Hur agerar ni när era barn trillar av? (utbruten från Dressyrsnackis 13)

Ja för några år sedan såg jag en massavramling i en barngrupp utomhus i en paddock. Det gick bra och alla lösa ponnyer stannade....tills alla föräldrar rusade in. Ponnyerna satte då av i galopp och drog även med sig de ponnyerna som fortfarande hade barnen kvar på ryggen typ 2 st . De stackars barnen tappade kontrollen över sina ponnyer som rusade runt med den lösa flocken ponnyer runtomkring sig. Ett av barnet ramlade ju av bland alla ponnyben och det var bara ett mirakel som gjorde att hon inte blev översprungen.
 
Jo jag tycker verkligen att föräldrar kan nekas att gå till sitt barn om hen då riskerar att andra skadas. Man gör bara inte så. Känner man att man inte kan tänka längre än till sig och sitt och inte litar på att andra har koll så bör man kanske fundera ett varv till på om och isåfall när det är lämpligt att lämna över ansvaret för barnet till andra och vilka problem det skapar för ens barn att bete sig som man gör. I många situationer är det direkt olämpligt att som förälder komma rusande och i det här fallet är det verkligen direkt olämpligt.
Jag haraldrig skrivit att det är ok att rusa in.Vill vi få kunniga trygga föräldrar kan man inte behandla dem med utanförskap utan istället med kunskap.Kunskapen kring hästen är alldeles för dålig idag och jag tror vi måste satsa på att involvera så många vi kan. Ha som regel att föräldern om den vill får komma in när ridledare/annan personal öppnar dörren/grinden. Behöver inte vara svårare
 
Jag haraldrig skrivit att det är ok att rusa in.Vill vi få kunniga trygga föräldrar kan man inte behandla dem med utanförskap utan istället med kunskap.Kunskapen kring hästen är alldeles för dålig idag och jag tror vi måste satsa på att involvera så många vi kan. Ha som regel att föräldern om den vill får komma in när ridledare/annan personal öppnar dörren/grinden. Behöver inte vara svårare
Nej utanförskap leder aldrig till något gott. Problemet är de som bara ser till sig och sitt och inte bryr sig om ifall någon annan far illa pga deras beteende och sådana människor har funnits i alla tider. Jag ser ingen större skillnad kunskapsmässigt idag mot för kanske 25 år sedan men du kanske menar längre tillbaka i tiden?

När jag som barn gick på ridskola var det totalförbjudet att gå in i ridhuset medans lektion pågick. Det var så förbjudet att jag ännu minns en händelse för 35 år sedan då en pedofil hade rymt och det fanns risk att han tog sig till ridskolan och för att inte riskera att något barn var ensam i stallet fick alla vi barn fick stå i mitten av ridhuset under lektionerna den kvällen. Vi stod helt stilla och tysta som möss och jag minns ännu känslan av hur fel det kändes att stå där när andra red.
 
Angående nedrusande föräldrar har även jag varit med om att det skapat mass-kaos. Det är bättre om föräldern sitter kvar tills denne blir ombedd att komma ner (om barnet ber om det eller om det faktiskt hänt något allvarligare.)
Det var någon häst som brallade, kom för nära någon annan häst, som kickade. De två barnen ramlade av och de två lösa hästarna brallade runt och ridläraren tog tag i att ta hand om barnen som ramlat, jag gick in för att få tag i hästarna som busade runt i ridhuset innan de lyckades dra med sig de andra hästarna.
Då öppnas manegedörren rätt framför en häst som blir rädd och hoppar åt sidan, ännu ett barn av, tre hästar som springer, jag har lyckats få tag i en av dem. En pappa springer in mot sitt barn, samtidigt som den tredje ramlar av skriker det barnets mamma till och kastar sig ner för trappan till manegedörren. Det får en ponny att trava iväg från läktaren där mamman satt och barnet ramlar av...
Till slut har vi 12 ponnys lösa och lika många barn på marken. Samt kanske 7-8 föräldrar. Jag lyckas få tag och kan hålla 5 av ponnysarna stilla. Det var kaos. En pappa som sprang in och började domdera och försökte fånga ponnysar fick en spark i benet när en av de riktigt glada ponnysarna skulle bralla förbi honom och gjorde en liten kick. Som tur är fick jag snabbt hjälp av andra stallkompisar, och ingen skadade sig mer än pappan som fick blåmärke på låret - men alltså det kunde ha gått rikigt illa.

Efter det hade vi en timmas extra säkerhetslektion för föräldrarna i den gruppen. När vi förklarade händelseförloppet och allt som hände och varför förstod de och numer sitter de snällt stilla om någon ramlar av :)

En annan gång, när ett barn faktiskt gjorde sig riktigt illa och vi fick tillkalla ambulans "uppförde sig" föräldern till barnet exemplariskt och satt kvar, sedan gick jag fram till läktaren och bad hen komma ner och ta med sig alla filtar från läktaren. Då samlade hen ihop filtarna och kom lugnt ner till sitt barn, vi kunde svepa in barnet i filtar medan vi väntade på ambulans, och enkelt få de andra barnen att sitta av sina ponnys och leda upp dem till stallet. Ambulansen kunde komma in enkelt och säkert - händelseförloppet gick bra och enkelt och barnet fick bra vård snabbt och återhämtade sig efter en månad eller två.

Men jag förstår verkligen viljan att bara rusa fram till sitt barn och trösta/hjälpa när de skadar sig. Det är bara mänskligt.
 
Jag haraldrig skrivit att det är ok att rusa in.Vill vi få kunniga trygga föräldrar kan man inte behandla dem med utanförskap utan istället med kunskap.Kunskapen kring hästen är alldeles för dålig idag och jag tror vi måste satsa på att involvera så många vi kan. Ha som regel att föräldern om den vill får komma in när ridledare/annan personal öppnar dörren/grinden. Behöver inte vara svårare

Kunskap är absolut jätteviktigt. Tyvärr är många föräldrar i regel väldigt ointresserade av att lära sig - ända tills nånting händer. På ridskolan vi var (för hundra år sen) så var många av föräldrarna helt oengagerade och blev bara irriterade när det antingen var teori för dom eller barnen. Deras barn var där för att rida, inget annat.

Jag tycker det är en väldigt bra regel att man inte får komma in förrän det är ok från instruktör/annan personal. Det gäller bara att den efterlevs också
 
Jag är hästvan mamma och skulle min unge trilla av på lektion ( beror lite på hur) hade jag nog gått in och kollat läget.😉
Jag är hästvan mamma och jag tvekar om jag skulle göra det faktiskt. Inte som en självklar sak, antingen går det bra och man ser att det går bra och barnet sitter upp igen under tiden man själv hinner bedöma situationen. Eller så går det mindre bra och då uppmanas man säkert komma ned eller kan kommunicera.

Nu har jag bara varit i situationen att jag faktiskt lett hästen och då varit på plats, alternativt kunnat lugnt gå in för att leda en ponny som behöver ledas (inte avfallning) för att hjälpa personalen.

Men helt ärligt, jag är inte sjukhuskunnig, känner sannolikt ponnierna sämre än ridläraren och har sämre erfarenhet av att lugna barn som fallit av hästar. Barn faller lätt isär i atomer av stressade föräldrars skräckslagna ögon men lugnas av en konkret ridlärares erfarna tröstande ord. När föräldern kommer in måste den erfarna instruktören backa och barnet får inte del av de lärdomar instruktören kunnat ge.

kn: Kommer aldrig glömma den sjuksköterska som gick förbi när jag förlorade luften i pulkaåkning. Nu andas vi, du kan andas, nu andas vi in, nu andas vi ut, bra, det är inte farligt, du är ok, nu kan du gå hem eller åka pulka mer. I de situationerna är erfarenhet allt och kramar nästan inget.

Så om man sitter på en standard 1a läktare, 2 meter över ridbanan, att då dundra ned för trapporna springa genom stallet, störta in genom dörren på tio röda? (därav den voltande pappan gissar jag som störtar som en projektil in i manegen) Istället för stanna och observera? (Nu har ju just vi dörr från läktaren in, men då ska man vara väldigt lugn och sansad, öppna och gå in och ha observerat att situationen är under kontroll först.)

Vet typen av förälder, hade den med mina småkusiner på en turnering. Vi satt utanför dubbla trådarna. Förälder kommer in, lyfter in sina barn framför oss mellan trådarna. Bara att flytta bak och låta dem sitta framför oss så de är säkra. Sedan ska barnen matas, kliver på min klänning, kliver på min femåriga kusins fot -tungt, noterar inte att han börjar gråta, hör inte en 15 årings protester, kliver på hans storasysters tunika. Ger sina barn godsaker, tillbaka igen. Totalt döda för omvärlden, totalt omedvetna om faror, ska bara ha för sina barn andra människor är inte vatten värda för dem.
 
Jag är hästvan mamma och jag tvekar om jag skulle göra det faktiskt. Inte som en självklar sak, antingen går det bra och man ser att det går bra och barnet sitter upp igen under tiden man själv hinner bedöma situationen. Eller så går det mindre bra och då uppmanas man säkert komma ned eller kan kommunicera.

Nu har jag bara varit i situationen att jag faktiskt lett hästen och då varit på plats, alternativt kunnat lugnt gå in för att leda en ponny som behöver ledas (inte avfallning) för att hjälpa personalen.

Men helt ärligt, jag är inte sjukhuskunnig, känner sannolikt ponnierna sämre än ridläraren och har sämre erfarenhet av att lugna barn som fallit av hästar. Barn faller lätt isär i atomer av stressade föräldrars skräckslagna ögon men lugnas av en konkret ridlärares erfarna tröstande ord. När föräldern kommer in måste den erfarna instruktören backa och barnet får inte del av de lärdomar instruktören kunnat ge.

kn: Kommer aldrig glömma den sjuksköterska som gick förbi när jag förlorade luften i pulkaåkning. Nu andas vi, du kan andas, nu andas vi in, nu andas vi ut, bra, det är inte farligt, du är ok, nu kan du gå hem eller åka pulka mer. I de situationerna är erfarenhet allt och kramar nästan inget.

Så om man sitter på en standard 1a läktare, 2 meter över ridbanan, att då dundra ned för trapporna springa genom stallet, störta in genom dörren på tio röda? (därav den voltande pappan gissar jag som störtar som en projektil in i manegen) Istället för stanna och observera? (Nu har ju just vi dörr från läktaren in, men då ska man vara väldigt lugn och sansad, öppna och gå in och ha observerat att situationen är under kontroll först.)

Vet typen av förälder, hade den med mina småkusiner på en turnering. Vi satt utanför dubbla trådarna. Förälder kommer in, lyfter in sina barn framför oss mellan trådarna. Bara att flytta bak och låta dem sitta framför oss så de är säkra. Sedan ska barnen matas, kliver på min klänning, kliver på min femåriga kusins fot -tungt, noterar inte att han börjar gråta, hör inte en 15 årings protester, kliver på hans storasysters tunika. Ger sina barn godsaker, tillbaka igen. Totalt döda för omvärlden, totalt omedvetna om faror, ska bara ha för sina barn andra människor är inte vatten värda för dem.
Därför genomgång med föräldrar är viktigt😃
 
l
Jag haraldrig skrivit att det är ok att rusa in.Vill vi få kunniga trygga föräldrar kan man inte behandla dem med utanförskap utan istället med kunskap.Kunskapen kring hästen är alldeles för dålig idag och jag tror vi måste satsa på att involvera så många vi kan. Ha som regel att föräldern om den vill får komma in när ridledare/annan personal öppnar dörren/grinden. Behöver inte vara svårare


Alltså, nej. Sitt kvar tills du blir ombedd att komma in. Du är inte den sista vuxna på planeten som klarar av att hjälpa ditt barn när den åker av en häst.

Är den en mindre avsittning, sitt kvar. Låt ridläraren reda ut det.
Skulle ridläraren vara ett ärkepucko (jodå, haft såna som har skrikit på barn som har åkt av), då säger du till att du vill komma in, respektive ber barnet att komma ut. Sån ridskola/tränare behöver man inte rida för.

Är det en värre avsittning, sitt kvar och lyssna efter om ridläraren ber om hjälp. Gör de inte det, är det för att inte förvärra situationen!

Det här om det inte är 4-åringar som leds runt som jag pratar om, utan barn i skolåldern. Alla de barnen VET att man INTE får gå in under pågående lektion. Det ställer barnet i ett taskigt läge, för att barnet kan känna att de blir bärare av skulden att dens vuxna skämmer ut sig och bryter mot reglerna.

Skulle det har varit 10-åriga jag, och min förälder kom in bara för att jag har ramlat av, fast man inte ska, så hade jag dött skämsdöden. För att det var mitt fel att ramla av, och min vuxen som kom och ställde till det ytterligare.
Gör inte så mot era barn.
 
l



Alltså, nej. Sitt kvar tills du blir ombedd att komma in. Du är inte den sista vuxna på planeten som klarar av att hjälpa ditt barn när den åker av en häst.

Är den en mindre avsittning, sitt kvar. Låt ridläraren reda ut det.
Skulle ridläraren vara ett ärkepucko (jodå, haft såna som har skrikit på barn som har åkt av), då säger du till att du vill komma in, respektive ber barnet att komma ut. Sån ridskola/tränare behöver man inte rida för.

Är det en värre avsittning, sitt kvar och lyssna efter om ridläraren ber om hjälp. Gör de inte det, är det för att inte förvärra situationen!

Det här om det inte är 4-åringar som leds runt som jag pratar om, utan barn i skolåldern. Alla de barnen VET att man INTE får gå in under pågående lektion. Det ställer barnet i ett taskigt läge, för att barnet kan känna att de blir bärare av skulden att dens vuxna skämmer ut sig och bryter mot reglerna.

Skulle det har varit 10-åriga jag, och min förälder kom in bara för att jag har ramlat av, fast man inte ska, så hade jag dött skämsdöden. För att det var mitt fel att ramla av, och min vuxen som kom och ställde till det ytterligare.
Gör inte så mot era barn.
läs gärna alla mina tidigare inlägg så förstår du att jag inte förespråkar panikslaget inrusande mm ;)
 
Om det skall kunna fungera för en ridskola att ha ett förbud mot föräldrar som rusar ut i panik, måste detta förbud också innebära att det som är hästvana också snällt får stå kvar utanför. Klart vissa kan hantera situationen bättre utifrån erfarenhet och kunskap, men ett förbud måste gälla alla, man kan inte göra undantag för enstaka individer när det är flera barn på samma lektioner.
 
Om det skall kunna fungera för en ridskola att ha ett förbud mot föräldrar som rusar ut i panik, måste detta förbud också innebära att det som är hästvana också snällt får stå kvar utanför. Klart vissa kan hantera situationen bättre utifrån erfarenhet och kunskap, men ett förbud måste gälla alla, man kan inte göra undantag för enstaka individer när det är flera barn på samma lektioner.
Tycker ingen ska få rusa in i panik, måste finnas förhållningsregler , men alla föräldrar har rätt och se om sitt barn
 
Tycker ingen ska få rusa in i panik, måste finnas förhållningsregler , men alla föräldrar har rätt och se om sitt barn

Eller skyldigheter dvs att inte utsätta andra för fara! Om man ska hålla så satans mkt på sin rätt och vägra överlåta det ansvaret till instruktören kanske man ska låta sina barn sitta hemma där föräldrarna kan kontrollera att inget någonsin händer deras små gullefjun!

Ska föräldrarna med till skolan oxå kanske? Där läggs det annars över de mest hiskeliga ansvarsområdena på lärarna såsom vanligt hyfs och uppfostran. Märkligt?
 
Eller skyldigheter dvs att inte utsätta andra för fara! Om man ska hålla så satans mkt på sin rätt och vägra överlåta det ansvaret till instruktören kanske man ska låta sina barn sitta hemma där föräldrarna kan kontrollera att inget någonsin händer deras små gullefjun!

Ska föräldrarna med till skolan oxå kanske? Där läggs det annars över de mest hiskeliga ansvarsområdena på lärarna såsom vanligt hyfs och uppfostran. Märkligt?
jag inte någonstans skrivit att föräldrarna ska ha full kontroll hela tiden.Men under ordnade förhållande ska man kunna se över sitt barn om man vill. man utsätter ingen för fara om man lugnt går in om det verkar behövas. Jag har ridit många år i ridhus fullt med hästar och där har man lugnt knackat när man vill in och under alla år kan jag inte minnas en olycka.Men allt har med HUR man gör och det måste det finnas tydliga ramverk för
 
jag inte någonstans skrivit att föräldrarna ska ha full kontroll hela tiden.Men under ordnade förhållande ska man kunna se över sitt barn om man vill. man utsätter ingen för fara om man lugnt går in om det verkar behövas. Jag har ridit många år i ridhus fullt med hästar och där har man lugnt knackat när man vill in och under alla år kan jag inte minnas en olycka.Men allt har med HUR man gör och det måste det finnas tydliga ramverk för


Fast att knacka, är att be om lov. När man knackar, så går man väl inte in förrann man har fått ok?
Då får man också leva med att man inte får ok, för att den som är ansvarig för alla barnens säkerhet (dvs inte bara den som ligger på backen) bedömmer det som olämpligt just nu. Litar man inte på att den personen klarar av att ansvara för barnens säkerhet, så får man antingen jobba med sina egna osäkerheter, eller så får man leta efter en annan ridskola/instruktör som man litar på.


Dessutom så tror jag att ingen förälder upplever att de har "rustat in i panik" när de far in som ett skott och gör det hela värre. jag lovar att de föräldrarna tyckte att de gjorde alldeles rätt och var ingen fara för någon annan, just exakt då, tills motsatsen är bevisad. Alltså så ska det finnas en regerl att man inte går in under pågående lektion, om man inte har bett om lov, och fått ok.


Någonstans så måste man också inse att man inte är den enda kvalificerade vuxna med mandat till att trösta och ta hand om, i sitt barns värld. Det är inte heller detsamma som att vara likgiltig.
 
Senast ändrad:
Jag säger inget om panikslaget inrusande, det är helt uteslutet.
Jag säger gå inte in alls utan lov. Inte sakta mak, inte tyst, inte högljutt, inte över huvud taget.
Då tycker vi olika.Ser inget problem med att kunna gå in men under/genom att tala med varandra och ha tydliga regler kan det göras säkert :)
 
Fast att knacka, är att be om lov. När man knackar, så går man väl inte in förrann man har fått ok?
Då får man också leva med att man inte får ok, för att den som är ansvarig för alla barnens säkerhet (dvs inte bara den som ligger på backen) bedömmer det som olämpligt just nu. Litar man inte på att den personen klarar av att ansvara för barnens säkerhet, så får man antingen jobba med sina egna osäkerheter, eller så får man leta efter en annan ridskola/instruktör som man litar på.


Dessutom så tror jag att ingen förälder upplever att de har "rustat in i panik" när de far in som ett skott och gör det hela värre. jag lovar att de föräldrarna tyckte att de gjorde alldeles rätt och var ingen fara för någon annan, just exakt då, tills motsatsen är bevisad. Alltså så ska det finnas en regerl att man inte går in under pågående lektion, om man inte har bett om lov, och fått ok.


Någonstans så måste man också inse att man inte är den enda kvalificerade vuxna med mandat till att trösta och ta hand om, i sitt barns värld. Det är inte heller detsamma som att vara likgiltig.[/QUOTE
Med tydliga regler menar jag sånt som knacka tex.Klart att andra vuxna kan trösta men det måste ske ömsesidig respekt.Sen tror jag många okunniga förädrar upplever just känslan av panik
 
Knapplån. Ang diskussionen om föräldrar som bör få, eller inte få, rusa in i manegen osv..

På 4 åringens gymnastik får föräldrarna vara med på bänken inne i salen endast första gångerna om barnen är osäkra (inte känner gymnastiklärarna ännu etc). Sen får föräldrarna vänta utanför om inte särskilda omständigheter finns.

Barnen kan ju skada sig där med (hinderbanor, lekar, hängande i ringar osv) . Skulle något hända som är allvarligt och barnen behöver föräldrarna så ropar ju lärarna in dem direkt.

Jag tror det blir lite extra ”känsligt” med ridningen iom att man sitter på läktare som förälder/anhörig. Men egentligen är det ingen skillnad i sak att barnen kan skada sig på många sätt i många olika sammanhang och att det då finns kompetent folk som kan hantera det och tillkalla en direkt om det behövs.

”Problemet” tror jag tillhör föräldrarna mest faktiskt ang reflexen att då rusa ner.
 
Knapplån. Ang diskussionen om föräldrar som bör få, eller inte få, rusa in i manegen osv..

På 4 åringens gymnastik får föräldrarna vara med på bänken inne i salen endast första gångerna om barnen är osäkra (inte känner gymnastiklärarna ännu etc). Sen får föräldrarna vänta utanför om inte särskilda omständigheter finns.

Barnen kan ju skada sig där med (hinderbanor, lekar, hängande i ringar osv) . Skulle något hända som är allvarligt och barnen behöver föräldrarna så ropar ju lärarna in dem direkt.

Jag tror det blir lite extra ”känsligt” med ridningen iom att man sitter på läktare som förälder/anhörig. Men egentligen är det ingen skillnad i sak att barnen kan skada sig på många sätt i många olika sammanhang och att det då finns kompetent folk som kan hantera det och tillkalla en direkt om det behövs.

”Problemet” tror jag tillhör föräldrarna mest faktiskt ang reflexen att då rusa ner.
Jag både förstår och inte förstår meningen med det. Tyckte det som barn var kul om mina föräldrar såg min träning. Vi pratade om träningen i bilen på vägen hem och mina föräldrar kunde lära sig och visa intresse.Klart man kan visa intresse annars också, men tror det faller sig mer naturligt om man får vara med och se. Mina föräldrar satt och pratade med andra föräldrar, fikade osv men de fanns där.
 

Liknande trådar

Relationer Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
10 11 12
Svar
225
· Visningar
15 368
Senast: Badger
·
Dressyr Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
2
Svar
26
· Visningar
3 280
Senast: lady_vip
·
Tjatter Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
20 21 22
Svar
436
· Visningar
30 828
Trädgård & Växter Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
Svar
11
· Visningar
787

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Atletix
  • Sabotage?
  • Dressyrsnack 17

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp