mian1
Trådstartare
Nu behöver jag alla de bästa städtips och hundfällningstips som jag kan få.
Maken har återigen lagt fram önskemålet om ett hundfritt hem och i går var första gången som han inte tog tillbaka det och sa att han inte menade att han vill bli av med dem. I går ville han sälja Kerstin och låta Ester stanna så länge hon nu överlever.
Det hela beror inte på att hundarna är besvärliga. Kerstin äter inte möbler längre och Ester orkar sällan smita eller hitta på ofog. Det beror helt enkelt på städningen!
Hundarna är släthåriga med tunn päls utan underull, men de fäller hela tiden året om. Vi sopar med borste och skyffel morgon och kväll, 7 dagar i veckan och vi får alltid full skyffel. Och då är det kök och vardagsrum vi städar. Hundarna får bara vara på bottenvåningen. Vi dammsuger, vädrar mattor och våttorkar golven 1-2 gånger i veckan och mattor har vi bara i köket eftersom förra hunden var kvalserallergisk så det var lättare att hålla rent utan textilier.
Värst hårar Kerstin! Det finns inget stopp. Ändå badas hundarna regelbundet för att tvätta bort fällpäls.
Och de luktar. Vi, som ändå bor här, känner tydligt när vi kommer in eller när vi kommer ner från övervåningen på morgonen. Kanske beror det på dålig ventilation? Ingen av hundarna luktar illa i vare sig pälsen eller munnen. Tråkigt är det.
Jag håller med min man om att det är tråkigt att aldrig känna att man har ett rent och fräscht hem, även om jag inte vill vara så drastisk att jag gör mig av med en familjemedlem för den skull.
Så här var det aldrig när vi bodde i stan och bara hade Ester. Då bodde vi på 48 kvm och det var varken hårigt eller luktande. Nu bor hundarna på 120 kvm (bottenvåningen) och det känns skitigt hela tiden. Hårigt och det luktar "jag-har-11-hundar-men-ingen-dammsugare".
Jag är trött på korsdrag, evigt sopande & moppande och jag är trött på en missnöjd make. Våra hundar är faktiskt jättefina!
Finns det något man kan göra?
Maken har återigen lagt fram önskemålet om ett hundfritt hem och i går var första gången som han inte tog tillbaka det och sa att han inte menade att han vill bli av med dem. I går ville han sälja Kerstin och låta Ester stanna så länge hon nu överlever.
Det hela beror inte på att hundarna är besvärliga. Kerstin äter inte möbler längre och Ester orkar sällan smita eller hitta på ofog. Det beror helt enkelt på städningen!
Hundarna är släthåriga med tunn päls utan underull, men de fäller hela tiden året om. Vi sopar med borste och skyffel morgon och kväll, 7 dagar i veckan och vi får alltid full skyffel. Och då är det kök och vardagsrum vi städar. Hundarna får bara vara på bottenvåningen. Vi dammsuger, vädrar mattor och våttorkar golven 1-2 gånger i veckan och mattor har vi bara i köket eftersom förra hunden var kvalserallergisk så det var lättare att hålla rent utan textilier.
Värst hårar Kerstin! Det finns inget stopp. Ändå badas hundarna regelbundet för att tvätta bort fällpäls.
Och de luktar. Vi, som ändå bor här, känner tydligt när vi kommer in eller när vi kommer ner från övervåningen på morgonen. Kanske beror det på dålig ventilation? Ingen av hundarna luktar illa i vare sig pälsen eller munnen. Tråkigt är det.
Jag håller med min man om att det är tråkigt att aldrig känna att man har ett rent och fräscht hem, även om jag inte vill vara så drastisk att jag gör mig av med en familjemedlem för den skull.
Så här var det aldrig när vi bodde i stan och bara hade Ester. Då bodde vi på 48 kvm och det var varken hårigt eller luktande. Nu bor hundarna på 120 kvm (bottenvåningen) och det känns skitigt hela tiden. Hårigt och det luktar "jag-har-11-hundar-men-ingen-dammsugare".
Jag är trött på korsdrag, evigt sopande & moppande och jag är trött på en missnöjd make. Våra hundar är faktiskt jättefina!
Finns det något man kan göra?
