Fisherling
Trådstartare
Asni har nu fått några veckor med mindre aktivering. Hon får springa i skogen och träna lite småsaker på skoj, köra balansboll, Rallylydnad och godissök, ingen avancerad träning. Hennes skällande på främlingar har minskat markant, hon är lättare att bryta när det händer, mer lyhörd och verkar trivas super med att vara en aktiv sällskapshund.
Jag älskar henne så otroligt mycket, men det känns så tråkigt att vi inte vill samma saker. Hon har aldrig egentligen haft något vidare intresse att träna, tröttnar fort och blir inte bättre, väldigt lite will to please. Kan träna, men inte så mycket och inte för svårt. Världens charmigaste hund som helst vill bo under skinnet på en, man kan aldrig gosa för länge. Men hur ska man tänka när hunden inte trivs i det liv man vill leva? Jag ville ju ha en till arbetsnarkoman som Tinja, men Asni ligger helst och sover i sängen hela dagen innan hon strosar över för att bli gosad med, vilket gärna får varieras med lösspringande i skog. Det hade typ varit drömlivet för henne.
Vet inte vad jag vill med inlägget. Mycket tankar som far.
Jag älskar henne så otroligt mycket, men det känns så tråkigt att vi inte vill samma saker. Hon har aldrig egentligen haft något vidare intresse att träna, tröttnar fort och blir inte bättre, väldigt lite will to please. Kan träna, men inte så mycket och inte för svårt. Världens charmigaste hund som helst vill bo under skinnet på en, man kan aldrig gosa för länge. Men hur ska man tänka när hunden inte trivs i det liv man vill leva? Jag ville ju ha en till arbetsnarkoman som Tinja, men Asni ligger helst och sover i sängen hela dagen innan hon strosar över för att bli gosad med, vilket gärna får varieras med lösspringande i skog. Det hade typ varit drömlivet för henne.
Vet inte vad jag vill med inlägget. Mycket tankar som far.