Hundpriser (utbruten från Oseriös avel 2019)

[Raderad medlem 120709]

Har du kollat på hundstallet förresten?

Det här har kommit upp ett antal gånger förut, och nej, jag kan inte resa land och rike kring pga mitt funktionshinder, tyvärr. Så Hundstallet är och förblir uteslutet och jag önskar att folk kunde sluta att käckt föreslå det . Det enda liknande som finns i mitt närområde tar i stort sett bara in polisärenden, alltså inte hundar som de lär släppa iväg till en nybakad förstagångsägare.

FB har jag raderat för länge sedan och kommer inte ta upp igen. Rasklubbarna har väldigt sällan något som finns inom överkomlig transportsträcka från mig, och kostar omplaceringarna som en valp eller ibland mer så är det inte ekonomiskt försvarbart i alla fall. Renras eller blandis är typ strunt samma nu, jag får gå på individ eftersom jag som sagt inte känner mig helt säker på någon specifik ras.

 

[Red_Chili]

En vän till mig köpte nyligen en SKK-reggad valp för 18 000kr. Jag tappade hakan lite där, för den uppfödaren gör inga direkt ansträngningar när det gäller val av avelsdjur. Den uppfödaren är lite: "Fåsenu, vilken av hanarna som finns hemma eller hos tidigare valpköpare i trakten har preciiis sådan stamtavla att inavelsprocenten hålls på godkänd nivå..? Perfekt! Den där blir billig och enkel att använda, ska bara ordna den hälsoundersökning som krävs för att folk inte ska börja snacka skit så att valparna alls går att sälja."

Jag vet att flertalet extremt seriöst hundar kostar lika mycket. Själv är jag alltid öppen för omplaceringar, delvis pga valppriset. Jag har också haft extrem tur med att få hundar billigt just pga sådant. Enda gången jag köpt valp till fullpris var år 2008. Då kostade valpen 10 000kr.

 

[Ceta]

Det här har kommit upp ett antal gånger förut, och nej, jag kan inte resa land och rike kring pga mitt funktionshinder, tyvärr. Så Hundstallet är och förblir uteslutet och jag önskar att folk kunde sluta att käckt föreslå det . Det enda liknande som finns i mitt närområde tar i stort sett bara in polisärenden, alltså inte hundar som de lär släppa iväg till en nybakad förstagångsägare.

FB har jag raderat för länge sedan och kommer inte ta upp igen. Rasklubbarna har väldigt sällan något som finns inom överkomlig transportsträcka från mig, och kostar omplaceringarna som en valp eller ibland mer så är det inte ekonomiskt försvarbart i alla fall. Renras eller blandis är typ strunt samma nu, jag får gå på individ eftersom jag som sagt inte känner mig helt säker på någon specifik ras.

Sorry, jag kan ha föreslagit det tidigare med Inte lätt att ha koll på alla tyvärr.

 

[Myrten]

@Invicta - jag tycker att du ska fundera över detta med blandras både en och två gånger innan du bestämmer dig och framför allt om du tänker dig en valp. Det finns två huvudanledningar till att jag tycker så här:

1. Du har tidigare listat att du har ganska specifika krav (det ska man ha!) som utesluter en hel del raser. Jag minns att hunden måste gå att ha lös/funka med andra djur, måste ha viss will to please, får inte vara för aktiv/krävande, får inte vara skällig och inte vara svår att få rumsren. Med en blandras går det inte att förutsäga någonting. Ja, är hunden blandning mellan golden och lab kan man anta att den beter sig som en retriever, om den är blandning mellan cocker och springer som en spaniel och att en borzoi/greyhond har vinthundstemperament. Men mer än så är det inte och man vet ingenting om stamtavlan över huvud taget stämmer.

2. Som förstagångshundägare behöver man ofta mer stöd, framför allt i inledningsfasen. Ytterst få blandrasuppfödare tycks ge det. Det gör inte alla SKK-uppfödare heller, men där är det lättare att ta referenser. En anledning till att det tycks vara färre renraser än blandraser som omplaceras är inte enbart att det finns bättre kanaler utan även att många uppfödare tar tillbaka hundarna om det inte funkar.

Om du nu tänker dig blandras för att få en hund är mitt förslag att du kollar på vad som finns för kennlar i närområdet när det gäller renraser och utgår från det. Många "vanligare" raser har inte skenat i pris utan ligger fortfarande under 20000. Du får antagligen även här kompromissa med något av dina krav, men en blandras är en kompromiss om något. Skillnaden är att du inte kan förutse med vad du kompromissar. Undantaget om du hittar den perfekta, vuxna individen. Men det lär vara svårare än att hitta en passande valp av någon vanligare ras. Och om den där perfekta omplaceringen finns, varför omplaceras den?

Jag känner inte dig, men du verkar ju vara en mycket seriös blivande hundägare. Om du bestämmer dig för en renrasig hund och vill ha hjälp att ringa till uppfödare, skicka ett PM.

 

[Nota]

Det här med att kunna ha hunden lös går aldrig garantera. Det finns jaktidioter även bland vallhundar och sällskapshundar.
Jag har själv ägt en bearded collie som jagade om han kom lös, han var borta i timmar när han lyckades smita.
Alla hundar är individer och man får faktiskt räkna med det vid valpköp.

 

[nullo-modo]

Det här med att kunna ha hunden lös går aldrig garantera. Det finns jaktidioter även bland vallhundar och sällskapshundar.
Jag har själv ägt en bearded collie som jagade om han kom lös, han var borta i timmar när han lyckades smita.
Alla hundar är individer och man får faktiskt räkna med det vid valpköp.

Visst är det så även om risken är avsevärt lägre än bland andra raser. Likt väl så finns det risk att en jakthund inte kommer jaga även om den risken är låg.

 

[Nota]

Visst är det så även om risken är avsevärt lägre än bland andra raser. Likt väl så finns det risk att en jakthund inte kommer jaga även om den risken är låg.

Ja precis man kan aldrig veta med valp.
Och visst är det frustrerande med en icke rastypiska individ

 

[Enya]

Jag tror att folk som inte tänker igenom ordentligt innan de köper finns i alla samhällsklasser, inte att det nödvändigtvis är mer utbrett hos de som inte har råd att köpa en renras. Men visst, de som vill ha en billig hund omedelbart och skiter i att göra någon efterforskning får nog mer tur på Blocket än hos SKK-reggade uppfödare. Jag känner mig ofta som någon konstig avart som har hund som ett specialintresse, läser på allt jag kan, har tid, kärlek och uppmärksamhet i överflöd att ge, och ändå funderar på något så "oseriöst" som Blocket-blandis...

Att renraser sällan hamnar ute på annons tror jag också har att göra med att det finns helt andra avenyer för omplacering, som rasklubb, nätverkande med andra som är intresserade av samma ras, och uppfödare som endera kan förmedla kontakt med tänkbara hem eller själv ta tillbaka hunden om det behövs. Säkert jättebra för de som är invigda, men svårare när man som jag totalt gått bet på att välja en specifik ras.

Sen kanske folk håller hårdare i hundar som kostat mer i inköp, jag vet inte. Det är väl inte så positivt alla gånger, om någon köper en hund de verkligen inte passar med och inte ens tänker tanken på att omplacera för att de lagt ut si och så mycket pengar på den.

Visst finns det andra kanaler för renrasiga hundar och uppfödare som tar tillbaka hundar men jag tror ändå att om man ger 20 000- 30 000 kr för ett djur har man nog tänkt lite till än en billig hund på Blocket.

Och för all del har man nog köpt en ras som passar en bättre än vad man gjort om man köpt en blandrasvalp på Blocket. Många uppfödare ser ju till att det är rätt köpare till rätt hund. Den hjälpen, eller det hindret (beroende på hur man ser det) har man ju inte på Blocket.

 

[Dentaku]

@Invicta - jag tycker att du ska fundera över detta med blandras både en och två gånger innan du bestämmer dig och framför allt om du tänker dig en valp. Det finns två huvudanledningar till att jag tycker så här:

1. Du har tidigare listat att du har ganska specifika krav (det ska man ha!) som utesluter en hel del raser. Jag minns att hunden måste gå att ha lös/funka med andra djur, måste ha viss will to please, får inte vara för aktiv/krävande, får inte vara skällig och inte vara svår att få rumsren. Med en blandras går det inte att förutsäga någonting. Ja, är hunden blandning mellan golden och lab kan man anta att den beter sig som en retriever, om den är blandning mellan cocker och springer som en spaniel och att en borzoi/greyhond har vinthundstemperament. Men mer än så är det inte och man vet ingenting om stamtavlan över huvud taget stämmer.

2. Som förstagångshundägare behöver man ofta mer stöd, framför allt i inledningsfasen. Ytterst få blandrasuppfödare tycks ge det. Det gör inte alla SKK-uppfödare heller, men där är det lättare att ta referenser. En anledning till att det tycks vara färre renraser än blandraser som omplaceras är inte enbart att det finns bättre kanaler utan även att många uppfödare tar tillbaka hundarna om det inte funkar.

Om du nu tänker dig blandras för att få en hund är mitt förslag att du kollar på vad som finns för kennlar i närområdet när det gäller renraser och utgår från det. Många "vanligare" raser har inte skenat i pris utan ligger fortfarande under 20000. Du får antagligen även här kompromissa med något av dina krav, men en blandras är en kompromiss om något. Skillnaden är att du inte kan förutse med vad du kompromissar. Undantaget om du hittar den perfekta, vuxna individen. Men det lär vara svårare än att hitta en passande valp av någon vanligare ras. Och om den där perfekta omplaceringen finns, varför omplaceras den?

Jag känner inte dig, men du verkar ju vara en mycket seriös blivande hundägare. Om du bestämmer dig för en renrasig hund och vill ha hjälp att ringa till uppfödare, skicka ett PM.

@Invicta

Det här inlägget innehåller väldigt mycket tänkvärt och jag vill lägga till några saker(varning: långt, hoppa till slutet om jag är dryg).

På punkt 1 tillkommer, utöver möjligheten att förutspå hundens egenskaper, också möjligheten att minimera risken att få en sjuk hund om du väljer en (seriös) renrasuppfödare. Raser som står nära varandra mentalt bär också ofta på samma sjukdomsanlag, för att inte tala om avel på oreggade renraser - där är ofta själva anledningen till att man inte registrerar att föräldrarna inte uppfyller kraven för hälsa.

Tittar man på Blocket anges nästan aldrig namn eller regnr på föräldrar till oreggade/blandraskullar men ibland finns tillräcklig info om säljaren för att man ska kunna ta reda på det ändå. Om hälsan öht är kollad rör det sig ofta om individer med t ex höft- eller armbågsfel. Försäkringar brukar ha reservationer mot ledfel om det rör sig om en ras där SKK har ett hälsoprogram, så man riskerar att få stora problem om man köper en hund av sådan ras som drabbas av ledfel om inte föräldrarna följt hälsoprogrammet.

På punkt 2 kan jag bara hålla med. Faktum är att alla uppfödarna till mina hundar funnits till hands på ett sätt som jag är oerhört tacksam över.

Mindre än ett år efter att jag och ett ex köpte min första hund separerade vi. Den uppfödaren tog hand om hunden i över en månad medan jag hittade någonstans att bo utan annan ersättning än för fodret han åt.

Ett par veckor innan det var dags att hämta hund nr 2, som jag suktat efter när den bara var på planeringsstadiet, havererade min och min nuvarande bättre hälfts bil. Totalt. Plötsligt fanns det inte många kronor den månaden för att åka tåg över halva landet och köpa en hund. Efter att ha lånat ihop lite pengar ringde jag den uppfödaren och frågade lite knäckt om jag kunde få dela upp betalningen på två tillfällen. Hon bad att få återkomma nästa dag och när hon gjorde det föreslog hon att vi bara betalade halva priset mot att hon hade en parning på honom innestående om kullen blev så bra som hon trodde. Det lät toppen med tanke på att vi hade samma syn på avel. Eftersom kullen han kom från blev väldigt ojämn blev det heller ingen parning.

Uppfödaren till den senaste kullen har ordnat kennelläger, kull-MH och kull-MT. Utöver det känns det återigen som om jag har en uppfödare med samma syn på avel som jag har och som finns där för mig i med- och motgång.

Skillnaden i tid mellan köpet av hund 1 och hund 3 var 12 år. Ökningen i pris var 4000 kr.

*

Om jag vore i din situation skulle jag välja ut vilka raser som skulle passa bra och se vilka uppfödare som finns inom rimligt avstånd från där du bor. Vi är säkert flera som kan hjälpa dig att kolla upp om dessa verkar seriösa sett till hur de avlar, och du har också fått erbjudande om hjälp att ta kontakt. Om kassan är begränsad finns det mer än inköpspriset att ta hänsyn till. Det blir t ex extra viktigt att risken är så liten som möjligt för sjukdomar, i synnerhet sådana som inte försäkringen ersätter.

 

[Raderad medlem 120709]

@Myrten, @Dentaku och eventuella övriga som har input:

Jag har inte ens sagt att jag tänker köpa valp, var det otydligt så lutar det just nu nog mer mot omplacering eftersom jag är så förbannat grinig med hur hunden ska vara. Sen hur det ska gå till att hitta en vettig är ett helt annat kapitel.

Ska vi gå igenom kraven igen: funka med andra djur eftersom jag har katt, tystlåten eftersom jag är ljudkänslig och då speciellt mot skällande, klarar varierande aktivitetsnivå eftersom mitt mående är svajigt, någorlunda enkel att få rumsren och lära in grundlydnad så att vardagsrutinerna kommer på plats utan för mycket slit. Will to please vore uppskattat men det finns ju olika grader, jag behöver inte en lydnadstjärna, bara en som är någorlunda samarbetsvillig. Kunna gå lös är inte ett absolut krav men visst vore det ett plus. Så även lättskött päls men det verkar vara någon grad av frisering som krävs på majoriteten av sällskapsraserna, så där får jag nog bita i det sura äpplet.

Jag har redan gått igenom de uppfödare som finns inom mitt närområde ett antal gånger och det finns knappt några kvar att välja på av de raser som bör vara passande, om jag inte helt missat någon alltså. Flera har redan fallit bort för att det jag hittat i Avelsdata inte har varit rolig läsning, andra för att de är fullbokade, och några för att de är väldigt bestämda med hur man tar kontakt. Därför är jag enormt trött, det känns som att det är lika mycket skit att sålla igenom oavsett om det är renras eller blandras, huvudskillnaden är att hos renraserna så kan man få det svart på vitt.

Vad gäller hjälp att ta kontakt så vore det uppskattat men jag tvivlar på att det kommer göra någon skillnad, snarare tror jag att många uppfödare undrar vad man är för tomte egentligen som inte själv ringer. Jag vill inte gärna lägga korten på bordet vad gäller min diagnos eftersom jag haft tråkiga erfarenheter förut, det går så snabbt att bli utdömd.

 

[Sel]

@Myrten, @Dentaku och eventuella övriga som har input:

Jag har inte ens sagt att jag tänker köpa valp, var det otydligt så lutar det just nu nog mer mot omplacering eftersom jag är så förbannat grinig med hur hunden ska vara. Sen hur det ska gå till att hitta en vettig är ett helt annat kapitel.

Ska vi gå igenom kraven igen: funka med andra djur eftersom jag har katt, tystlåten eftersom jag är ljudkänslig och då speciellt mot skällande, klarar varierande aktivitetsnivå eftersom mitt mående är svajigt, någorlunda enkel att få rumsren och lära in grundlydnad så att vardagsrutinerna kommer på plats utan för mycket slit. Will to please vore uppskattat men det finns ju olika grader, jag behöver inte en lydnadstjärna, bara en som är någorlunda samarbetsvillig. Kunna gå lös är inte ett absolut krav men visst vore det ett plus. Så även lättskött päls men det verkar vara någon grad av frisering som krävs på majoriteten av sällskapsraserna, så där får jag nog bita i det sura äpplet.

Jag har redan gått igenom de uppfödare som finns inom mitt närområde ett antal gånger och det finns knappt några kvar att välja på av de raser som bör vara passande, om jag inte helt missat någon alltså. Flera har redan fallit bort för att det jag hittat i Avelsdata inte har varit rolig läsning, andra för att de är fullbokade, och några för att de är väldigt bestämda med hur man tar kontakt. Därför är jag enormt trött, det känns som att det är lika mycket skit att sålla igenom oavsett om det är renras eller blandras, huvudskillnaden är att hos renraserna så kan man få det svart på vitt.

Vad gäller hjälp att ta kontakt så vore det uppskattat men jag tvivlar på att det kommer göra någon skillnad, snarare tror jag att många uppfödare undrar vad man är för tomte egentligen som inte själv ringer. Jag vill inte gärna lägga korten på bordet vad gäller min diagnos eftersom jag haft tråkiga erfarenheter förut, det går så snabbt att bli utdömd.

Jag tror verkligen inte att någon uppfödare kommer att döma för att man tar kontakt via en tredje part eller på udda vis faktiskt, så länge man förklarar varför. Gör de det är det ingen man vill ha fortsatt kontakt med ändå menar jag.
Jag tog själv med en vän som stöd vid mina kennelbesök (eftersom jag inte kunde ta med hunden) trots att hen inte hade någonting alls att göra med mitt hundköp, och det var inte det minsta konstigt. Till exempel.
Jag har själv gjort sällskap som moraliskt stöd också.

 

[Nota]

@Myrten, @Dentaku och eventuella övriga som har input:

Jag har inte ens sagt att jag tänker köpa valp, var det otydligt så lutar det just nu nog mer mot omplacering eftersom jag är så förbannat grinig med hur hunden ska vara. Sen hur det ska gå till att hitta en vettig är ett helt annat kapitel.

Ska vi gå igenom kraven igen: funka med andra djur eftersom jag har katt, tystlåten eftersom jag är ljudkänslig och då speciellt mot skällande, klarar varierande aktivitetsnivå eftersom mitt mående är svajigt, någorlunda enkel att få rumsren och lära in grundlydnad så att vardagsrutinerna kommer på plats utan för mycket slit. Will to please vore uppskattat men det finns ju olika grader, jag behöver inte en lydnadstjärna, bara en som är någorlunda samarbetsvillig. Kunna gå lös är inte ett absolut krav men visst vore det ett plus. Så även lättskött päls men det verkar vara någon grad av frisering som krävs på majoriteten av sällskapsraserna, så där får jag nog bita i det sura äpplet.

Jag har redan gått igenom de uppfödare som finns inom mitt närområde ett antal gånger och det finns knappt några kvar att välja på av de raser som bör vara passande, om jag inte helt missat någon alltså. Flera har redan fallit bort för att det jag hittat i Avelsdata inte har varit rolig läsning, andra för att de är fullbokade, och några för att de är väldigt bestämda med hur man tar kontakt. Därför är jag enormt trött, det känns som att det är lika mycket skit att sålla igenom oavsett om det är renras eller blandras, huvudskillnaden är att hos renraserna så kan man få det svart på vitt.

Vad gäller hjälp att ta kontakt så vore det uppskattat men jag tvivlar på att det kommer göra någon skillnad, snarare tror jag att många uppfödare undrar vad man är för tomte egentligen som inte själv ringer. Jag vill inte gärna lägga korten på bordet vad gäller min diagnos eftersom jag haft tråkiga erfarenheter förut, det går så snabbt att bli utdömd.

För det första har du kikat på tex australisk terrier? En fantastisk lättsam ras som heller aldrig varit trendig och därmed inte dyr i inköp. Finns liknande raser som denna men ger den som förslag lätt att stirra sig blind på inneraserna.
För det andra behöver du ringa? Jag har inte ringt en uppfödare sen år 2009 när jag köpte min gubbe.
Dom hundar jag köpt efter detta är köpta bara via mejl/Messenger/Facebook.

 

[Raderad medlem 120709]

För det första har du kikat på tex australisk terrier?

Rasen har föreslagits förut, men terrier och tystlåten är två ord som mig veterligen inte brukar gå ihop så bra. De verkar vara roliga hundar i övrigt men just ljudnivån är en av sakerna som jag absolut inte kan kompromissa med.

Intrycket jag har fått av att titta runt är att väldigt många uppfödare vill prata i telefon med en åtminstone någon gång innan de bestämmer om man får ställa sig på kö, vissa är t o m så att de skriver rätt ut på hemsidan att om du är intresserad så ringer du, underförstått att man är sämre sorten om man inte kan med telefonsamtal. Så jag gör som jag brukar och förutsätter det värsta, dvs att alla är så.

 

[Acto]

@Myrten, @Dentaku och eventuella övriga som har input:

Jag har inte ens sagt att jag tänker köpa valp, var det otydligt så lutar det just nu nog mer mot omplacering eftersom jag är så förbannat grinig med hur hunden ska vara. Sen hur det ska gå till att hitta en vettig är ett helt annat kapitel.

Ska vi gå igenom kraven igen: funka med andra djur eftersom jag har katt, tystlåten eftersom jag är ljudkänslig och då speciellt mot skällande, klarar varierande aktivitetsnivå eftersom mitt mående är svajigt, någorlunda enkel att få rumsren och lära in grundlydnad så att vardagsrutinerna kommer på plats utan för mycket slit. Will to please vore uppskattat men det finns ju olika grader, jag behöver inte en lydnadstjärna, bara en som är någorlunda samarbetsvillig. Kunna gå lös är inte ett absolut krav men visst vore det ett plus. Så även lättskött päls men det verkar vara någon grad av frisering som krävs på majoriteten av sällskapsraserna, så där får jag nog bita i det sura äpplet.

Jag har redan gått igenom de uppfödare som finns inom mitt närområde ett antal gånger och det finns knappt några kvar att välja på av de raser som bör vara passande, om jag inte helt missat någon alltså. Flera har redan fallit bort för att det jag hittat i Avelsdata inte har varit rolig läsning, andra för att de är fullbokade, och några för att de är väldigt bestämda med hur man tar kontakt. Därför är jag enormt trött, det känns som att det är lika mycket skit att sålla igenom oavsett om det är renras eller blandras, huvudskillnaden är att hos renraserna så kan man få det svart på vitt.

Vad gäller hjälp att ta kontakt så vore det uppskattat men jag tvivlar på att det kommer göra någon skillnad, snarare tror jag att många uppfödare undrar vad man är för tomte egentligen som inte själv ringer. Jag vill inte gärna lägga korten på bordet vad gäller min diagnos eftersom jag haft tråkiga erfarenheter förut, det går så snabbt att bli utdömd.

Beroende på vad varierande aktivitetsnivå innebär men du har inte funderat på labbe, av show linjer då? Finns absolut friska och trevliga show labbar att hitta. Det är ju en rätt aktiv ras men absolut att den klarar lugnare perioder. Men beror såklart på om du är intresserad av viss mental träning.

 

[Raderad medlem 120709]

Beroende på vad varierande aktivitetsnivå innebär men du har inte funderat på labbe, av show linjer då? Finns absolut friska och trevliga show labbar att hitta. Det är ju en rätt aktiv ras men absolut att den klarar lugnare perioder. Men beror såklart på om du är intresserad av viss mental träning.

Jag har väldigt svårt för det typiska retrieverflamset, och vill av principskäl inte stödja showaveln, så de går bort.
Vad gäller mental träning så är jag intresserad av både rallylydnad och nosework, eventuellt agility också, så oavsett vad det blir för hund är inte tanken att den bara ska vara promenadsällskap. Men jag kan inte garantera strukturerad träning flera gånger i veckan, speciellt inte i perioder då jag mår sämre. Då får hund vara nöjd med promenader och lite trickträning, typ.

 

[Acto]

Jag har väldigt svårt för det typiska retrieverflamset, och vill av principskäl inte stödja showaveln, så de går bort.
Vad gäller mental träning så är jag intresserad av både rallylydnad och nosework, eventuellt agility också, så oavsett vad det blir för hund är inte tanken att den bara ska vara promenadsällskap. Men jag kan inte garantera strukturerad träning flera gånger i veckan, speciellt inte i perioder då jag mår sämre. Då får hund vara nöjd med promenader och lite trickträning, typ.

Då förstår jag. Retrivermentalitet är inte för alla även om jag tycker flatten är den flamsiga av retriever raserna. Det du beskriver tror jag en labbe (ej jakt) skulle vara nöjd med, men man behöver definitivt passa med rasens mentalitet.

 

[Stekspaden]

Har du kollat på hundstallet förresten?

Det är ganska svårt att bli utvald av hundstallet, de får massor av sökande på sina hundar.
De har så många intressenter att det inte går att lämna in en allmän intresseansökan, så som man brukar kunna göra på exempelvis katthem...
Vet flera som blivit bortvalda av hundstallet, trots egen gård, djurskötarutbildning, bra inkomst, kunna ta med hunden på jobbet osv.

 

[Huggorm]

Det är ganska svårt att bli utvald av hundstallet, de får massor av sökande på sina hundar.
De har så många intressenter att det inte går att lämna in en allmän intresseansökan, så som man brukar kunna göra på exempelvis katthem...
Vet flera som blivit bortvalda av hundstallet, trots egen gård, djurskötarutbildning, bra inkomst, kunna ta med hunden på jobbet osv.

Ja, de och flera av de andra företagen som pysslar med omplacering kan man nog glömma. De har orimligt högt ställda krav, eller snarare väldigt ojämna krav, och orealistiska. Även om de inte hade många sökande så skulle de förmodligen neka att omplacera den till någon med de problem som Invicta skrivit att hon har. Så fort man avviker från deras förväntade mall så nekar dom. Jag försökte själv med ett par av de firmor som sysslar med omplacering av importerade hundar och de brydde sig inte ens om att svara på ansökningarna. Liknande har jag sedan hört från andra. Vill man ha en omplaceringshund är det mycket enklare att ta över en privat via blocket.

 

[Fetaost]

Ja, de och flera av de andra företagen som pysslar med omplacering kan man nog glömma. De har orimligt högt ställda krav, eller snarare väldigt ojämna krav, och orealistiska. Även om de inte hade många sökande så skulle de förmodligen neka att omplacera den till någon med de problem som Invicta skrivit att hon har. Så fort man avviker från deras förväntade mall så nekar dom. Jag försökte själv med ett par av de firmor som sysslar med omplacering av importerade hundar och de brydde sig inte ens om att svara på ansökningarna. Liknande har jag sedan hört från andra. Vill man ha en omplaceringshund är det mycket enklare att ta över en privat via blocket.

Att kraven kan uppfattas som ojämna är väl för att varje hund har olika krav?
De här hundarna har ofta ett bagage av trauman som gett dem olika problematiker och det är det tex Hundstallet vill se att man kan möta upp. Oavsett inkomst, bo på gård (varför nu boendet är viktigt) osv.

Jag tycker det är jättebra att kraven är höga för det sista dessa hundar behöver är en omplacering till.

 

[Stekspaden]

Att kraven kan uppfattas som ojämna är väl för att varje hund har olika krav?
De här hundarna har ofta ett bagage av trauman som gett dem olika problematiker och det är det tex Hundstallet vill se att man kan möta upp. Oavsett inkomst, bo på gård (varför nu boendet är viktigt) osv.

Jag tycker det är jättebra att kraven är höga för det sista dessa hundar behöver är en omplacering till.

Långt ifrån alla hundar på hundstallet har trauman. De jag känner som sökt har hundvana sedan tidigare och inga barn som kan råka skrämma/leka hårt med hund. De har så många att välja på, skulle uppfödarna ha så många kriterier att kräva så skulle det inte finnas många hundar i Sverige

Hört mycket negativt om importhundarna, att där så kommer de till många som inte har hundvana alls, och de snurrar runt till olika människor när de väl kommit hit... För att personerna som söker är bra på att prata...