Hund som inte trivs med det liv man vill leva (utbruten från Den 22a hunduppdateringstråden!)

[Nota]

Man får ju tänka på att hunden lider inte av en omplacering, den glömmer snabbt bort tidigare ägare och ser sitt nya hem som sitt hem

 

[Nota]

Nä, det är det väl inte.. Men åh, jag vill ju helst ha kvar henne, av rent själviska anledningar. Hon är ju min lilla gosehund, kommer bli tomt utan hennes ständiga muppigheter och påhitt.

Samtidigt vill jag ju kunna öppna mig för att skaffa en hund som faktiskt vill och kräver det livet jag vill leva med hund. Åh, det är så svårt! Känns ju som att folk kommer tro att jag inte älskar min lilla Asni.

Ää folk, vem bryr sig om folk dom ska alltid tänka och tycka massa saker som inte vet ett dugg om.
Tror överlag många hundar lider utav att det är så tabu att omplacera i hundvärlden, folk kämpar på med sina hundar trots att det inte klickar alls och att hund och ägare inte vill samma saker alls.

 

[Wenniz]

Om jag var i din situation hade jag omplacerat och det är inget fel med det, upplever oftast att det dyker upp onödiga konflikter sinsemellan.

Nu omplacerade jag inte riktigt Corinne jag hade, whippeten, utan hon fick flytta till mina föräldrar istället.
Vi älskade dom mysiga promenaderna tillsammans och bara mysa hemma på soffan, det var vår grej. Men det var otroligt frustrerande att jag ville mer än henne, hon tyckte träna var kul på sina villkor vilket slutade med många gånger att hon mestadels spenderade sin tid i bilen medans Fenna tränande, tävlade osv.
När Corinne flyttade mådde hon mycket bättre, att hon slapp massa onödiga krav som hon inte vill ha och hon fick sova och mysa precis hur mycket hon ville när hon flyttade.
Ibland passar man ihop på vissa plan medans det brister på ett annat och det är helt normalt eftersom vi alla är individer.
Oavsett vilket val du väljer förstår jag att det är en jobbig tanke att gå och ha i huvudet när man inte vet hur man vill göra.

 

[Fisherling]

Det känns rätt bra att det ändå finns flera som vill dela med sig av sina berättelser, och hur bra det blivit.

Hon förtjänar ju någon som vill det hon vill. Märker ju även att hon drar satan i koppel när det är andra hundar med, även om de går bakom, men när vi går själva så går hon otroligt fint i koppel och är mycket mer lyhörd. Hon verkar helt enkelt gå upp för mycket i varv av att bo med andra hundar.

 

[Fruentimber]

Det känns rätt bra att det ändå finns flera som vill dela med sig av sina berättelser, och hur bra det blivit.

Hon förtjänar ju någon som vill det hon vill. Märker ju även att hon drar satan i koppel när det är andra hundar med, även om de går bakom, men när vi går själva så går hon otroligt fint i koppel och är mycket mer lyhörd. Hon verkar helt enkelt gå upp för mycket i varv av att bo med andra hundar.

Fast, det är väl ändå ganska vanligt? Alltså, du har säkert dina anledningar för omplacering. Men att en hund drar i kopplet vid sällskap av andra hundar eller blir "svartsjuk" när man kelar med andra, det är inget jag anser konstigt eller vara anledning för omplacering.

Jag kanske trampar på tårna nu men jag känner att det finns risk för övertolkning i ett par av dina inlägg. Krasst sett vet du ju inte heller om nästa individ når upp till SM-nivå heller? I vilken gren är det som du satsar på SM?

 

[Fisherling]

Fast, det är väl ändå ganska vanligt? Alltså, du har säkert dina anledningar för omplacering. Men att en hund drar i kopplet vid sällskap av andra hundar eller blir "svartsjuk" när man kelar med andra, det är inget jag anser konstigt eller vara anledning för omplacering.

Jag kanske trampar på tårna nu men jag känner att det finns risk för övertolkning i ett par av dina inlägg. Krasst sett vet du ju inte heller om nästa individ når upp till SM-nivå heller? I vilken gren är det som du satsar på SM?

Klart det blir svårt för er som inte ser henne. Om ni såg hur hon flåsar, stirrar med hela ögonvitorna etc så skulle ni nog inte tvivla på att hon blir stressad av att andra hundar får uppmärksamhet.

Och nej, det kan jag såklart inte veta, men rent krasst vill jag ha en hund som iallafall gillar att träna på den nivå som jag tycker om (vilket är väldigt intensivt och avancerat); oavsett hur långt vi kommer resultatsmässigt.

 

[tuaphua]

Det känns rätt bra att det ändå finns flera som vill dela med sig av sina berättelser, och hur bra det blivit.

Hon förtjänar ju någon som vill det hon vill. Märker ju även att hon drar satan i koppel när det är andra hundar med, även om de går bakom, men när vi går själva så går hon otroligt fint i koppel och är mycket mer lyhörd. Hon verkar helt enkelt gå upp för mycket i varv av att bo med andra hundar.

Alla mina 5 hundar har varit omplaceringar.
Nuvarande hund omplacerades just för att ägaren älskade hunden så. Man kände att när flocken vuxit hos dem hade min hund svårt att slappna av helt. Hon ville ha koll på alla. På kennel Med 7 vuxna och lite valpkullar blev det ju körigt.
Min uppfödare(som fött upp hunden) visste hur läget var på den kenneln och med min hund. Så hon övertalade dem att låta hunden komma till mig.
De var jättenoga med att om någon av oss inte klickade med varann etc så fick hon komma tillbaks till dem.

Vi funkar toppen, hon är nummer ett och fd ägare är så lycklig över att hon lyssnade på min uppfödare. Vi har god kontakt.
Det har ju gjort så ont för dem att förlora henne. Men de är så lyckliga att hunden har kommit till hemmet som var bäst för henne.
Att omplacera är ju ofta en akt av kärlek.
Så vet jag att många ser det.

Lycka till med allt!

 

[Fisherling]

Jag vill inte höra något mer om att jag ”övertolkar” saker. Det här är tillräckligt jobbigt utan att behöva höra att jag typ hittar på, som om jag inte vill ha henne.

 

[Fruentimber]

Klart det blir svårt för er som inte ser henne. Om ni såg hur hon flåsar, stirrar med hela ögonvitorna etc så skulle ni nog inte tvivla på att hon blir stressad av att andra hundar får uppmärksamhet.

Och nej, det kan jag såklart inte veta, men rent krasst vill jag ha en hund som iallafall gillar att träna på den nivå som jag tycker om (vilket är väldigt intensivt och avancerat); oavsett hur långt vi kommer resultatsmässigt.

Av vad du skrivit tidigare (typ nyss?) om Asni och dina tävlingsnerver så blev jag väldigt förvånad över tråden. Men det kan givetvis finnas tusen anledningar till omplacering och du behöver givetvis inte svara på mina inlägg om du inte vill.

 

[Fisherling]

Av vad du skrivit tidigare (typ nyss?) om Asni och dina tävlingsnerver så blev jag väldigt förvånad över tråden. Men det kan givetvis finnas tusen anledningar till omplacering och du behöver givetvis inte svara på mina inlägg om du inte vill.

Vad har mina tävlingsnerver med saken att göra? Som jag i övrigt inte alls har problem med i agility, där jag satsar på SM.

Jag spånar och tänker högt angående ett väldigt svårt beslut om en hund jag älskar oerhört mycket. Om jag verkar rörig så är det för att min hjärna ÄR rörig.

 

[Fisherling]

Nu orkar jag inte tänka mer på det här.
Kommer fortsätta fundera privat, efter en paus från hela tankegången. Kanske vänder allt och hon blir skitpepp på träning efter en månads paus, vem vet.

 

[Fruentimber]

Vad har mina tävlingsnerver med saken att göra? Som jag i övrigt inte alls har problem med i agility, där jag satsar på SM.

Jag spånar och tänker högt angående ett väldigt svårt beslut om en hund jag älskar oerhört mycket. Om jag verkar rörig så är det för att min hjärna ÄR rörig.

För att du nyss inte vågar tävla Tinja pga tävlingsnerver men nu satsar på SM? Jag trodde det var i lydnaden som Asni behövde mogna, inte agilityn. Därav min fråga om vilken gren du satsar på. Ursäkta förvirringen.

 

[Fisherling]

För att du nyss inte vågar tävla Tinja pga tävlingsnerver men nu satsar på SM? Jag trodde det var i lydnaden som Asni behövde mogna, inte agilityn. Därav min fråga om vilken gren du satsar på. Ursäkta förvirringen.

Säg inte ”nyss” om det var flera veckor sen jag nämnde något, jag blir förvirrad
Jag har alltid satsat på SM i agility, inte lydnad eller något annat. Lydnad tävlar jag för, tja, det är en kul utmaning.

Och nej, det är inte bara lydnaden vi har problem med. Det är svårt att förklara, men det är liksom hela känslan av att hon egentligen hellre hade gjort något annat Inte så att hon inte gärna tränar, men mer på nivån av en aktiv sällskapshund än arbetsnarkoman.

 

[Lingon]

Säg inte ”nyss” om det var flera veckor sen jag nämnde något, jag blir förvirrad
Jag har alltid satsat på SM i agility, inte lydnad eller något annat. Lydnad tävlar jag för, tja, det är en kul utmaning.

Och nej, det är inte bara lydnaden vi har problem med. Det är svårt att förklara, men det är liksom hela känslan av att hon egentligen hellre hade gjort något annat Inte så att hon inte gärna tränar, men mer på nivån av en aktiv sällskapshund än arbetsnarkoman.

Strunt i vad andra säger. Du känner din hund bäst och om du känner att hon har behov du inte kan uppfylla så omplcera om du hittar en bättre match för henne. På din beskrivning låter det som att hon kan vara den perfekta hunden för rätt många. Lita på din magkänsla!

 

[Fruentimber]

Säg inte ”nyss” om det var flera veckor sen jag nämnde något, jag blir förvirrad
Jag har alltid satsat på SM i agility, inte lydnad eller något annat. Lydnad tävlar jag för, tja, det är en kul utmaning.

Och nej, det är inte bara lydnaden vi har problem med. Det är svårt att förklara, men det är liksom hela känslan av att hon egentligen hellre hade gjort något annat Inte så att hon inte gärna tränar, men mer på nivån av en aktiv sällskapshund än arbetsnarkoman.

Det blir nyss för mig eftersom det bara är en månad sen. Det ger ju inte mycket tid för mognad och då skulle du inte byta henne för allt i världen. Därav min stora förvåning. Men du känner förstås hunden och din egen situation bäst!

 

[russinbulle]

Jag har omplacerat en knepig unghund (en del rädslor och en del skärpa) och med hjälp hittade vi de allra bästa hemmet. Hon har vuxit enormt och tom bott 2 år i Afrika efter det
Här var för rörigt för den hunden (omgivningen, oerhört mycket barn och liv och rörelse) så varje promenad blev ren stress för henne. Vi hittade det perfekta hemmet för henne, så det känns kanon.
Att omplacera klingar ofta illa i mångas öron, men det kan vara det bästa för både hund och ägare i många fall - så dåligt samvete ska du inte ha

 

[Otherside]

Jag minns en hund ur "min" bruksras vars ägare och uppfödare var extremt ambitiös och i stort sett levde för träning och tävling. Tiken kunde inte delta i platsliggningen pga sin osäkerhet och hade även stora problem med ett annat moment i lydnaden. Ägaren envisades och det slutade med att hunden kollapsade på appellplanen, gick in i nåt stressrelaterat tillstånd där den blev okontaktbar och liggande. Det var hemskt. Den tiken blev aldrig vad ägaren hoppats på och planerat, men hade kunnat ha ett underbart aktivt liv hos någon som inte ville tävla och träna på den nivån. Ibland passar man bara inte ihop - då menar jag att det är hundens bästa som går först. Alltid.

 

[Fisherling]

Det blir nyss för mig eftersom det bara är en månad sen. Det ger ju inte mycket tid för mognad och då skulle du inte byta henne för allt i världen. Därav min stora förvåning. Men du känner förstås hunden och din egen situation bäst!

Det är klart att jag inte VILL byta henne, inte för allt i världen. Men det är ju mina själviska tankar, och jag måste ju se till hennes bästa. Jag vill så mycket mer än hon, det är ju inte schysst att jag ska trycka på henne en massa krav hon inte vill ha.

Jag ville ju ha en till Tinja, som blir supertaggad när det kommer en ny utmaning. Asni tittar mer på mig som "eh, måste jag verkligen? Räcker det inte att jag gör något jag redan kan?"

 

[Maniac123]

Jag har omplacerat en hund. En BC som jag köpte när jag hade sambo, bodde i radhus med tomt utanför stan, pluggade hemifrån.. Allting var ordnat och han var min dröm som jag väntade länge på. När han var 5-6 mån ändrades livet. Jag separerade, flyttade till en etta i stan och började jobba heltid. Jag hade varken tid, råd eller plats för alla hundar och definitivt inte en ung BC. Han var en oslipad diamant, han kunde knappt sitt eller komma på inkallning. Jag var övertygad om att han i rätt hem skulle bli en stjärna, men jag kunde inte ge honom det han behövde. Jag var väldigt noga, han skulle omplaceras enbart till ett hem med meriter och referenser. Han skulle absolut inte till ett sällskapshem, då kunde han lika gärna bo kvar.

Hunden är idag 3 år, tävlar klass 3 i både hopp och agility. Han har i princip bara felfria rundor i hoppklassen, ingen disk i varken hopp eller ag. Han bor i en villa på landet med en tjej och sambo, plus 2 st BC-kompisar. Det var hemskt att ta beslutet och skriva en annons, men idag är det det bästa beslutet jag har tagit.

 

[Nota]

Det är klart att jag inte VILL byta henne, inte för allt i världen. Men det är ju mina själviska tankar, och jag måste ju se till hennes bästa. Jag vill så mycket mer än hon, det är ju inte schysst att jag ska trycka på henne en massa krav hon inte vill ha.

Jag ville ju ha en till Tinja, som blir supertaggad när det kommer en ny utmaning. Asni tittar mer på mig som "eh, måste jag verkligen? Räcker det inte att jag gör något jag redan kan?"

Det är inte värmen då? Vissa hundar är ju otroligt påverkade sommartid, nu kanske det kvittar oavsett då du vill ha en hund som kan prestera året om.