Sv: hundbok for sma barn
jag skissar faktiskt lite pa "Moff the Mutt" (snyggt arbetsnamn va?) och Moffs resa fran busig valp som inte kan skilja pa husses/mattes byxor och en leksak och hur husse/matte hanterar det. Och varfor Moff the Mutt hoppar ibland nar man leker och lite sana dar... standard grejer.. inklusive en del som forklarar varfor man ska vara forsiktig med hundar och inte sparka dom eller dra dom i svansen. (eftersom sistnamnda ar en problematik som jag stott pa, och hort mycket om fran hundagare utan barn nar deras hundar moter barnen i umgangeskretsen)
och hehe.. ja jag tankte pa denna fantastiska bukare ocksa....
Jag tycker att Bewildered har absolut rätt i sin approach.
Det absolut viktigaste när det gäller barn och hundar är att lära barnen hur de ska uppträda kring hundar, dels för att
själva vara säkra, dels för att
inte skada eller skrämma hunden.
Det talas så mycket om hundrädda barn, men hur många hundar är inte barnrädda?
Barn är barn, de skriker och springer, viftar med armarna, och bär sig i allmänhet åt på ett sätt som är främmande för hundar som inte är barnvana. En del hundar blir rädda, och kan t.o.m nafsa för att freda sig, andra blir uppskojade och leken kan lätt slå över och bli för tuff.
Min egen hund fullkomligt älskar ungar, och det finns ett stort antal barnbarn i hennes närhet, så hon får fullt utlopp för sin kärlek. Trots det är hon ingen lämplig kombination med barn, eftersom hon blir så lycklig att hon kan välta ungarna i ren glädje.
På sistone har jag och hunden blivit kompis med en liten grupp förskolebarn. Vi brukar träffa på dem i skogen på våra förmiddagsrundor, och naturligtvis vill ungarna klappa henne, eftersom hon är så söt. Det är en bra övning för både barnen och hunden så jag tillåter det, fast med ett rejält tag i halsbandet på hunden för att hon inte ska bli
för glad.
Samtidigt passar jag på att tala om för ungarna hur man ska närma sig och klappa en hund, för att inte skrämma den, att man ska röra sig lugnt, och tala med låg röst, att man inte ska tränga sig på en hund som verkar rädd eller morrar, att man aldrig ska gå fram till en hund som sitter kopplad ensam, och andra elementära saker, som man tycker att föräldrarna själva borde ha lärt dem. Tyvärr gör många föräldrar inte det, antingen av ren okunskap, eller för att de själva är så hundrädda att de överför rädslan till barnen.
Nästa steg blir att lära ungarna vad de ska göra om en främmande hund springer fram till dem - eller kanske rättare sagt, vad de
inte ska göra, d.v.s
inte skrika, vifta med armarna eller springa, eftersom hunden då tror att de leker och springer efter.
Om så många barn som möjligt lär sig att bästa sättet att undvika att bli påhoppad av en hund är att stå alldeles stilla och låtsas att hunden inte existerar, så tror jag att många otrevliga episoder skulle kunna undvikas.
Kanske man skulle kunna införa hundkunskap som ett ämne på förskolan?
