Att alltid vara hungrig är en plåga. Dels tar det kraft från koncentrationen eftersom hjärnan bara vill tänka på mat hela tiden, dels är det fysiskt irriterande med magknip och sug.
Eftersom mitt hormonsystem inte är det mest välbalanserade om man säger så, så utgår jag från att det är något hormonknas som gör att jag är konstant hungrig. Och det spelar ingen roll hur mycket jag äter, det verkar som om jag inte har någon förmåga att bli mätt heller (jag är alltså fortsatt vrålhungrig även medans jag äter). Om jag inte rent logiskt stoppar mig efter vad jag tycker verkar vara en lagom mängd mat, så skulle jag kunna äta tills jag... – ja inte vet jag vad som händer, har aldrig vågat prova att fortsätta äta tills det tar stopp på något sätt... Och då har jag ändå provat ett par gånger att lassa i mig MYCKET mat. Min man förstår inte hur jag rent fysiskt kan få i mig dom mängderna mat jag äter, dom gånger jag har testat för att se om det finns ett stopp nånstans.
Hungern går visserligen i vågor, och ibland är den mer irriterande och ibland mindre. Några enstaka gånger har jag dock upplevt den fantastiska känslan av att få vara MÄTT. Om jag bara visste vad jag skulle göra för att få bibehålla det läget!!...
Men jag förstår inte vad det är som påverkar hungern. Dom mest påtagliga tillfällena då jag har fått glädjen av att uppleva mättnad var bl.a. en gång när vi hade strömavbrott hemma i 3 dygn mitt i vintern. Vi eldade för att hålla värmen i huset, lagade mat över en fotogenvärmare och tände ljus för att kunna se. Allt var så tyst och lugnt. Och plötsligt blev min kropp mätt. Och nu senast så upplevde jag faktiskt mättnad under yogaretreatet. Det var också väldigt märkligt. Jag kände inte hunger nångång under retreatet, och då serverades det endast tre mål mat om dagen: gröt till frukost, lite större mål mat till lunch och soppa på kvällen. Allt vegetariskt. Jag var inte ens hungrig till måltiderna. Det var så oändligt SKÖNT!
Det blev verkligen påtagligt när jag sedan kom hem igen och var tillbaks på jobbet, och det första som händer på måndagsförmiddagen är att den där förbannade hungern sätter igång att riva i kroppen igen! Alltså jag begriper inte... Vad är det som händer i min kropp, och hur kan jag reglera det?
(och hur många gånger har jag inte ställt mig själv den frågan då...
)
En gång i tiden så hittade jag några kromtabletter som faktiskt hjälpte litegrann och stoppade den värsta hungern, men det verkar inte som att det går att få tag på dom längre (knarkvarning, ha ha!?! ). Jag har provat med andra kromtabletter men dom har inte hjälpt.
Jag har fortfarande inte gett upp min dröm om att få uppleva hur det skulle vara att leva UTAN störande orkeslöshet, smärta, hud- och slemhinneproblem, hunger, viktproblem, mensproblem, och alla andra fucking jävla problem som jag börjar bli ordentligt trött på nu!
En vacker dag så... – En vacker dag ska jag fanimig segra!
Eftersom mitt hormonsystem inte är det mest välbalanserade om man säger så, så utgår jag från att det är något hormonknas som gör att jag är konstant hungrig. Och det spelar ingen roll hur mycket jag äter, det verkar som om jag inte har någon förmåga att bli mätt heller (jag är alltså fortsatt vrålhungrig även medans jag äter). Om jag inte rent logiskt stoppar mig efter vad jag tycker verkar vara en lagom mängd mat, så skulle jag kunna äta tills jag... – ja inte vet jag vad som händer, har aldrig vågat prova att fortsätta äta tills det tar stopp på något sätt... Och då har jag ändå provat ett par gånger att lassa i mig MYCKET mat. Min man förstår inte hur jag rent fysiskt kan få i mig dom mängderna mat jag äter, dom gånger jag har testat för att se om det finns ett stopp nånstans.
Hungern går visserligen i vågor, och ibland är den mer irriterande och ibland mindre. Några enstaka gånger har jag dock upplevt den fantastiska känslan av att få vara MÄTT. Om jag bara visste vad jag skulle göra för att få bibehålla det läget!!...
Men jag förstår inte vad det är som påverkar hungern. Dom mest påtagliga tillfällena då jag har fått glädjen av att uppleva mättnad var bl.a. en gång när vi hade strömavbrott hemma i 3 dygn mitt i vintern. Vi eldade för att hålla värmen i huset, lagade mat över en fotogenvärmare och tände ljus för att kunna se. Allt var så tyst och lugnt. Och plötsligt blev min kropp mätt. Och nu senast så upplevde jag faktiskt mättnad under yogaretreatet. Det var också väldigt märkligt. Jag kände inte hunger nångång under retreatet, och då serverades det endast tre mål mat om dagen: gröt till frukost, lite större mål mat till lunch och soppa på kvällen. Allt vegetariskt. Jag var inte ens hungrig till måltiderna. Det var så oändligt SKÖNT!
Det blev verkligen påtagligt när jag sedan kom hem igen och var tillbaks på jobbet, och det första som händer på måndagsförmiddagen är att den där förbannade hungern sätter igång att riva i kroppen igen! Alltså jag begriper inte... Vad är det som händer i min kropp, och hur kan jag reglera det?
(och hur många gånger har jag inte ställt mig själv den frågan då...
)En gång i tiden så hittade jag några kromtabletter som faktiskt hjälpte litegrann och stoppade den värsta hungern, men det verkar inte som att det går att få tag på dom längre (knarkvarning, ha ha!?!
). Jag har provat med andra kromtabletter men dom har inte hjälpt. Jag har fortfarande inte gett upp min dröm om att få uppleva hur det skulle vara att leva UTAN störande orkeslöshet, smärta, hud- och slemhinneproblem, hunger, viktproblem, mensproblem, och alla andra fucking jävla problem som jag börjar bli ordentligt trött på nu!
En vacker dag så... – En vacker dag ska jag fanimig segra!
