Venus_in_Furs
Trådstartare
känner mig lite kluven. Var nyss ute i vår "egen" skog på en kvartspromenad med mina två labradortikar. Vi bor på landet i en "by" med ca 8 hus, varav vårat och ett till ligger precis vid skogen. Vi har bott här i nästan 15 år och haft hund lika länge, som ca 1-2 ggr/dag går i denna skog. Vi har dem alltid lösa eftersom vi under dessa 15 år träffat på någon i skogen max 10 ggr (på 15 år liksom, oddsen för att möta någon är extremt liten). Dessutom har folket man då mött kommit på stigen, så vi hinner se dem och koppla hundarna. Jag är helt övertygad om att mina hundar inte går på någon typ av vilddjur heller.
Den ena hunden jag har är lydig, hon springer ofta fram en bit till en ny person, men vågar aldrig gå fram och hälsa. Den andre hunden är bara ett år och är typisk labrador- älskar människor. Vi tränar med henne så att hon ska lugna ner sig, nu blir hon ibland så glad att hon hoppar upp och ner (frenetiskt viftandes på svansen) och ibland upp på personen. Detta är självklart något vi försöker få bukt med.
Hursomhelst, vi bor på landet, möter i princip aldrig ngn annan i skogen och låter därför hundarna gå lösa. De är uppfödda så och kan tänka mig att de skulle bli väldigt ostimulerade/ledsna av att alltid gå i koppel (nu springer de omkring och jagar varandra inne i skogen osv). Men idag träffade vi faktiskt en svamp-plockande man, som var mitt inne i skogen där ingen går. Jag såg honom därför inte utan ett stort knak hördes inifrån skogen och mina hundar sprang dit för att undersöka. Den unga (glada) hunden blev superglad över att få se en människa mitt inne i skogen och hoppade upp och ner, hoppade ett par ggr på mannen (jag såg på långt håll när jag kom springandes). Den andra hunden stod vid sidan. Jag bad om ursäkt och förklarade att jag inte sett honom och att man aldrig möter någon ute i skogen. Kopplade då hundarna när vi fortsatte gå eftersom jag visste att det fanns en person i skogen nu. Längre fram på stigen möttes vi igen och mannen sa då att han faktiskt mött hundarna en gång innan (då mina föräldrar gått med dem) och att den busiga hunden hade rivit honom på handen när hon hoppade. han poängterade att han ofta går i skogen och tänkte fortsätta med det. Så nu känner jag mig så kluven. Självklart kan man inte låta hunden hoppa upp på folk hursomhelst, det förstår man att det inte är välkommet. Men när man bor som vi på landet i princip aldrig möter någon i skogen- ska man då jämt o ständigt låta hundstackarna gå i koppel? Hur hade ni gjort? Träna mer lydnad innan man låter dem gå lösa igen, för säkerhets skull? Känns samtidigt så onödigt att inte ha dem lösa, då man som sagt 99,9 ggr av hundra inte möter någon.
Den ena hunden jag har är lydig, hon springer ofta fram en bit till en ny person, men vågar aldrig gå fram och hälsa. Den andre hunden är bara ett år och är typisk labrador- älskar människor. Vi tränar med henne så att hon ska lugna ner sig, nu blir hon ibland så glad att hon hoppar upp och ner (frenetiskt viftandes på svansen) och ibland upp på personen. Detta är självklart något vi försöker få bukt med.
Hursomhelst, vi bor på landet, möter i princip aldrig ngn annan i skogen och låter därför hundarna gå lösa. De är uppfödda så och kan tänka mig att de skulle bli väldigt ostimulerade/ledsna av att alltid gå i koppel (nu springer de omkring och jagar varandra inne i skogen osv). Men idag träffade vi faktiskt en svamp-plockande man, som var mitt inne i skogen där ingen går. Jag såg honom därför inte utan ett stort knak hördes inifrån skogen och mina hundar sprang dit för att undersöka. Den unga (glada) hunden blev superglad över att få se en människa mitt inne i skogen och hoppade upp och ner, hoppade ett par ggr på mannen (jag såg på långt håll när jag kom springandes). Den andra hunden stod vid sidan. Jag bad om ursäkt och förklarade att jag inte sett honom och att man aldrig möter någon ute i skogen. Kopplade då hundarna när vi fortsatte gå eftersom jag visste att det fanns en person i skogen nu. Längre fram på stigen möttes vi igen och mannen sa då att han faktiskt mött hundarna en gång innan (då mina föräldrar gått med dem) och att den busiga hunden hade rivit honom på handen när hon hoppade. han poängterade att han ofta går i skogen och tänkte fortsätta med det. Så nu känner jag mig så kluven. Självklart kan man inte låta hunden hoppa upp på folk hursomhelst, det förstår man att det inte är välkommet. Men när man bor som vi på landet i princip aldrig möter någon i skogen- ska man då jämt o ständigt låta hundstackarna gå i koppel? Hur hade ni gjort? Träna mer lydnad innan man låter dem gå lösa igen, för säkerhets skull? Känns samtidigt så onödigt att inte ha dem lösa, då man som sagt 99,9 ggr av hundra inte möter någon.