Heulwen
Trådstartare
Jag är dagmatte åt en dalmatiner som har en jobbig ovana. Det är så att han börjar yla utomhus så fort han inte får som han vill.
Dvs bara att säga åt honom att stanna och sätta sig ner eller att kalla in honom kan förorsaka långa "plågade" yl som är helt omöjliga att få stopp på.
Jag har prövat att ignorera honom, ta tag i nackskinnet och stirra in i hans ögon men han vägrar att möta min blick och flackar med ögonen. Enda gångerna jag fått något som helst resultat är när jag lyft honom i nackskinnet från marken. Då har han blivit tyst och då har jag direkt fortsatt att gå vidare så att det slutat med att jag "vunnit".
Har även prövat att få tyst på honom med korv men för det första har det inte fungerat, för det andra insåg jag att det var väldigt korkat då han skulle tro att han blev belönad för att yla. :smirk:
Har även hållt igen munnen på honom men då har han fortsatt yla, bara dovare.
När han blir så här så låser han sig totalt. Han är verkligen helt okontaktbar!
Vad kan jag göra? De gångerna jag fått tyst på honom har varit få och det har inte hjälpt med grova tillrättavisningar mer än tillfälligt.
Han är förövrigt tre år och ylandet blir värre om det är löpande tikar i närheten. Han skulle nog må bättre psysiskt om han blev kastrerad men det är ju inte min sak att bestämma.
Gnäller en hel del inomhus också så fort han får för sig att han vill gå ut.
Han är väldigt ignorant och "inne i sig själv", lyssnar sällan på krav utan att man får tvinga honom till att göra sakerna, tex trycka ner hans bak om han ska sitta ner.
Hittar inget som motiverar honom. Har prövat goda saker och mycket beröm. Då viftar han på svansen och blir glad men inte tillräckligt motiverad att göra det jag kräver.
Råd och tips om övningar och förhållningssätt önskas!
Dvs bara att säga åt honom att stanna och sätta sig ner eller att kalla in honom kan förorsaka långa "plågade" yl som är helt omöjliga att få stopp på.
Jag har prövat att ignorera honom, ta tag i nackskinnet och stirra in i hans ögon men han vägrar att möta min blick och flackar med ögonen. Enda gångerna jag fått något som helst resultat är när jag lyft honom i nackskinnet från marken. Då har han blivit tyst och då har jag direkt fortsatt att gå vidare så att det slutat med att jag "vunnit".
Har även prövat att få tyst på honom med korv men för det första har det inte fungerat, för det andra insåg jag att det var väldigt korkat då han skulle tro att han blev belönad för att yla. :smirk:
Har även hållt igen munnen på honom men då har han fortsatt yla, bara dovare.
När han blir så här så låser han sig totalt. Han är verkligen helt okontaktbar!
Vad kan jag göra? De gångerna jag fått tyst på honom har varit få och det har inte hjälpt med grova tillrättavisningar mer än tillfälligt.
Han är förövrigt tre år och ylandet blir värre om det är löpande tikar i närheten. Han skulle nog må bättre psysiskt om han blev kastrerad men det är ju inte min sak att bestämma.
Gnäller en hel del inomhus också så fort han får för sig att han vill gå ut.
Han är väldigt ignorant och "inne i sig själv", lyssnar sällan på krav utan att man får tvinga honom till att göra sakerna, tex trycka ner hans bak om han ska sitta ner.
Hittar inget som motiverar honom. Har prövat goda saker och mycket beröm. Då viftar han på svansen och blir glad men inte tillräckligt motiverad att göra det jag kräver.
Råd och tips om övningar och förhållningssätt önskas!