Hunden nafsade vår tonåring

[ImagineChange]

Våra tonårspojkar var borta några timmar, och så kom dom hem. Hundarna blev som vanligt glada och sprang och hälsade. Sedan kom Ziggy (dansk svensk gårdshund, 4 år) tillbaka till mig och la sig bredvis mig i soffan. Ena sonen kom också och satte sig i samma soffa, en bit ifrån. Då började Ziggy morra åt honom, men det lät lite som hans ”lekmorr”, svårt att tolka. Sedan reste han sig, tittade på sonen, viftade på svansen, såg glad ut, tog ett par steg fram mot sonen - och nafsade honom över ögat! Det har hänt ett par gånger att han har nafsat dottern som är 10 år nu, men det var länge sedan. Det har varig nån gång när han har sovit och hon ofrivilligt har råkat typ ramla på honom, och en gång när hon busade med mig - jag tror Ziggy uppfattade det som att jag behövde ”räddas”?

Jag vet inte hur jag ska tolka situationen som uppstod idag. En välvillig (naiv?) tolkning är att det blev nån sorts överslag, att han blev så glad över att dom kom hem och så blev det kortslutning. Eller skulle han vakta mig? Det brukar han inte göra. Och sonen och jag har suttit likadant i soffan (med hunden) massor av gånger.

Allmänt kan jag säga att det är en väldigt självsäker hund, envis och rätt kaxig mot andra hundar. Frisk, glad och pigg, miljöstark, inte understimulerad även om han skulle kunna jobba mycket mer.

Tacksam för input. Vill verkligen inte att liknande saker ska hända igen

 

[Red_Chili]

Jag hade ärligt talat inte brytt mig jättemycket. Det enda jag skulle tänka på till framtiden är att om hunden morrar igen, så be den (på ett lugnt och vänligt sätt) att gå och lägga sig i sin bädd eller själv gå iväg från den. Morrandet betyder att den vill ha avstånd, och får den inte det så kan den själv försöka skapa avståndet, antingen genom att själv gå iväg eller genom att nafsa/försvara sig.

Att det hänt att hunden nafsat dottern skulle jag inte alls klumpa ihop med den här händelsen eftersom det varit helt olika händelseförlopp och i situationen med dottern väldigt tydligt att hunden känt ett behov av att försvara sig (vilket inte heller varit konstigt med tanke på att den blivit ramlad på osv).

OM det händer fler gånger att hunden morrar och/eller nafsar i "konstiga" situationer så kan det dock vara värt att ta hunden till en veterinär för att tex kolla synen. Det är inte helt ovanligt att hundar som får sämre syn börjar bete sig mer osäkert.

 

[Blandrastik]

Nä, den hunden hade fått nya soffregler hemma hos mig. Uppför man sig inte i soffan får man sitta på golvet om en liknande situation skulle uppstå. Sen håller jag med Red_Chille om veterinär-delen.

 

[Wingates]

Har hunden resursförsvar i andra situationer?
För då hade jag gissat på det.

 

[hastflicka]

Har hunden resursförsvar i andra situationer?
För då hade jag gissat på det.

Min forsta gissning ocksa

 

[ImagineChange]

Har hunden resursförsvar i andra situationer?
För då hade jag gissat på det.

Nej, bara om det gäller nåt oerhört speciellt, och aldrig mot mig. Jag kan ta vad som helst ifrån honom och han säger ingenting, men han kan ju iofs försöka smita iväg för att komma undan. Vi har haft en annan hund med starkt resursförsvar, så jag har lite att jämföra med.

 

[ImagineChange]

Jag hade ärligt talat inte brytt mig jättemycket. Det enda jag skulle tänka på till framtiden är att om hunden morrar igen, så be den (på ett lugnt och vänligt sätt) att gå och lägga sig i sin bädd eller själv gå iväg från den. Morrandet betyder att den vill ha avstånd, och får den inte det så kan den själv försöka skapa avståndet, antingen genom att själv gå iväg eller genom att nafsa/försvara sig.

Att det hänt att hunden nafsat dottern skulle jag inte alls klumpa ihop med den här händelsen eftersom det varit helt olika händelseförlopp och i situationen med dottern väldigt tydligt att hunden känt ett behov av att försvara sig (vilket inte heller varit konstigt med tanke på att den blivit ramlad på osv).

OM det händer fler gånger att hunden morrar och/eller nafsar i "konstiga" situationer så kan det dock vara värt att ta hunden till en veterinär för att tex kolla synen. Det är inte helt ovanligt att hundar som får sämre syn börjar bete sig mer osäkert.

Tack för ditt svar! Jag är inte särskilt orolig egentligen, men man blir ju lite tagen när sånt där händer. Ska komma ihåg det där med synen.

 

[ImagineChange]

Nä, den hunden hade fått nya soffregler hemma hos mig. Uppför man sig inte i soffan får man sitta på golvet om en liknande situation skulle uppstå. Sen håller jag med Red_Chille om veterinär-delen.

Han fick ju gå ner från soffan direkt när det hade hänt, och platsades i korgen där han satt och såg olycklig ut en lång stund, tills han typ somnade sittande (han gör det ibland ).

 

[hastflicka]

Nej, bara om det gäller nåt oerhört speciellt, och aldrig mot mig. Jag kan ta vad som helst ifrån honom och han säger ingenting, men han kan ju iofs försöka smita iväg för att komma undan. Vi har haft en annan hund med starkt resursförsvar, så jag har lite att jämföra med.

Det @Wingates formodligen menade, atminstone som jag ser det fran vad du berattade, ar att hunden ser dig som resurs och darfor ville halla din son borta.
Om det vore jag skulle jag definitivt jobba efter den teorin och se till att hunden inte "kommer emellan" dig och barnen utan att du kor bort hunden innan den hinner ha en uppfattning om barnet som ar i narheten.

 

[ImagineChange]

Det @Wingates formodligen menade, atminstone som jag ser det fran vad du berattade, ar att hunden ser dig som resurs och darfor ville halla din son borta.
Om det vore jag skulle jag definitivt jobba efter den teorin och se till att hunden inte "kommer emellan" dig och barnen utan att du kor bort hunden innan den hinner ha en uppfattning om barnet som ar i narheten.

Jo, jag vet att resursförsvar även kan gälla personer och platser. Och jag är definitivt en resurs, för det är jag som går flest promenader, tränar och ger mat oftast. Men jag får inte riktigt ihop det i den här situationen. Vi satt exakt likadant i soffan idag, och hunden var lugn som en filbunke.

 

[kolblakkur]

Dsg tycker jag kan vara lite knepiga med sånt. Jag vet flera (inklusive våra) som har mycket resursförsvar när det gäller en specifik person. Det är vanligt att en dsg har ett enormt närhetsbehov, man får liksom skala dem av sig. Och jag tror inte det var så förr! Jag vet uppfödare som vägrar avla på just den egenskapen - en dsg SKA komma överens med andra hundar, det är det som är dsg. Och de ska älska hela familjen - inte bara en. Tyvärr tror jag att det delvis är för att de egentligen skulle behöva leva som riktiga gårdshundar och inte ligga under skinnet på husse/matte. Tyvärr avlar inte alla på fantastisk gårdshundsmentalitet, utan istället på dessa lite osäkra och klängiga. Jag kan absolut tänka mig att fortsätta med dsg trots dessa klängiga jag har köpt, det finns vettiga uppfödare där ute.

 

[Bonica]

Jag skulle försöka få ur hunden att vakta dig och visa tydligast att du vaktar dig själv

 

[Bonica]

Jo, jag vet att resursförsvar även kan gälla personer och platser. Och jag är definitivt en resurs, för det är jag som går flest promenader, tränar och ger mat oftast. Men jag får inte riktigt ihop det i den här situationen. Vi satt exakt likadant i soffan idag, och hunden var lugn som en filbunke.

Hundar har ju olika dagar precis som oss mina hittar ofta på udda saker när dom inte laddat ur energin ordentligt.

 

[ImagineChange]

Dsg tycker jag kan vara lite knepiga med sånt. Jag vet flera (inklusive våra) som har mycket resursförsvar när det gäller en specifik person. Det är vanligt att en dsg har ett enormt närhetsbehov, man får liksom skala dem av sig. Och jag tror inte det var så förr! Jag vet uppfödare som vägrar avla på just den egenskapen - en dsg SKA komma överens med andra hundar, det är det som är dsg. Och de ska älska hela familjen - inte bara en. Tyvärr tror jag att det delvis är för att de egentligen skulle behöva leva som riktiga gårdshundar och inte ligga under skinnet på husse/matte. Tyvärr avlar inte alla på fantastisk gårdshundsmentalitet, utan istället på dessa lite osäkra och klängiga. Jag kan absolut tänka mig att fortsätta med dsg trots dessa klängiga jag har köpt, det finns vettiga uppfödare där ute.

Intressant!
Men har dina haft det resursförsvaret hela tiden, eller har det kommit plötsligt? Vår gårdis älskar gos, men han är inte klängig (har aldrig varit nåt problem att gå på toa ifred som man hör av en del...) och han kan vara ensam hemma några timmar ibland utan problem.
Ja, rasen har ju exploderat numerärt och tyvärr avlas det väl på lite allt möjligt... Får jag fråga vilken uppfödare dina kommer från?

 

[kolblakkur]

Intressant!
Men har dina haft det resursförsvaret hela tiden, eller har det kommit plötsligt? Vår gårdis älskar gos, men han är inte klängig (har aldrig varit nåt problem att gå på toa ifred som man hör av en del...) och han kan vara ensam hemma några timmar ibland utan problem.
Ja, rasen har ju exploderat numerärt och tyvärr avlas det väl på lite allt möjligt... Får jag fråga vilken uppfödare dina kommer från?

Mycket kom med könsmognaden. Blev tusen gånger bättre efter kastrering, eftersom det var vid löp det visade sig i aggressivitet. Det är främst vår unga tik, vår äldre är mycket trevligare och lättsammare. Inte alls osäker som den yngre. Men det har alltid legat där hos den yngre, som liten valp ville hon alltid bäras.

Vår mest klängiga tik (den yngre) har inte heller problem med att vara ensam och hänger inte med på toaletten. Har ingen separationsångest. Men hon har mig som sin nummer 1 och vill helst inte dela med sig. Nu gör hon inget åt det längre iom kastrering, utan hon ser bara sur ut så den andra tiken går iväg. Kommer det en katt och sätter sig på mig så kommer hon direkt och lägger sig mellan katten och mitt ansikte (väldigt fixerad vid ansiktet, kan tvätta en som besatt). Har inget problem med att andra människor kommer mellan oss dock.

 

[ImagineChange]

Jag skulle försöka få ur hunden att vakta dig och visa tydligast att du vaktar dig själv

Hur skulle man gå tillväga då?

 

[Blandrastik]

Hur skulle man gå tillväga då?

Jag tror inte på att "få ur nåt", beteenden är ett konstant flöde. Vaktar din hund, så är det ett beteende du kan ersätta eller göra oförenligt med ett annat. Alt. två är enklare. Tex om hunden hoppar och du ber den sitta så kan den inte hoppa samtidigt. Vaktar den soffan, så får den vara på golvet, då kan man inte vakta soffan. Vaktar den ben så ser man till att hunden är helt fredad, på annan plats, vid benätande, då finns det ingen att vakta mot.
Alt A, du ska ersätta beteendet med nåt annat. Soffan igen då. Du skulle det för din hund innebära att i soffan gör man något annat än vaktar andra. Den är lite klurig, svårt att lära in något annat. Tugga på ett ben kanske, vilket naturligtvis inte är något du lär in. Eller lär hunden att så fort den kommer en andra person och sätter sig så får den en belöning av att lägga sig längre ifrån, eller gå ner. Skulle kräva en del av magistern, men det går ju.