Hund vid seperation

[Cezzan]

Hur påverkas egentligen hunden vid en separation mellan husse och matte?
Är nyseparerad från min sambo, och vår gemensamma hund följde naturligtvis med mig.
Det är jag som har uppfostrat henne, jag är med henne hela dagarna, hon "föredrar" mig tydligt, lyder inte husse ordentligt osv. Han har ingen möjlighet att ta hand om henne dagtid då han jobbar etc.
Båda jag och min ex.sambo vill ju hundens bästa, och förnärvarande har vi beslutat att hon är min hund, punkt slut.
jag vill inte att hon ska skickas fram och tillbaka likt ett "skilsmässobarn", jag "inbillar" mig att det inte är sunt för en hund (speciellt inte en unghund, som det är i detta fallet)

Hur resonerar ni? Hur har ni andra gjort som separerat?

 

[Ramona]

Sv: Hund vid seperation

Min ena hund flyttade med mej när jag och exet separerade. Dock kunde jag inte ta med henne direkt i flytten, så hon bodde kvar hos fd ett par månader innan jag kunde ta hem henne till mej.
Hon verkar helt oberörd av allting som hände i separationen och är helt som vanligt hos mej numera.

Jag hade inte oroat mej för hunden. Djur lever i nuet och ältar inte det som varit.

 

[Calazirya]

Sv: Hund vid seperation

Vi hade "delad vårdnad", men så bodde vi grannar också och i liknande lägenheter.

Men Husse hade enbart intresse för Atlaz sällskap och tränade honom aldrig.

När jag sedan blev sjuk och allt ansvar hamnade på Husse så gick det åt helskotta..

Jag kommer aldrig någonsin dela hunden med någon igen efter separation, när man separerar ska hunden tillfalla ena parten Punkt Slut



Ps. Läste på ÄU och skickar strykepepp till dig .. Ds

 

[kvandi]

Sv: Hund vid seperation

Vi har skrivit papper om vem som skall ha vad i vårt hushåll- där ingick oxå hundarna och mina hästar. Bättre att komma överens om sånt när man är vänner än att bråka om det om det kommer en dag när man inte längre är vänner. Jag kommer behålla den hund vi skaffat genemsamt(som jag oxå betalde därav) och sambon behåller givetvis den hund han ägde innan mig.

Men vi är fortfarande en stor familj och vi hoppas givetvis att så kommer förbli

 

[Yrja]

Sv: Hund vid seperation

Vi har inte separerat men vi har pratat om vad som skulle hända med hunden i en sån situation. Nu är vår hund min sambos från början så valet är ju väldigt enkelt - det är hand hund. Men om det inte varit så, så är han ändå alltid med honom på jobbet på dagarna. Jag har ingen möjlighet att ha hund själv efter som att jag isf skulle bli tvungen att lämna hunden om dagarna och jag anser att man i en sån situation inte ska få ha hund. Man får inte lämna dem 8-17 varje vardag, det är att plåga djuret. Så återigen är det sambon som skulle få hunden.

Jag har två katter som är "mina" och han har tre. Sen har jag ju en häst också. Så det jämnar ut dig. Men man måste se till djurets bästa, alltid.

 

[Zita]

Sv: Hund vid seperation

Övertog en afghan en gång som var skilsmässohund. Båda ville ha honom och ingen gav med sig. Då såldes han och jag köpte honom. Han var redan störd psykiskt och helt omöjlig att hantera. Han var så till den milda grad bortskämd och gjorde precis allt han inte skulle göra. Det enda han var, var vacker, ingenting i hjärnan. Fick senare avlivas då han blev blind. Sen dess har jag haft lite svårt för afghaner, men underbart vackra djur är dom i alla fall.

 

[Roheryn]

Sv: Hund vid seperation

Inte riktigt samma situation, men ändå.... Vi hade hund när jag växte upp - den siste av dem skaffade familjen när jag var 16. Det var mamma som var hemma när han var valp, och som uppfostrade, gick på kurs etc. med honom. Han ansåg att han helt var mammas hund. Vi andra kunde duga till promenader och sånt, men mamma var hans allt. En gång när hon varit borta några dagar, så gick han och "höll henne i handen" (dvs hade hennes hand i sin mun) en hel promenad.

Så blev mamma sjuk. Under ett halvårs tid, ungefär, var hon i stort sett sängliggande hemma. Givetvis med hunden vid sin sida. Han accepterade att vårdpersonal kom och gick, men bevakade minsta lilla rörelse från dem.

Till slut togs mamma in på sjukhus, och gick bort efter ett par veckor. Hunden var då 12 år, på det trettonde. Vi var helt säkra på att hunden skulle tyna bort och dö, han med.

Men nej då. Han gick runt och "letade" ett tag, men verkade så småningom finna sig i att mamma var borta. Istället för att tyna bort tog hunden på sig rollen som pappas stora stöd. Han levde i ytterligare tre år, och blev 15 år innan han fick somna in.

Med detta vill jag ha sagt att jag tror att hundar klarar separationer (från sina flockmedlemmar) bättre än vi kanske tror. De lever som sagt i nuet, och om de mår bra och får sina behov tillgodosedda så tror jag att de kan leva ett gott liv oavsett hos vem.