Har nyss fått hem en valp och har sedan tidigare en 6 årig tik. Hon är väldigt nyfiken på valpen vill gärna nosa och titta på vad han gör. Hon har inga problem med att valpen äter mat, går inte dit och stör, och backar om valpen vill vara ifred. (Han har morrat åt henne när han ville va ifred, och hon backar) Kort sagt så är hon ganska försiktig och respektfull.
I gengäld så är då valpen en riktig plåga för henne. Så fort hon kommer nära vilket hon gärna gör så är han på henne och vill busa. Hon morrar inte utan skäller ordentligt direkt, men det är inte bara ett skall eller ett nafs, utan hon jagar honom, idag såg det faktiskt ut som hon skulle bita tag i honom men hon hejdade sig. De tidigare hundar jag haft har aldrig varit såhär mot valpar (hanhundar i och för sig).
Vi försöker nu hålla dem åtskilda så mycket det går- men det blir ju lätt så att valpen då är med oss. Och då vill hon Också vara med såklart. Jag skulle kunna ställa henne ute i hundgården men vill inte att hon ska känna sig åsidosatt.
Hur ska vi tänka? Är mest rädd att hon skulle bita ihjäl honom.
Sedan är det läskigt att hon jagar honom också, och nej det är ingen lek.
I gengäld så är då valpen en riktig plåga för henne. Så fort hon kommer nära vilket hon gärna gör så är han på henne och vill busa. Hon morrar inte utan skäller ordentligt direkt, men det är inte bara ett skall eller ett nafs, utan hon jagar honom, idag såg det faktiskt ut som hon skulle bita tag i honom men hon hejdade sig. De tidigare hundar jag haft har aldrig varit såhär mot valpar (hanhundar i och för sig).
Vi försöker nu hålla dem åtskilda så mycket det går- men det blir ju lätt så att valpen då är med oss. Och då vill hon Också vara med såklart. Jag skulle kunna ställa henne ute i hundgården men vill inte att hon ska känna sig åsidosatt.
Hur ska vi tänka? Är mest rädd att hon skulle bita ihjäl honom.
Sedan är det läskigt att hon jagar honom också, och nej det är ingen lek.