Jag är hästvan mamma och jag tvekar om jag skulle göra det faktiskt. Inte som en självklar sak, antingen går det bra och man ser att det går bra och barnet sitter upp igen under tiden man själv hinner bedöma situationen. Eller så går det mindre bra och då uppmanas man säkert komma ned eller kan kommunicera.
Nu har jag bara varit i situationen att jag faktiskt lett hästen och då varit på plats, alternativt kunnat lugnt gå in för att leda en ponny som behöver ledas (inte avfallning) för att hjälpa personalen.
Men helt ärligt, jag är inte sjukhuskunnig, känner sannolikt ponnierna sämre än ridläraren och har sämre erfarenhet av att lugna barn som fallit av hästar. Barn faller lätt isär i atomer av stressade föräldrars skräckslagna ögon men lugnas av en konkret ridlärares erfarna tröstande ord. När föräldern kommer in måste den erfarna instruktören backa och barnet får inte del av de lärdomar instruktören kunnat ge.
kn: Kommer aldrig glömma den sjuksköterska som gick förbi när jag förlorade luften i pulkaåkning. Nu andas vi, du kan andas, nu andas vi in, nu andas vi ut, bra, det är inte farligt, du är ok, nu kan du gå hem eller åka pulka mer. I de situationerna är erfarenhet allt och kramar nästan inget.
Så om man sitter på en standard 1a läktare, 2 meter över ridbanan, att då dundra ned för trapporna springa genom stallet, störta in genom dörren på tio röda? (därav den voltande pappan gissar jag som störtar som en projektil in i manegen) Istället för stanna och observera? (Nu har ju just vi dörr från läktaren in, men då ska man vara väldigt lugn och sansad, öppna och gå in och ha observerat att situationen är under kontroll först.)
Vet typen av förälder, hade den med mina småkusiner på en turnering. Vi satt utanför dubbla trådarna. Förälder kommer in, lyfter in sina barn framför oss mellan trådarna. Bara att flytta bak och låta dem sitta framför oss så de är säkra. Sedan ska barnen matas, kliver på min klänning, kliver på min femåriga kusins fot -tungt, noterar inte att han börjar gråta, hör inte en 15 årings protester, kliver på hans storasysters tunika. Ger sina barn godsaker, tillbaka igen. Totalt döda för omvärlden, totalt omedvetna om faror, ska bara ha för sina barn andra människor är inte vatten värda för dem.