Thelma
Trådstartare
Reflektioner jag gjort efter avslutad lydnadskurs med min labrador. (som för övrigt var "klassens ljus" och "frökens gullunge" ) )
Instruktören sa till mig: - Din hund är för duktig för den här kursen, men ni ska få lite extrauppgifter och dessutom kan DU titta och lära av de andra ekipagen. (Min hund är en naturbegåvning/bra anlag och har haft duktiga instruktörer/ägare innan hon flyttade till mig vid 6 månaders ålder) Men jag behöver faktiskt lära mig mer, så jag gjorde som hon sa..
Efter att ha iakttagit de andra ekipagen så har jag faktiskt lärt mig en hel del. Mönstret är tydligt; ju sämre du är på att kommunicera med din hund, desto sämre pli på den får du. Man måste våga "spela pajas" och överdriva tonfall och gester för att hunden ska fatta. Man måste vara schitzofren och pendla mellan Dr Jekyll och Mr Hyde för att hunden ska förstå att matte tycker den gjort rätt/fel. Åtminstone på en outbildad hund. Man måste våga släppa loss och inte vara så hämmad!
Vissa ägare vågar inte göra bort sig. De vågar knappt säga pip och ska med ett tecken med handen be hunden stanna, så räcker det inte om du disktret viftar med pekfingret samtidigt som du piper: "stanna" utan att knappt röra på läpparna.
Naturligtvis fattar inte hunden ett skvatt av vad som förväntas av den och blir alltmer "stissig och frustrerad". Ägaren skyller på allt mellan himmel och jord: löptikar, mätt, valpig, hundslagsmål tidigare på dagen, hunden är "galen", och det värsta var nog: "folkilsk och MBD-hund"
De anmäler sin hund på kurs och tror att det räcker om de skjutsar dit hunden, låter den delta i lektionen, och efter x antal veckor, så är den färdigutbildad.
Men det är ju de själva som behöver utbildas.
Ni som är instruktörer, blir ni inte frustrerade? Jag blev det sannerligen... :smirk:
Men det var lärorikt
Instruktören sa till mig: - Din hund är för duktig för den här kursen, men ni ska få lite extrauppgifter och dessutom kan DU titta och lära av de andra ekipagen. (Min hund är en naturbegåvning/bra anlag och har haft duktiga instruktörer/ägare innan hon flyttade till mig vid 6 månaders ålder) Men jag behöver faktiskt lära mig mer, så jag gjorde som hon sa..
Efter att ha iakttagit de andra ekipagen så har jag faktiskt lärt mig en hel del. Mönstret är tydligt; ju sämre du är på att kommunicera med din hund, desto sämre pli på den får du. Man måste våga "spela pajas" och överdriva tonfall och gester för att hunden ska fatta. Man måste vara schitzofren och pendla mellan Dr Jekyll och Mr Hyde för att hunden ska förstå att matte tycker den gjort rätt/fel. Åtminstone på en outbildad hund. Man måste våga släppa loss och inte vara så hämmad!
Vissa ägare vågar inte göra bort sig. De vågar knappt säga pip och ska med ett tecken med handen be hunden stanna, så räcker det inte om du disktret viftar med pekfingret samtidigt som du piper: "stanna" utan att knappt röra på läpparna.
Naturligtvis fattar inte hunden ett skvatt av vad som förväntas av den och blir alltmer "stissig och frustrerad". Ägaren skyller på allt mellan himmel och jord: löptikar, mätt, valpig, hundslagsmål tidigare på dagen, hunden är "galen", och det värsta var nog: "folkilsk och MBD-hund"
De anmäler sin hund på kurs och tror att det räcker om de skjutsar dit hunden, låter den delta i lektionen, och efter x antal veckor, så är den färdigutbildad.
Men det är ju de själva som behöver utbildas.
Ni som är instruktörer, blir ni inte frustrerade? Jag blev det sannerligen... :smirk:
Men det var lärorikt