hunden lös i "egna skogen"

[Venus_in_Furs]

känner mig lite kluven. Var nyss ute i vår "egen" skog på en kvartspromenad med mina två labradortikar. Vi bor på landet i en "by" med ca 8 hus, varav vårat och ett till ligger precis vid skogen. Vi har bott här i nästan 15 år och haft hund lika länge, som ca 1-2 ggr/dag går i denna skog. Vi har dem alltid lösa eftersom vi under dessa 15 år träffat på någon i skogen max 10 ggr (på 15 år liksom, oddsen för att möta någon är extremt liten). Dessutom har folket man då mött kommit på stigen, så vi hinner se dem och koppla hundarna. Jag är helt övertygad om att mina hundar inte går på någon typ av vilddjur heller.
Den ena hunden jag har är lydig, hon springer ofta fram en bit till en ny person, men vågar aldrig gå fram och hälsa. Den andre hunden är bara ett år och är typisk labrador- älskar människor. Vi tränar med henne så att hon ska lugna ner sig, nu blir hon ibland så glad att hon hoppar upp och ner (frenetiskt viftandes på svansen) och ibland upp på personen. Detta är självklart något vi försöker få bukt med.
Hursomhelst, vi bor på landet, möter i princip aldrig ngn annan i skogen och låter därför hundarna gå lösa. De är uppfödda så och kan tänka mig att de skulle bli väldigt ostimulerade/ledsna av att alltid gå i koppel (nu springer de omkring och jagar varandra inne i skogen osv). Men idag träffade vi faktiskt en svamp-plockande man, som var mitt inne i skogen där ingen går. Jag såg honom därför inte utan ett stort knak hördes inifrån skogen och mina hundar sprang dit för att undersöka. Den unga (glada) hunden blev superglad över att få se en människa mitt inne i skogen och hoppade upp och ner, hoppade ett par ggr på mannen (jag såg på långt håll när jag kom springandes). Den andra hunden stod vid sidan. Jag bad om ursäkt och förklarade att jag inte sett honom och att man aldrig möter någon ute i skogen. Kopplade då hundarna när vi fortsatte gå eftersom jag visste att det fanns en person i skogen nu. Längre fram på stigen möttes vi igen och mannen sa då att han faktiskt mött hundarna en gång innan (då mina föräldrar gått med dem) och att den busiga hunden hade rivit honom på handen när hon hoppade. han poängterade att han ofta går i skogen och tänkte fortsätta med det. Så nu känner jag mig så kluven. Självklart kan man inte låta hunden hoppa upp på folk hursomhelst, det förstår man att det inte är välkommet. Men när man bor som vi på landet i princip aldrig möter någon i skogen- ska man då jämt o ständigt låta hundstackarna gå i koppel? Hur hade ni gjort? Träna mer lydnad innan man låter dem gå lösa igen, för säkerhets skull? Känns samtidigt så onödigt att inte ha dem lösa, då man som sagt 99,9 ggr av hundra inte möter någon.

 

[TwiggyM]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Jag hade tränat hunden bättre. Visst är det en ung hund som säkert behöver springa av sig. Låt den springa av sig under konrtollerade former. Träna sök/uppletande/långa inkallningar ex.

Träna mycket på att hundarna snabbt stannar eller kommer in på kommando.
Om båda hundarna sprang fram då det knakade i skogen hade det teoretiskt sett egentligen lika gärna kunnat vara ett rådjurskid eller en person med en mindre glad hund.

 

[Syrsa]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Håller med föregående talare.

Det enda att göra i ett sådant läge är att ha sådan lydnad på sin hund att den stannar och kommer till dig om du ber den. Hör du ett knak, be hunden stanna och gör en inkallning. Tillsammans kollar ni vad som lät och var det inget kan du ge dem frikommando igen. Tyvärr är det ju så att om ni sällan möter någon i skogen får ni ganska få tillfällen att träna i "skarpt läge" (som ju är då man måste kunna lita på hunden). Träna och be folk i byn möta er i skogen så att du får en chans att kalla in dina hundar. Träna gärna med folk som de inte känner, det är två helt olika saker att träna med familjemedlemmar eller främlingar.
Be dem ströva i skogen så du inte vet exakt var och när de dyker upp, hunden känner på dig om du är förberedd eller om du också blir överraskad. bara din röst i inkallningskommndot låter olika när du är lugn och förberedd mot när du blir lite stressad och överraskad.

Lycka till!

/Syrsa, som har samma "problem" (eller förmån, hur man nu ser på det) i sitt semesterhus. "Egen" skog (äger den), men man vet ju aldrig vem som plockar blåbär just idag. Vilket man naturligtvis får göra! Hejja Sverige och allemansrätten!

 

[Lady_A]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Finns billiga spårlinor (eller ta en tvättlina) då har unghunden iaf 15m radie och du kan korrigera om en inkallning inte funkar!

När inkallningarna funkar så är det bara att ha de lösa igen

Och understimulerade blir de ju inte under den tiden för då kommer ju varje promenad vara ett träningstillfälle.

Lycka till!!

 

[movi]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Jag hade liknande problem med den hund jag har nu,övertog henne som vuxen!

Människor var hon ointresserad av,men inte djur..Framförallt vilda djur var skitkul att jaga,men även andra hundar/katter..Men att att alltid ah en hund i koppel är inte kul!

Så,jag kopplade på en lina..ut i skogen och invänta tillfället,och hunden drog iväg,och jag vrålade för hela bygden STAAAAAAAAAANNA,och sen tog linan stopp

Två gånger..

Tränade likadant med henne och stallkatterna..och hundmöten! Räckte med ett par gånger även där!

Hon jagar inget numera! Hon vet att ordet STANNA betyder NU,och inte om 10 meter eller 3 min!

 

[kvandi]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Träna mer lydnad! Hunden skall stanna på kommando, och komma på kommando. Fram tills dess använd flexi eller spårlina om du vill släppa längre än vanligt koppel.

Den personen hunden skrämmer håller INTE med när man säger att man aldrig möter någon här... Det är inte ursäktligt, anser jag, då jag själv aldrig skulle vilja möta en vilt främmande hund hoppandes på mig. Det kan vara ett barn man skrämmer för livet, en gamling som välter o skadar sig etc.etc. Lösa hundar har jag inget emot, men de skall inte komma fram utan inbjudan/utan tillåtelse.

Jag själv har dock aldrig min hund kopplad i skogen(eller nån annan stans)... Men hon är klockren i sin lydnad och skulle dessutom aldrig rusa fram till ett möte (mkt träning ger resultat). Vi bor precis så som du beskriver i en skog där man "aldrig" möter någon, med undantag. Smilla varnar när nån kommer genom att stanna och "växa" i sin hållning, sen kommer hon in o går fot. Det är både när vi möter människor vi känner o inte känner.

 

[Gabbi]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Här kanske jag uppvisar lite av den där sydländska "hundmentaliteten" som erfterfrågas i vissa trådar om hundar och hundmöten. Jag hade inte tyckt att det som hände var så himla farligt. En redig farbror ska väl kunna möta en hund som är glad utan att få dagen förstörd av det.

Från din sida så kan du såklart träna mer inkallning enl. alla bra tips du fått i tråden. Det skyddar för övrigt dina egna hundar också den dagen det tex dyker upp någon med en hund som inte är snäll.

 

[black pearl]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Håller med föregående talare. Lite får man väl tåla om man traskar ut i skogen. Vad händer om han träffar på en älg? Men träning är ju i och för sig aldrig fel.

 

[Lottch]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Fast skillnaden på älg och hund är väl ganska stor? Älgar har ju ingen regel på sig att vara kopplad... Det står ju klart och tydligt att hundar ska vara kopplade om man inte har kontroll. Vi kan ju inte veta om personen som är i skogen är jätterädd för hundar eller om hunden går till anfall, eller om personen som hunden rusar fram till faktiskt skadar hunden.

Vilda djur kan man räkna med att möta, men jag tycker inte att hundrädda människor ska behöva begränsa sin framkomlighet genom att vara rädd för okopplade hundar som rusar fram till dom.

TS: Jag har också en tokglad labrador som älskar allt och alla, så jag förstår verkligen ditt problem. Han får nästan alltid gå lös nu, men under hans 1årstrots var detta helt omöjligt. Tack vare träning med pipa/inkallning (och myyyycket korv... ) så löste det sig. Ju äldre han har blivit så har han blivit mer och mer ointresserad av andra människor, kommer det någon hem till oss så håller svansen på att flyga av, men när vi är ute och går så kopplar han bort det.

Så om jag hade varit du så hade jag tränat på inkallning deluxe. Hoppas att det ordnar sig och att lillhunden lugnar ned sig.

 

[Zizzy]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Håller med föregående talare. Lite får man väl tåla om man traskar ut i skogen. Vad händer om han träffar på en älg? Men träning är ju i och för sig aldrig fel.

Träning är definitivt inte fel.
Mina odjur behöver lite mer vet jag, men tränar varje dag på rundorna, vi har jätte mycke rådjur här omkring, så man få hålla koll.

För ca tre veckor sedan, var jag ute med sex lösa hundar, inget koppel, för tänkte att jag ändå bara ska gå grannens privata grusväg.... (dumt jaja men man möter ju ingen där förutom grannen )
Möter då ett par som är ute o går mitt ute i ingenstans!
Och jag är fortarande imponerad av mig själv att ingen av hundarna gick hela vägen fram och hälsade utan följde med mig, när jag sneddade av på en åker. Och då var de bara ca 30 meter från mig när jag och odjuren() upptäckte dem!

Ärligt talat, jag trodde inte de skulle lyssna så pass bra, men se på f*n de gjorde det, och jag busade extremt mycket med dem ute på åkern så de glömde totalt bort paret som var ute o gick och var överlyckliga att matte var aslöjlig och fjantade med dem.

 

[Jessling]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Hoppande hundar är ett otyg. Det handlar inte om att jag skulle vara hundrädd (vilket jag inte är), utan det handlar om att jag dels inte vill får mina kläder nedsmutsade eller förstörda samt det faktum att jag helt enkelt inte gillar hoppande hundar. När jag går i skogen så vill jag inte ha främmande hundar som springer fram till mig. På samma sätt är jag mycket noga med att mina hundar inte stör andra människor. Just nu har jag en hanvalp som är så nyfiken att han gärna springer fram till allt som rör sig, så han har jag alltid kopplad om jag inte har så bra sikt åt alla håll att jag hinner se folk eller djur innan han gör det.

 

[kvandi]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Här kanske jag uppvisar lite av den där sydländska "hundmentaliteten" som erfterfrågas i vissa trådar om hundar och hundmöten. Jag hade inte tyckt att det som hände var så himla farligt. En redig farbror ska väl kunna möta en hund som är glad utan att få dagen förstörd av det.

Från din sida så kan du såklart träna mer inkallning enl. alla bra tips du fått i tråden. Det skyddar för övrigt dina egna hundar också den dagen det tex dyker upp någon med en hund som inte är snäll.

Men om det inte är en redig farbror? Är man inte hundkännare är det inte säkert att man uppfattar en glad hund som just glad o pussvänlig. En främmande hund som rusar fram, hoppar o studsar på en är inte trevligt och inte heller något som gemene man skall behöva acceptera.

 

[Zizzy]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Hoppande hundar är ett otyg. Det handlar inte om att jag skulle vara hundrädd (vilket jag inte är), utan det handlar om att jag dels inte vill får mina kläder nedsmutsade eller förstörda samt det faktum att jag helt enkelt inte gillar hoppande hundar. När jag går i skogen så vill jag inte ha främmande hundar som springer fram till mig. På samma sätt är jag mycket noga med att mina hundar inte stör andra människor. Just nu har jag en hanvalp som är så nyfiken att han gärna springer fram till allt som rör sig, så han har jag alltid kopplad om jag inte har så bra sikt åt alla håll att jag hinner se folk eller djur innan han gör det.

Jätte bra!

Och ja hoppande hundar är ett otyg! Men mina hoppar likväl.
Jag har inte lyckats träna bort den biten, alls, typ..
(funkar bara när matte är arg, då lyssnar de på minsta lilla vink... )
Men jag har iaf lyckliga hundar.
(sen är mina hundar inte så stora, värre med tre schäfer modell som hoppar än mina småskitar.. .)

Men mina hundar gick ju faktiskt inte fram den gången, vilket jag fortfarande är mäkta imponerad av dem alla!
Främst lilla valpen som nästan var på håret hela vägen fram, men vände när jag ropade och följde med mig och de andra hundarna istället för att gå fram till de skojjsiga människorna som gick på en privat skogsväg mitt ute i bushen.

Ärligt, de få gånger jag mött folk och fä i skogen här hemma har det varit skogarbetare som varit överlyckliga över att få gosa hund ett ögonblick och släppa arbetet en liten stund, eller fulla "grannen" som gick med cyckeln (!?!) mitt ute i skogen, han blev glad över att få reda på vart han var på väg, (jag berättade åt viket håll han gick och han kom på efter en stund att det var nog hem till närmsta grannen han skulle LOL) trots att hundarna hoppade och hälsade som yrväder. (han var eh, lite, på lyset)

Men jag vill jag INTE att hundarna går fram till någon, så ska de bannimej inte, hur arg jag än får bli på dem och skälla på dem högljutt! De ska bara inte gå fram...

Men när folk kliver innanför grinden här hemma, har de vita byxor, får de skylla sig själva typ om de själva inte säger till hundarna.
Jag kan inte stå brevid och gnälla på dem, utan den som kliver innanför grinden, säger den -NEJ, när hundarna hoppar så slutar dom ju, gör iof försök, men säger personen åt dem, hoppar de i luften brevid istället, vilket är ok.
De nuddar ju inte personen.
Och nej, jag tänker inte platslägga dem när jag får besök, antingen får de stå ut eller skita i o komma öht.
(dock stänger jag in alla hundar i köket när hyresvärden kommer, hennes dotter är hundrädd. Viss respekt måste man ha. )
(Och nu när klåphantverkarna ska försöka renovera badrummet, får jag ha dem i hundgården.. två timmar på en vecka hitintills.
det förbenade badrummet kommer inte bli färdigt förrens nästa år i den här takten.....)

 

[ginnies]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Jag förstår inte varför man bemödar sig med att skriva ett långt inlägg för att sedan inte deltaga i sin egen tråd?

För min del förstår jag inte alls de som så gärna vill ha hund/hundar, skaffar hund och sedan inte lägger tid på att uppfostra dem?

Lathet eller okunskap, vet inte vilket som är värst.

 

[Gabbi]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

För min del förstår jag inte alls de som så gärna vill ha hund/hundar, skaffar hund och sedan inte lägger tid på att uppfostra dem?

Lathet eller okunskap, vet inte vilket som är värst.

Fast hallå....Nu är jag som tur inte drabbad av problemet att min hund hoppar på okända i skogen, men att automatiskt utgå ifrån att någon som har det inte tränar sin hund är väldigt okunnigt enligt mig. Det finns saker man kan träna sig blå på, som hunden 'ändå lyckas göra ibland.

 

[Gabbi]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Men om det inte är en redig farbror? Är man inte hundkännare är det inte säkert att man uppfattar en glad hund som just glad o pussvänlig. En främmande hund som rusar fram, hoppar o studsar på en är inte trevligt och inte heller något som gemene man skall behöva acceptera.

Nu känner jag mig lite som Tintilar, men ok. Man kan välja att uppfatta det på två sätt, precis som man alltid har ett val hur man uppfattar saker. Om det händer gång på gång förstår jag att man kan bli irriterad, men om man på en svamppromenad träffar en glad hund tycker jag att ett "Hej hunden" och ett leende innan man fortsätter leta blodriskor är det bästa för humöret och friden.

Att bli så arg att någon som bor på landet inte ska våga gå i skogen med sin hund känns ju inte sunt för någon.

 

[ginnies]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Javisst, du har rätt till viss del, men i det här fallet som jag syftade på så lyckas man inte med den träningen så får man faktiskt hålla sin hund i koppel.

Men det där med att misslyckas med uppfostringen av sin hund, om det nu inte är lathet, är det inte då okunskap istället, man klarar inte av det?

 

[ginnies]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Om det händer gång på gång förstår jag att man kan bli irriterad, men om man på en svamppromenad träffar en glad hund tycker jag att ett "Hej hunden" och ett leende innan man fortsätter leta blodriskor är det bästa för humöret och friden.

Det finns faktiskt folk som är livrädda för den allra snällaste hunden, de måste självklart få gå i skogen utan att bli påhoppade.

Det är rätt vanligt med ex ormfobi , det är ingen som kommer på tanken att det ska vara tillåtet att kasta en orm på en sådan människa med förklaringen "ormen är inte giftig, så den är heeelt ofarlig".

 

[lady_vip]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

*Delvis kl*

Jag hade blivit vansinnig om det hade varit jag som blev hoppad på osv.

Jag är ofta ute med häst + 2 lösa hundar eller cyklar med 3 hundar, jag kräver av mina jyckar att de inte ska gå fram till andra och jag förväntar mig då att folk inte släpper fram sina jyckar till mig. Och det är oavsett om jag har hund eller inte med mig.

Nån gång händer det ju att hundarna är ystra såklart och misstag kan man göra, men jag hade definitivt inte tolererat att man har så dålig koll att man inte kan stoppa dem.

 

[Aliide]

Sv: hunden lös i "egna skogen"

Fast hallå....Nu är jag som tur inte drabbad av problemet att min hund hoppar på okända i skogen, men att automatiskt utgå ifrån att någon som har det inte tränar sin hund är väldigt okunnigt enligt mig. Det finns saker man kan träna sig blå på, som hunden 'ändå lyckas göra ibland.

Jag tränar med mina hundar i genomsnitt 5 dagar i veckan, spår, lydnad osv. Men min lilla hoppar på folk om hon får hälsa (hon går inte fram utan lov). Det är faktiskt inget jag brytt mig om, och alla hundvänner jag har här nere och vanligt folk med för den delen bryr sig inte. Så enkelt var det