulle vilja be om något svårare).
 
Har du träffat på tränare som börjar med att fråga vad du vill träna på? Det har jag och det är då det kan bli fel då jag tycker att det är tränarens sak att se vad jag behöver träna på och då svarar jag något allmänt, tränaren ber mig rida i alla gångarter, jag ser ut som en nybörjare eftersom tränaren bara bett mig att rida omkring och inget mer (det är alltså då jag ibland skulle vilja be om något svårare).

Ja jättemånga gånger, men jag lägger mig så lågt så jag vill rida runt för en ny tränare i egen regi några minuter så de sen utifrån det ser/ kan Bedöma utöver det som kommuniceras verbalt osv :) Jag har nog inte råkat ut för tränare som inte kan se även om man bara värmer osv, ? Man ser ju inte ut som en nybörjare i sak bara för att man " rider omkring och värmer" ? Eller missförstår jag dig totalt nu . :(
 
Ja jättemånga gånger, men jag lägger mig så lågt så jag vill rida runt för en ny tränare i egen regi några minuter så de sen utifrån det ser/ kan Bedöma utöver det som kommuniceras verbalt osv :) Jag har nog inte råkat ut för tränare som inte kan se även om man bara värmer osv, ? Man ser ju inte ut som en nybörjare i sak bara för att man " rider omkring och värmer" ? Eller missförstår jag dig totalt nu . :(

Jag gör uppenbarligen det :D Jag tror att felet är att när de ber mig att rida runt lite i alla gångarter så tar jag dem på orden och gör just det. Rider på fyrkanten utan krav på varken form eller fason. Då ser det nog nybörjaraktigt ut, den slutsatsen har i alla fall jag dragit nu när jag provat det några gånger. Nästa gång kommer jag säga något bara för att komma igång med någonting.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
19
· Visningar
2 435
Senast: Mia_R
·
Hästmänniskan Hej! Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås);) Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig...
2
Svar
25
· Visningar
1 932
Senast: ameo
·
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 650
Senast: Lavinia
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 341
Senast: Ragdoll
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp