ImagineChange
Trådstartare
Våra tonårspojkar var borta några timmar, och så kom dom hem. Hundarna blev som vanligt glada och sprang och hälsade. Sedan kom Ziggy (dansk svensk gårdshund, 4 år) tillbaka till mig och la sig bredvis mig i soffan. Ena sonen kom också och satte sig i samma soffa, en bit ifrån. Då började Ziggy morra åt honom, men det lät lite som hans ”lekmorr”, svårt att tolka. Sedan reste han sig, tittade på sonen, viftade på svansen, såg glad ut, tog ett par steg fram mot sonen - och nafsade honom över ögat! Det har hänt ett par gånger att han har nafsat dottern som är 10 år nu, men det var länge sedan. Det har varig nån gång när han har sovit och hon ofrivilligt har råkat typ ramla på honom, och en gång när hon busade med mig - jag tror Ziggy uppfattade det som att jag behövde ”räddas”?
Jag vet inte hur jag ska tolka situationen som uppstod idag. En välvillig (naiv?) tolkning är att det blev nån sorts överslag, att han blev så glad över att dom kom hem och så blev det kortslutning. Eller skulle han vakta mig? Det brukar han inte göra. Och sonen och jag har suttit likadant i soffan (med hunden) massor av gånger.
Allmänt kan jag säga att det är en väldigt självsäker hund, envis och rätt kaxig mot andra hundar. Frisk, glad och pigg, miljöstark, inte understimulerad även om han skulle kunna jobba mycket mer.
Tacksam för input. Vill verkligen inte att liknande saker ska hända igen
Jag vet inte hur jag ska tolka situationen som uppstod idag. En välvillig (naiv?) tolkning är att det blev nån sorts överslag, att han blev så glad över att dom kom hem och så blev det kortslutning. Eller skulle han vakta mig? Det brukar han inte göra. Och sonen och jag har suttit likadant i soffan (med hunden) massor av gånger.
Allmänt kan jag säga att det är en väldigt självsäker hund, envis och rätt kaxig mot andra hundar. Frisk, glad och pigg, miljöstark, inte understimulerad även om han skulle kunna jobba mycket mer.
Tacksam för input. Vill verkligen inte att liknande saker ska hända igen
Senast ändrad: